När Sigrid och Johan foro hem till Bjurnäs sent om kvällen, dröjde det
icke länge förrän Johan somnade, trots alla försäkringar att så roligt
hade han aldrig haft. Sigrid slog armen om honom och lät honom luta
huvudet mot sig.
Hästarna travade gott undan som alltid, när det gällde hemvägen. Hovarna
krasade de frusna vattenpussarna, och över gärdena brunno milda stjärnor.