Nej, jag kommer ej i morgon!
Kom i morgon, kom i morgon!
Ständigt från dess läppar ljuder;
Kall hon så mitt hjerta hånar,
Då det hett af längtan sjuder.
All min fröjd, min frid hon rånar,
Samvetslöst och utan skoning;
Djupt mig sårar, grymt mig kränker,
Utan önskan om försoning.
Och med ränker, idel ränker,
Så hon mig i bojor slagit;
Med det blåa ögats fråga
All besinning från mig tagit.
Med den ljufva kindens låga
Feberns glöd uti mig jagat;
Med två stumma läppars böner
All min kraft, mitt mod försvagat.
Så blott hädelse jag röner,
Skall jag evigt henne bida? --
Nej! jag kommer ej i morgon,
Och mitt qval hon sjelf skall lida!
Tgn.
Min vän.
Hvila! hvila, helga flamma,
Glödande och varm;
Öm och trogen vill jag amma
Dig uti min barm.
Hvila, helga flamma,
Glödande och varm!
Säkert, ljufva, är du vorden
Mig en himmelsk vän;
Ack! ty ingen uppå jorden
Här förstod dig änn'.
Säkert är du vorden
Mig en himmelsk vän.
Ingen, ingen skall få känna
Hur' du lågar här;
Ensam, osedd skall du bränna,
Tills du mig förtär. --
Ingen skall få känna
Hur' du lågar här.