I två dagar färdades de utan några tillstötande äfventyr; på den tredje
dagen hade de att fara utför några forsar. Med gunstigt biträde af
åtskilliga vattnets gudomligheter, hvilka hade att vårda om forsarne,
och hvilkas hjelp man nu anlitade, gick äfven detta för sig, tills
båten slutligen tvärstannade på ryggen af en ofantlig fisk.
Lemminkäinen var genast färdig att med sitt svärd hugga i fisken, men
plumsade dervid sjelf ned i vattnet, hvarutur Ilmarinen dock snart åter
uppdrog honom. Dock kunde icke heller Ilmarinen genom svärdshugg få
båten lös, hvarföre Wäinämöinen sjelf drog ut sitt svärd och afhögg
fiskens hufvud, som han sedan lyftade upp i båten. Derefter styrde de
till närmaste holme, der fisken kokades ock anrättades till en smaklig
måltid. Men af dess stora käkben gjorde Wäinämöinen en kantele eller
harpa, hvarpå sedan den ena och andra försökte sin konst att spela,
utan att dock synnerligen lyckas deri.