Många år hafva förgått, sedan de här skildrade händelserna tilldrogo
sig, och nu sitta åter i tornrummen på Qvidja personer, dem vi förr
träffat der. I en af de djupa fönstersmygarna sitter fru Ebba; hon
blickar drömmande ut öfver fältet. Vår och solljus hvila öfver nejden,
snö och vinter öfver den höga qvinnans hjessa. Vinter bor ock i hjertat.
"Föga glädje lär väl för morkär återstå i lifvet", yttrade Johan Fleming
näst före sin död, och föga hade väl en stråle af glädje lifvat dessa
ögon sedan. Men stolt och med ädelt mod bar hon lifvet; äfven sedan dess
bästa önskningar och fröjder slocknat.
Vid ett bord nära intill fönstret satt Katharina Fleming, sysselsatt att
läsa ett bref. Öfver den mjellhvita pannan låg det ljusbruna håret slätt
kammadt. Hennes drägt var allvarsam, anletet icke mera ungt, sorgen hade
tidigt ritat sina runor deri; men ett mildt behag, en stilla resignation
hvilade deröfver.
Nu inträdde Hebla. Äfven hon hade förändrats. Det var icke mera det
glädtiga barnet; hon var en jungfru i den fulla ungdomens yppigaste
blomma, smärt, men fyllig. Kindens rosor voro friska och lifliga, ehuru
icke högt färgade. I ögat log en fin gratie, ehuru stundom beslöjad af
en skymt af vemod.
Hebla gick fram till fru Ebba och helsade henne. "Du har varit länge
borta, min Hebla", sade fru Ebba vänligt.
"Ön är stor. Som sagdt var, önskade jag att se längre bort belägna delar
deraf. Morkär, det är dock en herrlig bit af Guds skapelse, detta
Qvidja! Ack, hvarför fick icke _han_ glädjas deraf?" En klar tår perlade
i Heblas öga; hastigt tillade hon: "Mor, förlåt, hvarför skulle jag åter
väcka dessa minnen."
"Det minnet sofver aldrig, min Hebla. Icke smärtar det heller numera.
Jag är viss, att han med glädje ser, om hans Qvidja kan gifva dig
glädje."
"Vet du, Karin", sade Hebla efter en stund, "jag tycker att dig nästan
skett orätt, ty bestämdt har jag fått den bättre delen. Icke ville jag
byta Qvidja emot ditt Svedja."
Karin log ett blekt leende. "Jag är glad att du så tycker. Jag, för min
del, ville ej heller byta. Men nu, ser du nu, Hebla, jag har af vår
fränka, fru Kerstin, fått bref från Stockholm. Det ankom i går till Åbo
med ett kronans skepp."