O, låt den röst, som i ditt inre ljuder,
Till lifvets högre mål din ledning bli!
Ty veta lyda, hvad den rösten bjuder,
Det är att kunna allt, att rara fri!
Att kunna lugn se lifvets gång och tidens,
Med skiften utaf sorg och fröjd,
Och veta att en evig makt, en fridens,
I seklers och i stjernors banor röjd,
Igenom strider till försoning kallar;
En makt, som gläds, när vredgadt verldshaf svallar,
Att menskan se, hur hon sin julle styr,
Och blixtens hot och vågens icke skyr
I farans stund.
Haf mod att älska, att med kärlek sluta
Allt stort och herrligt i ditt varma bröst;
Haf mod att höja till dess lof din röst,
Att för dess ära glad ditt hjertblod gjuta
I farans stund.
Se tiden mörk emot en framtid pekar,
Och stormar bådar han och hårda lekar.
Välkomne strider! -- Luft skall anden få,
Och friska pulsslag tidens hjerta slå
I farans stund.