FRUN. Ni ännu här, min herre!
ERNEST. Ja min fru, här för lång tid . . här för alltid!
FRUN. Hvad menar ni?
ERNEST. Jag menar . . jag menar . . att om ni nyss fann mig kall,
brydd kanhända, så återser ni mig nu förtjust, passionerad! Jag kan inte
säga huru det gått till . . det är otroligt, det är extravagant . .
men jag älskar er, och jag gifter mig med er!
FRUN. Ah bah!
ERNEST. Redan länge har jag sökt efter en själ som kunde förstå min
egen! . (_betraktar Cecile_) Jag fann endast kalla hjertan, utan poesi,
utan passion . . då ni deremot, Clara!
FRUN. Hvad! Clara?