Aig vajehtelese i rist'it vajeh- Aika vaihteleikse ja ihminen
telese aigal. vaihteleikse ajan kanssa.
Aig toob t'ynen meren, aig Aika tuopi tyynen meren, ai-
vootjan venhen. ka vuotavan venehen.
Ei i tsar kuldat sö. Ei kuningaskaan kultaa syö.
Yhtäi kala vedes, ei yhtäi las- Ainian kala vedessä, ei ole
james. aina apajassa.
Yhtäi uus tsomemb, ensne hot Aina uusi hempiämpi, ehkä en-
paremb. tinen parempi.
Ak vanh vinan joob, laho pu Akka vanha viinan juopi, la-
veden vedab. ho puu veden vetääpi.
Ak dorogas-pai tagaisi pöörd- Akka tieltä pyörteleikse, ei mies
lese, mus'jik hot huba ei pahanenkaan (käänny ta-
pöördelt'e. kaisin).
Anda Jumal aigad mäntä, päi- Anna Jumala ajat mennä, päi-
vad kuldaised kuluda. vät kultaiset kulua.
Anda yhtäi Jumal kyllal söda, Anna ainakin Jumala kyllin
kyllal joda, kyllal antta ky- syödä, kyllin juoda, kyllin
laha. antaa kylälle.
Anda valdat pahale, enamb Anna valtaa pahalle, enemp'
ota itseleis. ota itsellesi.
Hyvä andab vähäises, paha i Hyvä antaapi vähästä, paha ei
äijäs ei anda. anna paljostakaan.
Ei kiirhul etähaks mäntä. Ei kiireellä kauvas mennä.
Lapses om äi lis'at: kalan saab, Äijän lapsesta apua: kalan saa-
kaks sööb. pi, kaksi syöpi.
Lämbemb tuuliaisen al, mi si- Lämpimämpi tuulen alla, kun
saren armastusen al. sisaren armon alla.
Os'al rist'it toisen net'sastjas Onnellinen ihminen toisen va-
mudreniaks tegehe. hingosta viisaaksi tulee.
Raat muga linob, kut t'ehtas, Työ on niin, kuin tehdään,
sakonad liintäs, kut lugetas. lait ovat, kuin luetaan.
Lajint ranat ei tege, kun puul Ei haukku haavaa tee, kun ei
päha ei iskta. puulla päähän lyödä.
Ei kaik m'ehed, kudamod kaad- Ei kaikki miehiä, jotka hou-
jit kandistas. suja kantavat.
Jänut ei mitä jätta, langenut Ei jäänyttä jätetä, langennut-
ei mitä sortta. ta langeteta.
Ehtal itkent, homisol nag- Ehtoolla itkentä, aamulla nau-
rant. ranta.
Ei karged nagris eismäiseks Ei karvas nauris ensimäiseks
hapne. mätäne.
Kauhaine vardeta ei ladt'e. Ei kauha varretta kelpaa.
Ei muga pagast, mi jo pap ei Ei niin kirkko, ettei pappi
mylu. mahdu.
Ei koir ujumaha opete händat Ei koira uimaan opi häntää
ligotamata. kastamatta.
Ei ni ken rodt'e kirves kädes. Ei kukaan synny kirves kädessä.
D'erevn'at ei le koiratomat, Ei kylää koiratointa, eikä maata
maat ei le m'ehetomat. miehetöintä.
Kohub kos'k ei jädu, liikub Kuohuva koski ei jäädy, liik-
kivi ei sammaldu. kuva kivi ei sammaloitu.
Ei sil meri pagan, mi koirad Ei sillä meri pilau, jos koirat
randas lakkitihe. rannasta lakkivat.
Wilus hiles lämbyit ei sada. Ei kylmästä hiilestä tulta saada.
G'ägi ei käsktes kukku, kukoi Ei käki käskein kuku, eikä
ei kutstes laula. kukko kutsuen laula.
M'es nimel ei elä, a radol. Ei mies nimellä elä, vaan työllä.
Yhtäi Jumal abutab, kaikuit- Aina auttaa Jumala, ajan kai-
sen aigan katkaidab. ken katkaiseepi.
M'est abuda mäges, last nous- Miestä auta mäessä, lasta nos-
ta kynduses. ta kynnyksessä.
Ei aig m'est varasta, m'es ai- Ei aika miestä odota, mies
gan varastab. aikaa odottaapi.
Ei päiväne yhtäi yhtes t'su- Ei aurinko, aina yhdeltä puo-
ras-pai pas'ta. lclta paista.
Nutaj koir jänist ei sa. Haukkuja koira ei saa jänistä.
Päivan-nousem ei heitä tuulen- Itä ei heitä tuulentaa, ennen-
dat, kuni ei vihmu, ak ei kun sataa, akka ei heitä to-
heitä lajindat, kuni ei itke. runtaa, ennenkun itkee.
M'eletomit ei kyndkoi, ei se- Mielettömiä ei kynnetä, ei kyl-
mentkoi, itse rodisei. vetä, itsestänsä kasvaa.
Itkul ei päästä b'edas-pai, von- Itkulla ei päästä hädästä, von-
gundal ei pahois päivis-päi. gunnalla ei pahoista päivistä.
Ei kaht tsarit yhthe lidnaha Ei kahta kuningasta yhteen lin-
mylukoi. naan mahdu.
Ei bohat, kudam elon saab, Ei se rikas, joka elon saapi,
se bobat, kudam vardeitsob. se rikas, joka hoitaa.
Ahnel itsese valt onghe tart- Ahvenell' on valtansa onkeen
ta, kun tahtob. tarttua, jos tahtoo.
Paremb katsta nagrajan suhu, Parempi katsoa naurajan suu-
mi itkejän. hun, kuin itkiän.
Ei yks gor'a, ku birdas, go- Se ei ole yksi suru, ku on pir-
r'at kaks niites. rassa, kaksi surua langassa.
Ei severs m'ehit, kuvers kadjit. Ei niin paljo miehiä, kuin housuja.
Savu silmit ei t'sapa. Ei savu silmiä lyö.
Otjale yks gr'äh, sanojale sa- Yksi synti ottajalle, sanojalle
da gr'ähat. sata syntiä.
Ei m'es m'est ajele, aig m'e- Ei mies miestä ajele, aika mie-
hen ajelob. hen ajeleepi.
* * * * * *
Paik paigan pääl, n'egl igäs Paikka paikan päällä, neulaa
ei lis'ke? -- _kiuduk kyl- iässä ei ollut? -- _Kiuvas
vetis_. saunassa_.
Seisub patsas seitsmäl pats- Seisoo patsas seitsemällä pat-
hal pääl, langtob patsas, saalla; kaatuu patsas, kaikki
kaik rahvas ihastutas? -- ihmiset ihastuvat? -- _Pää-
_Äi-päiv_. siäinen_.
Täys karsin valgtit joutsnit? -- Täysi karsina valkioita joutse-
_Hambhad suus_. nia? -- _Hampaat suussa_.
P'enikäine, mustaine, kaigen Pienoinen, mustainen, kaiken
mirun t'somitab? -- _N'egel_. maailman kaunistaa?-- _Neula_.
Hiir raudaine, händ töine? -- Hiiri rautainen, häntä hamppui-
_N'egl niiten ked_. nen? -- _Neula lankaneen_.
Mesjad puised, pöldod rau- Rajat puiset, pellot rautaiset?
daised? -- _Ikkun_. -- _Ikkuna_.
Päival kogos, ööks levitetas? -- Päivällä koossa, yöksi levite-
_Postelja_. tään? -- _Wuode_.
Kanaine hohlaisen ked kaiguit- Kana töyhtö-päinen jokai-
sele kumartase? -- _Kä- selle kumartaikse? -- _Kä-
aiastij_. siastia_.
Gomin raudaine, katos kagrai- Riihi rautainen, katto kaurainen?
ne? -- _R'ehtil i kyrsäd_. -- _Riehtilä ja kyrsät_.
Metsha mänob, kl'etkad tegob, Metsään menee, pesät tekee,
metsas-pai tulob, kl'etkad metsästä tulee, pesät tekee?
tegob? -- _Virs'ud_. -- _Wirsut_.
Kid's'araine, kad's'araine, kai- Kiksarainen, katsarainen, jokai-
guitsele kät andab? --_G'äga_. selle kättä antaa? -- _Ripa_.
Edel oraine, keskel keraine, Edestä oranen, keskeltä keränen,
jälgel labidoine? -- _Kana_. perästä lapioinen? -- _Kana_.
9. Sjette kapitlet af Matthæi evangelium.
1. Wardeitkateisei andelta milostinat teiden rahfhan aigan,
siks mis'e hö teit n'ähtais': muga ei line teile nahradat
tatas teiden taivhalises.
2. I muga kons andad milostinan, ala torvda it'seis' kohtas,
kut litsemerad t'ehtas sinagogois i irdal, mis'e kitaisiba
heit rahvas. Toden sanon teile: hö saiba jo it'selesei nahradan.
3. Sinä-s'je andle milostin, mis'e hur käsi sinun ei nägeis',
min tegob oiged.
4. Da linob milostin sinun n'ähmatoi, i tat sinun nägeb n'ähmatoman
andab silei nägymis'el.
5. I kons ristitei, ala ole kut litsemerad, kudamod l'ubitas
sinagogois i irdal seis'uteldas rist'mahase, mis'e n'ähtais'
heit rahvas. Toden pagis'en teile: hö otiba jo it'selesei
nahradan.
6. Sinä-s'je kons ristitei, mäne perthe it'seis' i salpta it'seis'
veräjad, i rist'te it'seis' tatale, kudam ei nägy; i tat sinun
nägeb ei-nägymis'en andab silei nägymisel.
7. Risttes-s'je algatei sanelko ligahist, kut kelitajad; ibo hö
dumaitas, mi äijis' vaihis' it'seis' liintas kuuldud.
8. Algatei uskokoi heile; ibo tedab tat teiden, mis' tedatei
nus'jan, edel teiden pagitust hänel.
9. Rist'kateisei-s'je tö muga: Tat meiden, kudam taivhil! i
svätikahase nimi sinun.
10. Tulkaha tsarstv sinun; t'ehkahase vald i mal kut taivhal.
11. Leib meiden joga-päivaline anda meile n'etsile päivale.
12. I jäta meile velgad meiden, kut i mö jätamai volgnikoile its'emoi.
13. I ala anda meit hubale, no kait'se meit pahas-pai, siks'
mis'e sinun om tsarstv i vägi i kuulund igäks; linob.
14. Ibo jestli linetei jätmaha rahfhale gr'ähad heiden, jätab
i teile tat teiden taivhaline.
15. A jestli etei linekoi jätmaha rahfhale gr'ähoit heiden, i
tat teiden ei jäta gr'ähoit teiden.
16. Kons-s'je pyhitatei, algatei olgoi abidoitut, kut litsemerad:
ibo hö ottas pimedad ros'jad, siks' mis'e osutadas rahfhale
pyhitajiks'. Todel sanon teile: hö saiba jo it'selese nahradan.
17. Sinä-s'je pyhitades voida pä it'seis' i pese ros'ja it'seis'.
18. Siks' mis'e ei osutadas rahfhale pyhitajiks', no tatan kohtas
it'seis', kudam ei nägy; i tat sinun nägeb ei-nägymis'en andab
silei nägymises.
19. Algatei kerakoi it'seletei elot maal, kus koi i roste sööb,
i kus vorad kaivetas i voruitas.
20. No kerakat it'seletei elot taivhal, kus ni koi ni roste ei
sö, i kus vorad ei kaivkoi i ei voruikoi.
21. Ibo kus elo teiden, sigäl linob i sydaim teiden.
22. Valgtus hibjät om silm. I muga silm sinun puhtas, se kaik
hibj sinun valged linob.
23. Jestli-s'je silm sinun huba, se kaik hibj sinun pimed linob. I
muga jestli valged, kudam sinusais, pimed, se pimed völ enambal.
24. Ni-ken ei voi sluus'jta kahtele bajarile: ibo ili yht linob
ei t'irpmaha a tost l'oubmaha; ili yhtele hengel sluus'jmaha,
a toisele ei raatmaha linob. Etei voikoi sluus'jta Jumalale i
tavarale.
25. Siks' pagis'en teile: algatei hooldukoi hengel it'setei, mi
teile söda i mi joda; ni hibjal teiden, mihe sobitas. Heng eig
tobjemb sömis't i hibj sobit?
26. Katsuhtakatei taivhalis'it linduit: hö ei semekkoi, ei niitkoi,
ni ei kerakkoi pöld-aitha; i tat teiden taivhaline sötab heit.
Eig lujas tö parembad heit?
27. I ken teisatei holiteldese voib lis'ata it'selese kasvot
yhtele kynabrusele?
28. I sobis' mi hooldutei? katsuhtakatei pöldohis'ile lilioile,
kut hö kasvetas: hö eba raatkoi i ei keserkoi.
29. No minä pagis'en teile, mi i Salomon kaiges kuulundas it'sese
muga ei sobinus, kut kaikutt'e heis.
30. Jestlis'je pöldohis'en heinän, kudam tänämbai kasvab, a homen
linob pät'she lykaitud, Jumal muga sobitab, eig völ enambal
teit, vähä-v'eriad?
31. Algatei hooltelkoisei pagis'tes: mi meile söda, ili mi joda,
ili mihe sobitas.
32. Siks' mis'e n'etsitä etsitas k'elitajad, i siks' mis'e t'edab
tat teiden taivhaline, mi teil kaiges n'etsis' om nuus'j.
33. Etskatei-s'je eismäi tsarstvat Jumalan i praudat hänen, i
kaik n'etsä panese teile.
34. I muga ala hooldu hoomnis'es päivas, ibo hoomnine päiv it'e
linob hooldumaha it'sese nuus'jis. Dovol'no kaikuit'sele
päivale it'sese holed.
* * * * *
Då det kan vara nog af föregaende nio språkprof-stycken, så
ihogkommande vårt i början gjorda löfte förfoga vi oss nu till några
Allmänna betraktelser öfver de nordliga
Tschudernes språk.
Hvad först det nord-tschudiska språkets ljudsystem beträffar, så är det
betydligen skildt ifrån finskans, och det hufvudsakligast i följande
stycken.
a) Vokalharmonin. Så gifven och bestämd vokalharmonin också är för
finska språket,[1] så orätt synes det vara att anse den såsom en
gemensam tillhörighet för hela ural-altaiska språkfamiljen, då den ej
igenfinnes ens i de med finskan närmast beslägtade estniska och lappska
språken. Lappskan tillochmed saknar vokalerne _ö_ och _y_, och om
estniskan säger _Dr. Faehlmann_ i sin skrift "über die Declin. der
estn. Nomina" s. 4: "Die Vocalenharmonie ist im Finnischen,
Dörpt-Estnischen, Syrjänischen, Ungarischen, Mongolischen u.s.w.
nachzuweisen -- doch, sonderbar genug, kommt sie im Reval-Estnischen
gar nicht vor", och längre fram i samma skrift (s. 26) yttrar han: "Im
Reval-estnischen findet sich, sonderbar genug, nicht die leiseste Spur
dieser Vocalharmonie; im Gegentheil ist eine Vorliebe für eine
Mannigfaltigkeit der Vocale. Der Vocal der Flexionsendung ist hier
immer ein voller, und weil er ein vom Stammvocal meistens verschiedener
ist, wird theils das Monotone vermieden, theils das Weichliche der so
genannten kleineren Vocale (ä, ö, ü)."
Ungefär detsamma, som i reval-estniskan, är fallet med vocalharmonin i
det nord-tschudiska språket, i det ej blott ändelserna vanligtvis hafva
hårda vokaler efter veka vokaler i stammen, utan äfven sjelfva stammen
ofta har i sin första stafvelse vek vokal, i den derpå följande hård,
hvilket i synnerhet synes då inträffa, när första stafvelsens vokal
omedelbart påföljes af flere än en konsonant. Emellertid ljuda dock
tschudiskans hårda vokaler i sådana fall ej alldeles rent, utan med en
liten stötning på _ä, ö, y,_ hvilken ofta är så stor, att man ej rätt
vet, om man skall beteckna det egna mellanljudet med _a_ eller _ä, o
eller ö, u eller y_.
b) Vokalerne _a_ och _e_ i ordets första stafvelse med omedelbart
påföljande _l_ jemte en annan konsonant uttalas med en så stark
stötning, det förra på _o_, det sednare på _ö_, att de svårligen kunna
skiljas från ett rent _o_ och _ö_; jemför mom. h).
c) Diftongen _ei_ öfvergår ofta till _ij_ t.ex. _ei_, icke, _leib_
bröd, _heiden_, deras, _teile_, åt eder, _seison_, jag står, uttalas
nästan som: ij, lijb, hijden, tijle, sijsun.
d) Ett kort e i andra och påföljande stafvelser närmar sig ofta till
ljudet af o, t.ex. _n'ene_, de, _hänen_, hans, _tulen_, jag kommer,
ljuda nästan som n'eno, hänon, tulon. I rysk-karelska dialekten,
äfvensom i den olonetsiska, är förhållandet i några ord detsamma; t.ex.
_olova_, varande, för oleva.
e) I många ord närmar sig e uti första stafvelsen så till ljudet af ö,
att det i föregående språkprof äfven blifvit betecknadt dermed, t.ex.
_mö_, vi, _tö_, i, _hö_, de, _völ_, ännu, _pöl'-gastuda_, förskräckas,
för: me, te, he, veel, pel'gustuda.
f) De långa vokalerne, äfvensom diftongerne _ie, uo, yö_, hvilka
sednare vanligtvis öfvergått till _ee, oo, öö_, hafva i tschudiskan en
så obestämd längd, att de i en öppen stafvelse höras hellre som korta
än långa t.ex. _maha_, inuti jorden, _m'elen_, förståndets, _vilen_,
jag skär, _joda_, dricka, _suhu_, inuti munnen, _pyta_, fånga, _jäda_,
blifva qvar, _söda_, äta, hellre än: _maaha, meelen, pyyta_ o.s.v.; men
blifver stafvelsen sluten, så höres längden tydligare t.ex. _maas_ i
jorden, _meelhe_, i sinnet, _viitta_, skära, _joomha_, till att dricka,
_suun_, munnens, _pyytkamai_, låt oss fånga, _jäändos_, rest, _söömne_,
mat. Diftongen _au_ uttalas i några ord såsom _ou_, t.ex. i _lauts_,
bänk, jfr mom. k).
g) Konsonanterne _b, d, g, k, l, m, n, p, r, s, t_ förekomma såväl
hårda (solidae), som veka (liquïdae). I det sednare fallet kunde de
betecknas med ett vidfogadt _j_, svarande emot ryskans _j_ (jerj), om
man ej hellre, för att göra ordens likhet med motsvarande finska ord
åskådligare, ville välja beteckningssättet b', d, g', o.s.v. Sådana
veka konsonanter förekomma t.ex. i orden: _b'eglij_, förrymmare, _id
s'u_, malt, _kyynd'el_, tår, _kud'ai_, hundvalp, _g'äga_, handtag,
_g'ägi_, gök, _k'elik_, linskäkta, _l'et_, eldstad, _l'ebe_, fåll,
_sel'g_, rygg, _m'es_, man, _n'ät_, mård, _n'ähta_, se, _män_, han
gick, _p'eksta_, slå, prygla, _gor'a_, bedröfvelse, _här'g_, oxe,
_r'ehtil_, stekpanna, _s'ibalk_, slunga, _s'ehlaine_, brännässla,
_andais'_, han skulle gifva, _las'k_, lat, _t'ähk_, ax, _t'irpan_, jag
tål, och äro äfven föröfrigt ingalunda ovanliga. Utom nyss uppräknade
har språket äfven konsonanterne _f, h, j, v_.
h) Om det hårda _l_ står omedelbart efter första stafvelsens vokal och
åtföljes af en annan konsonant, så uttalas det som _v_, t.ex. i orden:
_sildane_, bro, _hilda_, krossa, _olda_, vara, _olgotada_, sända,
_tolkta_, stöta, _solm_, knut, _polsun_, jag kryper, _polved_, knän,
_tulkatei_, kommen i, _sulg_, penna, _kooltas_, de dö, hvilka ljuda
ungefär såsom,_sivdane, hivda, ovda, ovgotada, tovkta o.s.v. Är den
föregående vokalen _a_ eller _e_, så öfvergår den (jfr mom. b) till _o_
och _ö_, hvarföre orden: _valgtus_, hvithet, _palklan_, jag lejer,
_kalm_, graf, _valmita_, förfärdiga, _salptan_, jag tillsluter,
_talvele_, åt vintern, _peld_, åker, _velg_, skuld, _pelvas_, lin,
_pelvhasine_, af lin m.m. höras som: _vovgtas, povktan, kovm, vovmita,
sovptan, tovvele, pövd, vövg, pövvas, pövvhasine_, och borde
visserligen äfven skrifvas sålunda, om man ej ville hafva afseende på
deras ursprung.
i) Konsonanten _s_ förekommer såväl ren, som förenad med hväsljud. Det
ryska _sh_ har här betecknats med _s'_, zh med _s'j_ och _tsh_ med
_ts_. För _z_ och _c_ har det gemensamma _s_ begagnats. Mycket tydligt
höres _z_ t.ex. i orden: _keserdan_, jag spinner, _eismäigi_, först,
_käsi_, hand, _pesen_, jag tvättar, _kasvo_, växt, _osal_, lycklig,
_smeja_, orm, och i många andra ord i synnerhet emellan tvänne vokaler,
hvaremot det i somliga är svårare att skilja det från _c_.
k) Någon egentlig konsonantförmildring finnes ej i tschudiskan,
hvarföre t.ex. _huba_, dålig, _kodi_, hem, _viga_, fel, deklineras:
_huban, kodin, vigan_ o.s.v., dock, om konsonanterne _b, d, g_ genom
ordets böjning komma att sluta en stafvelse, så höras de något hårdare,
t.ex. _hoob_, slädfilt, _randha_, till stranden, _emäg_, värdinna,
nästan som: _hoop, rantha, emäk_, och i samma fall förstärkes _j_
understundom till _g'_ (gj) t.ex. _velj_, broder, _korj_, släde, eller
_velg', korg'_ (velgj, korgj).
l) Mycket allmän är ett ords kontraktion, bestående deri, att då ordet
genom böjnings- eller härlednings-ändelse förlänges, stammens sista
vokal dervid utstötes, om blott de omstående konsonanterne kunna sämjas
bredvid hvarandra. Följande exempel må närmare upplysa saken: abedahne,
bedröfvad, för _abedahine_; gallis (dyr). gen. _galhen_; humbar
(mortel) _humbren_; istun (jag sitter) _istta_ eller _istuda_; joutsen
(svan) _jousnen_; jumalatoi (gudlös) _jumalatman_; kainol (axelgrop)
_kainlon_; kerin (jäg nystar) _ker'tä_; korged (hög) _kortan_; kudam
(måne) _kuudman_; kutsun (jag kallar) _kutslen_; kyynd'el (tår)
_kyyndlen_; käsken (jag befaller) _kästla_ l. _käskta_ l. käskeda;
louna (middag) _longen_; lähte (källa) _lähtken_; melhine (förståndig)
för _melehine_; muignen (jag surnar) för _muigenen_; nälghine (hungrig)
för _nälgahine_; paimen (herde) _paimnen_; pas'tan (jag steker)
_pas'tta_ l. _pas'tada_; peigol (tumme) _peiglon_, pettel (stampjern)
_petlen_; r'ehtil (stekpanna) _r'ehtlän_; roivas (linkärfve) _roivhan_;
rusknen (jag rodnar) f. _ruskenen; sanged (tjock) _santan_; tahktan
(jag slipar) för _tahkadan_; tappin (linbråka) _tapmen_; t'sibun (jag
gungar) _t'siipta_ l. _t'sibuda_; voise (läkemedel) _voisken_.
Föregås den sålunda utstötta vokalen af tvänne konsonanter, så kan
äfven af dem den första dervid försvinna, såsom af exemplen: _galhen,
jousnen, kortan, kästta, longen (ty louna = lovna), santan, tapmen_ kan
synas; ty utan ett sådant konsonant-försvinnande hade de bort skrifvas:
_gallhen, joutsnen, korgtan, käskta, lovngen, sangtan, tappmen,_
hvilket skrifsätt ej rättfärdigas af uttalet. Är den efter
utstötningsvokalen stående konsonanten _d_, så öfvergår den till _t_:
_istta, kortan, kästta, pas'tta, santan, tahktan, t'siipta_ för istda,
kordan, kästda o.s.v. af istuda, korgedan, käskeda o.s.v. sammandragna.
En dylik vokalutstötning gäller äfven för estniska språket såsom en
allmän regel, men i finskan äger den rum endast i några bestämda fall,
t.ex. lasna f. lapsena, kaannen f. kaatanen, seiskoon f. seisokoon,
kannelma f. kantelema, och nyttjas äfven då endast såsom dialektvis
jemte den oförkortade formen.
Lika sällsynta, som i finskan, synas ifrågavarande sammandragningar
vara äfven i den sydliga tschudiska dialekten, och i lappskan torde det
blifva svårt att upptäcka ens spår deraf.
Då här ej kan vara fråga om någon större fullständighet, så kan det
vara tid att förfoga sig till den egentliga formläran. Och då verberna
i det nord-tschudiska språket onekligen erbjuda den intressantaste
sidan deraf, så må de, ehuru mot grammatikens häfdvunna ordning, börja
framställningen.
I afseende på böjningssättet må först nämnas, att man åtskiljer trenne
särskilta former deraf: den _allmänna_, den _reflexiva_ och den
_negativa_, och om den reflexiva bör nämnas, att den ofta förekommer i
passiv bemärkelse, äfvensom, att många till sin bemärkelse intransitiva
verber, jemte det _allmänna_ (aktiva) böjningssättet, hafva också det
_reflexiva_, samt att den utom sitt inneboende reflexiva objekt kan
hafva äfven ett annat, hvarföre denna form i nord-tschudiska språket
med allt skäl kunde kallas _forma media_. Efterföljande exempel kunna
kanske lemna någon närmare upplysning om ifrågavarande reflexiva eller
medialform.
ajelemoi, ajeltase, åka.
andamoi, anttase, gifva sig.
ehtimoi, ehtt'ase, hinna.
haigostelemoi, -ltase, gäspa.
haasktamoi, -skatase, öfverstiga.
herastamoi, -stadase, uppvakna.
ihastelemoi, -ltase, fröjdas.
istlemoi, isteltase, bruka sitta.
itkeskandemoi, -skatase, begynna gråta.
jomoi, jodase, besupa sig.
jygendamoi, -getase, sjunka.
kandis'emoi, -stase, sväfva.
katsomoi, -tstase, se för sig.
lajimoi, -jidase, gräla.
laskemoi, -sktase, sänka aig.
lugemoi, -gedase, läsa.
lugeskandemoi, -skatase, begynua lasa.
lähendamoi, -hetase, närma aig.
Iämbitelemoi, -teltase, värmas.
mömoi, mödase, säljas.
näritelemoi, -teltase, förställa sig.
opendamoi, -petase, lära sig.
palktamoi, -lkatase, blifva lejd.
pöl'gastelemoi, -steltase, rädas.
pidamoi, -dadase, nyttja.
poigimoi, poiktase, kalfva; lemma.
riitsimoi, -tst'ase, losas.
salptamoi, -lbatase, tillslutas.
samoi, -sadase, eftersträfva.
segoimoi, goitase, inblandas; befatta sig med.
seismoi, seistase, stadna.
seisotamoi, -tadase, ställa sig.
siirdamoi, siirttase, flytta sig; röras
sobimoi, -bidase, påkläda sig.
surendelemoi, -ltase, högfärdas.
tegemoi, t'ehtase, blifva, varda.
toradamoi, -ratase, slåss.
tuskitsemoi, -tase, ängslas.
tygestelemoi, -ltase, ragla, vackla,
vagastelemoi, -ltase, anstränga sig.
valmitsemoi, -tase, bereda sig.
vardeitsemoi, -tase, akta sig.
vastoimoi, vastoitase, bada sig med qvast.
vilustelemoi, -steltase, svalka sig.
Alla dessa böjningssätt träffas äfven hos de finska verberna, ehuru,
såsom framdeles kommer att ses, tschudiskans reflexiva form mycket
afviker från den finska. I estniskan och lappskan saknas den reflexiva
formen helt och hållet.
Emedan en obestämdhet rådt angående finska verbers _modi_ och deras
benämningar, hvilka nu borde användas äfven för de tschudiska verberne,
och missförstånd således lätt kunde uppstå, så, för att förebygga
sådant, måste här i början nämnas, att man för finskan antagit följande
modi:
Modus. Oförflulen tid. Forfluten tid.
Praesentativus[2] -- antaa (gifver) -- on antanut.
Praeteritivus -- antoi [gaf) -- oli antanut.
Indefinitus[3] -- antanee (tör gifva) -- lienee antanut.
Conditionalis[4] -- antaisi (skulle gifva) -- olisi antanut.
Rogativus[5] -- antakoon (måtte gifva) -- olkoon antanut.
Imperativus -- antakaan (gifve) -- olkaan antanut.
Substantivus -- antaa (gifva) -- olla antanut.
Adjectivus -- antava (gifvande) -- antanut.
Dessa finskans modi förekomma äfven i de närmast beslägtade språken,
utom rogativus, som finnes hvarken i tschudiskan, estniskan eller
lappskan, och indefinitus, hvilken ej upptages i estniska grammatiken,
emedan den för det mesta försvunnit ur språket (jfr Rosenplänters
Beiträge zur genauem Kenntniss der ehstn. Sprache, 2 Heft, s. 76).
Likvisst förekommer den äfven i estniskan t.ex. uti stycket "Andresse
laul" i nyssnämnda arbetets 7 häft s. 47, der orden äro: _wassikad jäid
jotematta, mis neil jua antanesse?_ (kalfvarne blefvo utan dricka, hvad
månne kan gifvas åt dem att dricka?), hvarest i noten förklaras, att
_antanesse_ står i stället för _antud on_ (har gifvifs), hvilket ej så
är, utan är _antanesse_ i modus indefinitus af verbet _andama_ (gifva),
och fullkomligt motsvarande finskans _annettanee_ (tör gifvas).
Utom de för finskan och tschudiskan gemensamma modi, hafva de
tschudiska verberna ännu en särskild modus, för att uttrycka
möjligheten af en handling, hvilken i brist på annan benämning här må
kallas modus eventivus. Den förekommer visst icke alltför ofta, höras
dock emellanåt, t.ex. _sada rublat minä n'etsiit hebos maksneisin_
(jag kunde möjligtvis betala 100 rubel för den hästen). Dess ändelse
(-neisin) antyder, att den uppstått genom sammansättning af indefiniti
och conditionalis modus-tillägg.
Oafgjordt må lemnas, om äfven sådana ordformer, som _mönuisin_ (jag
skulle hafva sålt), _t'ehnuisin_ (j. sk. h., betalt), _katsnuisin_ (j.
sk. h. sett) o.s.v. kunde anses utgöra en annan för tschudiskan egen
modus, och om dylika skulle förekomma äfven med passiv bemärkelse
(_mötuisin, tehtuisin, katstuisin_), bildade de sednare af perf. adj.
passivi, liksom de förra uppstått af perf. adj. activi med tillfogande
af conditionalis modus-tillägg.
Tillfölje af det föregående blifva således i tschudiskan följande 8
modi: _præsentativus, præteritivus, indefinitus, conditionalis,
eventivus, imperativus, substantivus, adjectivus_. Då i hvar och en af
dem, med undantag af den sistnämnda, den förflutna tiden uttryckes
perifrastiskt med tillhjelp af _olda_, så kan för korthetens skull den
i följande böjningsexempel helt och hållet utelemnas.
A. _Jakande aktiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing. 1. andan (jag gifver) tegen (j. gör) salptan (j. tillsluter)
2. andat teget salptat
3. andab tegob salptab
Plur. 1. andamai tegemai salptamai
2. andatei tegetei salptatei
3. |andaba tegeba salptaba
|andtas {t'ehtas salpatas
II. Præteritivus.
Sing. 1. andoin tegin salpsin
2. andoit tegit salpsit
3. andoi tegi salbais
Plur. 1. andoimai tegimai salpsimai
2. andoitei tegitei salpsitei
3. |andoiba tegiba salpsiba
|andtihe t'ehtihe salbatihe
III. Indefinitus.
Sing. 1. andanen t'ehnen salbanen
2. andanet t'ehnet salbanet
3. andanob t'ehnob salbanob
Plur. 1. andnemai t'ehnemai salbanemai
2. andnetei t'ehnetei salbanetei
3. |andneba t'ehneba salbaneba
|andtanes t'ehtanes salbatanes
IV Conditionalis.
Sing. 1. andaisin tegeisin salptaisin
2. andaisit tegeisit salptaisit
3. andais tegeis salptais
Plur. 1. andaisimai tegeisimai salptaisimai
2. andaisitei tegeisitei salptaisitei
3. |andaisiba tegeisiba salptaisiba
|andtais t'ehtais salbatais
V. Eventivus.
Sing. 1. andneisin t'ehneisin salbaneisin
2. andneisit t'ehneisit salbaneisit
3. andneis tehneis salbaneis
Plur. 1. andneisimai t'ehneisimai salbaneisimai
2. andneisitei t'ehneisitei salbaneisitei
3. |andneisiba t'ehneisiba salbaneisiba
|andtaneis t'ehtaneis salbataneis
VI. Imperativus.
Sing. 2. anda tege salpta
3. andkaha t'ehkaha salbakkaha
Plur. 1. |andkamai t'ehkamai salbakkamai
|andkam t'ehkam salbakkam
2. |andkatei t'ehkatei salbakkatei
|andkat t'ehkat salbakkat
3. |ndkaha t'ehkaha salbakkaha
|andtakaha tehtakaha salbatakaha
VII. Substantivus.
Infin. andta t'ehta salbata
Illat. andha tegehe salptaha
Iness. andtes t'ehtes salbates
Instr. andten t'ehten salbaten
iness. andmas tegemas salptamas
Illat. andmaha tegemaha salptamaha
Adess. andmal tegemal salptamal
Abess. andmata tegemata salptamata
VIII. Adjectivus.
Præs. andab tegeb salptab
Perf. andnu t'ehnu salbanu
B. _Nekande aktiv böjningsform_.
I. Præsentativus.
Sing. (1. en, 2. et, 3. ei) anda, tege, salpta.
Plur. (1. emai, 2. etei, 3. eba) andkoi, t'ehkoi, salbakoi.
II. Præteritivus.
Sing. (en, et, ei) andnu, t'ehnu, salbanu
(andaske, tegiske, salptaske)
Plur. (emai, etei, eba) andtud; t'ehtud, salbatud,
(andasket, tegisket, salptasket)
III. Indefinitus.
Sing. (en, et, ei) andne, tehne, salbane.
Plur. (emai, etei, eba) andnekoi, t'ehnekoi, salbanekoi.
IV. Conditionalis.
Sing. (en, et, ei) andais, tegeis, salptais.
Plur. (emai, etei, eba) andtais, t'ehtais, salbatais.
V. Eventivus.
Sing. (en, et, ei) andneis, t'ehneis, salbaneis.
Plur. (emai, etei, eba) andtaneis, t'ehtaneis, salbataneis.
VI. Imperativas.
Sing. 2. (ala) anda, t'ege, salpta.
3. (algha) andkaha, t'ehkaha, salbakaba.
Plur. 1. |(algam) andkam, t'ehkam, salbakam.
|(algamai) andkoi, t'ehkoi, salbakoi.
2. (algat l. algatei) andkoi, t'ehkoi, salbakoi.
3. (algha) |andkaha, t'ehkaha, salbakaha.
|andtakaha, t'ehtakaha, salbatakaha.
VII. Substantivus och VIII. Adjectivus äro som i föregående
jakande böjningsformen med tillfogande af nekningsordet
_ei_ framföre ordet.
C. _Jakande reflexiv böjningsform_.
I. Præsentativus.