En sista gnista av stjärna är kvar,
den vill jag försöka att rädda
och draga en väg, där ingen far,
och stigar av ingen beträdda.
Jag hatar din hjälp, och jag tror ej ditt ord, 45
trots ditt skryt, att du lyser för världar,
din visdom är ej för stjärnor gjord,
den vanvettiggör och förhärdar.
Ditt faderskap är av tvivel höljt,
min frändskap med ditt folk är ingen, 50
kanhända en annan sol jag följt
som broder i syskonringen,
men kom som en bortbytt till dig och er,
där främmande ögon stirra,
jag vill icke vara i ditt land mer, 55
i fjärran rymd vill jag irra.
Där vill jag slockna i ensamhet
långt bort från din hatade flamma,
som bränner med kärlek, tills ingen vet,
om ej kärlek och hat är detsamma. 60