Under dessa Lemminkäinens ströfverier timrade Wäinämöinen på sin båt,
hvilket arbete på sätt, som i den 8:de runon omnämnes, blifvit
afbrutet. Hvarje förrättning hade Wäinämöinen beledsagat med dess
behöriga (magiska) ord och fått båten nära färdig, då han till sin
ledsnad märkte, att de ord, som behöfdes för kantlisternas hopfogning,
för akterstäfvens och förstammens fulländning, fallit ur hans minne.
Dessa ord måste han nödvändigt förskaffa sig och for derföre till de
dödas rike, _Tuonela_, för att få dem -- troligen i mening, att någon
aflidens ande skulle meddela honom de saknade orden. På den färden
mötte honom många svårigheter: först kunde han ej få färja från
Tuonela, med hvilken han borde färdas öfver elfven, och sedan man fört
honom öfver, ville man behålla honom qvar i Tuonela. Endast genom sin
rådighet lyckades Wäinämöinen rädda sig derifrån, i det han kom
simmande tillbaka öfver elfven, men med oförrättadt ärende; ty icke ett
halft ord engång hade han fått från Tuonela. För svårigheten att kunna
återvända derifrån varnade han sedan hvar och en, att ej sjelfmant fara
till Tuonela, och gaf en kort beskrifning på de aflidnas tillstånd
derstädes.