mörkt och började regna. Regnet fortfor allt i små skåf. Jag gick ut
sedan vid slutat vårt pensum och lät det regna på mig. Det var mig
särdeles kärt och roligt att en gång se en förändring i det beständiga,
oföränderliga solskenet. Jag vandrade till _Azbukijeh_ och spatserade
under träden. Allt föll skur på skur af regn och luften tycktes
derunder särdeles frisk, ehuru då solen åter stack fram det förekom mig
qvalmigt. Det var mycket slipprigt och halt på gatorna, så man hade
svårt att gå, isynnerhet ville de komliga kamelerna falla för hvarje
steg. Jag gick sedan som hastigast till _Köhler_ i hans hus och njöt
af den friska doftande luft, som från hans öppna fönster kom in. Här
talades om _Timofejeffs_ och _Dittels_ Ryska patriotism, samt huru den
senare lemnat efter sig vid sin bortresa några kökskärl, som han fått
till låns af _Köhler_, alldeles nedsmutsade och förrostade, säkert
flitigt begagnade under tiden han var här, men troligen aldrig en gång
tvättade. Vandrade sedan omkring i _Muski_, der jag hade att göra några
små uppköp. Grälade och förargade mig åt en af de fördömda Grekerna.
Efter _maghrib_ begaf mig till _Prunner_ för att begära en bok. Här
träffade jag äfven en bekant Tysk juvelerare, en Jude, som genast då
han kom in började politicera. Här talades om och tadlades England
jemte dess författning, som kallades barbarisk; man förutspådde att
Ryssland och England skulle komma hår ihop och dervid Tyskland komma
att spela en högst vigtig rôle "liksom alltid förut" (!) Gick sedan
spatserande vida omkring åt _Babelhadid_ till och andra trakter, samt
stannade slutligen för en liten stund i cafét invid oss.
Sept. 28.
Gick ut en stund efter middagen sedan vi läst vårt pensum och begaf mig
till _Prunner_, för att efter öfverenskommelse hemta en bok, som han
lofvat mig, öfver berget _Sinai_. Han hade dock varit så upptagen i dag
att han ej hunnit skaffa mig den; sedan jag sutit här en stund och dels
pratat, dels läst tidningar, der jag bland annat såg att Ryssarne lidit
stora nederlag i Kaukasus, gick jag härifrån med ofÖrrättadt ärende. I
dag hörde jag _Prunner_ tala Arabiska och förundrade mig storligen att
han, efter 10 års vistelse här, ej talade detta språk bättre. Efter
_maghrib_ tog jag en åsna och begaf mig upp till citadellet. Såsom
annorstädes i alla _divaner_, utföras och afgöras här alla mål om
natten under _Ramadan_, ty om dagen är _divan_ stängd. Jag gick upp i
den del af slottet der bashan befann sig och trädde in i rummet utanför
det, hvari han sjelf satt. Det var en stor vacker salong, men jag
förundrade mig storligen öfver den frihet och otvungenhet hvarmed folk
af alla klasser gingo af och an. Icke allenast Turkar, som troligen
voro tjenare här och slottets betjente, utan Araber, shekher och andra
af alla slag, äfven af den lägsta klassen, klädda i _'ere_, hade här
fritt tillträde samt gingo af och an i pashans närhet -- en frihet,
tyckte jag, som verkeligen skulle göra heder åt hvilket Europeiskt hof
som helst. Bashan sjelf satt inne i ett stort sidorum i ett hörn af
den stora soffan, som gick rundtomkring väggarne. Han såg gammal och
något skrumpen ut, med ett vackert, ärevördigt, silfverhvitt skägg.
Dragen i hans ansigte kunde jag ej rätt urskilja, i anseende till det
stora afståndet. Folk, troligen af hans närmaste Turkiska omgifning,
rörde sig härinne, dock var ingen särdeles nära bashan sjelf. Äfven här
tycktes råda stor frihet. Medan jag var der, hade en Frang audiens.
Han var högst simpelt klädd uti surtout och hvita byxor, en kostym i
hvilken hos oss ingen student skulle kunna göra sin uppvaktning hos
rektor eller ens hos sin inspektor. Äfven andra, mest förnäma Turkar,
gingo fritt in och ut, samt gjorde sin reverens för gubben. Jag fann
allt högst trefligt och otvunget, såsom i Orienten allt det högsta och
det lägsta är närmare hvartannat än hos oss. Jag spatseradc af och an
i den stora, af 2 Europeiska ljuskronor upplysta salen; men slutligen
kom till mig en qvasi ceremonimästare med en rörstaf i handen och bad
mig sätta mig samt taga plats på soffan, emedan det ej passade sig
att så beständigt spatsera upp och ner. Jag hade ock redan nog, samt
begaf mig åter ut. Jag hade i dag köpt snus hos min vanliga gubbe, en
kristen katolik från _Aleppo_. I anledning af en fråga till mig om
snuset vore tillåtet under fastan hos oss (han håller mig nemligen för
en mohammedan), kom han in i religionsfrågor samt resonnerade vidt och
bredt om evangelium &c. Han lofvade hemta mig böcker i den kristna
religionen, som jag borde läsa, samt tycktes bli alldeles glad och
uppspelt, kanske af en hemlig tanke att göra mig till renegat, då jag
ej visade den vanliga moslemitiska afvogheten och högmodet emot honom.
Jag har alltid hållit denne gubbe för en trög och liflös snusgubbe,
men fann honom nu alldeles förifrad samt särdeles liflig. Sedan jag
kommit tillbaka från slottet, gjorde jag ensam några vandringar omkring
i staden och satte mig slutligen i mitt lilla café i hörnet för att
höra på den gamla _muhadditen_. Jag var särdeles sömnig i afton, så
att jag till och med somnade på _seriren_, der jag satt, och blef
uppväckt af kaffehållaren. _Muhadditen_, hvars lega för hvarje afton
är 50 fadda, fick i afton dessutom 5 eller 6 femfadda stycken, hvilket
tycktes särdeles lifva honom och hans berättelse. Kom hem en stund
efter midnatten, åt och drack thé med shekh _'Ali_, men jag vet ej huru
vi numera ej kunna få upp något samtalsämne alls, utan sitta ofta hela
timmotal med hvarandra alldeles tysta. Det har nu efter gårdagens regn
och åska blifvit särdeles friskt i luften, isynnerhet under nätterna,
som börja bli kalla och fuktiga.
Sept. 29.
Sedan jag läst vårt pensum med shekh _'Ali_, gick jag ut och gjorde
en vandring genom _Ghorijeh_ samt sedan ner åt _Azbukijeh_ till; men
det är så med mig, att jag ej vet hvart jag skall gå nu mera, utan
har tråkigt hvarthelst jag vänder mig. Efter _maghrib_ gick jag ut
tidigare om aftonen än vanligt, men fann gatorna mycket toma och öde
samt bodarne stängda, ty nu voro alla sysselsatta med att frukostera
och komma vanligen först vid _esha_ åter ut. Jag satte mig hos
_Hanafi_ i _Azbukijeh_ för att vänta shekh _'Ali_, som lofvat träffa
mig der, jemte shekh _Abdallah_. Men då de ej kommo efter omkring en
timmas väntan, gick jag bort. Vek derefter in i ett stort café, der
en _khoval_ roade ett stort sällskap med sin dans. Han var en yngre
särdeles vacker gosse, grannt och rikt utstyrd i qvinnokläder. Han
dansade bättre än dem jag vanligen sett förut. En sådan dans utförd af
en vacker flicka, måste vara det mest sinligt retande man kan se. Jag
gjorde ännu en liten vandring till _Nahhasin_, men ehuru det först var
midnatt, fann jag gatorna och caféerna nästan tomare än vanligt. Folket
tyckes redan hafva blifvit mätt på _Ramadan_.
Sept. 30.
Gick en stund före middagen ut till _Khanelkhalili_, der det i dag
var stor _sok_, liksom alla måndagar och thorsdagar. Jag hemtade dock
ingenting derifrån. Kom sedan hem och läste vårt pensum med shekh
_'Ali_, hvarefter jag genast åter gick ut till _Prunner_. Han gaf
mig åtskilliga artiklar att läsa ur en Fransk journal, den ena om en
Svensk lärd, som utfunnit ett sätt att liksom petrificera djur och
annat lefvande, äfven menniskan, samt efter flera års död åter uppkalla
dem till lif; den andra om Judarnes herravälde öfver Europa och denna
ursprungliga, ännu oförderfvade nations stora anda. Jag läste der samma
åsigter, som jag för några år sedan hörde af Runeberg. Båda artiklarne
voro högst intressanta, ehuru den om Judarne var temmeligen lång och
det nästan generade mig att läsa den der. Det drog länge ut innan jag
blef färdig och begaf mig bort med _Schuberts_ resa till Sinai, som
_Prunner_ haft godheten taga ut åt mig från Egyptiska sällskapet. Jag
vek härifrån in till kansliet och samtalade en stund med _Köhler_,
som beklagade sig öfver oförståndliga bref och halfva notiser, dem
han erhåller från _Timofejeff_ och generalkonsuln _Fock_. Kom sedan
hem och började genast min _Schubert_, först hans beskrifning öfver
Kairo och dess folk, men fann honom på det gröfsta sätt blott och
bart hafva plagierat _Lane_. Efter _esha_ gick jag ut och begaf mig i
sakta mak till _Azbukijeh_, dit shekh _'Ali_ jemte shekh _Abdallah_
kom från _Ghomri_ moskén; vi blefvo så sittande här att språka ända
till _abrar_, då vi alla gingo hem. Jag blef hemma länge vaken vid
_Schuberts_ resa ända till morgon _adan_, så att jag sedan hade svårt
att få sömn.
Okt. 1.