Plötsligt ropade Brita:
Där kommer Casimir Brut!
Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts närvaro uppförde han sig
alltid som en ung gentleman och tillät sig inga pojkstreck. Han hyste en
fanatisk tillgivenhet för schweizaren, delvis beroende på den
omständigheten, att Casimir var den ende, som grundligt agat honom.
Förvaltaren kom från parken och gick tvärsöver gårdsplanen mot högra
flygeln. I ena handen höll han sin ridkäpp, i den andra någonting som
liknade en rödprickig snusnäsduk. När nu damerna och Ludwig i korus
ropade: Gomorron Casimir! Gomorron Brut! Gomorron förvaltaren! knycklade
han hastigt ihop näsduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite på
mössan och fortsatte sin väg. Fru Olga hejdade honom.
Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan?
Han stannade men vände sig inte om. Fru Olga fortfor:
Jag skickade ut henne ett ärende och vips kom en av era torvupptagare
och la beslag på henne. Där ser ni!
Han vände sig långsamt om, tog några steg mot huvudbyggnaden, stannade.
Hur vet hennes nåd, att det var en torvupptagare?
Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla händelser
var det inte någon av gårdens folk.
Hur dags ungefär var det? frågade förvaltaren. Fru Olga smålog. Ungefär!
Hon svarade:
Mötet ägde rum därborta vid husknuten. Det började klockan 6,43 och
varade i trettioåtta minuter och fjorton sekunder.
Förvaltaren tog hastigt upp sin klocka; Ludwig skrek:
Kors i jissi namn! Tog du tid?
Jag tog tid, svarade fru Olga. Och hon tänkte: Det är så gott att jag
förbereder dem.
Jag tog tid, upprepade hon och pekade på det krossade väckaruret, och
jag tänker hädanefter ta tid, så ofta jag blir i tillfälle. Det
förefaller mig nämligen vara av stort intresse att taga reda på, hur
mycken betald arbetstid som pratas bort--
Vartåt gick de? frågade förvaltaren.
Det visste hon inte så noga. Karlen hade möjligen gått nedåt parken,
flickan hade helt enkelt försvunnit. Frågan saknade för resten betydelse
och hon fortfor:
Jag tror, att jag med en smula påpasslighet och noggrannhet skall kunna
komma till en visserligen endast approximativ men ganska pålitlig
uppskattning av den förslösade tiden och dess ekonomiska betydelse. De
forskningar (hon sög på ordet) jag redan gjort, har givit förbluffande
resultat--
Hon sökte förgäves någon förbluffelse i åhörarnas ansikten.
Vetenskapares likgiltighet för forskningar på andra områden än deras
eget är otrolig. Och den fullständigt ovetenskaplige Casimir Brut sa:
Frun hade gjort klokare i att ropa tillbaka flickan.
Det korta "frun" angav, att han var ond. Han svängde om på klacken och
stegade in i flygelbyggnaden. Emellertid var det ju icke för honom hon
tänkte avslöja sina planer. Han kunde gärna gå sin väg. Hon undrade, hur
hon borde lägga sina ord. Det är inte så lätt att annonsera en ny
vetenskaps födelse på ett trovärdigt och icke löjeväckande sätt.
Under tiden försjönk fasaden och dess huvuden i en morgonsalig
kontemplation. Doktor Karolina lyfte kikaren och följde med beväpnat öga
svanornas glid genom vassen, log. Lotten med snuggan i den ena mungipan
pustade rök ur den andra regelbundet som en motor. Lizzy blottade i smyg
sin rika barm för solen. Brita kastade en lång och lömsk blick upp mot
Ludwig, fnös och stoppade en ny polkagris i mun. Tante Sara räknade
någonting på fingrarna. Betty satt hopkrupen, hakan stödd i handen,
munnen dragen på sned, tittade i kors över nästippen och såg allting
dubbelt.
Och fru Olga hostade lätt; hon rätade upp sig, hon grep med båda händer
i fönsterkarmen och stod där som en föreläsare i talarstolen. Blodet
sköt plötsligt upp i huvudet, glödde i kinderna och gjorde henne
vackrare och yngre, än vad hon önskade vara just nu. Men hon klarade
strupen och yttrade med dämpad, allvarlig, behärskad röst:
Flickor! Vet ni vad! Jag ska tala om någonting för er?