Efter domen vid de tusen årens slut få vi icke endast "nya himlar" och en
"ny jord" utan äfven ett "nytt Jerusalem." Den himmelska staden sjelf synes
nemligen undergå någon slags förnyelse. Det är då, den "_tidsålder_ af
tidsåldrar" begynner, som omtalas i Efes. 3:21, _Under hvilken de många
slägtena skulle lefva_, och under hvilken Guds förhärligande skall ske
liksom nu och ännu mera i församlingen i Kristus Jesus (i grt. står "i," ej
genom Kristus Jesus.)
Församlingen eller bruden är då _i_ Kristus, sitt hufvud och brudgum i
fullaste bemärkelse, och hennes enda göromål är då att förhärliga Gud, icke
såsom nu att förhärliga Gud och vinna syndare, ty det finnes då inga
syndare att vinna. O, huru vi då skola ära _honom!_ Äfven om somliga af oss
hafva "tänkt" så högt som på de "många slägtleden," skola vi dock då
utropa: "Men _honom_, som förmått göra _utöfver_ allt, _vida mer_ än vi
begära eller _tänka_, efter den kraft som verkar i oss, honom vart ära,"
o.s.v., v. 20. Huru lång denna tidsålder af tidsåldrar skall vara är oss ej
bekant. Men det är ej alls omöjligt, att den också varar i 7,000 år, under
hvilken tid alla de Guds kärleks afsigter skola vinnas, hvilka satan hade
förhindrat honom att vinna under de första 7,000 åren. Hvad som återigen
kommer efter slutet på denna sälla tidsålder af _tidsåldrar_, veta vi ej
annat än så, att "honom tillkommer all ära, majestät, välde och magt ... i
_alla_ tidsåldrar," Jud. v. 25, och att Herren skall "i de kommande
tidsåldrarna[13] bevisa den öfversvinneliga rikedomen af sin nåd i
_huldhet_ (enl. P. W. _'mildhet'_) _emot oss_ i Kristus Jesus." Efes. 2:6.
(Prof. Myrberg). Det blir höjden, bredden, djupet och längden af Guds
härlighets afslöjande och hans kärleks åtnjutande, om hvilka vi nu ej kunna
göra oss mer än en dunkel föreställning.
"Hvad gjorde Gud, innan han skapade verlden?" frågade någon Luther. Luther,
som ej syntes vara hågad att för ögonblicket ingå på sådana djupa ämnen,
svarade: "Han satt i en björkskog och skar spön för folk, som göra förvetna
frågor." Dock Joh. 17:24 säger oss tydligt, hvad han gjorde: "Du har älskat
mig före verldens grundläggning." Hvad Gud gjorde, var sålunda, att _han
älskade Jesus_. 17, 24. Hvad Gud skall göra under alla kommande tidsåldrar
blir: Han skall älska sin son och sin sons brud, han skall älska och bli
älskad, och detsamma blir vårt göromål. Halleluja!
Några ställen till sist, hvarest ordet "tidsålder" borde stå i stället för
"verlden," och några jemförelser emellan denna tidsålder--församlingens
--och den nästa--de tusen årens. Under denna är _satan_ "denna tidsålders
gud," 2 Kor. 4:4, under den följande är _Herren_ det. Denna kallas "denna
_verldens_ tidsålder," Efes. 2:2, den nästa är "himlarnas konungarikes"
tidsålder. Denna kallas "den närvarande _onda_ tidsåldern," den nästa är
den _goda_. Vi uppmanas, att "_icke skicka oss efter_ denna tidsålder."
Rom. 12:2. Efter den nästa deremot få de troende söka att likforma sig.
Vi läsa om "denna tidsålders _barn_," Luk. 16:8; 20:34, och om "denna
tidsålders bekymmer." Mark. 4:19. Vidare om "vishet, som icke tillhör denna
tidsålder eller denna tidsålders härskare." 1 Kor. 2:6. Timoteus uppmanas,
att förmana dem, "som äro rika i denna tidsålder," i Tim. 6:17, och i Tit.
2:12 talas om att "lefva _gudligt_ i denna tidsålder." I 2 Tim 4:10
beklagar Paulus, att Demas har "fått _kärlek till_ denna tidsålder." Af
Matt. 12:23 lära vi, att "hädelse mot anden _icke skall förlåtas_, hvarken
i denna tidsålder eller i den _nästa_," samt af Ebr. 6:5, att vi redan
under denna tidsålder kunna, "få _smaka_ den _kommande_ tidsålderns
krafter." Med den kommande tidsåldern menas alltid "de tusen åren." I
förbindelse med Kristi profetiska tal begagnas ofta uttrycket "tidsålderns
ände." "Hvad är tecknet för denna tidsålderns _ände?"_ Matt. 24:3,
"Skördetiden är tidsålderns _ände_," kap. 13:39 o.s.v., samt löftet: "Jag
är med eder alla dagar intill tidsålderns _ände_," Matt. 28:20 m.fl. Vi
vilja lemna de öfriga verserna uti Uppb. 22 kap. till. slutet af boken och
nu öfvergå till en vigtig fråga.