Ehuru Ilmarinen tviflade, att Sampo någonsin kunde fås från Pohjola,
ingick han dock på Wäinämöinens förslag, att fara dit i afsigt att
bortröfva Sampo, och smidde för denna färd åt Wäinämöinen ett
underskönt svärd, hvarpå han afbildat sol, måne och stjernor jemte
åtskilliga djur, och det så naturligt, att man trodde sig höra den på
det samma afbildade hästen gnägga, hunden skälla och katten jama.
Wäinämöinen gaf deremot efter för Ilmarinens enträgna önskan att fara
landvägen, och begge gingo ut i skogen att leta efter häst. De hade ej
hunnit långt, förrän de hörde någon gråtande röst på stranden; och när
de närmat sig, funno de, att det var en båt, som gret och jämrade sig.
På tillfrågan, hvad det var, som kom åt honom, svarade båten:
"Vesille venosen mieli
Tervaisiltaki teloilta,
Mieli neion miehelähän
Korkiastaki ko'ista".
d.v.s.
"Båten längtar ut på hafvet,
Står han än på tjärad bäddning;
Jungfrun vill till mannens boning
Äfven från förnäma hemmet".
Derpå beklagade han sig öfver sitt öde att ligga på stranden och
multna, under det andra fartyg flera gånger på sommaren fara ut och
återvända fullastade med skatter. "Långt bättre dagar än nu", sade
båten, "hade jag förut, då jag såsom reslig fura stod på höjden, då
ikorrn dansade i min topp, och hunden skällde vid min fot". Afven
Ilmarinen glömde nu vådorna af en färd till sjös och envisades ej
längre; hvarföre båten oförtöfvadt utrustades med tillräcklig
besättning, och färden företogs. När de kommit ett stycke fram, råkade
Lemminkäinen se dem från stranden, der han som bäst timrade på en båt,
och frågade: hvart de ämnade sig? Wäinämöinen svarade, att de ämnat sig
ut till Pohjola, för att taga Sampo derifrån. "Låt då afven mig komma
med på färden", bad Lemminkäinen; "jag är just rätta karlen, om så
vore, att det skulle blifva fråga om slagsmål för den saken". Hans
begäran bifölls utan någon invändning, endast det, tyckte Wäinämöinen,
var öfverflödigt, att han medtog de färdigtäljda sqvättborden till sin
tillämnade nya båt; men sedan Lemminkäinen påminnt, att de vid en lätt
uppstående storm på hafvet väl kunde behöfvas, lät han honom hafva sin
vilja och medtaga bräderna.