min kappsäck och ställa allt i ordning till resan. Sedan vi voro
färdiga fingo vi ännu länge vänta på vår åsnedrifvare, föran han kom
med våra åsnor. Han kom dock slutligen och vi begåfvo oss å väg.
Vi passerade _Talie_ och _Ashmon_, ridande oupphörligt förbi stora
hjordar af boskap, hufvudsakligen kameler, som _Maghrabi_ och _Beduin_
Araber förde till torget i _Ashmon_ för att säljas och troligen, om
de ej lyckades der, sedan till _Tanta_. Genast efter _Ashmon_ blef
jag trött af ridten på den svårridna och dåligt besadlade asnan, steg
af och vandrade till fots omkring en half timma med bara fötter. Jag
kände under vandringen ingenting och tyckte mig kunna så spatsera huru
länge mig behagade. Men då jag sedan satt upp och ridit en stund och
derefter åter steg af, kände jag mina fötter vara svullna och hälarne
så ömma, att jag ej kunde stiga på dem. Jag fann mig i en särdeles
svår ställning, kunde hvarken gå väl eller rida, men af solen och
hettan led jag just ingenting, ehuru shekh _Ali_ måste binda duk om
sina ögon för att hindra solen. Vi passerade förbi en by _Samadom_
och åtskilliga andra, hvars namn jag ej lade på minnet; de voro alla
liksom stöpta i samma form, alla byggda af den här oföränderligt
brukade obrända tegelstenen. Fälten lågo nu nästan öfverallt i träde
och man var sysselsatt att släpa på dem spillning, som dock här ej
bestod af dynga, utan af grus från gamla hus m. m. Här och der såg
man ett tobaksfält, men mest _battikh-_ och _'ägor-_fält, _lobia-_
och _melohija_ samt andra grönsaker. Vägen gick nästan oföränderligt
längs _kera'_ eller kanalerna, som leda vattnet ur floden öfver fälten.
Det är bedrÖfligt att se huru dåligt de äro underhållna, ehuru årets
hela gröda helt och hållet beror af dem; och dock nödgas folket med
våld från pashans sida att gräfva upp dem och ålla dem åtminstone så
pass i stånd. Der vägen gick in på fjälten var jorden remnad i stora
sprickor och tycktes likson gapa efter Nilens öfversvämning. Hvar helst
vi tågade fram fanns ingen skugga alls, och utan det minsta skygd voro
vi utsatta all middagssolens hetta. Trän finnas här öfverhufvud föga,
blott vid hvarje by omkring någon _sakijeh_ eller annars möjligen någon
trädgård. Nu har man äfven till stor del nedhuggit palmträden, sedan
pashan satte 60 faddas _firde_ på hvart träd. Utsigten är öfverhufvud
enahanda, men vackert begränsad åt vester af de långa Sandbergen och
öknarne, som sträcka sig inåt Afrika och i fonden af dem de väldiga
_Gize_-pyramiderna. För öfrigt åt alla håll den fruktbara Nildalen, som
liknar ett haf med byar och deras små trädlundar liksom öar. Hvarje by,
eller åtminstone de flesta, står på någon liten upphöjning, ej berg,
utan någon sorts jordhöjd, som jag ej kan förstå huru den uppstått.
Kanske äro de qvarlefvor af hus och sophöhat från de äldsta urminnes
tiderna. Floden synes öfverhufvud ej, dess stränder ligga högt öfver
dess yta och i full jemnhöjd med det öfriga landet, så att man måste
vara nästan på dess brädd för att se dess vatten. Få byar äro byggda
vid dess strand, de flesta högre upp i dalen. Orsaken dertill inser
jag ej. Vägen var öfverhufvud väl befaren, ehuru der ännu ej var någon
trängsel, såsom man sade att det i morgon och öfvermorgon skulle bli.
Vi kommo middagstiden fram till _Menof_, sedan vi visst öfver en timmas
tid sett den och ridit mot den. Det är en af Nildalens största och
betydligaste städer eller byar, _balad kursi_ d. v. s. säte för _kadi_
och _kaskif_, och derjemte äfven _balad bender_ d. v. s. här finnes
torg och handel. Dess läge behagade mig isynnerhet på afstånd, ovanligt
mycket planteringar och träd sågos rundtomkring och äfven ett teleskop.
Den ligger på en temmeligen stor höjd, under hvilken flyter en kanal
af Nilen, med temligen brunt och smutsigt vatten. Vid dess strand stod
en stor, nästan oformlig byggnad, med en jordvåning under och en annan
deruppå. Den var nu förfallen, hälft utan tak, här och der ramlande.
Den hade tjenat till kasern, men stod nu obegagnad och rucklig, liksom
så många andra af pashans inrättningar. Vi satte öfver den smala och
grunda kanalen på en färja, vandrade upp till staden, togo in hos en
shekh _'Alis_ slägtinge, lemnade våra åsnor och våra saker der, samt
företogo oss en vandring inåt staden. Den var byggd i samma form och
af samma material som dess andra Nilsystrar, med en betydlig _sok_ med
tak öfver. Vi rakade våra hufvuden här, drucko kaffe och begapade en
liten kavalkad af Turkar, som med trummor, _tarer_ och pipor begåfvo
sig ut till _Beduin_ Araber. Menof är för öfrigt bekant och berömd för
sina vackra mattor, som här förfärdigas af _samar_ och _kash_, två
slags rör eller säfvexter som vexa på berg. Sedan vi uträttat hvad vi
hade att göra i staden, återvände vi till vårt qvarter, åto der en god
frukost och hvilade oss litet, dock utan att sofva. Någon timma efter
middagen begåfvo vi oss åter på väg i värsta _kejale_ och gumpade på
åsnor. Jag bytte här åsna med shekh _'Ali_ och fann någon liten ro på
den nya, emedan den var lastad med vår ressäck, som gjorde ridten litet
beqvämare. Vi passerade åter åtskilliga byar, bland andra Sershine, der
en stor vacker palmlund och andra trädplanteringar funnos. Här, sade
vår åsnedrifvare, var fordom under Faraonernas tid Egypternas magasin.
En gammal pelare syntes här ännu, som tycktes vara en qvarstod efter en
moské, ehuru vår åsnedrifvare försäkrade den vara från aflägsnare tider
och att man här ännu gräfde upp skatter. Kort före _maghrib_ passerade
vi en by _Tuli_, som låg alldeles ovanligt högt på en jordvall utan
berg. Vi började nu påskynda vår ridt, för att hinna vårt nattqvarter.
Satte öfver kanalen på en färja och hunno i hälft mörker kort före
_esha_ fram till byn _Zurkan_, der vi veko in hos en shekh _'Alis_
vän shekh _Ibrahim_, en lärd och studerad man. Vi emottogos särdeles
vänligt och gästfritt uppe på ett tak eller _fasha_, som var fullt af
stoft, halm och mycket skräp. Aftonen tillbragtes här under prat, och
bland annat underrättade oss shekh _Ibrahim_ att ryktet om en fånge,
som _Essejid Ahmad Elbedavi_ säges i år hafva flyttat under en natt
från fångenskapen hos _Druserna_ (der han försmäktat i 16 års tid) till
_Gum_ vid _Tanta_, var fullkomligen grundadt, ehuru folket i Kairo
förklarade hela historien för lögn och en uppfinning af fången att
väcka medlidande. Vi åto en god qvällsvard af många rätter, gjorde vår
_vodo_ och våra böner, som shekh _'Ali_ och jag försummat hela dagen.
Jag förkortade dem dock till blott _maghrib_ och _esha_ bön, men shekh
_Ali_ gjorde dem alla. Vi bredde så ut våra mattor och lade oss, jag
ej utan fruktan för skorpioner och annan ohyra på den plats jag valt
mig i skräpet, sedan jag först drifvit undan en der sofvande get. När
jag klädde af mig mina byxor, _takme_, fann jag mina ben från knäna
alldeles röda, brända af solen och särdeles ömma. Jag hade nemligen
lemnät dem bara och obetäckta under resan, för att få litet färg på
dem. Jag sof dock särdeles godt under hela natten, trött och utriden
som jag var.
Juli 25.
Sedan vi druckit kaffe och förut gjort vår morgonbön, begåfvo vi oss
på väg, ehuru folket och shekh _Ibrahim_ träget gick ihop med oss
att stanna här qvar öfver denna dag. Han tycktes i allmänhet vara en
särdeles god, välvillig man och jag fann mig väl hos honom. Han följde
oss ett godt stycke på vag ner till kanalen, hvilken vi åter öfverforo
på en färja. På vägen åto vi en _battikha_ vid ett _battikh_-fält och
shekh _Ibrahim_ gaf oss till vägkost en stor torta. Sedan vi skiljt oss
från honom, satte vi oss upp på våra ök och fortsatte i morgonsvalkan
vår väg. Vi passerade åter åtskilliga byar, som i allmänhet, ju
högre tipp vi kommo, tycktes vara vackrare och mera välmående, med
planteringar och trän. Här och der på ganska korta håll af omkring
1/2 timmas väg voro små brunnar med öfverbyggdt hvalf och en liten
stuga invid, alltid under ett eller flera trän, der man kunde släcka
sin törst för 5 fadda eller ingenting. Folk var vanligtvis samladt
deromkring och vägen i allmänhet hitåt mera trafikerad än framföre.
Vi hvilade en stund vid en källa under några trän och åto der den
_battikh_ och den pannkaka shekh _Ibrahim_ gifvit oss. Kommo in i
_Tanta_ någon timma före middagen och sprungo litet af och an för att
söka oss qvarter.
Sedan vi betraktat några små usla kryphål, stannade vi slutligen vid
ett, en _ghorfa_ i ett litet hus. Genast efter det vi här inqvarterat
oss, lade vi oss att sofva, jag alldeles afklädd mellan mina lakan.
Sedan vi stigit upp närmare _'asr_, fullgjorde vi, såsom alla andra,
den alla hit anländande åliggande skyldigheten att besöka och göra
_zijaret_ hos _Sejid_. Vi trädde in i moskén, som utan att vara af
de största, dock var ganska betydlig och temmeligen full med folk,
icke allenast af sådana som besökte _Sejid_, hållande sina böner och
läsande surer ur Koran för honom, utan äfven af allehanda krämare, som
utbredt sina småsaker till salu i pelargångarne. Yi gingo först till
_Medan_ och fingo slutligen efter lång väntan plats i ett litet hus,
för att lösa våra byxor. Sedan vi gjort det, gjorde vi vår _vodo_ uti
_Medan_, hvars vatten var så smutsigt att jag omöjligen kunde förmå
mig att vid _madmadsh_ sätta det i munnen, ehuru om aftonen en af
våra karlar försäkrade mig att han druckit dcraf ymnigt och funnit
det alldeles utomordentligt godt. Men hvad gör ej vantron! _Medan_ är
ovanligt stor, kanske den största jag sett; rundtomkring var fullt
med folk, som förrättade den vanliga tvagningen till bön, och inuti
var fullt af folk som alldeles nakna badade sig i den, anseende dess
vatten vara af ovanlig välgörande kraft. Äfven qvinnor sprungo här
omkring och tvättade sig i _medan_. Vi gjorde vår hittills försummade
middagsbön och kort derpå vår _'asr_ bön i moskén, inträdde sedan
i _maksoran_, satte oss der i en knut och läste hvar sin sura till
_Sejid_. Jag begagnade dock mest tiden att titta mig omkring, runkande
på hufvudet och kroppen och rörande mina läppar. Folket dels vandrade,
dels satt omkring _maksoran_ till stort tal, kysste den och läste
någon bön dervid, såsom vanligt. _Fokaha_ fanns här till stor mängd,
som för 5 fadda läto leja sig att för den eller den läsa _Jasin_ eller
någon annan sura till _Sejid_. Derefter gjorde vi vår _zijare_ hos
_Sejids khalifa_ eller rättare _Tabi abdolal_, som har sin _maksora_
nära invid _Sejids. Maksoran_ var särdeles vacker, ungefär såsom
_Hosseins_ i Kairo, men _kobban_ var ansenligt högre här. Sedan vi
sålunda fullbordat vår skyldighet, begåfvo vi oss ut och gjorde slag i
staden. Den var liksom alla dess syskon byggd af obrända tegelstenar,
åtminstone till största delen, men litet i Kairos smak med fenster
och genombrutet rutigt trädverk. Den är näst Kairo den största jag
här sett, kanske ungefär såsom Alexandria, ehuru ej i Alexandrias
Europeiska smak. Nu var här oändligen rikt på bodar och allehanda
handelsartiklar, samt redan i dag stor trängsel på de trånga gatorna;
men på andra tider skall staden ha ett helt annat utseende, med tomma
gator och ringa handel, såsom hennes andra systrar. Cafén funnos här nu
till största otal, såväl stora som små, utom de käringar och karlar,
som nästan i hvarje hörn och hvarje knut stodo med sina pannor. Vi
gingo dock snart hem i dag och satte oss i vårt lilla rum, der stora
stoftmoln blåste in genom det otäckta och glaslösa fönstret, äfvensom
taket hängde fullt af spindelväf och smuts. Jag lade mig ej utan rädsla
för skorpioner och _abo shabat_, men hvad var att göra? Jag finner mig
ej litet generad af min shekh, som till min stora afsmak och utan att
jag veterligen gifvit någon anledning dertill, iklädt sig nästan en
tjenares ställning till mig, nu mera än i _Baranijeh_.
Juli 26.
Gingo om morgonen bittida ut i morgonsvalkan, passerade genom
staden, drucko kaffe och gingo ut på norra sidan, der på det stora
oöfverskådliga fältet tallösa tusendctals tält voro uppslagna och
bebodda af de hit anlända grannarne. Hvar och en by, hvart och ett
folk har sig sin plats anvist, der de få uppslå sina tält, och der
en fremmande aldrig får tränga sig in. Midt i detta otal af tält var
upprest festens _'amod_ eller pelare, utsirad med röda och gröna
flaggor, på något afstånd derifrån 2 andra mindre pelare. Nära intill
den stora pelaren stod det stora, vackra, gröna i 3 rum afdelade
tältet för _hakim elmolid_. Längs sidan af denna sträckning flyter
den lilla kanalen _Gafarijeh_ med sitt gråa, nu af allehanda skräp
uppfyllda vatten, hvari dock menniskor och boskap badade sig med god
smak. Vi spatserade här en stund af och an i trängseln, vände sedan
om och begåfvo oss till den lilla stenbro, som leder öfver kanalen
och invid hvilken de små Nilfartygen ligga. Här mötte vi en lång
oafbruten rad af ankommande besökare, till största delen qvinnor, som
suto i sina _takhtrevaner_ eller andra simplare bärstolar och sadlar
på sina herrars kameler. De voro utstyrda i sina grannasto kläder,
med sina barn i sina knän eller vid sidan, och med allt sitt pick och
pack, såsom kistor, grytor, skålar jemte annat för resan och lifvet
här nödigt. Framför dem och emellan kamelerna redo deras husbönder
och andra byns unga män, äfven i sina helgdagskläder, hvar och en ej
utan cn viss stolthet öfver den präktiga häst han bered, eller öfver
den stora tross i hvars spets han gick. Främst framför hela följet
gingo pukorna (4 eller flera) och piparena med sina små skrällande
_zummara_, hvilken musik, accompagnerad dels af qvinnornas sång eller
deras underligt vibrerande drillande _saghiret_, dels af fröjdeskrik,
gjorde en underlig, om ock ej behaglig effekt. Trängseln var förfärlig
på den trånga bron af ankommande och dem mötande olastade kameler samt
folk, ocb det dröjde kanske en qvart timme förän vi kunde komma öfver.
Raden af de ankommande afbröts ej under hela dagen och hela natten,
äfvensom de 2 följande dagarne; ännu på den tredje anlände otaliga
stora skaror. Utom musiken som föregick dem, gingo äfven 4 à 6 eller
flera stora vackra rödgröna fanor i deras spets, allt efter som den
byn, hvilken anlände, var välmående eller älskade ståt. Derefter voro
ock kamelerna utstyrda med än ståtligare, än simplare sadlar och säten.
Sedan vi länge betraktat detta och vandrat omkring, återvände vi hem;
derefter gingo vi middagstiden ut till en moské, _Sejid Mersok_, och
intogo der vår plats i främsta raden af folket, som var församladt till
fredagsbön. Moskén var alldeles full och öfverfull, så att man nödgades
öppna dörren till en _madfon_, som var invid, dit äfven folk samlade
sig och höllo bön, ehuru framför _member_ och framför _Imam_. En
bredvid oss sittande gammal man sade sig ha gått till _Sejids_ moské,
men den hade varit så fullproppad att han der omöjligen kunnat finna
någon plats. Sedan _Imamen_ slutat _khotbe_ gick han ner från _member_
in i _madfon_ och höll bön der framför församlingen, ehuru vägg skilde
honom från den. I anledning häraf uppstod sedan mellan honom och en
lärd efter bönens slut en tvist. Under gudstjensten hördes somliga ropa
högt _allah_ eller något annat uttryck af hänryckning. Dessa utrop
voro högst vilda, det var ej utan att de ingåfvo mig fruktan och läto
mig ana hvad följden skulle bli för mig af sådant folk, om de visste
eller kunde gissa att jag var kristen och trängt mig in bland dem.
Jag förrättade dock min bön väl, utan fel eller rädsla och kom ut,
utan att något händt mig. Derefter steg jag upp på den höjd vid östra
sidan af staden, som begagnas till begrafningsplats, och betraktade
den stora vidsträckta plats som ligger derunder och utgör torget för
boskap. Äfven har voro otaliga tält uppslagna och hvimmel af folk, som
bodde i dem eller annars voro här församlade för att handla. Allt hade
här utseendet af en camperande rytteri-trupp och erbjöd en för mig
alldeles ny, utomordentligt intressant anblick. Här var äfven den så
kallade _mal ab_ d.v.s. platsen för kapplöpningar till häst. De voro
3, dock icke ombyggda med något skrank eller på annat sätt instängda,
utan bildades af 2 rader omkringstående, åskådande folk. Kämparne voro
Araber, mest, som det tycktes, häromkring boende _Beduin_-shekher eller
åtminstone af _Beduin_-ursprung i nära led. De voro som vanligt klädda
i sin svarta _'abajeh_, med vanligen röd koftan under, beväpnade med
det här vanliga och nästan enda af landtfolket brukade vapnet, _nebot_.
Detta vapen var en slät, något mer än en karlslängd lång stör, och
med den dels kastade de i förbifarten på sin motkämpe, dels stötte de
honom, och man sade mig att man understundom gifvit dödsslag dermed.
Understundom uppfångade den slagne _neboten_, i det den träffade honom.
Här lyste Arabens egentliga karakter ratt fram, i deras välsadlade
hästar och i den ifver som de i allmänhet visade under leken, så väl
som i den otaliga skaran åskådare, hvilka trängde sig deromkring och
med än högre, än lägre sorl gåfvo sitt bifall tillkänna. De pratade
med hvarandra om den och den kämpen, en kallades _F?ris_, som var den
förnämsta och besegrat de öfriga. Man sade att pashan borde komma hit
och kämpa, eller helst se på, men han går blott och tittar i _Ter'an_
och ser på arbetet der. Här var i allmänhet stark trängsel, men
soldater voro närvarande för att hålla ordning och hålla raden jemn.
Det var ofta förskräckande att se de framstormande hästarne ibland
med någon liten böjning liksom hota att störta in i folkhopen, eller
den åt sidan flygande _neboten_. Dock hände ingen olycka så länge jag
var närvarande. Ej allenast här omkring sjelfva löparbanorna stod
tätt med folk, äfven på den ofvanföre belägna höjden, der stadens
begrafningsplats är, var fullt med åskådare. Åfven erbjöd denna höjd
i mitt tycke den intressantaste utsigt öfver marknaden. Jag steg ned
derifrån och vandrade öfver boskaps-torget. Här stodo i rader först
hästarne, sedan kamelerna, här och der öfverallt emellan dem åsnorna
och hornboskapen. Kameler isynnerhet fanns här till stort tal. Men
handeln tycktes verkligen, såsom några af vårt byfolk sagt mig, vara
usel och utan lif. Dock var trängseln stark. Jag vandrade rätt öfver
till kanalen, som går i öster och som nu låg full med fartyg, följde
dess strand ända till bron der kanalen böjer sig åt norr, och gjorde en
tur på fältet här, som egentligen är bestämdt för tält. Detta fält är
norr om staden och den egentliga platsen för alla tältande främlingar.
Om aftonen illuminerades de 3 fest-stängerna, _'amod_, och raketer
kastades från _Hakims_ tält, hvilket ehuru ej något utomordentligt,
dock fröjdade folket på det högsta. När jag om aftonen vandrade hem,
gick jag förbi hus der glädjeflickor inqvarterat sig. Här lades inga
band på dem, och den stränga tukt hvari de hållas i Kairo, var här
alldeles bruten. De stodo dagar och nätter i sina portgångar och
vinkade gossarne in med _henna-_färgade finger och _kohl_-besmorda
ögon. Allt tilläts här _ala hobb essejid_, och med det i hvarje
mun och hvarje ögonblick nyttjade: _she lillah ja Sejid_ ansåg man
hvarje förseelse, hvarje bedrägeri, med ett ord allt vara ursäktadt.
Bedrägeri, tjufnad m.m. bedrefs uppenbart, allt under den pretext att
det var _she lillah_ samt att _Sejids_ skydd och förmedling vore nog
att godtgöra det; liksom _Sejid_ skulle vara mån om att få besök af
sådant folk!
Juli 27.
Vandrade omkring dels i staden, dels utom staden, der vid branten eller
rättare brädden af den brant nedstupande höjd, på hvilken staden är
byggd, nu liksom en ny stad var uppförd af grofva halmmattor, uppslagna
i form af stånd på några pålar. Dessa sträcka sig rundtomkring staden
på norra och östra sidan samt till otal på fältet åt norr, framför de
der tältande skarorna. De äro uppförda alla i rad, bilda ordentliga
gator och upptagas hufvudsakligen af trafikeraude, isynnerhet kockar
och en stor mängd sådana, som rosta _tirmis_ i ngn samt göra _hummus;_
ty det är vanligt att alla besökande taga med sig en qvantitet sådant
för att utdelas åt hemmavarande slägtingar och vänner. Ibland andra
såg jag här uti ett litet stånd en, af hvars utseende jag genast
igenkände en Tatar. Han satt i sitt stånd med sitt Ryska thékÖk eller
_samovar_ framför sig och bjöd ut thé i våra vanliga smärre koppar åt
de förbigående. Allt hade tycke af våra Ryska handelsmän, såväl théet
som det småskräp han hade i sitt stånd. Jag satte mig bredvid honom,
drack en kopp thé och frågade honom hvarifrån han var hemma. Han
sade sig vara från _Bokhara_, men bosatt i Moskwa; Ryska förstod han
dock ej. Han var högst treflig och jag satt länge hos honom, rörande
tillsammans Arabiska, Persiska och Turkiska, hvilket sistnämnda språk
han egentligen blott förstod. Näst mig var han säkert den längst
bortifrån komna. Jag köpte äfven af honom litet thé, som han sade sig
hafva hemtat med sig från Moskwa och som äfven var särdeles godt,
isynnerhet här. Vandrade för öfrigt omkring i folkmassan, orienterande
mig litet i staden och dess omgifningar, satt i cafén, handlade
åtskilliga småsaker och åt isynnerhet mycket vindrufvor, som nu blifvit
mogna och här säljas till 15 fadda marken. Var inne i _Sejids_ moské,
som nu hade mera utseende af ett torg, än ett heligt hus. Alla möjliga
sorts skräphandlare och boksäljare hade här utbredt sina småsaker till
försäljning, emellan dem vandrade pojkar och qvinnor med sina korgar
fulla af vindrufvor och annan frukt, jemtc pannkakor, bröd och all
slags annan matprovision. Andra höllo sin bön mellan den rörliga och
brokiga skaran, som trängde sig omkring, så att de knappt funno plats
för sin _sogod_. Andra suto sysslolösa deromkring och språkade. I
_medan_ var allt samma trängsel af badande karlar, qvinnor och barn,
troende, om de händelsevis voro sjuka, sig skola återvinna helsan i det
smutsiga vattnet genom _Sejids_ underkraft. I _Sejids kobba_ var dock
den värsta trängseln af besökare, som dels vandrade omkring _maksoran_,
dels suto och läste _surer_ till hans lof och anropade hans hjelp,
dels stannade och kysste det fina gallerverket eller berörde det med
handen och kysste den derefter. Fattige _fokaha_ ansatte förfärligt
besökarne och erbjödo sig att för 5 fadda läsa _Jasin_ till _Sejids_
ära, vattenbärare drogo dem i armarne erbjudande sig att för samma pris
låta tömma sina krukor och släcka fattiges törst af kärlek för _Sejid_.
I dörren suto andra tiggare, som begärde 5 fadda för _zijare makboleh_,
och man kunde i allmänhet ej taga ett steg, utan att höra en tiggare. I
trängseln skola flere förlorat sina turbaner och annat, hvilket äfven
förekommer mig ganska troligt. Moské-tjenare stodo öfverallt omkring
och slogo de trängande med i ändan mångklufna käppar. Men desse voro
nästan de värsta tiggarena. Det hände sig att jag tog upp min börs
for att utdela några 5 faddastycken åt fattiga, men knappt blef jag
observerad görande detta, förän jag blef omringad af ett förfärligt
otal tiggare, som ryckte mig hit och dit samt skreko mig i örat, den
ene ett, den andre annat, allt _lihobb essejih_. Af somliga blef jag
förföljd långt ut på gatan, isynnerhet af en, som följde mig halfvägs
hem genom halfva staden, oupphörligen läsande _fathe_ och besvärjande
mig vid min kärlek till _Sejid_ och profeten att ge honom 5 fadda. Han
förekom mig så föraktlig att jag haft lust att spotta honom i synen,
men afhöll mig dock.
Juli 28.
Vandrade omkring mest utanför staden och såg på tiggarne, som lågo i
alla knutar och på alla vägar, nästan alldeles nakna, blott med en
gördel om midjan, icke allenast karlar utan äfven qvinnor, lika nakna
med blottade hängande bröst, vid hvilka ofta något barn hängde. De voro
smutsiga och svarta, som det tycktes med flit nedsudlade i ansigtet,
och vältrade sig i ordets egentligaste bemärkelse i stoft och dam.
Somliga hade sina blottade kroppar öfverhöljda med sår och skabb,
samt uppväckte åtminstone hos mig afsky och styggelse, i stället för
det medlidande de troligen åsyftade. Äfven här blef jag, då jag en
gång tog upp min börs, på det förfärligaste ansatt af en skara, som i
största hast, jag vet ej hvarifrån, samlade sig i otal omkring mig, och
ryckte mig från alla sidor. De tycktes alla ha sina bestämda platser,
dit de om morgonen begåfvo sig, liksom dagsverkaren till sitt arbete.
Jag vet mig nästan aldrig ha sett ett så vederstyggligt folk, som
dessa tiggare. Vandrade för öfrigt omkring hela dagen, dels seende på
_birgas_, dels i staden betraktande folket. Simmade några gånger i den
smala och smutsiga kanalen. Så ljumt vattnet än var, så var det dock
något uppfriskande att blöta sig här från den förfärliga hettan och
dammet, som stod öfver hela trakten. Hemma hos oss var en samlingsplats
för alla _Baranijeh_-boer, som suto här samt åto och sofvo hos oss,
lemnande oss aldrig i fred.
Juli 30.