Note: Project Gutenberg has Volume I of this work.
See https://www.gutenberg.org/ebooks/59646
RESEANTECKNINGAR FRÅN ORIENTEN ÅREN 1843-1849 II
Dagbok och bref, efter resandens död,
utgifven af S.G. Elmgren
Af
GEORG AUGUST WALLIN
Helsingfors,
J. C. Frenckell Son,
1864.
Imprimatur. L. Heimbürger.
ANDRA BANDETS INNEHÅLL:
IV. Afdelningen: Färd till Barranijeh och Tanta.
Byn Barranijeh.
Byn Kavadi.
Byn Shamon.
Menof.
Tanta.
Marknaden i Tanta.
Återfärd till Kairo.
Kilfest, kanalens öppnande.
Bref af den 3 september 1844.
V. Afdelningen: Ramadan i Kairo.
Färd till Khanka i öknen.
Fastans början.
Amrus moské.
Pashans divan.
Tailons moské och berget Gujushi.
Gujushi-moskén.
En khatme.
Ramadans slutfest (stora Bairam).
Procession med Kisveh och Mahmil.
Möte med en Kinesare.
Bref af den 30 oktober 1844.
VI. Afdelningen: Resa till öfra Egypten och Nubien.
Sujut eller Siut.
Luksor och Karnak.
Grafdalen.
Byn Mansorijeh.
Nilkatarakten vid Assuan.
Ön Philae.
Kolosserna i Abu Zembel.
Vadi Halfa ooh Abu Sir, resans ändpunkt.
Sebu.
Dakkeh.
Dandur.
Kalabshe.
AsBuan.
Ombos.
Edfu.
Esne.
En nyårsdag hos Lepsius.
Kenneh.
Minjeh.
Sakkara-pyramiderna.
IV. Afdelningcn.
Färd till Barranijeh och Tanta.
1844.
Dagb. d. 6 Juli.
Vi uppstego före solen, gjorde vår morgonbön, drucko kaffe, gingo sedan
ut på bestyr och köpte upp allehanda för resan. Slutligen efter _'asr_
packade vi vår säck på en åsna och satte oss sjelfva upp, shekhen på
säcken och jag på en annan åsna; så begåfvo vi oss af till _Bolak_ och
satte oss der ner på sanden. Shekhen sökte båt, men fann ingen; vi foro
derföre öfver till _Embabe_, fingo der, efter litet krångel, en båt som
skulle föra oss fram, och begåfvo oss på väg närmare _'esha_, sedan vi
likväl en stund väntat på att den starka nordliga vinden skulle något
lägga sig. Vi rodde hela natten i det vackraste, ljummaste väder, och
senare på natten äfven i klart månsken. Jag sof dock godt mest hela
natten om bord på vår lilla båt, vaknade blott några få gånger och
betraktade den vackra himmelen.
Juli 7.
Hunno om morgonen fram till _Manjal el'aros_, der vi drucko kaffe på
stranden hos en gammal gumma, som hade slagit upp tält och plägade
resande med kaffe. Här togo vi åter 2 åsnor, redo upp öfver den vackra,
men släta Nildalen, till shekh _'Alis_ födelseort _Barranijeh_, och
togo in i hans hus derstädes, hvilket såsom alla andra hus i byn och
hos alla fellaher öfverhufvud, var uppfördt af gråa tegelstenar och
till en del af blott hopknådad mull och halm. Gården är ganska liten,
dock större än vanligen i Kairo. Från den stiger man omedelbarligen
på ett trappsteg upp i en förstuguqvist, som till hälften är täckt af
ett till fall lutande skygge af vass eller säf. Denna förstuguqvist
är platsen der alla besökande emottagas och sitta. Hela förmiddagen
kommo och gingo folk, de vanliga artighetsorden, såsom _tajibin_,
_salamat_, _vahashtinna_ &c. upprepades ända till leda och afsmak, och
såsom annorstädes på landet var umgänget här mera tvunget, med värre
etikett än i Kairo. Man hemtade oss slutligen att äta och vi gjorde
ett dugtigt middagsmål. De besökande hade till största delen lagfrågor
att afgöras, mest rörande äktenskap och skilsmessor. Shekh _'Ali_,
som här tyckes stå i stort rop och anseende, afgjorde dem genast och
lätt. Sedan de besökande alla småningom lemnat oss i ro, lade vi oss
att hvila. Jag tog min plats inne i rummet innanför förstuguqvisten.
Det är byggdt af samma material, tegelsten, i form af en _kobba_ eller
halvklotformigt hvalf, med golf af någon sorts bruk. Intet fenster,
blott en liten rund öppning midt i hvalfvet. Dörren förfallen,
sönderbruten och svart bränd af rök från den midtemot uppförda ugnen.
För öfrigt öfverallt på golfvet fullt af provision, såsom durra,
bönor, bröd &c. isynnerhet var rummet öfverfullt af flugor, som gåfvo
mig ingen ro att sofva, hvarföre jag steg upp och skrifver nu detta
på min portfölj, stödd på mina knän. Vid _'asr_ kommo alla besökande
åter tillbaka, sedan de lemnat oss ro från _dohr_ till _'asr_, och nu
upprepades de vanliga artighetsbetygelserna. Rättsökande kommo äfven
med sina lagfrågor och vi suto ett sällskap af omkring 10 personer,
liksom nämndemän med shekh _'Ali_ till domare. Han var särdeles färdig
med _hat el ma'lom_, här liksom i allt handlades och prutades, och
jag fann det slutligen högst osmakligt och uselt. Med mig började man
nu äfven rådgöra i medicin, sedan de af shekh _'Ali_ fått höra att
jag egentligen var medicus, och nu fanns folk med alla möjliga sorts
krämpor. De tröttade alldeles ut mig med sina frågor; men med den bästa
vilja och bästa förmåga skulle jag ändock ingenting kunnat uträtta nu,
då jag var alldeles utan medikamenter. Jag gick ut och satte mig på den
lilla begrafningsplatsen; men äfven här kommo några sjuka och pratade
med mig. Sedan jag åter kommit tillbaka in, började man qvestionera
mig om mitt land. Jag berättade att nära min hemstad var ett land der
på 3 nätter under midsommarn solen ej gick ned. De förundrade sig
högeligen häröfver och ville ej tro mig, men shekh _'Ali_, som jag
förut underrättat härom, styrkte min berättelse dermed att härom vore
nämndt äfven uti deras _Fikh_-böcker och att bland Herrans under detta
ej vore större, än undret att ett land gåfves der alla qvinnorna voro
fullkomligen vackra qvinnor, men alla karlar hade hundskapnad, och
barnen föddes flickor till flickor och gossar till hundar. Man yttrade
härvid ingen förundran, blott ödmjuka fromma utrop till Herren, såsom:
_subhan alkhaliki_ &c. Härefter qvestionerade man mig mycket om huru
man gjorde med de dagliga fem bönerna och Ramadan-fastan, då solen
aldrig gick ner eller då, såsom i mitt hem, natten räckte blott 3 à 4
timmar. Till min lycka kunde shekh _'Ali_ svara dem tillfredsställande
på dessa frågor och sålunda slapp jag ur klämman. Såsom de hade gjort
om middagen, så hemtade de äfven nu till aftonen mat åt oss, och vi
gjorde ett dugtigt mål i stort sällskap. De suto derefter ännu länge
och pratade, men jag var sömnig, lutade mig och slumrade bort ifrån
dem. Sedan de gått bort lade shekh _'Ali_ och jag oss ordentligen att
sofva i förstuguqvisten under bar himmel.
Juli 8.
Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en åtminstone å min sida af
myggor och vägglöss störd natt, gjort vår tvagning och bön samt druckit
kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe på 2 à
3 ställen, dock icke inne i husen, utan utanför porten, sittande på
våra fötter och som oftast upprepande med hvar och en af de närvarande
de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo åter
här besökta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum
på gården, men dock i samma byggning. Detta rum är byggdt alldeles i
samma smak som det förra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten
öppning högst uppe, en ugn på sidan. Här är väl ingen provision af
lifsförnödenheter, men längs ena sidan är en lång stapel af halm och
instängd badstuguluft. Jag lägrade mig nu här, men fick dock ingen ro
för besökande, som dels frågade mig om bot för sjukdomar, dels suto
blott pratande och frågande nyfiket om ett och annat af mina saker,
som de sågo ligga framme. Efter _'asr_ kom en gammal man och bad mig
se på hans son, som höll på att förlora sitt ena öga. Vi gingo dit
och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars försummad
inflammation i ena ögat, troligen utan hopp att återfå synen i detta
öga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och åtskilligt annat att
hemtas från Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till
qvällsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh
_Soleiman_ att först här äta ett dugtigt mål vid _maghrib_, gingo sedan
till gården, dit vi voro inviterade, och gjorde der en ännu starkare
måltid, sittande i förstuguqvisten och på gården framför en flammande
koleld i en _mankad_.
_Juli 9._
Hade om morgonen tidigt besök af _kadi_ från en närbelägen by, _Talie_,
shekh _Ibrahim_, som förekom mig vara en särdeles respektabel man.
För öfrigt kommo de vanliga gästerna och resonnerade i lagfrågor,
i anledning af folk som tvistade med hvarandra och sökte rätt. Jag
drog mig undan i mitt rum och hade å min sida hela förmiddagen att
göra med folk, som rådfrågade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen,
såsom de förra dagarne, åt oss mat på uppdukad bricka, utan vi måste
taga fram vår medhemtade resprovision, så när som på _battikh_ och
_abd allavije_, som om morgonen hemtades åt oss i stor mängd. Närmare
_maghrib_ gingo vi ut, satte oss under det stora trädet på den
närbelägna begrafningsplatsen och blefvo snart uppsökta af byns äldsta
och sjuklingar, som öfverhopade mig med frågor. Bland andra kom hit
äfven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns förnämsta, och
rådfrågade mig om en hämorrojdalist, hvilken äfven var tillstädes. Jag
undervisade dem om allehanda bot, som voro möjliga här utan läkare
och all sorts apotek. Sedan började man åter med de gamla frågorna
om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med våra böner
eller bestämde tiden för dem. Jag hade redan blifvit utledsen på de
beständigt samma frågorna, äfvensom på den gamla sherifens halfva
näsvishet och sjelfbehag, så att jag ej kunde hålla mig från att svara
dem ofta rätt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh _'Ali_, som
man hade kallat till ett hus för att slita en tvist, efter _Ibrahim_
och mig. Vi begåfvo oss dit och funno ett stort sällskap sittande på
gården jemte shekh _'Ali_, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande på
dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frågan
ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock
gubbe skrek alldeles förfärligt och knöt näfven. Jag blef dock snart
trött att höra och se derpå, lemnade sällskapet och gick hem. Snart
derpå kom äfven shekh _'Ali_ med _Ibrahim_ och några andra och sedan
vi gjort vårt aftonmål, blefvo vi sittande på _mastaban_ att prata och
röka. Jag somnade dock snart från deras ointressanta samtal och kröp in
i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plågosam natt i den instängda
badstuguluften samt med allehanda obehagligt sällskap i mitt läger på
min _lebbade_.
Juli 10.
Shekh _Ibrahim_ begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss här. FÖr
öfrigt var det hela förmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh
_'Ali_ eller jag hade besök, så när som på 2 à 3. Jag fördref tiden
på mitt vanliga sätt på landet med att sofva mest hela dagen. Efter
middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vår by, hvilken
dock ej är så liten som den först förekom mig. Vid _'asr_ blef jag
uppväckt af mannen, som begifvit sig till Kairo för att hämta blodiglar
och medicin åt _Abo Musas_ son. Han tvang mig följa sig hem och
applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort bråk och
besvär. De voro äfven små och usla så att de ej gjorde den verkan jag
önskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem närmare
_maghrib_, fann jag gården full af sjuklingar som kommit att rådfråga
mig, bland dem en man med ett stort djuptgåendo sår på näsan, hvilket
under några års tid uppätit större delen af den venstra näsborren och
nu höll på att härja uppåt. Åtskilliga andra med sjuka ögon, isynnerhet
_trichiasis_, och en med heshet, som räckt i några års tid utan smärta
i bröstet; den hade börjats efter sår, som brutit upp först på magen
under nafveltrakten och sedan på högra skuldran, af hvilket senare jag
såg ett förfärligt stort och vidsträckt ärr. Jag rådde dem att söka sig
in på hospitalet i Kairo; här kunde de omöjligen göra någon ordentlig
kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.
_Juli 11._
Gjorde om morgonen bittida ett besök hos min ögonpatient. Jag fann
honom i den stuga dit jag i går låtit föra honom, ifrån det rum hvari
jag först funnit honom och som var fullt af halm, strå och annat
skräp, hvilket allt förorsakade ett förfärligt damm. I denna stuga
vat åtminstone ej annat än hvete och ehuru ej särdeles tjenlig för en
ögonpatient, dock ansenligt bättre än den förra. Hans ögon var något
litet bättre, dock ej så som jag trodde mig ha anledning att hoppas
af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och läste litet med shekh _'Ali_,
emedan vi nu voro i fred för besökande; tog mig sedan en liten lur på
förmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af _Abo Musa_ till hans
hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsmål af det här vanliga, liksom
tortor bakade brödet, och resonnerade om hans sons öga och sjukdom. De
vilja veta allt, fråga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och
äro förfärligt frågvisa. Shekh _'Ali_ pratade mycket strunt med gubben,
men jag kunde ej förmå mig dertill. Också bad han shekh _'Ali_ skrifva
något, såsom man här brukar, för att besvärja sjukdomen, och mente att
det äfven skulle göra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men
den förfärliga hettan och flugorna i min stuga gåfvo mig blott föga
ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle stå framfor
en masugn af den hett brännande solen och vinden, som blåste särdeles
stark från nordtrakten, var alldeles het. Jag påminner mig knappt ännu
ha öfverlefvat en så het dag. Efter _'asr_ förevar här ett mål mellan
en ung man, som hade slagit sin hustru och äfven sin svärmor, då hon en
gång hade gått emellan dem. Han var närvande jemte den senare, men hans
hustru var ej tillstädes. Man föreföll honom att mannen skulle försöka
lefva i sämja med sin hustru &c. Han invände med frågan: om då mannen
ej skulle slå sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga
henne med stryk, men ej utan full skäl, och frågade honom: hvad hon då
gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans bröd, t.ex.,
att qvällsvarden var kall då han kom hem att äta, att hon ej hemtade
vatten åt honom då han ville dricka m.m.d. småsaker. Härpå svarade hans
svärmor, som var en kort pigg gumma med skinn på näsan: hemta tvål till
tvätt och _kohl_ till hennes ögon och _henna_ till hennes händer och
hon skall uppfylla alla dina önskningar. Härvid slog hon sina händer än
mot sitt bröst, en mot golfvet, gret och väsnades, och så gjorde äfven
motparten hennes måg. Dispyten var särdeles liflig och som oftast måste
af den stora församlingen upprepas: _salli 'annebi_. Gumman svor och
försäkrade sina ord vid shekh _'Alis_ och mitt skägg, och hennes måg
tvangs ett stiga upp och kyssa henne på hufvudet, hvarmed hon tycktes
vara belåten och gjorde nu inga vidare påståenden, än att han skulle
betala henne en skuld på 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan på en man
som satt bredvid och talade för henne. Alltsammans var högst roligt.
Knappt var frågan slut och de flesta gångna, efter att ha läst _fathe_
gemensamt, så kom _Abo Musa_ och hemtade oss till sig för att äta
qvällsvard. Vi gingo dit, höllo vår _maghrib_ bön, suto och pratade
ända till _'esha_, då maten hemtades fram. Det var ej utan att jag
utledsnades på deras fadda och långa prat, som räckte ännu en lång
stund efter måltiden.
Juli 12.
Hade åtskilliga besök om morgonen, bland andra af shekh _Soleiman_, som
kom att hemta oss till den närbelägna byn _Kavadi_, der han är _imam_ i
en nyligen uppförd moské. Vi blefvo å andra sidan dragne af en _sherif_
från vår by att stanna här qvar och frukostera hos honom. Shekh _'Ali_
var som vanligt obeslutsam och skulle lätt låtit förleda sig att stanna
qvar, om jag ej tvungit honom att gå med mig och shekh _Soleiman_. Vi
gåfvo oss sålunda alla tre på väg, till stor förargelse för den annars
i mitt tycke präktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring
framkommo vi till _Kavadi_, betraktade den nya moskén, som storligen
prisas här på landet, ehuru den ej är särdeles grann, utan prydd med
sneda och klumpiga, målade zirater. Vi blefvo här emottagna af byns
förnämsta, hufvudsakligen 2 bröder, som sägas vara ibland de förnämsta
matadorer och seigneurer i _Arjaf._ De tycktes ock veta deraf, ty de
förekommo mig uppblåsta och temmeligen högdragna. De voro tjocka,
väldiga patroner med ett frodigt och välmående utseende, den ena
med rödt skägg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskén, blefvo vi
inbjudna i trädgården derinvid, satte oss på matta under ett stort och
tjockt vinrankshvalf samt rökte och drucko kaffe. Vården med sitt röda
skägg var besvärad af rheumatism och plåkade mig förfärligt med frågor
om bot derför, då han fick höra att jag var medicus. När jag påstod
att rörelse och spatserande vore den bästa grundkur deremot, slog han
mig med en utsago af deras profet: att gående var från _gehennem_. Det
var ej utan att han föreföll mig något tråkig genom sitt högmod. Sedan
vi så sutit en stund och druckit ett särdeles godt kaffe, blefvo vi
inviterade att stiga upp i hans hus och sätta oss i en _ka'ah_, som,
ehuru ej något utomordentligt, var här på orten ovanligt vacker och
snygg. Medan vi suto der i den äkta orientaliska lättjan, hörde vi
_selam_ från moskén och gingo dit, gjorde vår _vodo_ och vår fredagsbön
i ett ganska stort sällskap. Det var första gången jag gjorde denna bön
och det var ej utan en liten rädsla och darrning i byxorna jag stod i
församlingen, nästan på den första och förnämsta platsen i moskén.
Shekh _'Ali_ läste _khotbe_ med en viss enkel värdighet. Den var ganska
vacker, så mycket jag i hast och i min tvungna ställning kunde höra
och förstå deraf; men så glömde han ej heller om aftonen, då vi voro
på tu man hand, att berömma och prisa den. I moskén fattades ännu
_member_ och _dikke_ och jag fick öfverhufvud ännu ej riktigt reda
på alla ceremonierna. Efter bönens slut gingo vi åter upp till byns
patron och blefvo sittande i _ka'an_ tills middagsmålet inhemtades på
en stor bricka. Sällskapet hade under det vi sutit här småningom ökat
sig, så att det var ganska betydligt då vi satte oss omkring bordet
och med fingren började gröpa i faten. Här förekom naturligtvis krus
och trugningar och man nästan tvangs att äta för mycket. Den äkta
enkla gästvänligheten har jag dock ännu ej funnit här. De tyckas vara
gästfria mer af fruktan för tadel, än af sannt hjerta. Sedan vi ätit
och druckit kaffe aflägsnade sig somliga, andra lade sig der de suto
att taga sig en lur; jag gick med shekh _Soleiman_ och en annan _Fellah
fikh_ ner till floden och simmade der. Vi suto sedan i skuggan af ett
uselt skjul vid en _sakijeh_, åto råa gurkor och betraktade den väldiga
floden, på hvilken nu färdades ovanligt många små fartyg. Vi gingo
sedan åter upp, höllo vår _'asr_-bön i moskén och jag gick derefter
ensam hem, emedan shekh _Ali_ gått förut. Sedan jag kommit hem hade
jag åtskilliga besök af sjuka, bland andra af shekh _Soleimans_ unga
hustru, som frågade mig om en hennes sjuka son. Hon var en särdeles
nätt qvinna och hon lär ha märkt att jag betraktade henne, emedan hon
särdeles flitigt slängde på sin slöja och flera gånger lät mig se
hela sitt ansigte. Och hvarföre skulle ej qvinnorna kokettera äfven
här, ehuru de ej hållas just bättre än hundar? Om aftonen blefvo vi
afhemtade af en byns äldsta att äta qvällsvard hos honom. Sedan vi på
hans vackra höga _mastabe_ väntat ifrån _maghrib_ ända till _'esha_ och
hållit vår _'esha_ bön, hemtades slutligen maten fram och vi åto nu
såsom i går hos _Abo Musa_ i kolmörkret. Så snart jag fått maten i mig,
gick jag hem, följd af shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_, som ännu länge
efter det jag laggt mig blef sittande vid min bädd att prata, plågande
mig med uppmaningar att jag skulle bli här hos dem, gifta mig här,
så och skörda såsom de andra. Jag ledsnade slutligen vid hans prat,
men svarade just ej annat än: _nasib_, hvarmed man oftast och lättast
slipper ur mången klämma.
Juli 13.
Sedan vi druckit kaffe, läst litet och haft åtskilliga besök, kom
_Sejid Mohammad_ och hade oss ut till sig. Det var helt bittida på
dagen och vi blefvo sittande på hans gård i starkt damm af lin, som
2 karlar höllo på att häckla. Detta gjorde man med en sorts breda
trädknifvar, hvars blad voro ganska breda, isynnerhet upptill. Man
tog en knippa lin i handen och slog den på båda ändar, tills den var
alldeles fri från blår. Sättet var öfverhufvud behändigt och karlarne
förrättade sitt arbete med den lätthet och flinkhet man i allmänhet
finner här i alla göromål. Vi blefvo sittande här hela förmiddagen i
väntan på middagen, i sällskap med några andra. Jag hade förfärligt
tråkigt af denna långa väntan och var uttröttad af det oafbrutna
sittandet på fötterna. Åtskilliga sjuka kommo äfven hit och besvärade
mig, ibland andra ett par med ett 3 års gammalt barn, som ej ännu kunde
gå eller tala. Det förekom mig ha engelska sjukan; hans föräldrar hade
brännt honom med glödande jern på ryggraden och i hufvudet. Detta är
i allmänhet en kur, som särdeles mycket nyttjas här och ofta har jag
på Kairos gator eller cafén sett folk stå och bränna sig sjelfva med
glödgade spikar eller andra jernbitar. Sedan vi alla blifvit uttråkade
här efter omkring 3 timmars väntan, hvarunder jag dock tagit mig en
god lur och vår värd nästan hela tiden lemnat oss allena, hemtade man
slutligen maten fram och ett dugtigt mål gjordes, hvarefter vi genast
begåfvo oss hem att sofva. Jag plågades förfärligt af flugor och den
heta instängda luften i min kammare, så att jag just ingen ro fick,
utan steg upp och gick till den närbelägna trädomplanterade _sakijeh_,
samt såg med särdeles nöje på de särskilda hjordar af får, åsnor och
kameler, som hemtades hit att vattnas. Jag tyckte mig nästan lefva
i Josefs och gamla testamentets tid. Jag kom tillbaka kort efter
_'asr_ och gick öfver _battikh_- och _bamia_-fält, som vattnades från
_sakijan_. Det var hela dagen en förfärlig hetta, men jag tyckte mig ej
lida alltför mycket deraf och ingalunda mer än hemfolket här. Sedan jag
kommit hem, blefvo vi åter vid _maghrib_ afhemtade af _Sejid Mohammad_
till honom att äta qvällsvard, och fingo åter sitta der och vänta länge
förän maten hemtades fram. Vi hade i dag besök af en blind _fikih_ från
byn _Ashmam_, som äfven åt här och tillbragte natten hos oss. Han hade
litet tycke af vår Hacklin, och hade en viss gemen min i sitt ansigte.
Han vakade största delen af natten reciterande Koran och tycktes vara
en stor skrymtare.
Juli 14.
Vi hade om morgonen här åtskilliga rättegångsfrågor mellan hustrur
och män, isynnerhet en som roade mig särdeles, mellan en af byns
betydligare män och hans hustru, som han hade agat med stryk. Hon
kom hit springande om morgonen, medan shekh _'Ali_ och jag suto
inne i min kammare samt studerade; hon ropade _fi'ardek, fi'ardek_,
och berättade huru hennes man slagit henne. Han efterskickades och
infann sig om en stund. Här voro äfven några andra tillstädes och
saken begynte afhandlas. Mannen kallade sig sjelf _Bedavi_ och är af
Beduin-ursprung, ehuru redan hans föräldrar varit bosatta här i byn.
Han var en något kort man, med ett tunnt i rödt stötande skägg, som
litet begynt gråna, särdeles liflig, häftig och ofta rytande; tog ofta
shekh _'Ali_ i skägget, svor dervid såsom han svor vid sitt, kallade
skam och vanära ner öfver det om han ej talade sanning, uppmanade oss
oftare än vanligt att välsigna profeten och begagnade sjelf ofta eden:
_bileahilasím_, upprepad 3 gånger, under det han tog shekh _'Ali_ i
hand. Ilade i allmänhet ett outtömligt förråd på eder och försäkringar,
långt flere, tror jag, än Tyskarnes och våra kötteder. Sedan här länge
grälats, fann man for godt att afhöra några vittnen i saken. Saken
gällde nemligen en äktenskaps-ed: _bittalata_. Han hade nemligen i
en stund af häftighet sagt till sin äldre hustru, _durrah_ (ty han
hade 2): _inte motol saka_, har stannat litet i orden och kort derpå
tillagt: _vabittalateh_. Härvid voro åtskilliga personer närvarande
och de skulle nu höras som vittnen. Han gick bort, men kom längre fram
på förmiddagen tillbaka och hemtade oss till sitt hus, der nu åter ett
långt gräl, såsom fornt hemma hos oss, börjades mellan honom och hans
_durra_. Vittnena kommo slutligen tillstädes, blefvo hörda och till
min stora förundran fälldes han ej till äktenskapsskillnad, ehuru han
sjelf förklarade att han med full afsigt och i dess fulla mening yttrat
ordet _bittalateh_. Men det korta uppehåll han gjort emellan det och de
föregående orden, gjorde att de ej gällde. Han var nemligen _Shafi_,
men uti _Hanafi_- och _Maliki_-sekten skulle han ej blifvit frikänd.
Nu återtog han sin hustru med ord, förestafvade af shekh _'Ali_ och
upprepade af honom, hvarunder allt de höllo hvarandra i handen. Sedan
hemtades middagen fram, som jag åtminstone förtärde med särdeles god
smak. Värden trugade mycket och oftast med barsk min, ungefärligen
såsom vår Sjöström, då någon uppvaktare krusade att sätta sig. Det
var öfverhufvud kanske den första man här, som jag tyckte mig kunna
hjertligt skratta åt. Sedan vi kommit hem derifrån, tog jag min bössa
jemte min lilla väska och begaf mig i den stekande middagssolen ner
till Nilen, passerade på vägen en nästan förfallen by, _Ronamijeh_,
samt den började, men ej fullkomnade trädgården eller parken af _Ahmad
pasha Ettahir_, gick ner till floden och simmade, samt mojade mig rätt
i det halfljumma vattnet. På återvägen vandrade jag genom alléerna, som
man nu håller på att hugga ned, sköt en _hodeir_ och 2 _abo girden_, af
hvilka sistnämda här fanns alldeles till otal. Gjorde långa vandringar
öfver fälten och kom tillbaka till _Ronamijeh_, starkt plågad af törst,
satte mig der jemte en man i skuggan af en vägg, drack och pratade med
honom och andra som samlades omkring oss. Vandrade sedan öfver ett
_battikh_ fält, åt en _battikha_ för att släcka min allt fortfarande
starka törst och kom slutligen hem ganska trött närmare _maghrib_.
Här hade jag besök af en Turk, som bosatt sig i byn och var plågad af
allehanda krämpor, till största delen kanske inbillade. Han satt en
lång stund rådfrågande mig, och jag skulle säkert blifvit alldeles
utledsen på honom, om han för öfrigt ej varit en särdeles hygglig och
präktig man. Vi åto hemma i afton och lade oss genast efter _esha_.
Juli 15.
Suto hemma mest hela dagen och fingo största delen af den vara i fred
för besökande. Jag sof mest hela förmiddagen och så äfven eftermiddagen
ända till _asr_, hvarefter jag gick till vår _sakijeh_ och satt en
stund der med en gammal _sherif_.
Juli 16.
Åto bittida frukost hemma, hvarefter jag företog mig en vandring till
floden; passerade moskén i _Kavadi_, satt der en stund och pratade med
shekh _Soleiman_ jemte några sjuka, som rådfrågade mig, bland andra en
gammal omkring 60-årig gubbe, som tycktes ha föga qvar af sina lungor
och magen alldeles hopkrumpen i en båge. När han andades rördes blott
magmusklerna och bröstet var orörligt. Han var ömtålig för hvarje
tryckning på bröstet, isynnerhet på högra lungans öfra och nedra lob,
och vid starkare tryckning på den nedra loben uppstego långa och
häftiga rapningar. Vid auscultationen hörde jag föga respirationsljud
och ett ihåligt klangljud då han talade. Det var öfverhufvud, tycktes
mig, ett intressant fall och jag rådde honom bege sig till hospitalet
i Kairo. Men härpå svarade han att läkarena der voro kristna och han
moslim, och att, om de sågo sig ur stånd att kurera honom, skulle de
ge honom något gift, som snart skulle göra slut på honom, sedan skära
upp honom och se hvar hans sjukdom satt, för att framdeles i slikt
fall veta råd. Han försäkrade att sådant händt. Också beskref han sig
i en dröm ha sett 3 _mubarikin_, som sagt honom att de hvar i sin tur
höllo vakt öfver honom o.s.v. Shekh _Soleiman_ följde mig efter en
stunds väntan ner till floden, vi stannade en stund på ett _battikh_
fält och åto en _battikha_, vadade öfver en smal gren af floden till
en holme, som till största delen upptogs af ett sandfält, men på hvars
östra kant var ett _battikh_ fält. Vi simmade i floden och satte oss
sedan vid en gammal gubbe, som var väktare här, och åto 2 _battikh_,
som alldeles spände min mage, och dock ville de truga mig att äta mera.
Liksom annat för godt och välvilligt trugande folk, äro menniskorna
ock här tråkiga. Vi vandrade i middagshettan tillbaka och kommo trötta
fram till moskén, der jag satt en stund, hvilade mig och drack vatten.
Der var fullt af fattigt folk, som låg och sof. Jag satt dock ej länge
förän jag steg upp, begaf mig på väg hem i den hetaste eftermiddagssol,
och kom hem, ej så trött, som fastmera plågad i mina fötter, emedan de
fördömda nya skorna på nytt börjat skafva. Vid _'asr_ kom hit folk,son
satt en stuns. Sedan de gått och vi gjort vår _maghrib_-bön, begåfvo vi
oss till en af byns förnämsta, dit vi voro inviterade till qvällsvard.
Vi blefvo uppförda i en stor _ka'ah_, som egentligen var för husets
qvinnor, men nu uppläts åt oss till vår måltid. Väggarna voro brokigt
målade, hvita och röda i rutor och som vanligt intet tecken till möbler
eller sängar; blott på ena sidan var en lång halmmatta utbredd och
ofvanpå den i ena hörnet af rummet närmast dörren en _seggade_ samt
en dyna, på hvilken shekh _'Ali_ och jag lutade oss. En särdeles lyx
var det i afton att vi hade upplysning af en lampa, som dock spridde
blott ett ganska matt och svagt sken. Qvällsvarden bestod af de här
oföränderligt brukade rätterna, en stekt gås, ris, _bamia_ och _lobia_,
men var öfverhufvud god.
Juli 17.
Sedan jag om morgonen bittida efter kaffet gjort ett litet mål af mjölk
och bröd, begaf jag mig med shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_ på en åsna
ut till marknåden i en närbelägen by, _Shamon_. Det blåste en mild
frisk nordvestvind, som ifrån fälten och de hvetehögar man nu håller på
att tröska, hemtade en särdeles ljuf och lifvande doft. Vi passerade
mest hela vägen längs _Tera_ eller den låga usla kanal, som leder upp
vatten öfver fälten vid Nilens nu snart instundande öfversvämning.
Den är högst usel och försummad, men, ehuru årets hela gröda beror af
den, måste man ändock med våld nödga folket att helst litet gräfva
och hjelpa upp den. Passerade på afstånd en liten och längre fram en
betydligare, ganska vacker by, _Talie_, med en ansenlig moské och
minaret. Här tycktes vara ovanligt mycket planteringar och _sevaki_,
hvarföre den vann betydligt vid jämförelsen med de byar jag härtills
sett i Nildalen. Den var belägen ungefär på hälften af vår väg. Utan
uppehåll fortsatte vi färden, dels på brädden af _Tera_, dels in uti
den och framkommo efter omkring 2 timmars, mig tröttande åsneridt
till _Shamon_. Det är äfven en ibland de betydligare byarne och plats
för en marknad, _sok_, som hålles här hvarje onsdag. Den är belägen i
sluttningen af en sandhöjd eller kanske rättare grushög, på hvilken jag
genast uppsteg och njöt af den härliga utsigten öfver Nildalen samt de
densamma åt alla håll dominerande pyramiderna. De förnämsta artiklar
här funnos till salu tycktes vara kreatur, får, kor, isynnerhet kameler
och åsnor. Jag fattade här ett särdeles tycke för kameler, så klumpiga
och fula de än först förekommo mig. De förekomma mig såsom särdeles
kyska och blygsamma djur. För öfrigt oändligt mycket _battikh_, meloner
och grönsaker. Åt här första gången i år vindrufvor. _Attarer_ med
kryddor och allehanda småsaker, lärfts- och bomullstyg-säljare voro
här äfven till ganska stort tal för köpande qvinnor och flickor, som
åter å sin sida utbjödo _takijer_. I byn fanns för öfrigt handelsbodar,
slagtare och cafen, i ett af hvilka jag drack ett särdeles godt kaffe.
Rörelsen var ej särdeles stor, dock ej obetydlig, och tyckte jag mig
kunna uppskatta folkmassan till omkring 400 personer. De bekanta jag
här träffade från vår by, klagade öfver att i dag var ringa rörelse.
Jag vandrade några hvarf 1 staden och tyckte den vara byggd i samma
smak som vår by, af obränd tegelsten. En vacker och stor moské fanns
här med åtskilliga (4 à 5) _kubbor_ för shekher. Ehuru här intet
spirituosum förtärdes och inga druckna sågos, var oväsendet och sorlet
dock ingalunda mindre än på våra marknader. Man ser folket här i
allmänhet nästan aldrig slåss, men de förstå att bruka tungan desto
bättre, deras vrede bryter ut i skrik och hojt, högst sällan i slag;
i detta fall äro slagen blott matta och usla, och å andra sidan äfven
högst matt afvärjda. Jag köpte allehanda småsaker, för att ej komma
tomhändt hem från marknaden. Satte mig i skuggan af några träd och åt
en _battikha_, väntande på _Ahmad_, som ännu hade små bestyr. Kort
före middagen begåfvo vi oss på återväg i en starkt stekande sol och
tjockt damm, som uppsteg efter det hemfarande marknadsfolket, samt af
medvinden fördes med oss och plågade mig svårligen. Vi kommo i sällskap
med 2 andra åsneridare från vår by och gumpade hemåt under samtal. Vi
hunno fram kort efter middagen, höljda i damm och smuts samt brända af
solen. Man hade på förmiddagen under min frånvaro skickat åtskilliga
bud från en granngård, tillhörande den nu aflidne Turkiska _kashifens_
enka, att jag skulle komma dit och se på hennes sjuka dotters ögon.
Sedan jag således tvått och skott mig, begaf jag mig dit med shekh
_'Ali_, Vi blefvo emottagna på _mastaban_ i portgången, suto der ätande
frukt och ett dugtigt middagsmål af de vanliga rätterna, samt drucko
ett ypperligt kaffe. Allt här i huset tycktes vara rikt och godt, dess
ägarinna välmående, i goda omständigheter. Sedan vi sålunda blifvit väl
plägade, blef jag anmodad att med shekh _Soleiman_ stiga upp i _harim_.
Gårdens ägarinna är nemligen hans faster. Vi gingo upp öfver en snygg
vacker innangård och togos emot en trappa upp i en stor _ka'ah_ af 3
fruntimmer, husets värdinna, som beslöjde sitt ansigte särdeles väl,
hennes dotter den ifågavarande sjuka och shekh _Soleimans_ hustru.
Det är väl att här att inga complimenter finnas för fruntimmer; man
inträder utan att ens helsa eller högst säger man _salamat_ eller något
annat dylikt. På mattan der de suto, var lemnad plats mellan modren
och dottren, jag intog den genast utan krus, satte mig och började
titta i flickans ögon. Hon afslöjade sig helt och hållet, visande
sitt utomordentligt vackra ansigte, med en ljus skär hy nästan såsom
hos oss, och emellan den framtills öppna _'antarin_ sken hennes hvita
framknoppande bröst. Hon var midt emellan mogen och omogen, kanske
omkring femton år och en höt retande varelse, så mycket mera för mig,
som på en lång tid ej sett någon vacker flicka. Jag betraktade hennes
vackra svarta, men nu af _conjunctivitis_ fördunklade ögon, men kunde
ej hålla mig från att kasta ögonen äfven på hennes öfriga behag. Hon
var verlkigen mera nordisk, än en flammande sydländska. Jag kände
hennes puls och den var förfärligt agiterad, sprittande troligen af den
för henne alldeles ovanliga närheten till en främmande karl. Sedan jag
var färdig med henne och pratat ut om medicin &c., framkom en annan
något ändre flicka, dock ännu i första blomningen, med ett särdeles
skälmsk, pikant ansigte och en frodig kropp. Hon hade äfven det ena
ögat litet fördunkladt, och jag fick derföre se henne obeslöjad. Skada
att hon var litet, dock alldeles obetydligt, märkt med små koppärr.
Hon var för öfrigt vacker, med ett helt annt uttryck än hennes syster,
fullkomligen österländsk. Jag fann mig särdeles blåten här uppe i
_harim_, och försökte göra mitt besök så långt som möjligt. För öfrigt
fann jag qvinnorna här i tal och åtbörder ungefär dylika som hos
oss, dock kanske med mindre koketteri. Hvad qvinnorna här hafva ett
ypperligt tillfälle att kokettera med, är deras slöja, som de allt
efter behag kunna vrida och slänga så, att de visa antingen blott ena
ögat, mer eller mindre eller hela ansigtet. Det föll mig litet in att
alltsammans var en liten anläggning af shekh _Soleiman_, som hela tiden
på allvare gått ihop med mig att ja skulle bosätta mig här i byn,
gifta mig här samt lefva och dö med dem. De begagnade sålunda kanske
tillfället att låta mig se två giftasfärdiga döttrar. Sedan vi sutit
här uppe kanske närmare en timme, gingo vi ner jemte värdinnan, som kom
och helsade shekh _'Ali_ (till hvilken fordom efter hennes mans död
haft godt tycke), stannade stående nedanför _mastaban_ och pratade med
honom om ett rättegångsmål, samt skickade åt oss kaffe, sedan hon åter
gått upp. Vi drucko det ocg gingo bort en stund efter _'asr_. Sedan vi
kommit hem och hvilat en stund, kom hit en man, som jag åderled, och en
annan, åt hvilken jag gaf ett pecept för sjuka ögon, Aftonen tillbragte
vi hemma, oroade blott af några i en rättegångssak tvistande män, som
slutade vid _'esha_.
Juli 18.
Gick på förmiddagen ut till vår _sakijeh_, satt der en stund och
svalkade mig. Medan jag satt, kom en gammal man med en åsna. Jag gaf
mig i samtal och fann honom vara så godt som alldeles blind genom
gammal _trichiasis_. Han sade sig ej se vägen eller hvart han gick,
utan hans åsna ledde och förde honom rätt. Jag bad honom hyra mig sin
åsna ner till floden och lofvade vid återkomsten hemta den tillbaka i
hans gård. Med den vanliga Arabiska misstänksamheten svarade han sig
ingen säkerhet ha, att jag skulle komma tillbaka med den, kanske skulle
jag taga åsnan och bege mig på den till Kairo. Slutligen kommo vi
öfverens att han sjelf skulle följa med mig. Vi begåfvo oss sålunda på
väg, jag på åsnan och han lunkande efter. Han var en högst rolig gubbe,
vägen gick fort under samtal med honom, i den ljufva NVvind, som blåste
oss svalka öfver fälten. Framkomna till floden tog jag mig ett godt
bad i den; när jag kom upp, satte vi oss under ett träd och gjorde en
god måltid på några bröd och en stor präktig _battikha_, som vi köpte
af några på stranden vid ett vanligt landningsställe sittande qvinnor.
Vi begåfvo oss så hem i middagshettan, som det tycktes till stort
besvär och plåga för min gamla gubbe, som ätit just dugtigt af den
väderdrifvande _battikhan_ och nu lunkade efter åsnan. Vid _'asr_ begaf
jag mig till vår _sakijeh_ och svalkade mig der; under tiden kom en af
byns shekher och vattnade sina kameler. Han tog mig med sig till ett
invid liggande lökland, der folket höll på att taga upp lök. Jag satt
der en stund med honom i solhettan och gick sedan hem. Här afhandlades
ett mål mellan en gammal svärmor och hennes måg, som slagit sin hustru,
gummans dotter. Gumman var särdeles vig i tungan, såsom öfverhufvud
allt folk här, och liflig i sina rörelser med händerna. Kort efter
_maghrib_ kom en af byns shekher och tog oss med sig till sitt hus, der
vi på ett tak åto qvällsvard.
Juli 19.
När _selamen_ hördes begåfvo vi oss med shekh _'Ali_ till moskén, för
att hålla vår fredagsbön. Det var ett högst uselt hål, sämre än den
sämsta lada hos oss, med vasstak som höll på att falla sönder och
hängde i långa strån ner; golfvet belagdt med söndriga halmmattor,
var fullt med stoft, damm och fogelträck. Af alla kyrkor, moskéer och
bönehus, som jag sett, har intet varit sämre än detta, och det vittnar
ej just särdeles väl om byns folk. Efter bönen, som jag tyckte mig nu
förrätta utan fel och fruktan, blefvo vi uppkallade till en af byns
äldste, suto der en stund och åto _battikha_, men då ingenting annat
kom fram och vi af värden blefvo inviterade att göra som han och lägga
oss till en middagslur, begaf jag mig bort. Så snart jag kommit hem
och kastat af mig _gibben_, gick jag åter ut för att få tag på min
gamla åsnedrifvare, som borde föra mig ner till floden. På vägen kom
emot mig shekh _'Ali_, som äfven ledsnat hos gubben der vi voro, och
hade mig med pock och tvång tillbaka till vårt hus, der vi åto litet.
Jag skickade sedan att höra efter min gamla åsnedrifvare för att föra
mig ner till floden, men han var ej hemma. Jag beslöt således att slå
simningen och floden ur hågen för i dag samt blef hemma sittande. Yi
hade ej sutit länge förän _Sejid Mohammads_ lilla son _Ibrahim_ kom och
bjöd oss tillbaka till gården, den vi nyss lemnat. Vi hade sutit en
liten stund uppe i _ka'an_ (jag betraktande de klumpigt och fult målade
ziraterna af Nilfartyg, minareter, brinnande lampor och cirklar, nästan
alla i röd och grön färg) då bordet dukades upp på den vanliga runda
halmmattan och vi började gröpa i faten. Sedan vi ätit och druckit ett
särdeles godt kaffe, begåfvo vi oss hem. Jag gick till vår _sakijeh_
och roade mig åter att betrakta boskapen, som vattnades, och den
klart nedgående solen, med en viss längtan efter våra ljufva nordiska
julinätter.
Juli 20.
Gick om morgonen med shekh _'Ali_ till den för några dagar sedan från
Kairo hitkomna shekh _Hariri_. Hans hus är ett af de största och
vackraste här; vi blefvo der emottagna på en _mastaba_ på gården,
öfver hvilken för oss utbreddes 2 _seggader_. Sedan vi der blifvit
serverade med kaffe, kom shekhen sjelf ner. Yi hade nemligen kommit
något bittida, så att han ännu ej hunnit väl upp eller ajusterat sig.
Vi suto ännu en stund här med honom, hvarunder han frågade mig om mitt
land m.m. Vi blefvo sedan bjudna att stiga en trappa upp och sätta
oss i en _fasha_, der samma mattor utbreddes för oss. Shekhen började
läsa för oss ur en liten bok, en _tefsir_ på suran _Vaddoha;_ men som
skriften var Persisk och något svårläst, gaf han boken åt shekh _'Ali_,
som läste förklaringen till slut. Den räckte temmeligen länge och var
tråkig. Shekhen, som är son till den förra _muftin_ i _Flanafi_-sekten
i Kairo, började nu tala om sina öden, om hat och förföljelse som han
lidit i verlden m.m. Han hade sjelf haft drömmar och andra om honom,
han hade rådfrågat _Raml_ och _Mendel_, alla hade lofvat honom kommande
storhet och höghet; men när han jemförde sin nuvarande ställning i
verlden med hvad alla dessa lofvat honom, visste han ej hvad han skulle
tänka. Han tycktes mig sjuk och högst ömklig i sin själ, med stora
tankar om sig sjelf, liksom han vore utvald af Herren till stora värf
och hög plats. Han liksom alla skrymtare och uslingar, så här som hos
oss, bar Herrans namn på tungan ständigt och var alltid färdig med en
bön eller en suck till honom, men bar honom föga i hjertat. Han är för
öfrigt en man af förmögenhet, med slafvar och qvinnor till stort tal.
Shekh _'Ali_ var hans ödmjukaste jabror. Vi åto hos honom en dugtig
frukost på ungefär midten af förmiddagen, drucko ännu kaffe och begåfvo
oss bort, nedföljda af honom, som begaf sig till sitt _harim_ för att
sofva, sägande att nu just vore tiden för hans sönm, ty om natten fick
han ingen blund i sina ögon -- stackare han! Sedan jag kommit hem och
väntat en stund till eftermiddagen, tog jag min gamla åsnedrifvare
_Abo Salim_ och begaf mig ner till Nilen, der jag först simmade 2
gånger efter hvarandra och sedan tog mig en lur på min _lebbade_, som
jag tagit med mig och nu bredde ut under de stora acacieträden. Sedan
simmade jag ännu en gång och kom hem mellan _'asr_ och _maghrib_. På
vägen blef jag vid _Ronamijeh_ anhållen af några byns raska gossar
och affordrad 10 fadda, ej utan det här vanliga pocket. Jag pockade
tillbaka, gaf dem ingenting, och slog till en med den lilla käpp jag
hade i handen för att jaga på åsnan, men han böjde sig undan slaget.
Jag förargades något, men det är här så vanligt och jag lär nog ofta
komma att möta sådant folk i Arabien. Hemkommen suto här åtskilliga
sjuklingar, som väntade mig. En lät jag åder på; han var särdeles rädd
för åderlåtningen, men då jag gick bort och stack min lansett in, kom
han tillbaka och bad mig derom förfärligt. Ato qvällsvard hemma.
Juli 21.
Blefvo utkallade om morgonen bittida att dricka kaffe, och jag att
skjuta ett par foglar, som hvarje morgon plägade komma och sätta sig
här i några trän. Jag begaf mig ut med min bössa, men fann ingenting
annat än kråkor och dufvor, lossade derföre ej mina skott. Sedan låg
jag hela förmiddagen på _mastaban_ och språkade med _Mustafa_, äfvensom
den andre hans gamle vän och slägtinge. Till middagen blefvo vi
utbjudna till f. d. _kashifens_ hus och jag fägnade mig med hoppet att
få se mina 2 vackra flickor, men det slog felt. Vi blefvo emottagna på
_mastaban_ i portgången, der redan före oss ett sällskap af 5 personer
hade lägrat sig. Bland dem var en man, som tycktes hafva varit mycket
hos Européer i Alexandria. Han talade allehanda om deras bruk och hade
funnit att deras lefnadssätt samt institutioner voro i tvär motsats
till Orientens. Han, liksom mycket annat folk här, prisade mycket
Frangerna, deras redlighet och andra goda egenskaper. Den tid måste
ock snart vara inne, då Frangernas öfverlägsenket uti allt blir erkänd
här, om ock religionshatet behöfver kanske sekler för att mildras. Det
vanliga samtalsämnet om mitt land kom naturligtvis upp, och det hette
nu att der var ingen natt alls. Jag satt mest tyst och lät som vanligt
shekh _Ali_ berätta derom efter godtycke. Slutligen kom måltiden fram,
den var ymnig och god, hvarföre all ära äfven bevisades den. Tvärtemot
hvad jag hemma föreställt mig om Arabernas måttlighet, har jag här
öfverhufvud funnit dem temligen glupska och svaga för kräslighet.
Det är blott i mat, qvinnor och kaffe, som de öfverflöda; men det är
också nog! Efter måltiden afhandlades ett mål mellan en gammal man
och hans svärson. Gubben tycktes vara utomordentligt gammal, darrade
i alla lemmar och hela sin kropp af ålderdomssvaghet, kanske nu äfven
till någon del af vrede, så att då han tog emot en pipa för att röka,
spillde han ut allt som var istoppadt. Han blossade som oftast upp af
vrede, steg upp från sin plats i sjelfva portgångens tröskel, stapplade
darrande i alla leder och vacklande fram till _mastaban_, och förde sin
sak med hög, förifrad stämma under häftiga rörelser med sina darrande
händer. Mig, som satt på sidan om honom, förekom hans solbrända ansigte
alldeles svart, och jag fann öfverhufvud särdeles intresse, men äfven
en viss hemskhet i att betrakta vreden och öfverilningen hos en man,
som stod så nära grafvens brädd. Jag kunde ej nu, såsom vanligen vid
dylika fall, skratta, och nedrigt förekom mig det tvungna skratt jag
såg på shekh _'Alis_ läppar, då han for en sak förebråddes af gubben.
Jag lemnade slutligen sällskapet, gick ensam bort, tog min gamla _Abo
Salim_ och begaf mig ner till floden, der jag, dels i den, dels på
dess strand under träden tillbragte eftermiddagen tills någon timma
före _maghrib__. 'Ali_ var ej hemma, men kom snart, vi åto allena vår
qvällsvard och lade oss omedelbart efter _esha_.
Juli 22.
Gick om morgonen till vår _sakijeh_, och skot en kråka åt byshekhen,
att hänga upp på sitt _battikh_ fält. När jag kom hem blef jag
efterskickad till _Ahmad effendi_, der jag träffade ett stort sällskap
på _mastaban_ på utgården, bland andra äfven _Abo Jusuf_ från _Kavadi_,
som sade att en af hans vänners tjenare i en närbelägen by blifvit
skjuten, men lefde ännu, och bad mig fara dit för att taga ut kulan.
Han lofvade skicka mig ett ök vid middagen i fall de 2 läkarena, han
skickat dit förut, ännu ej fått ut kulan. Men då intet bud kom till
mig, begaf jag mig vid _'asr_ ner till floden med min åsnedrifvare, nu
på ett annat ställe vid cafét nedanför _Kavadi;_ jag satte mig, sedan
jag simmat, på stranden, drack kaffe och betraktade med särdeles nöje
båtarne, som i stor mängd färdades fram på floden. Då jag gick tittade
jag på café-karlen, som höll på att bereda _hashish_. Den var finstött
och invecklad i flere böjningar papper. Han brände pappret först på
kolelden och stampade det sedan. Hvad den skjutna karlen beträffar,
fick jag sedan höra, att han blott fått sig en liten rispa och ingen
kula träffat honom.
Juli 23.
Vandrade omkring och sköt en örn för byshekhens dufslag. Satt med honom
vid _sakijeh_ och blef inviterad att der äta qvällsvard med honom.
Han håller på att fasta nu i början på _Regeb_ (redsheb) och fortär
ingenting så länge solen är uppe. Jag tog mig äfven här ett kallt bad
i _fiskijeh_. Vandrade för öfrigt omkring och bestyrde om åsnor för
vår resa till _Tanta_, samt förargade mig öfver shekh _'Ali_, som allt
ännu ville uppskjuta den från stund till stund. Hade för öfrigt något
tråkigt hela dagen.
Juli 24.