3. En stor skara, palmbärarne, 6:9, som icke dö utan upplyftas till det
samtidigt sig nedsänkande nya Jerusalems sköna stad.
En klass hade sålunda genom döden fått besegla sitt vitnesbörd och gått
till _paradiset_; en annan får stanna på _jorden_, ehuru beseglad _emot_
straffdomarna, 9:4; en tredje klass upplyftes till _himmelen_. Både
paradiset, jorden och himmelen få sålunda jubla öfver detta stora antal af
rebeller, hvilka mottagit de ädelmodiga fredsanbuden från ryttaren på den
"hvita hästen," 6:2, nedlagt upprorsfanorna och blifvit benådade.
Om den stora skaran, 7:9, läsa vi så skönt, att den tvagit sina _kläder_.
Icke endast sina hjertan, utan ock sina kläder--hvarmed enligt kap. 19:8
menas _lefvernets_ rättfärdighet ("de heligas rättfärdiga
handlingar")--hade de gjort hvita. De hade sålunda kommit till insigt om,
att Herren är oss af Gud gifven till _helgelse_ och _förlossning_, 1 Kor.
1:30, något, som många af dem kanske förut hört talas om, men utan att låta
det gå sig till hjertat. Nu ändtligen hade de tvagit _kläderna_ och voro så
passande att upptagas.
Under det att det stora bönemötet af konungar och stormän hålles på jorden,
på grund af den förskräckelse, som den himmelska stadens närhet hade
förorsakat, då den blir synlig, skyndar denna skara in i samma himmel.
Johannes synes knapt hafva hunnit att ordentligt betrakta denna
förskräckelsens syn på jorden, förrän han hör ropet till de fyra englarna
att vänta med nya straffdomar, tills dess de 144,000 blifvit beseglade. Och
knappt har han uppfångat detta glädjebudskap, förrän hans öga tjuses öfver
att se palmbärarne under jubel tåga in i staden. De tolf änglarna i de tolf
portarna helsa dem välkomna, och att den på dem väntande, redan förut
upplyftade brudskaran, skall göra det, är alldeles sjelfklart, i ty att den
utan tvifvel bland dessa nykomlingar upptäcker täcker såväl anhöriga som
andra bekanta. Missionärer se der hedningar, som förut icke böjt sig för
Herren, eller för hvilka de ej förut hunnit förkunna evangelium, men som
sedan fått höra det. Kineser, japaneser, hinduer, tibetaner, alaskabor,
afrikaner skola vara med der, ty skaran består af "_alla_ folkslag och
stammar och folk och tungomål."
Hvilka hafva predikat för dessa? De två vittnena och troligen äfven de
144,000. Att dessa 144,000 äro trogna arbetare i vingården kan man lätt
sluta sig till deraf, att de anses värdiga att beseglas emot straffdomarna.
De kallas ju dessutom "Guds _tjenare_," v. 3. Dock ej så till förståendes,
som att de judar, som _nu_ blifva sant omvända, skulle blifva qvar och
blifva bland dessa. Nej, de hörde till brudskaran och blefvo med dem
upplyftade, men _derefter_ komma dessa 144,000 att vakna upp, och det
kanske mest på grund af deras landsmäns försvinnande. Vidare är sannolikt,
att redan före dessas uppträdande många, som förut varit affällingar eller
ljumma och förlorat den första kärleken både i hem- och hednaländerna,
komma att, hvar och en på sin ort, vakna upp och ropa till sina
medmenniskor att omvända sig. Jag hörde berättas om pastor Stockmayer, att
han vid sitt besök i Kina blef tillfrågad af missionärer, hvad deras många
predikolokaler skulle användas till, om Herren skulle komma. "Kanske några
af er missionärer blifva qvarlemnade," blef hans betecknande svar, "och då
behöfva de dem."
"Lönar det sig att utsända missionärer nu, om Herrens tillkommelse är så
nära?" Så frågar en och annan. Jag kommer ihåg, att följande svar afgafs på
den frågan af en kär amerikansk dam i San Francisco: "Om missionärerna ej
mer än hunnit ut och sålunda ej fått tid att lära sig språket, innan Herren
kommer, skall kanske deras försvinnande från stationerna blifva för
hedningarna den allra skarpaste predikan." Må så ske! Amen!
Sedan vi nu betraktat dessa tre klassers frälsning och huru de alla blifvit
satta uti en ställning, hvari de kunna vara Gud behagliga, nämligen de
144,000, som Guds _tjenare_ på jorden, själarna under altaret, _tjenande_
Gud med att gifva sig tålig ro i paradiset, och den stora skaran,
"_tjenande_ honom dag och natt i hans himmel," 7:15, öfvergå vi till nästa
afdelning.