I denna runo afhandlas Wäinämöinens frieri till Joukahainens syster,
hvilken ej ville taga en så gammal man, ehuru mycket modren än prisade
den tillämnade svärsonen såsom stor, rådig och sångkunnig. Slutligen
gjorde en olycklig händelse slut på flickans bekymmer: hon skulle en
morgon bada sig vid hafsstranden, blef derunder af en vattenande lockad
att simma längre ut från stranden och drunknade. Modren var alldeles
otröstlig och gret så, att bäckar bildade sig af hennes ymniga tårar.