Frågor.
Skall det gamla Suomis språk försvinna,
Wäinämöinen ingen fristad finna
Hos det folk, som han sin anda gaf?
Han, som fordom gyllne runor smidde,
Vishetens och sångens skatter spridde,
Skulle nu han mer ej äga öfrigt
Än ett minne och en tiggarstaf?
Se den stam, hvars krona stormen röfvat,
Mot hvars grenar yxans våld sig öfvat,
Glömd, kanske föraktad stod han der.
Men i dalen telning efter telning
Skjuter rundtomkring -- ur sin forstelning,
I de ungas friska lif den gamle
Nu förlossad och föryngrad är.
Suomi-språk blott Suomi-jorden talar.
Hvarje annat utaf berg och dalar
Der till svar ett halfklart echo fann --
Skola väl de komma dessa dagar,
Då den gamla Suomi-modren klagar,
Att dess söner hafva lärt att glömma,
Att ej folk och land förstå hvarann?
Är för lifvet ej vårt språk nog härdigt,
Är det helgedomen icke värdigt,
Icke kraftigt nog för rätt och lag?
Månn' för armt att ut i verlden träda,
Att de stora sanningar bekläda?
Månn' för hårdt, för klanglöst för att kunna
Tolka skönheten och dess behag?
Finska folket, skall det ännu dröja?
Eller skall det sig med djerfhet höja
Till en bildning, stödd på egen grund?
Märkas inga spridda röster höjas,
Börjar intet lif åt djupet röjas,
Ingen rörelse, som ana låter
Starka själars mäktiga förbund?