säker på att ej förfela vårt möte. Jag kom dock för bittida ut och
mötte på vägen _fokaha_, mest blinda, som troligen kommo hem från någon
_khatme. Jusuf_ träffade jag i sin bästa sömn, då jag kom dit klockan
half till 2 om natten. Vi togo oss ännu en liten lur båda två tills vid
_fagr_-bönen åsne-egaren hemtade oss 2 ök, jemte 2 pojkar. Vi lagade oss
i ordning och begåfvo oss på väg ännu i fullt mörker, stannade i ett
café nära _Babelfutuh_, dit redan folk började smått samlas efter det
de gjort sin _fagr_-bön i moskéerna. Vi dröjde dock ej mer än så att
vi drucko vårt kaffe, utan gåfvo oss på väg i den betydligt svala och
något fuktiga morgonluften. Vi hunno snart ut till öknen, passerade
_Demerdash_ vid dess rand och redo kort derpå genom en betydligare by.
Vägen gick allt mellan träd och planteringar, största delen under en
betydlig och vacker allé af acacier. Vi kommo förbi ett litet pashans
lustslott, till hvilket de flesta af dessa planteringar hörde. De lågo
alla på randen af sjelfva öknen och voro till största delen anlaggda i
dess sand. Det dröjde ej länge förän vi kommo ut i den och sågo framför
oss det stora sandhafvet, begränsadt af en sträckning sandhöjder,
hvars toppar reste sig kägelformigt öfver hvarandra. Längre fram på
kanten af denna stora slätt hunno vi fram till ett café i en liten
by, _Matarijeh_. Caféhållaren var en gammal man med grått skägg, som
genast när vi inträdde började tala om Fransoserna och Bonaparte. Det
var nemligen just på denna slätt han slagit läger, utanför detta café.
Gubben mindes ännu denna tid och prisade den högeligen: då hade funnits
penningar i ymnighet och Fransmännen hade ej varit några gnidare. Han
inblandade i sitt tal åtskilliga Franska ord och tycktes aldrig tröttna
att tala härom. Det var ej utan att jag roades af gubbens prat, ty
det var första gången han berättade det för mig; _Jusuf_ deremot, som
hade hört samma historia kanske sina hundrade gånger förut, gick ut
med sin bössa längs öknekanten, men fick ingenting. Äfven jag gick
ut och fröjdade mig öfver den egna storartade anblicken af öknen,
hvilken gjorde på mig samma intryck som anblicken af hafvet; jag kände
i mig samma längtan att komma ut på den. Vi begåfvo oss slutligen
bort ut på det stora fältet och hunno efter någon timmas ridt till en
by _Merg_, belägen i en stor palmlund, som sträcker sig rundtomkring
temmeligen vidt åt alla håll samt nästan helt och hållet skymmer
undan de små husen. Här hölls inne i palmlunden ett salu-torg, som
besöktes af en temmeligen stor mängd folk. Förnämsta handelsartikeln
var naturligtvis _dattel_, hvaraf man köpte 40 stora fullmogna, svarta,
så kallade _rutub_ för 5 fadda, d.v.s. 21/2 kop. koppar. Här var för
öfrigt under palmerna ett högst rörligt lif, som gaf mig en oändligen
intressant anblick. Bland andra var här en apledare, som med sina 2
stora _Hegaz_-apor kom hem ifrån _Tanta_. Vi handlade på den ena af
dem, men han var oss för dyr. Ofvanför torget och marknaden var ett
litet café, der vi stannade och drucko kaffe samt pratade med en så
kallad _dabba'_, hvilken af oss var anmodad att fånga hyenor och andra
djur, men härtills ej lyckats få något. Han var en gammal ärevördig
man, såsom ock en shekh, hans vän och hjelpare uti hans konst, samt
öfverhufvud treflig. Vi blefvo sittande här en god stund att dricka
kaffe, pratande med gubbarne, och jag fann mig mycket trefligt. Som
det är nästan uteslutande hitåt Europeiska jägare komma från Kairo,
känner man dem alla här, är van med och särdeles artig emot dem.
Denne _dabba'_ är det som skall hafva försett _Clot-bey_ och alla
andra Europeiska naturalhistoriker med djur; han lärer äfven, som det
tycktes, förtjenat godt på dem, ty han hade ett välmående utseende.
Vägen härifrån gick åter genom palmlunder och andra planteringar,
mellan de små kanaler och rännor man öfverallt ledt upp från Nilen.
Färden var utomordentligt behaglig, isynnerhet genom eller invid
palmlunderna. Vi kommo åter snart ut till ett stort fält af öknen. På
kanten af den låg en stor lund af acacia mimosa, der man i cafét sagt
oss skulle finnas mycket harar. Vi stego således af och begåfvo oss
åt skogen. Men den var så tät att vi blott på få ställen kunde tränga
oss igenom, mellan de förfärliga taggarne och törnen af de stickande
och uddiga träden. Vi hittade ock ingenting, blott _Jusuf_ sköt en så
kallad ökenlärka. I öknen närmare skogsbrynet gingo qvinnor och barn
i vall med fårahjordar; barnen sprungo rädda undan då vi närmade oss.
Sedan vi vandrat här en stund omkring, satte vi oss åter upp och gåfvo
oss ut på Ökneslätten. Sanden var i allmänhet ej särdeles djup, ej
heller mycket fin och stoftig, full med små stenar, hvita och runda.
Framför oss sågo vi i syn-randen minareterna af den lilla stad, till
hvilken vi ämnade oss, och på andra sidan blott sandhöjder, kanske
äfven berg, samt deremellan så långt ögat nådde blott himmel och sand.
Det var i dag ingen särdeles het dag, små moln drogo beständigt öfver
himmeln och emot oss blåste en friskande nordanvind ur öknen. Färden
var sålunda i alla afseenden särdeles angenäm och jag fröjdade mig
rätt af hjertats grund. Föran vi stäfvade rätt på _Khanka_, staden
dit vi ämnade oss, gjorde vi en liten afväg till en fullkomligen i
ruiner gången gammal stad, som ligger på en liten låg höjd, kanske på
en halftimmas väg från _Khanka. Jusuf_ sade sig der engång skjutit en
panter, och i hopp att äfven nu finna något, såsom äfven för att bese
ruinerna, hvilket var hufvudsaken för mig, begåfvo vi oss dit. Den
är ej från det gamla Egyptens tider, utan från Arabernas, men från
hvilken tid kunde jag ej erfara. Den var till största delen, såsom
äfven _Khanka_, byggd af brändt rödt tegel med mellanlaggda hvarf af
den här befintliga sandstenen. Den tycktes för öfrigt ha varit ovanligt
regulier med raka gator. Det var med ett eget särdeles nöje jag red
mellan de förfallna raderna af hus, hvaraf blott grunden och den nedra
delen blifvit qvar; jag lefde nu i verkligheten igenom Arabiska dikter,
i hvilka skalden sjunger om sin älskades förfallna bostad. Den ligger
midt i öknen och alldeles inga spår syntes af planteringar eller,
såvidt jag kan minnas, af vattenledningar. Sedan vi färdats härigenom
stäfvade vi rätt på _Khanka_, förbi en förfallen _kobba_ och en likaså
förfallen moské, kommo förbi några grafhvalf och sågo ur ett af dem en
svart _Saidi_ stiga upp alldeles splitter naken, utan att ens försöka
dölja något alls af sin kropp. _Jusuf_ och jag kallade honom galen,
men våra små åsnedrifvare-pojkar kallade honom shekh och _Wali_. Vi
retade en af pojkarne på mannen och han kastade en sten åt den svarte,
men möttes blott af "Verwünschungen" och fördömelser. Han, liksom hans
tillhåll derifrån han steg upp, hade verkligen något dämoniskt i sig
och pojkarne voro rädda för honom. Sedermera bekräftade äfven folket
i staden att han var en _Wali_. Vi redo så in i _Khanka_ omkring
middagstiden och togo in i ett så kalladt _Vekale_, sådana till min
stora förundran här skola finnas tvenne. Vi fingo oss här ett litet
kyffe till rum, som hade ingen annan Öppning än den låga dörren och
var så lågt att jag knappt kunde stå rak derinne. Vi gingo dock ej
ditin förän det blifvit väl sopadt och för tillfället så upputsadt som
möjligt. Vi gingo ut på det ganska betydliga _sok_, d.v.s. på gatan,
vid hvilken bodarne voro och saker såldes. Vi slogo oss ner hos en
kock, som hade 5 grytor på sin eld, och togo oss ett dugtigt mål. Mig
smakade dock ingenting annat än en risrätt, ty de andra rätterna hade
i min mun smak af ej väl förtennta kärl. Jag vandrade sedan omkring
på _sok_, som var en här ovanligt bred gata och temmeligen rik på
bodar, med de vanligastering förnödenheterna, såsom tobak och kaffe.
Jag gjorde sedan en vandring omkring i staden, som förekom mig vara
en af de större och betydligare jag här sett. De flesta husen voro
af brändt tegel och sandsten, men i allmänhet låga, med fönster och
gallerverk af träd. Större delen af staden bestod dock af förfallna och
obegagnade, äfven kanske obegagneliga hus. Gatorna voro i allmänhet
bredare än vanligt och äfven ganska snygga. Jag vandrade sedan utom
staden i trädgårdar, hvaraf fanns ett stort tal. Här är äfven ett
bashans lustslott, med stora anläggningar rundtomkring. Alla dessa
anläggningar och planteringar, som till största delen bestå af palm-
och oliv-lundar, äro anlaggda uti sjelfva öknens sand; jag förundrade
mig högeligen huru träden kunnat komma så väl upp och på en så kort
tid af kanske 10 högst 20 år. Men här var rikt på _sakijor_ och
vattenledningar, som man anlaggt öfverallt, äfven på små kanaler från
Nilen, som hemtade dess grumliga och feta vatten på sanden. På alla
sidor af staden funnos verkeligen stora och vackra anläggningar, men
de betydligaste voro dock omkring bashans slott. Äfven var här en ny
vacker moské, just i kanten af staden eller nästan utanför den, utom 2
à 3, som voro inuti den. Jag gick dock ej in i dem, emedan jag kommit
hit med en Frang och man i allmänhet mycket tviflade på mig här,
somliga sägande att jag var en Frang, somliga, oaktadt alla påtagliga
bevis (såsom att jag talade Franska med _Jusuf_), försäkrande mig
vara muslim och gifvande mig _selam_-helsningen. Sedan jag gjort mina
vandringar i kanske några timmar, satte jag mig i ett café och blef
der sittande särdeles länge, under det _Jusuf_ gått ut på jagt. Här i
cafét suto äfven åtskilliga Turkar, af hvilka här tycktes i allmänhet
finnas mycket, och andra af stadens folk. De berättade, att i morgon
hitväntades åtskilliga af pashans yngre söner, som skulle komma for
att tillbringa _ramadan_ här. Äfven tycktes hit ha kommit folk från
Kairo af den förtjenande klassen, såsom barberare och _fokaha_. Jag
gjorde sedan ännu en vandring i och utom staden samt kom till vårt
_vekale_ ungefär vid _maghrib. Jusuf_ var äfven tillbaka kommen från
sin jagt, ehuru utan att hemta något foglar eller djur; vi gjorde här
vårt aftonmål på ost, bröd och _dattel_, äfven hade vi låtit laga oss
_kunafa_, en rätt som liknar mycket makaroner. Vi blefvo derefter ännu
länge sittande på vår _mastaba_: att samtala, men hade nu slagit om från
Franskan till Arabiskan, hvari Jusuf äger stor praktik och färdighet,
såsom från helt liten uppfostrad här; dock igenkänner man honom genast
på hans organ för en icke Arab. Han tyckes äfven vilja göra sig en ära
af Arabiskan, samt anser sig sjelf vara en stor mästare i den.
Sept. 13.
Kommo oss ej alltför bittida upp, men dock så att solen ännu ej hunnit
särdeles högt sedan vi tvättat oss och blifvit färdiga till affärd.
Yi satte oss upp på våra åsnor och begåfvo oss bort, sedan vi först
druckit en kopp kaffe i vårt gårdagscafé. Vi redo nu närmare kanten af
öknen och _Jusuf_ steg af med sin bössa, för att fälla hvad han kunde
träffa. Han sköt skott på skott, men fällde ingenting. Jag förundrade
mig högeligen häröfver, såsom äfven längre fram på dagen och vägen, då
han oupphörligen sköt bom. Han tycktes sjelf vara litet flat häröfver
och sade sig aldrig förr baft sådan otur. I dag var mycket vatten på
vägarne och långa stycken måste våra åsnor vada deri. Vi kommo åter in
i palmlunder och planteringar, allt under det _Jusuf_ gick och jagade,
utan att få något. Jag köpte dadlar och åt mest hela vägen, emedan
jag började bli hungrig efter vår morgonridt. Deras pris var allt 2
_torah_, (hvarje _torah_ 4 stycken) för en fadda och _goz_, d.v.s.
2, på köpet. Men troligen just häraf kände jag mig sedan hela dagen
ovanligt väderspänd. Vi hunno snart fram till cafét i _Merg_, der vi
åter träffade vår _dabba_ och sinnat sällskap. När jag kom ensam, ty
_Jusuf_ hade lemnat sig efter för att jaga, hviskade man sinsemellan
frågande om jag var muslim. Till min förundran föregaf min åsnedrifvare
mig vara muslim, ehuru han i går tog mig för Frang och till och med
kom fram med de få Italienska ord han kunde. Gubben _dabba_ hade under
natten fått en så kallad _far fi'ran_ eller _masmash_, som var bunden
inuti cafét; vi köpte den och han stoppade den i en liten säck. Vi
stannade en stund i cafét, pratande med gubbarne, innan vi gåfvo oss
på väg. När vi kommo fram till sandfältet utanför _Matarijeh_, veko vi
af uppåt för att se på den obelisk, som här ännu står qvar från det
gamla _Heliopolis_. Den står midtuti en trädgård, som jag tror tillhör
någon Frang. Obelisken var stor och vacker med hieroglyfer, dock tyckte
jag att äfven denna gråsten, såsom vår, vill något förvittra. För
öfrigt tycker jag likheten mellan vår och den Egyptiska graniten är
fullkomlig. _Jusuf_ försäkrade mig att denna obelisk var det enda, som
fanns qvar af den gamla staden, men jag tycker mig ha läst att äfven
grafvar skola finnas här. I trakten häromkring tyckte jag mig äfven,
såsom vanligt omkring ruiner, se små höjder, hvilka säkert under tidens
längd|bildat sig af gruset, kanske äfven af stadsboernas sophögar. Vi
hunno fram till cafét hos den pratsamma gubben och rastade en stund.
Gubben tycktes i dag ej vara rätt på humör, åtminstone pratade han
ej stort. Sedan vi här rökt och druckit kaffe, gåfvo vi oss åter på
väg och hunno in till Kairo en stund efter middagen. Det var ovanligt
mycket folk på gatorna och man hörde _bukra sijam_ öfverallt. I
allmänhet tager man emot fastemånaden med stor fröjd och tyckes glädja
sig deröfver. Sedan jag kommit hem, hade jag tillfälle betrakta 2 stora
processioner, som gjordes, den ena af shekhen för slagtarena, den andra
af den för bagarena. Hela dagen var öfverhufvud stort oväsende och
stark rörelse i staden, pojkar sprungo omkring och sjöngo. Om aftonen
gick jag ut närmare _esha_ och såg ett kompani eller kanske regemente
soldater uppställda i _Muski_, för att vandra upp till citadellet. Men
jag hade begifvit mig ut för bittida, så att ännu ej mycket folk hunnit
ut. Jag kom ock snart hem igen och satte mig en stund med 3 gäster,
som kommit till shekh _'Ali_, en från _Baranijeh_ och 2 från _Kavadi_.
Allt under det jag ännu var vaken om natten, hörde jag buller och stoj
på gatan af folk, som vakade genom natten. Jag kunde dock ej hålla mig
vaken, utan somnade af trötthet efter färden. Kort före morgongryningen
kom shekh _'Ali_, väckte upp mig och hemtade mig mat för att göra en
liten måltid. Genast derpå somnade jag, men vaknade dock i god tid på
morgonen.
Sept. 14
Fastade som en muslim och satte till följe deraf intet i mun eller
näsa, icke en dryck vatten och ej en pris snus ens; hvilken senare
försakelse ensam egentligen förekom mig svår. Jag ville bli hemma och
sofva bort den långa, tråkiga dagen, men fick ingen sömn. Gick derföre
ut någon timma före _'asr_ till _Muski_ och köpte några stålpennor.
Här träffade jag en halftassig Tysk skräddare, som jag några dagar
förut inbillat att jag var Arab; han höll nu en lång föreläsning
att, sedan jag hunnit så långt i bildning och Europeiskt vetande
samt isynnerhet talade sa väl Tyska, jag icke mera borde låta det
förfalla, såsom de andra, hvilka på bashans bekostnad varit resta
t.ex. till Paris, men redan nu (blott några år efter deras återkomst)
ånyo blifvit fullkomligen råa och ohyfsade Araber. Då mig här bjöds
kaffe och jag vägrade dricka, beskärmade han sig högeligen der öfver
och tog det såsom ett bevis på mitt återfallande i barbari. På gatorna
var i allmänhet kanske något tystare och trögare än vanligt, dock på
långt när ej så som jag föreställt mig. Jag vandrade litet omkring i
_Azbukijeh_-allén och var som hastigast inne hos _Jusuf_, men kom i god
tid hem och träffade en ännu i dag ankommen byshekh från _Baranijeh_.
Genast så snart _maghrib-adan_ hördes, tog jag mig några duktiga prisar
snus, som smakade mig alldeles ovanligt väl, samt några klunkar vatten
och derpå grepo vi till maten. Min appetit var dock ej alls ovanlig, ty
jag hade litet ondt i hufvudet. Efter slutad måltid blefvo vi sittande
att prata och röka en stund. Närmare _esha_ gick jag ensam ut och
spatsede betydligt omkring, först till _Babelkhalk_, der jag gjorde
några slag, sedan ner till _Azbukijeh_, der jag satte mig hos _Hanafi_
och somnade små skof på _seriren_; vidare förbi _Shemseddoleh_, för att
få reda på _muhadditen_ shekh _Is'main_, men han var ej der, slutligen
förbi _Azhar_ och _Hassanein_. Det var i allmänhet ännu ej mycket folk
ute, man tycktes ej ännu rätt vant sig vid den förvända ordningen, att
byta natt till dag. Då jag kom hem, troligen något efter midnatten,
möttes jag af shekh _'Ali_ med den underrättelsen, att han varit hos
shekh _Shihab_ samt att min afskedade tjenare der klagat öfver det
shekh _'Ali_ varit skulden till att jag skiljt honom ifrån mig. _Sejid
Ali_ hade vidare berättat, att jag var en Frang, som blott ställde sig
i utvärtes måtto såsom muslim och var det endast _sorat an_, jemte
annat dylikt. Det var dock underligt att shekh _'Ali_ ej alls tycktes
hysa några misstankar om min islam, utan kallade _Sejid Ali_ fjollig
och litet vanvettig. Det gör mig verkligen ondt att nödgas bedraga en
sådan man som shekh 'Ali, men hvad skall jag nu mera göra? Dock längtar
jag allt mera bort härifrån Kairo, ej allenast härföre, utan äfven för
det tråkiga och stilla lif jag här för.
Sept. 15.
Vaknade ungefår midtpå förmiddagen, betydligt tidigare än jag hade
önskat. Sedan jag i går försökt huru muslim-fastan smakar, fastade jag
i dag ej egentligen, utan tillät mig vatten- och snus-förtäring, som
gjorde att jag utan minsta saknad undvar mat ända till _maghrib-adan_.
Vid middagen gjorde jag en liten spatsertnr och fann till min stora
förundran gatorna, der jag gick fram vid _Nahhasin_, rörligare än
vanligt, äfven jemförelsevis färre sofvande i sina bodar, än andra
dagar. Man tycktes sitta hos hvarandra i bodarne och roa sig med glam,
ehuru kaffet och tobaken saknades. Dessutom tycktes mycket folk strömma
till och från _Hassanein_. Äfven kunde jag ej märka att folket i
allmänhet nu var kortare om näsan än vanligt, såsom man säger att det
är fallet med dem under _Ramadan_. Dock såg jag en karl som fördes i
_korakon_ och illa handterades af det kringskockade folket. Också sade
mina _Baranijeh_ främmande att de varit ute för att handla, men funnit
folket så snäsigt och _mutejisin_, att det ej kunnat bli någon handel
af. Jag gick genom _Khamsavi_ ner till _Muski_ och tyckte mig öfverallt
finna mera folk än vanligt. Gjorde en liten tur i _Azbukijeh-_allén
och gick sedan till _Dietel_, der jag träffade 4 Ryska sjö-officerare,
som kommit hit från deras i Alexandria för ankar liggande brigg
samt tillhragt 11 dagar här med att ströfva omkring och se Kairos
märkvärdigheter. De voro just nu färdiga att bege sig å väg tillbaka.
Af dem var en, som för 13 år sedan hade varit i Finland och tillbragt
en vinter på Sveaborg. Han liksom alla var ännu förtjust öfver vårt
härliga land och sade sig der ha tillbragt det ljufvaste år af sin
lefnad. Han satte sig vid mig och vi pratade mycket om ett och annat.
Hans namn var _Spitzen_ och han trodde sig kanske vara af Svenskt
ursprung, ehuru hans familj redan 4 sekler varit bosatt i Ryssland
och liksom många andra blifvit förryssad. Han hade ock verkligen
i sitt ansigte intet Ryskt, men väl den Ryska jargonen och litet
äfven den Ryska sentimentaliteten. För öfrigt tycktes de alla 4 vara
unga hyggliga män, det var ej utan att jag fann trefnad med dem och
_Köhler_, som äfven kom dit senare. Han, liksom mycket folk detta år,
hade varit i 5 dagar plågad af en Nilböld, som stigit upp midtpå magen
och hindrat honom att röras ute. Yid _'asr_ begaf jag mig derifrån och
började sakta vandra hemåt. Allt träffade jag samma mängd af folk på
gatorna, nu nästan i tilltagande. Sedan vi efter _maghrib_ frukosterat,
(man kallar nemligen detta mål under _Ramadan_ frukost), suto vi ännu
en stund och pratade med _Baranijeh_ gubbarne, bland hvilka jag numera
finner nöje. Öfverallt var nu mycket folk, som satt i cafén eller bodar
och förlustade sig med prat vid koppen och pipan. Jag gick omkring för
att söka shekh _Ismain_ och fann honom äfven slutligen inne på gården
af en _vekale;_ men folkskaran och trängseln var så stor, att jag ej
ville gå in af fruktan för hetta och qvalm. Jag vandrade vidare genom
_Ghorijeh_, der det dock var nästan alldeles tyst, förbi _Ashar_ och
_Hassanein_, som dock nu voro tillslutna, samt stannade slutligen i
ett café nära intill oss och hörde på en gammal _muhaddith_, som ej
var något särdeles. Sedan jag kommit hem och sutit litet, gjorde vi
som vanligt nu vårt andra nattmål _suhur_, kanske omkring kl. 3 efter
våra ur, samt rökte och pratade derefter. Jag forundrade mig öfver
shekh _'Ali_, som alls ingen appetit har och i allmänhet äter mycket
mindre än vanligt; men han mente att det var Herren, som föder oss
under fastemånaden med annat än kroppslig spis, samt att det fasta
inre beslutet, äfvensom medvetandet af denna månads och dess fastas
förträfflighet, gjorde oss mätta och glada.
Sept. 16.
Vaknade ej förr än vid middagen, till mitt stora nöje. Sedan jag ännu
pysslat litet hemma, begaf jag mig ut, tog en åsna samt red till
Gamla Kairo. Jag red nu förbi den sidan som vetter utåt öknen och
betraktade med stort nöje trädgårdarne, som stodo öppna, utan mur
eller skrank åt denna sida. Vek sedan af litet åt öknen och kom fram
till den äldsta moskén här, kallad _Gamia' Amr. Amr_ har nemligen
byggt den, då han under kalifen _'Omar_ kom hit och eröfrade Egypten.
Invid den står qvarlefvor af en annan vidsträckt byggnad, som min
gamla trefliga och pratsamma åsnedrifvare sade hafva varit en kristen
kyrka. Denna _Amrs_ moské är äfven den största och vidlyftigaste som
finnes här, ehuru den ej begagnas mer än en gång hvarje år, nemligen
den sista fredagen af _Ramadan_, då allt folk strömmar dit från Kairo
for att hålla fredagsbönen. Vid dess uppbyggande och vid bestämmandet
af dess _kible_ skola 40 af profetens _ashab_ varit närvarande, så
att man anser dess _kible_ vara fullkomligen säkert och noggrant.
Den håller på att alldeles förfalla, men först detta år har bashan
derom underrättat sultanen i Konstantinopel; det är på denne senares
bekostnad man for närvarande är sysselsatt med dess reparation. Då jag
inträdde inom den förfallna porten, såg jag till min förundran att man
på yttergården var sysselsatt med krukmakare-arbete. Man förfärdigar
här alla _kolal_, drickskärl och krukor &c. Men detta var dock utom
den egentliga moskén och i låga kojor, som man uppfört deromkring. Vid
inträdandet på den egentliga moskégården förvånades jag verkligen öfver
dess vidd. Den pelargång, som egentligen är bestämd till bön och som
innehåller _member_ och _dikke_, har sex breda rader pelare, parallela
med _kible_ väggen, de båda andra pelargångarne tre rader; den med den
förstnämnda parallelt gående har blott en rad. Pelarne voro åtminstone
till största delen af marmor. Två _minareter_ funnos, men de voro i
allmänhet låga och äfven till sin arkitektur högst simpla. I allmänhet
tyckte jag det hela bära spår af den Arabiska arkitekturens första
enkelhet och barndom. Man höll nu på att reparera, och det vore äfven
verkligen skam om man skulle låta denna moské förfalla. Invid porten,
då jag skulle gå ut, möttes jag af en gammal språkför gumma, som sade
att hennes förfäder led från led varit väktare öfver moskén och visade
mig 2 tätt invid hvarandra stående pelare, sägande: den som kunde gå
derigenom, vore en god och bra man. Jag bad min åsnedrifvare klämma sig
emellan dem, hvilket han ock gjorde, naturligtvis mumlande _basmalleh._
Derefter gjorde jag detsamma, men fann det verkligen vara trängre
emellan dem än jag först tyckt, ehuru jag dock utan stor svårighet
kom igenom. Vi begåfvo oss sedan på en annan väg tillbaka, passerade
en mellan sandhögarne belägen liten moské för shekh _Abo sa'odi el
gerahi_, till hvars ära hvarje natt mellan tisdag och onsdag hålles
_zikr_ och _makra_. Min åsnedrifvare försäkrade att hvem helst som vore
sjuk och besökte honom från vecka till vecka, skulle finna lindring
i sina plågor. Vi läste naturligtvis _fathe_ för honom, i det vi
passerade. Vi kommo sedan förbi vattenledaren, som går till citadellet
och vanligen kallas _Essab'a sevaki_ eller _migra_, emedan 7 hjul
pumpa upp vattnet från floden. Vi kommo så in genom stadsporten vid
_Sejide Nefiseh_ och passerade vidare _Sejide Rukijeh_ och _Sekkine_.
På afstånd sågs uppe på berget _Sejid Gujushi_, herren öfver det efter
honom benämnda berget, hvilket gränslöst, såsom min gubbe berättade
mig, sträcker sig ner åt _Koseir_ samt vidare och slutar först i
_Jambo_. Han berättade underliga saker om berget och dess patron, att
det alltid spatserade med honom, såsom berget _'Arafat_ med profeten;
att de ropade till sina bergök _khot_, såsom ännu åsnedrifvarne alltid
ropa till sina ök vid svårare steg; att berget _Gujushi_ vägrat att
stiga på _'Arafat_ &c. Vi kommo småningom inom staden, passerade en
_takijeh_ eller hus och tillhåll för _dervisher_, der hufvudsakligen
blott Persiska dervisher skulle finnas; vidare förbi en _Vali_ eller
_Mebruk_, som beständigt och oföränderligt satt framför en liten
_zavijeh_, aldrig talade ett ord, ehuru han ej var stum, samt blott
med tecken yttrade sig för dem, som besökte honom och behöfde hans
hjelp. Hans namn är _Abdolhuhab_, och han betjenas af sin mor, som i
hans ställe tar emot de pengar man ger honom för hans helgonperson.
Jag skildes slutligen i _Muski_ från min åsnedrifvare, ej utan att på
äkta Arabiskt sätt gräla om priset och fråga några bredvidstående, om
jag ej hade gett efter _kanon_. Jag vandrade sedan ännu litet omkring
i _Muski_ och hade att göra med _Abdolasiz_, så att tiden förgick till
en stund efter _'asr_, då jag gick hem och väntade på den efterlängtade
_maghribadan_. Jag hade dock ej fastat i dag, ehuru jag händelsevis ej
kommit att dricka, och för öfrigt tagit mig få prisar från en liten
pappersstrut, som jag tagit med mig. Emellertid har jag funnit att
Mohammedanska fastan ej är särdeles svår, åtminstone för den som ej har
alltför tungt arbete. Också tyckes folket i allmänhet ej anse denna
månad för en tung, plågande fäste- och ånger-månad, utan fastmer såsom
en tid af fröjd och glädje, ehuru de sätta stort värde på och bära
högsta aktning för den. Men så är det i allmänhet med deras religion:
den har ej det hemlighetsfulla, dystra och ärofulla som vår, man håller
ej moskén för en skräck och bäfvan väckande helgedom, utan fastmera
såsom ett hus der man alldeles ej drar i betänkande att t.ex. ensam
tillbringa sin natt i ro. Men de flesta af Kairos bättre män hålla
2 _fokaha_, som från _maghrib_ ända till _suhur_ läsa Koran i deras
hus, och hvarthelst man om natten går fram, hör man deras gnällande
mumlande. Jag gjorde om aftonen min vanliga spatsertur först till
_Azbukijeh,_ der jag såg åtskilliga konsuler och Franger, som i sina
vagnar begåfvo sig upp till citadellet, kanske för att helsa den nyss
anlända pashan välkommen; sedermera till _Ghorijeh_, der jag satte
mig på en bod_mastaba_ och hörde på en vacker _zikr_, som man gjorde
uti sultan _Muajads_ moské. Sedan vandrade jag hit och dit omkring,
stannade slutligen en stund i ett café bredvid vår port och hörde på
den gamla _muhaddithen_. När jag kom hem, följde shekh _'Ali_ upp med
mig och blef länge sittande att prata. Han hade i afton åter varit hos
shekh _Shihab_ och derföre föll samtalet på honom. Han berättade nu
utförligt historien om hans lif, hvaraf jag förut hört så många mustiga
strofer. Denne shekh _Shihab_, som är Kairos största poet och en af
dess utmärktare lärda, har det poetiska felet att supa och berusa sig
med arrak samt det högst opoetiska felet att älska gossar.
Sept. 17.