Min stjärna var ändå väl något värd, 25
trots fläck och försvagat ljus,
en än milt lysande vänlig härd
för mig och mitt fattiga hus.
Det lyste av mitt om allt där var,
det var gott, fastän ej likt ditt, 30
din brännande stråles eld bortskar
allt ljus, som var medfött mitt.
Så brinn och förbränn i mitt fattiga hus,
din låga, den hatar jag,
till sot den bränner min stjärnas ljus 35
rättfärdighetsfullt enligt lag.
Så bränn då och tro, att du bor i mig,
du bor i min utrymda sal,
ditt "brinn och tala" är "slockna och tig",
du lyser ett utbränt skal. 40