I går aftons, då vi ungefär vid _maghrib_ blifvit färdiga me_Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II

_Philae_, gingo vi det lilla stycket ner till byn eller _Moradah_, der

vi äfven vid uppfärden hade legat öfver natten. Senare på aftonen kom

_shellal shekhen Hassan_ till oss, men vår _rais_, som redan på afstånd

såg honom komma, gick honom till mötes och de hade med hvarandra ett

samtal, hvars resultat vi snart fingo erfara. _Shellal shekhen_ föregaf

nemligen att han hvarken i dag eller i morgon kunde föra oss ner genom

forssen, emedan det var helgdags-afton; ty i dag thorsdagen stodo

Mekka-valfärdarena på _'Arafat_ och för dem voro alla slags göromål

förbjudna, hvarföre icke heller han ansåg sig böra göra något. Vår

shekh, som satt inne med mig i _khaznen_, gick genast ut och upplyste

honom om att detta ej gällde andra än valfärdarena; shekh _Hassan_

fann sig ock genast öfvertygad af en lärd shekh och _sherif_, samt

förklarade sig vara färdig. Men shekh _'Ali_ fick förebråelser för sin

upplysning af vårt båtfolk, som spetsat sig på att få lättjas i två

dagar; han försvarade sig dermed, att han trodde just dem hafva största

brådskan, nemligen för att få sig bröd, emedan detta blifvit slut redan

för flere veckor tillbaka och de blifvit tvungna att äta blott _durra_.

Allt blef sålunda efter vår önskan afgjordt i går aftons, och i dag

tidigt på morgonen infann sig verkligen shekh _Hassan_ med omkring 8

man, gick om bord och lade ut. Vi kommo förbi samma små holmar som vid

uppfärden, gingo äfven nedför samma fäll som då, icke utför det stora.

Nedfarten gick oändligen lätt och dervid gjordes intet annat än roddes

med välbemannade åror. Allt berodde på styrmannen, en fingersbredd för

mycket eller för litet hade kunnat föra oss på stenarne. Det var ej

utan en viss rysning vi sågo den nedstörtande vattenmassan och liksom

kastade oss midtuti den, men derjemte högst intressant, skänkande mig

verkligen stort nöje. Denna katarakt har dock en helt annan karakter,

än den andra. Här är allt väldigt och storartadt, stora stenmassor

ligga uppstaplade på hvarandra till berg; medan deremot allt är smått

vid _Abu Sir_, med små svarta hällar af sandsten, halfförtärda af

vattnet och solen. Här äro klipporna af granit, derföre hafva de

bättre emotstått båda elementerna, ehuru det forssande vattnet äfven

här halkat stora cistern-lika gropar i berget. Det var roligt att

se huru styrman kände till och visste begagna sig af alla strömmens

vändningar och slängningar; huru han styrde midtuti den, ehuru lugnare

och säkrare väg tycktes finnas på sidan. Allt gick utomordentligt

väl, vi togo icke ens en sqvalp in i barken. Det vanliga _alhamdo

lillah bisselameh_ upprepades tätt och ofta af _shellal_-folket efter

hvarje fall vi passerade. Hufvudsakligen två sådana funnos, och längre

ned bashans stora fall, som vi snuddade öfver och som sqvalpade oss

rätt dugtigt. Från _Moradah_ till _Assuan_ behöfde vi ej mer än en

half timme ungefär, då vi vid uppfärden för samma väg behöft en hel

dag. Framkommen till _Assuan_ gick jag upp, lät raka mitt hufvud och

spatserade litet omkring. Der var stark rörelse i dag i anseende till

morgondagens högtid, alla måste köpa sina behöfver för de följande

dagarne, emedan då ingen torgmarknad hålles. Emellertid hade doktorn

fått besök af en i sin bark bredvid oss liggande Nordamerikanare,

som jemte en sin vän och dennes hustru ämnar sig till Nubien, men i

anseende till högtiden och _shellal_folkets vägran att arbeta, blifvit

nödgad att ligga här öfver 3 dagar. Han berättade för doktorn att man

för upphalandet öfver _shellal_ fordrade af honom 300 piaster och andra

300 för nedförandet. Dessutom hade han hyrt Engelska konsulns i Kairo

bark for 300 piaster, med vilkor att blott på egen risk föra den öfver

_shellal_; då han ej ville riskera det, måste han här taga en annan

bark för 1,200 piaster, och under tiden äfven betala Engelska konsulns.

Också hade han beklagat sig att man här i landet måste låta sig behaga

allt, då man ej kände sederna och språket. De stackars Frangerna,

huru de här bli uppdragna och klådda! Utom denna Engelska bark låg

här en annan med Fransk flagg, bärande om bord en markisinna med sin

kammarfru och brorson. Äfven de hade blifvit uppehållna och tvungna

att ligga öfver. Sedan doktorn blifvit färdig med sitt besök, begåfvo

vi oss båda uppåt bergen för att bese de stora stenbrotten, der man

säger att bland annat en halffärdig obelisk skall finnas. Dessförinnan

stego vi upp på det södra berget, som vetter åt _shellal_; på vägen

kommo vi till en begrafningsplats, der upprättstående rectangelformiga

grafstenar syntes i stor mängd, alla försedda med ännu ganska läsbara

_Kufiska_ inscriptioner. De voro alla, såsom vår cicerone sade,

grafvar för _Ashab_, hvilka hade stupat här under _Khalid ibn Jezid_,

kallad _Sejf Ollah_, och blifvit begrafna vid _Assuans_ intagande.

Bland annat visade han mig en sten, i hvilken syntes en urgröpning,

gjord liksom af en kula, ehuru dess kanter voro vida och breda; en

soldat, sade han, hade gått förbi och frågat af en åsnedrifvare,

hvem grafstenarne tillhörde, då åsnedrifvaren sade dem alla tillhöra

profetens följare _Ashab_ och kysste den närmaste stenen; soldaten

deremot sköt i stenen med sin pistol, men kulan studsade tillbaka och

gick honom i buken, hvaraf han dog. Ofvanpå berget stodo åtskilliga

_kubbor_, en halfförfallen minaret och qvarlefvor af en _sebil_. Mest

roade mig de små platser på den släta bergsplatån, som voro omslutna

med en rand eller vägg af 2 à 3 på hvarandra laggda stenar, eller

såkallade morkad, dem min cicerone berättade vara gjorda af qvinnor

från _Assuan_. Om nemligen en qvinna är ofruktsam, och går hit upp, gör

sig en sådan _morkad_, lägger sig att sofva i den några timmar, vare

sig dag eller natt, samt återgår till staden, så skall hon snart bli

hafvande; då åligger henne att förstöra sin _morkad_ och kringsprida

dess stenar. Ett litet stycke derifrån fanns en stor _morkad_, gjord

på samma sätt, men med en portöppning; om någon hade hufvudvärk, borde

han lägga sig att sofva der, sä skulle han under sömnen begynna rulla

på den släta marken, och vid uppvaknandet hans hufvudvärk vara sin

kos. Det vore ett verk af _avlija_ och deras undergörande kraft. Jag

läste sjelf och uppmanade min följare att läsa _fathe_ för dessa heliga

_avlija_. För öfrigt såg man härifrån öfver den stora ökenslätten

mellan granitbergen; den var på flera ställen full af _kubbor_ och

_avlija_-grafvar, längst åt norr syntes äfven på bergstoppen en shekhs

_kubba_, samt åt öster en annan _vali_-byggnad. Hela trakten hade

heliga platser i ymnighet, der dessa helgon förrättat sina böner dels

allena, dels flere tillsammans, äfvensom hälft eller helt förfallna

moskéer och _sebiler_, alla liksom _kubborna_ af lertegel.

Det hade dragit länge ut innan vi blifvit färdiga med vårt beskådande,

hvarföre såväl jag som doktorn blifvit både mätta på ruiner och

särdeles hungriga efter mat, hvilket sistnämnda ofta händt mig vid

konstnjutningar, isynnerhet vid betraktandet af taflorna i _Louvre_ i

Paris. Yi hade ock oupphörligen vandrat omkring beskådande i ungefär 5

timmar, hvarföre vi nu vid middagen skyndade oss om bord. Under vägen

såg jag huru den om natten hit anlända _mudiren_ från _Eme_ tvang

byfolket att köpa pashans från _Kordofan_ hemtade boskap. Man sade mig

att kreaturen alla voro sjukliga, nu dessutom medtagna af den 30 dagar

långa färden, och säkert ej skulle lefva många dagar. Det oaktadt satte

_mudiren_ pris på dem efter godtycke och byfolket måste köpa dem till

detta pris, eller ock taga emot dugtigt _korbag;_ de klagade väl högt

öfver denna skriande orättvisa, men kunde ingenting göra. Den dumme

Turken jemte sitt följe hade äfven bevärdigat tempelruinerna med en

hastig öfverblick, men ej funnit dem värda mer än en fjerdedels timmes

tid. Sedan han slutat sitt prejeri, gick hau oui bord med sitt följe

jemte shekkens i _Kalabshe_ son, den hau tagit såsom fånge för fadren,

hvilken af fruktan flytt till bergen undan den Turkiska _mudiren_.

Hans följe upptog tillsammans 6 barker. Yi lade ut ungefär samtidigt,

men för den starka motvinden gingo vi blott långsamt framåt och hunno

vid _'asr_ till _Tefa_, Der gingo vi upp och betraktade de små ruiner

af 2 särskilda tempel, bland hvilka det ena ej hade qvar mer än 3

väggar, det andra användes till boningsrum för folk eller boskap, men

har ännu i behåll 4 pelare. Ofvanpå dess tak är byggd en liten mur af

lera, hvilken sades vara gjord då engång en annan bys folk bekrigade

denna by. Jag träffade åter mina gamla vänner från uppresan, med hvilka

jag sprakat och beställt djur; _Ibrahim_, hade också lyckats skjuta

en _dab'_ eller schakal samt hemtade nu fram dess hud och ben, men då

han laggt de sistnämnda att torka i solen hade hufvudet förkommit.

Efter mycket sökande återfanns hufvudet, men jag fann benen så brutna

att intet skelett af dem torde kunnat göras, hvarföre jag lemnade det

öfriga och tog blott huden med mig. Medan man sprang omkring och sökte

schakal-hufvudet, satt jag med några gamla trefliga gubbar, hvilkas

prat roade mig mycket, ehtiru jag hade svårt att förstå deras brutna

Arabiska. Deras qvinnor stodo äfven omkring oss med sina småbarn,

grensle uppburna på den om mödrarnes lif bundna _s__aboten_. De flesta

bland dem voro ganska vackra, med det egna Nubiska tycket. Deras hår,

besmordt med olja och talg samt uppfastadt i många klumpiga flätor,

har ännu samma form som de gamla Egypternas och ser på långt håll ej

illa ut, men ger på nära håll en högst vidrig lukt ifrån sig. Smörjan

flyter långt ner på deras nakna axlar och ger dem ett flottglänsande

utseende; den lilla duk de kasta öfver hufvudet är alldeles genomdränkt

af samma smörja. Folket här tyckte jag i allmänhet vara det bästa på

hela vägen. Vi lade ut en stund före _maghrib_, men emedan den häftiga

nordliga vinden fortfor, gick det långsamt fram och vi togo snart land

för natten.

Dec. 16.

Kommo bittida om morgonen fram till _Borkab_, der vi på stranden möttes

af byns folk, som kommit ner för att förtjena på oss. Det syntes att

vi hunnit närmare Egypten, ty man hemtade sjelfmant till oss sina

små handelsartiklar t.ex. _henna_, smör, höns, hvilka vi högre upp

hade svårt att få köpa, ehuru vi sjelfva sökte dem i byarne. Vi gingo

genast upp till de små tempelruiner, som här finnas. Ett litet, nästan

qvadratformigt tempel, ungefär 22 fot på hvarje sida, stod högt på

berget; men af en vägg syntes numera intet, och de öfriga tre bestodo

nästan blott af 2 pelare på hvarje sida. Dessa pelare voro särdeles väl

bibehållna, utförda i ett utomordentligt fint arbete, deras kapitäler

konstrikt och smakfullt utarbetade i lotusblommor, vindrufvor samt

andra slags blad. Jag har ännu knappt sett här vackrare pelare. Jag

gick öfver bergen, der öfverallt syntes vidlyftiga stenbrott och

uthuggningar; sjelfva bergväggen var derigenom alldeles slätad och

jemnad till vägg, stundom bildande liksom stora salar, hvilka dock

voro fulla af splittrade stenstycken. I en sådan vägg syntes en nätt

utarbetad Egyptisk portal, med det flygande klotet ofvantill; den gick

blott 3 ä 4 fot djupt i berget och innehöll ingenting, men på ömse

sidor om portalen hade sednare Greker i den mjuka, vackra sandstenen

inhuggit hvar sin helgonabild, dåligt arbetade och numera äfven till

större delen sönderhuggna, samt nedantills likaledes hvar sin mindre

helgonbild. Grekiska inscriptioner i rödt funnos många i klippväggen.

Platsen der portalen var inhuggen, utgjorde liksom en dal, formad af

stenbrott. Vidare gick jag till en annan del af samma by på något

afstånd åt söder, der en stor _pylon-_port syntes från långt håll i en

vidsträckt mur, fullbyggd på alla sidor, men omslutande intet annat

än usla, gråa Nubiska kojor af ler. För öfrigt syntes intet spår af

byggnader inom muren; i fall man haft för afsigt fordomdags att der

bygga ett tempel, synes man ej hafva hunnit längre än till yttre muren.

Sjelfva tempelruinerna, det så kallade _Birbe_, heta _Kördas_, men den

Nubiska byn heter _Borkab_. Jag återgick till barken, sedan jag en

stund sprakat med en soldat, hvilken vaktade den boskap _mudiren_, som

nu hitkommit, skulle pracka på äfven denna bys invånare. Han klagade

å sin sida öfver att byfolket visade honom afvoghet och motvilja, så

snart _mudiren_ lemuat byn.

Vi lade ut och krånglade oss emot den starka nog af dessa gamla

byggnaders beskådande och är alltid glad då jag kan få något folk att

språka med. Här träffade jag åter en Arabisk soldat, som jag länge

språkade med, under det Sattler aftecknade templet. Det syntes att vi

nu från de mera patriarkaliska och ärliga Nubierna kommit till Egyptens

gränsor, ty barnen, för hvilka vi hittills varit i fred, strömmade

här till oss med sitt förfärliga skrik: _bakhshish ja khevage_, och

läto af intet afslträcka sig. Vid solens nedgång kommo vi om bord,

sedan Sattler med knapp nöd blifvit färdig. I den fortfarande starka

motvinden drefvo vi med strömmen under natten, tills vi kl. 10 hunno

fram till _Philae_.

Dec. 17.

Vi hade legat öfver natten vid fasta landet, midtemot ön _Philae_,

och jag vaknade upp den vackraste morgon i den skönaste bland alla

Nil-trakter, belyst af solens första strålar. Sedan jag slutat

lektionen med shekhen och derunder kommit i en häftig dispyt, satte

vi öfver till ön. Shekhen hade beslutit tillbringa sin dag i _Assuan_

och begaf sig dit. Ön _Philae_ är i mitt tycke den vackraste och

intressantaste punkten för den som reser till Nubien; ty naturen är

här mäktigare, mera storartad än annorstädes, och tempelruinerna

äro jemfÖrelsevis bättre bibehållna än de flesta andra samt högst

intressanta, fastän uppenbarligen från en nyare tid. Så måste de

åtminstone förekomma den, som ej gjort hieroglyf-studium eller Egyptens

äldsta historia till syftemålet för sin resa. Sjelfva ön är ganska

liten i oval form, har alluvialjord, är på sina ställen odlad och

besådd, nästan rundtomkring prydd med stora grupper af palmer. Dess

sydliga del, som stiger högre upp och slutar i några granit-grupper, är

hel och hållen en ruin af gamla lerkojor och hus, samt har öfverhufvud

foga alluvial-jord. Så ligger denna lilla, odlade, gröna ö i midten

af förstörda granitberg och öknen. Ty landet rundtomkring samt den

närmast belägna, blott af ett smalt sund skilda, ön _Bitshe_ består af

på hvarandra uppstaplade block och kolossala klippor af granit, hvilka

i sina remnor lemna blott föga rum för törne och krypvexter samt af

floden fått blott ett litet bälte alluvial-jord för några få palmer.

Ät norr skådar man öfver den vidt utsträckta öknen, på andra sidan

om den lilla byn vid den höga flodbrädden. Åt söder ser man ruiner

af den halfförfallna Arabiska moskén, hvilken dukat under för så få

århundraden, i jemförelse med det ståtliga templet härinvid. Ät vester

synas äfven några vackra pelare och andra qvarlefvor, hvilka lätt

igenkännas vara af annat slag än den hvitlimmade minareten, hörande

till _Dellals_ moské. Denna ö synes lika vacker och älsklig, sedd från

hvilket håll som helst af dess omgifning, den ligger der som en oas i

öknen, som ädelstenen i en mussla. Jag gick i den stora pelargången,

som från öns sydliga udde leder upp till yttersta _dubbel-pylonen_, En

hög mur går längs flodstranden, men om några trappor funnos direkte

från floden till pelargången, kan jag ej bestämdt säga, tydliga

spår dertill synas åtminstone icke. På denna stenmur, ytterst i

pelargången, stå två obelisker; den ena är alldeles nedfallen, den

andra står välbehållen, å en sida prydd med hieroglyfer och en Grekisk

inscription. Pelargången här närmast består af 2 pelare, hvar och en

med 4 Isishufvuden, ett på hvardera sidan af pelaren; ofvanom hvarje

hufvud finnes en prydnad, liknande en tempel-_pylon_-vägg med dess

port. Dessa pelare, som sammanhänga med halfväggar och rundade löpa

ner mot sina piedestaler, tyckas hafva bildat en egen paviljon eller

ett kapell åt _Isis;_ de stå icke heller i rät linie med den öfriga

pelargången, utan blott i dennes ena ända och midtemot porten i

dubbel-pylonen. Vestra sidan af den egentliga stora pelargången består

numera af 31 synliga pelare, deribland 2 skadade och förfallna, men

tyckes fordomhalfkant ligga de på tvären Iaggda takbildande stenarne,

men på andra halfkanten åter en på längden laggd sten. Den Egyptiska

arkitekten lade taket icke omedelbart på pelarena, hvarigenom dessa

synas stå liksom för sig sjelfva, samt förekomma smidigare. Innanväggen

af denna pelargång är fullritad med inhuggna och målade figurer,

samt har flere fönster utåt floden, som sköljer den pelargången

uppbärande muren. Denna mur fortgår i många utgreningar längs floden

på en lång sträcka, i hörn och bugter, betydligt divergerande från

tempelbyggnaden, inneslutande många underliga gångar och kapeller; den

är dock nu till större delen öfverbyggd med förfallna lermurar, eller

ock förgrusad. Pelargången går icke rätt emot templet och dess _pylon_,

ej heller parallelt med den midtemot gående östra pelargången. Denna

östra pelargång synes hafva bestått af 16 pelare, bland hvilka dock ej

mer än de 6 första, närmast _storpylonen_ stående, hunnit få färdiga

kapitäler; åt sidan om densamma utgår ett större rum eller kapell,

som varit fullt af sculptur och målning, men nu är till största delen

förstördt. Ett dylikt kapell synes hafva stått invid det lägst ner

belägna 7-m-kapellet, men är alldeles förstördt. Den östra pelargången

har åtskilliga portar, som tyckas hafva ledt ut åt öster, men äro nu

tillstoppade och Öfverbyggda af gamla lermurar; for öfrigt tyckes den

icke hafva hunnit bli färdig, hvarlten ut- eller invändigt, ty sculptur

och målning saknas. Mellan denna och tempelpylonen står en stor portal,

ledande från öster in till den yttre gården eller den stora plats som

bildas af båda pelargångarne. Denna portal står vänd på tvären emot

östra pelargången och täcker med sin andra tvärsida en del af pylonens

storvägg; den är rikt scnlpterad med figurer och hieroglyfer, i hvilka

färgerna synas särdeles väl. Sjelfva storpylonen, vänd ungefär åt

sydvest, är öfverhufvud väl bibehållen, blott att dess sculptur-figurer

blifvit till största delen öfverhuggna och utknackade af ilsken hand.

Dec. 19.

I går aftons, då vi ungefär vid _maghrib_ blifvit färdiga med ön

_Philae_, gingo vi det lilla stycket ner till byn eller _Moradah_, der

vi äfven vid uppfärden hade legat öfver natten. Senare på aftonen kom

_shellal shekhen Massan_ till oss, men vår _rais_, som redan på afstånd

såg honom komma, gick honom till mötes och de hade med hvarandra ett

samtal, hvars resultat vi snart fingo erfara. _Shellal shekhen_ föregaf

nemligen att han hvarkén i dag eller i morgon kunde föra oss ner genom

forssen, emedan det var helgdagsafton; ty i dag thorsdagen stodo

iVeMa-valfardarena på _'Arafat_ och för dem voro alla slags göromål

förbjudna, h vårföre icke heller han ansåg sig böra göra något. Vår

shekh, som satt inne med mig i _khaznen_, gick genast ut och upplyste

honom om att detta ej gällde andra än valfärdarena; shekh _Hassan_

fann sig ock genast öfvertygad af en lärd sliekh och _sherif_, samt