att jag nemligen skulle ha bref på posten, begaf jag mig vid solens
uppgång dit. Posten var ännu ej öppnad, utan jag satte mig i en liten
bod derinvid att språka med en Italiensk skräddare, som talade litet
Franska. Han var antingen af naturen, eller emedan han stigit för
bittida upp, något sömnig och dåsig. Han sade sig vara hemma från
Algier och förundrade sig öfver min kostym samt mitt Arabiserade
väsende, ty han höll mig först för en _ibn elbalad_. Slutligen kommo
postens tjenstemän. De genomsökte alla bref och stannade blott vid
ett, frågande om jag vore Armenier. Till slut befanns att jag intet
bref hade, såsom jag ock förutsett, emedan alla mina bref komma genom
konsulatet. Sedan jag kommit hem, packade vi våra få qvarblifna saker
på den medhafda åsnan och gåfvo oss på väg till Gamla Kairo. Vår bark
låg vid _fum elkhalig_, jag kände igen den på dess flagga från långt
håll, och stannade med min åsna derinvid. Shekhen, som hade en särdeles
dålig och lat åsna samt en ännu sämre åsnedrifvare, red förbi utan
att bli mig varse då jag stannade. Då jag gått om bord och slutligen
saknade honom, förmodade jag hvad äfven fallet var, att han ridit
förbi. Jag satt således upp igen och begaf mig ner åt Gamla Kairo till,
då jag på vägen hann honom och vände om till kanalmynningen. Under
tiden hade äfven våra två reskamrater kommit om bord; medan de sysslade
med att packa in och ordna vår provision samt andra saker, gick shekhen
och jag upp i cafét, under hvilket vi lågo, drucko kaffe, togo oss två
_kahk_, några rattikor och litet _dukka_ samt åto frukost. Vi fingo
ännu länge vänta på vår betjent, _Mohammad_, som blifvit uppskickad för
att köpa höns; slutligen kom han dock och vi voro färdiga att lägga
ut. Då vi voro flott och gingo för god vind mellan _Roda_ och fasta
landet, sysselsatte shekhen och jag oss med att ordna vår lilla, men
särdeles nätta _khazne_, som nu skulle bli vår gemensamma boning för
2 à 3 månader. Sedan såväl vi, som våra reskamrater i _mak'ad_ voro
ordnade så godt sig göra lät, rustades till mat omkring kl. 3. Måltiden
gick till fullkomligen på Europeiskt sätt med knif och gaffel. Shekhen
var mindre förlägen än man kunnat tro, han använde liksom jag dels
knifven och gaffeln, dels hufvudsakligen fingrarne. I allmänhet stodo
vi ännu denna första dag alla på en något beträngd och litet främmande
fot med honom, men det ger sig väl snart; öfverhufvud tror jag att
vårt, så olika till nation och syften sammansatta sällskap, skall
komma att passa väl tillsammans. Vi gingo allt för god och ifriskande
vind framåt, med det väldiga berget _Torra_ till venster, der man ser
underliga formationer och grottor, liknande hus med portar och brolika
hvalf. På högra sidan väldiga skogar och lundar af palmer, sådana
jag ej sett i lägre Egypten. Öfver dem höjde _Gizeh_ och _Sakkara_
pyramiderna sina väldiga toppar. På venstra sidan strök berget närmare
stranden, mellan det och floden var föga odlad jord, blott sand och
berg. På den motsatta högra sidan gingo bergen på stort afstånd från
floden, emellan dem voro palmlundar och odlad jord öfverallt. Vi
passerade _Bessatin_ på venstra sidan, höllo an i byn _Torra_, der en
artilleri-skola finnes med vacker trädgårdsanläggning. Här hade doktor
_Schlederhaus_ att aflägga en visit hos föreståndaren, en Italienare,
hvilken förut hade varit anställd här såsom läkare. Han dröjde nog
länge hos föreståndaren och kom slutligen ner åtföljd af denne samt 3 à
4 Turkar. För att undvika frågor och deras sällskap, låtsade jag sofva
samt kom ej alls ut från vår _khazne_. De suto här en stund, drucko vin
och kaffe, samt begåfvo sig så bort. Vi lade åter ut och gingo med god
fart fram ända till solens nedgång, då vi togo land under en liten by
_Halavan_. Vinden blåste ännu god, liksom under hela natten; men vi,
isynnerhet doktorn, ansågo oss skyldiga att vänta litet och afvakta d:r
_Lepsii_ tolk, hvilken vi erbjudit att få följa med oss till _Assuan_
och redan fört en stor del af sina saker om bord i går, men i dag ej
hunnit om bord för krångel i tullen. Vi åto en lätt qvällsvard af thé,
mjölk, smör och ost a l'Anglaise. Doktorn, hvilken såsom en äkta Tysk
vill profitera af allt, föreslog att vi skulle tala Engelska i stället
för Tyska, emedan vi alla tre litet förstodo detta språk. Vi började
således dermed och till min ledsnad fann jag att mina kamrater ej voro
mäktigare språket än jag. Deri, liksom öfverhufvud i vårt samtal, kan
shekhen ej deltaga, utan sitter derunder litet flat och ledsnande, men
hvad är att göra? Jag sof min natt ypperligt, liksom alltid om bord på
ett fartyg, äfven då Nilhafvets vågor plaskade om sidorna på vår lilla
bark.
Nov. 1.
Lade ut vid soluppgången och gingo för god vind. Stränderna voro
enahanda, blott att bergen nu började draga sig längre från stränderna,
dalen sålunda vidga sig och gifva rum för vidsträcktare odlingar.
Man såg öfverallt underliga bergsformationer, än höjande sig i
pyramidaliska spetsar, än sträckande sig i långa väggar. _Sakkara_
pyramiderna syntes hela dagen, äfven högre upp en nedramlad. Nilen
var bred och väldig, tycktes ofta vexa ihop med det släta landet
till ett verkligt haf, utan synlig gräns framför oss. Sällskapet
om bord är trefligt; äfven sjöfolket, som roar sig med _zummaran_
och _tarabukkan_, till hvilken musik, accompagnerad af de andras
handklappningar, den qvickaste ibland dem dansar. Vi passerade
åtskilliga små usla byar och seglade hela natten för god och ganska
frisk vind.
_Nov. 2._ Hunno om morgonen kort efter solens uppgång till _Beni
Suef_, en betydligare stad. Vi gingo här upp, följda af en bland
skeppsfolket. Jag skiljde mig dock snart från det öfriga sällskapet och
vandrade ensam omkring, dels inom, dels utom staden, der liksom stora
sophögar lågo. Här var en temmeligen stor _sok_, der de vanligaste
förnödenheter tycktes finnas till salu. _Schlederhaus_ gjorde visit
hos en här anställd Europeisk läkare, en Italienare, och hemtade honom
sedan med sig om bord, der han drack kaffe. Sedan lade vi genast ut
och gingo hela dagen för god vind. Vid solnedgången togo vi land en
stund nedanför en by _Fashne_, som dock ligger ett godt stycke upp
från stranden. Dit gick _Sattler_ med Mohammad för att hemta mjölk,
men de fingo intet. Jag gick upp och spatserade på stranden, der
mycket folk fanns från de många här liggande båtarne. Dels kokade de
sin qvällsvard, dels förtärde de den, dels suto de i den ljufva, milda
aftonluften språkande; bland dem gingo gummor omkring och skreko:
_'eish ja olad el 'eish_. Sedan vi förtärt vårt aftonthé, begåfvo
vi oss åter ut och seglade större delen af natten. Min shekh vakade
särdeles länge, jag tror till midnatten. När vi vaknade om morgonen
lågo vi vid land, der de gjort fast om natten.
Nov. 3.
Vinden började småningom sakta sig och blåsa ut, vi seglade dock mest
hela dagen. Spatserade en stund på stranden medan folket framdrog
barken med _liban_, och sköt åtskilligt. Dagen var särdeles vacker,
folket om bord mycket muntert, skämtande och musicerande med sin
skrällande _tarabukka_ och _zummara_. Deras skämt och lek går mycket,
nästan mest ut på penningar. Man ger här sina barn penningar till
leksaker och skämtar med dem om _kirshen_. Om bord finnes en ung vacker
man, som är anföraren för skämtet och leken; han satte sig på ryggen af
en annan, som föreställde åsna, och sedan han slutat sin ridt och sitt
skämt samt stigit ner, fordrade man af honom lega for åsnan, han åter
hänvisade de pockande fordrarena till de kristna herrarne. Så gick allt
ut på att narra sig till en _bakhshish_ af desse, hvarom skämtet och
samtalet räckte i timmotal.
Nov. 4.
Var fallkomlig vindstilla hela dagen. Vi spatserade mest hela dagen på
land, medan folket framsläpade barken med _liban_. Jag sköt åtskilligt,
isynnerhet en stor mängd vilda dufvor, så att vi till qvällen hade
en ypperlig stek af dem. Vi vandrade förbi vidsträckta, nästan
oöfverskådliga fält af _durra_, som stod i den härligaste grönska
med sina tunga, lutande hufvuden. Språkade med flere _Fellaher_, som
tycktes vara godt och beskedligt folk. Dagen var utomordentligt vacker,
men ganska het. Togo om natten i land nedanför en by _Kolossa_, som
ligger på sjelfva flodstranden. Vid aftonthéet råkade i diskussion med
mina reskamrater om åtskilliga ämnen, hvarvid jag ej kunde hålla mig
från att förargas öfver deras Tyska, materialistiska åsigter öfver
verlden. Hvad som under våra spatserfärder på land förundrade mig, var
att menniskorna, helsade af Schlederhaus Frankiskt klädda betjent och
den andra Maltesaren med: _'alaikum esselam_, i allmänhet svarade med
det vanliga svaret, ehuru jag hörde några skratta och gäckas öfver den
oriktiga helsningen. Det tyckes egentligen vara blott i Kairo man är så
nogräknad och nidsk med _Selam_-helsningen.
Nov. 5.
Lugnt, platt vindstilla hela dagen, så att vi ej kommo särdeles långt
framåt; folket drog _liban_ hela dagen, men strömmen var särdeles
stark. När vi middagstiden passerade ett _Kopt_-kloster, beläget på ett
berg invid venstra stranden, kom till oss en munk derifrån simmande
öfver floden och tiggde. Han, liksom allt folk här, var mycket ifrig
i sitt tiggeri, fick också något af oss. Först om aftonen, då vi
drucko vårt thé, blåste upp en liten vind, som om natten förde oss
till en guvernements stad _Minje_. Om dagen var jag litet i gräl med
Schlederhaus, som pockade på raisen och vårt folk för det han tyckte
det gick för dåligt framåt. Men han, såväl som min andra reskamrat,
förstår sig föga på sjöväsende. För öfrigt stark och mattande hetta.
Nov. 6.
Dröjde en stund under _Minje_, väntande på betjenten, som gått upp för
att skaffa kött, men fick ingenting. Härunder gick jag litet upp, men
hann ej se någonting af staden, som tycktes vara fullkomligen lik sina
systrar, med undantag af några hvitlimmade hus och några trädgårdar.
Satt en liten stund i ett vid stranden beläget café. Sådana tyckas
finnas här till stort tal och nästan uteslutande hållas af Turkar, Vi
hade här solat något, så att solen hunnit högt upp föran vi lade ut i
tjock, liksom i regndroppar fallande dimma och dagg. Vinden var svag
och ostadig hela dagen, så att vi ömsom seglade, ömsom drogo _liban_.
Härvid förargade sig Schlederhaus öfver de dragandes lättja och slog
en. Deraf uppkom stort oväsende, folket pockade på att fara tillbaka.
Ehuru Schlederhaus i allmänhet ej betedde sig på rätta sättet med
folket, gick dock allt fredligt förbi utan vidare. Seglade vid middagen
förbi qvarlefvor af en stor, vidsträckt, på en ökenstrand af floden
anlaggd, nu alldeles förstörd stad. Längre fram passerade bergen vid
_Beni Hassan_ med sina kungagrafvar. Emedan vi skynda att först komma
uppför floden, gjorde vi nu intet uppehåll här. Liksom alla dessa dagar
var aftonen ljuf och härlig, samt besättningen munter med sin sång, vid
det den i aftonlugnan framsköt barken med stänger.
Nov. 7.
Gingo mest hela dagen för god vind en betydlig sträcka förbi _Melavi_.
Jag låg mest hela dagen inne och läste den särdeles intressanta Gliddon
öfver hieroglyferna och deremellan Egyptens historia under Araberna.
Derunder förargade jag mig öfver deras oftast orättvisa välde och den
vanhelgd de föröfvade på Egyptens gamla, heliga jord. Jemförda med dess
gamla invånare, huru uselt folk äro ej Araberna? Men hämnden kräfves
nu ut af dem, de förtjena väl det förtryck de nu lida af Turkarne
samt dermed följande uselhet. Turkarne skola väl ock snart få sitt
rättmätiga straff för sitt öfvermod och sin usurpation af så mycken
klassisk jord. Om aftonen då folket framsköt barken med _medari_, föll
en sådan i vattnet; då kastade sig genast en man i vattnet för att
hemta upp den och efter honom en annan med _liban_. Den förre fördes
dock af strömmen så fort, att den sednare ej hann honom, utan måste
simma till landet som var aflägset. Deraf mycket skrik och mycken oro.
Nov. 8.
Seglade sakta framåt och halade _liban_. Jag vandrade med min bössa
mest hela förmiddagen genom en stor och vidsträckt palmlund, i hvilken
låg en temmeligen stor, långsträckt stad _Kosseir_. Jag sköt en
tillräcklig mängd vilddufvor för att vara oss nog till qvällsvard,
men emedan shekhen, som äfven var uppe på land, sett att jag ej
slagtade dem, ehuru jag träffade dem ännu halflefvande, åt han ej af
steken. En stund före _maghrib_ hunno vi fram till _Manfalut_. Här
hörde vår _rais_ berättas, att för några dagar sedan en bark blifvit
öfverfallen och plundrad, hvarföre han vägrade att gå vidare. Jemte
några andra gick han upp i land för att, såsom vi hade önskat, hemta
åt oss 2 _ghafir_ eller väktare; men i det stället hemtade han oss 10.
Jag steg upp på den särdeles branta strandbrädden, på hvilken staden
ligger; råkade der i samtal med mycket folk, som samlade sig omkring
mig. Man berättade att i staden fanns 13 moskéer, och utom dem hade
15 blifvit sänkta i hafvet. Hvarje år, äfven detta innevarande, hade
nemligen floden vid sitt flöde undanätit jorden från nedre delen af
staden och sålunda förorsakat dess nedstörtande. Ehuru man troligen
tog till i vexten, syntes dock äfven härifrån att staden var stor och
ansenlig, ehuru såsom vanligt byggd af lera och jord. Jag språkade
länge med åtskilliga, men isynnerhet med en gammal gubbe. Man tog mig
först för en Frang, emedan jag reser med Franger, men då jag började
tala om Koran och citera ställen ur den, ansåg man mig för en _ahl
illah_ och _Koran_. Jag roade mig särdeles med gubben och fann honom
högst treflig. Han berättade att den nu under staden liggande delen
af floden, som med den andra armen bildade en ganska stor ö, förut
varit land och burit den nu förstörda delen af staden. En annan gubbe
berättade att floden vid sitt flöde detta år för honom borttagit och
störtat ett alldeles nytt hus.
Nov. 9.
Seglade smått och hunno utan äfventyr i sakta mak fram till _Sujut_ vid
_'asr_. Sjelfva staden ligger ungefär 1/4 timmas väg upp från stranden;
nedanfÖre vid floden ligga två förstäder, den ena _Hammara_, den
andra _Nasile_. Jag tog en bland de många vid stranden färdigstående
åsnorna och begaf mig ännu upp till staden, ehuru det var något sent.
Åsnedrifvarepojkarne voro här fullkomligen lika de i _Masr_ och slogos
med hvarandra om att få mig hvar på sin åsna. På den lilla stund som
var öfrig af dagen, hann jag just ej vandra omkring i staden, men gick
dock genom större delen af den stora _sok_ och köpte af de berömda
_Sujut_-piporna. Min åsnedrifvare, en ung gosse, var bögst treflig
och behagade mig särdeles. Sedan jag kommit om bord och druckit thé,
spatserade jag ännu länge omkring på stranden. Här äro många cafén,
kockar och kokhus, det var rörelse och lif här liksom i alla hamnar,
så liten denna än var i jemförelse med våra. Jag fann dock nöje i att
spatsera här omkring och blef länge vaken. Sedan jag slutligen gått om
bord, förmådde jag vår skeppspajazzo att berätta för mig en saga, det
han ock gjorde med den här vanliga berättare-talangen.
Nov. 10.
Bittida om morgonen kom hit en ung man, Italienare, som jemte sin far
är här bosatt för handelsspekulationer på hvete, samt från Alexandria
var bekant med Schlederhaus. Shekhen fann sig så generad deraf, att
han ej fann sig vid att gå ut och dricka kaffe med de öfriga. Sedan
kaffet var förtärdt, begåfvo de sig alla upp till staden, och kort
derpå äfven jag. Gjorde först några turer i staden med min trefliga
åsnedrifvare från i går, begaf mig sedan med honom uppåt det väldiga
berg, som ligger ofvanom staden. Här hann jag upp mina reskamrater och
steg med dem upp. Nedanför de första grufgrottorna funnos hela lager
af mumie-trasor, stycken och allehanda lemmar, dels af menniskor,
dels af djur, omvecklade med ännu väl sammanhängande linnetrasor. De
lågo inne i sanden och gruset, samt bildade med det ett fullkomligt
lager, i hvars utkant de balsamerade benen och slarfvorna hängde
fram. Vi gingo in i det första hvalfvet, hvars dörröppning ännu är
väl bibehållen, med hieroglyfer och väldiga konungafigurer inhuggna
i den. I taket syntes ännu spår af målningar och zirater i stjernor
eller andra grannlåter. Inne syntes äfven qvarlefvor af 4 stora pelare,
som troligen varit huggna ifrån taket ner till golfvet. Der inne var
allt fullt med grus. Stora brunnar och grafvar gingo djupt ner in i
bergets grund. Vi kastade stenar dit och dömde till deras djup af
den tid de behöfde att falla ner. Sådana hvalf funnos här flera, jag
tror vi gingo in i 4 äö. De voro afdelade i flera hvalf eller rum,
med rundtomkring väggarne gående nischer, i hvilka de nu utkastade
mumierna ursprungligen varit uppstaplade. För öfrigt syntes öfverallt
i bergets hela sträckning, åt alla håll, större och mindre grottor
eller hålor, till en del sådana jag sett i Kairo. Berget var, liksom
bergen öfverallt här, ett kalkberg. Det tyckes vara löst och lätt
förvittrande, ty man såg huru det hade förvittrat dels till stoft, dels
till grof sand, och stenstycken från höjderna hade ramlat nedåt. På en
topp hade det löst sig i stora kullerstenar, hvilkas runda ryggar af
solen blifvit brynta och gåfvo en högst besynnerlig anblick. Härifrån
hade man en härlig utsigt till venster öfver en ofantligt vidsträckt
ökenslätt, begränsad på ena sidan af de gula ökne-sandbcrgen, på den
andra af ett smalt grönt bälte mellan öknen och Nilen, hvilket man
tydligen såg vara vunnet från öknen genom menniskohands flit. Närmast
under mig på den stora ökneslätten syntes en stor begrafningsplats,
snyggare och vackrare än jag förr sett här, äfven något i annan smak
än dem man ser i Kairo och nedra Egypten. Då jag vid nedstigandet
red igenom den, hade jag tillfälle att se den närmare. I stället för
att den murade grafven vanligen ger rum blott för en, voro här flere
murade tillsammans, sålunda bildande ett större hvalf; men hvar och
en särskild af de der begråtna hade öfver sig en uppmurad grannlåt.
De flesta hade en gård och derifrån gingo små trappor ned i sjelfva
grafvarne. Alla voro hvitlimmade, det syntes att man användt all omsorg
på dem, mycket mer än i Kairo är vanligt. Ett stort antal _sebiler_
funnos här äfven. Det tycktes mig att folket i _Sujut_, liksom troligen
ännu mer högre upp, häri tagit exempel af de gamla Egyptierna, medan
de i Kairo, såsom i Egypten hufvudsätet för Islams läror och lärdom,
blifvit hindrade ifrån att följa de gamla Egyptierna i spåren, så vida
dessas religion och sedvanor måste anses för _kufr_ af hvarje s.k.
bildad muslim. Detta syntes ännu mera af de målningar, med hvilka
man här velat utsira sina grafvar. I stället för att pryda, kan man
med fullt skäl säga att målningarne vanställa de snyggt hvitlimmade
väggarne; ty de äro i yttersta grad klumpiga och bjärt brokiga, utan
tanke och mening. Men tanken pä målning ligger ej i Islam, utan denne
är tvärtom emot sådant; hvarföre jag anser denna sed, liksom inånga
andra, vara af Egyptens muslimfolk lånad från dess gamla hädangångna
slägter, hvilka här öfverallt qvarlemnat minnen af sin fordna storhet
och öfverlägsenhet. Denna begrafningsplats var i allmänhet särdeles
snygg och vacker. Ett stycke ifrån den, längre ut på ökenslätten, låg
en annan, som det tycktes, för fattigare folk som ej hade råd att bygga
stora grafvar; ännu längre bort en aflägsen plats för de kristna. Min
gosse, som höll mig för muslim, antydde med synbar stolthet att de
kristnas begrafningsplats var så långt aflägsen. Här och der, dels i
öknen, dels på bergen, syntes _kubbor_ för Arabiska shekher och helgon.
Af den vidsträckta, härliga utsigten fröjdade mig dock mest det nästan
oöfverskådliga åkerfältet, nu klädt i den vackraste gröna färg, ungefär
såsom hos oss åkrarne i sin första vårbrådd. Så långt jag åt denna sida
kunde se, syntes gröna fält på alla sidor, omslingrade af Nilen och
ifrån den ledda kanaler, bland hvilka den, som i åtskilliga armar ledes
omkring staden, isynnerhet är stor och för bashan förtjenstfull. Under
hans tid hafva äfven de många vackra trädgårdar, som nu synas här,
först tillkommit; bland dem flera i sjelfva öknens sand, fruktbar gjord
af flodens vatten. Af dem kan man rätt se, huru oändliga åkerfält man
ännu vidare kunde tillkämpa sig från öknen. Midtpå denna stora slätt,
emellan det gula och det gröna, höjde sig den jordbruna staden med sina
13 minareter. Sedan jag här en stund skådat omkring mig och insupit
den friska vinden, som blåste här uppe och för hvilken den pjåkiga
doktorn tillstoppade sin mun med näsduken, steg jag ner och träffade
på en räf, som luffade här omkring. Nedkommen i staden, der det i dag
var marknadsdag, _jom essok_, vandrade jag der omkring, isynnerhet
på _sok_, samt begaf mig sedan i badstuga och tog mig ett särdeles
präktigt bad. Jag dröjde der temmeligen länge och dref ytterligare
omkring, till dess nyckeln till min bössa, som jag beställt, blifvit
färdig. Staden var öfverhufvud bland de vackraste och snyggaste jag
sett i Egypten, men liksom i alla småstäder, tycktes man här sätta
sin stolthet i att härma hufvudstaden. Så voro gatorna bestänkta med
vatten, så nyttjades Kairos complimenter och ord, t.ex. _vahashtinna,
ibn balad_. Ä andra sidan tycktes folket vara bättre och hederligare,
såsom äfven är vanligt i småstäder jemförda med hufvudstaden. Hvad
jag förut observerat i landsortsstäder, såg jag äfven här, nemligen
att qvinnorna ej voro så måna om slöjan som i Kairo, utan man såg dem
mycket gå med bart ansigte. Vid sjelfva stadsporten ligger _mudir
Selim bashas_ hus; der på en med träd omplanterad gård satt en mängd
_Fellaher_, hvilka hade mål eller affärer i _divan_, som hålles i detta
hus. Man sade att dessa Fellaher nu hemtade hästar åt pashan. Denne har
sjelf ett slott här och plägar ofta komma hit under sina vinterfärder
åt öfra Egypten. Vägen ner till stranden går ett långt stycke längs en
vacker kanal och en allée af dels sykomorer, dels siberiska ärtträn,
_sofsof_ (acacia?) omger den. Nedkommen begaf jag mig till ett på
stranden beläget Turkiskt café. Der nedanföre suto 6 fångar, dem man
höll på att sätta i klåfvar och bojor. Vi lade ut, sedan _raisen_
blifvit färdig med sin bakning, sent vid _esha_.
Hov. 11.
Hela dagen lugnt, så att vi fingo släpa oss fram med _liban_, Passerade
åtskilliga byar, bland andra en kallad _Abu Tig_, der en berömd shekh
ligger begrafven och en stor moské är uppförd omkring hans _kubba_.
hans namn är _Eshshekh Elfarghali_, berömd isynnerhet för sin makt
öfver krokodilerna, hvilka genom hans _karamot, sirr_ och hemliga
helgonmakt ej kunna komma längre ner öfver denna by. Detta berättade
mig följande dagen min shekh, då vi vid en promenad på stranden
händelsevis sågo 2 af dessa Nildjur sola sig i sanden och sedan
långsamt stiga ned i floden. Mot aftonen blåste en sakta vind upp och
med prut och gräl hade vi folket att lägga ut, men gingo föga fram. Vi
beslöto att hålla vakt under natten, på det folket ej nu, liksom förra
natten, måtte lägga sig vid stranden och sofva. Vårt förhållande till
_raisen_ och besättningen är högst tråkigt, emedan i deras intresse
ligger att draga ut på resan så mycket som möjligt, i vårt åter tvärt
deremot. Deraf collision. Tyskarne äro också gnetiga och trångsinta.
Äfven besättningen och vår andre dräng _Mohammad_ äro mig ej i smaken;
de göra den annars så roliga och angenäma färden på Nilen något sur och
tråkig.
Nov. 12.