FRUN. Jag är fyrtio år!
ERNEST. Så mycket bättre, det är den bästa åldern! Det är passionernas
ålder! Fyrtio år! . Det är inte så det bör heta . . två gånger tjugo
år, så är det! Det är vårens vindflägt förenad med sommarens värme! Hvem
kan berömma sig af att hafva funnit en sådan lycka, ett sådant underverk?
-- Jo min fru, det fann jag, och jag svär att jag skall visa mig värdig
den! .
FRUN (_afsides_). Jo! det här är charmant!
ERNEST. Ni svarar inte?
CECILE (_afsides_). Hon afvisar honom säkert! .
FRUN. Hvad vill ni att jag skall svara? Öfverraskningen . . min
rörelse -- --
ERNEST (_lifligt_). Ni samtycker? . (_till Cecile_) Se så, mamsell! tror
ni nu att jag skall kunna hindra er ifrån att begrafva er i ett kloster?
FRUN (_afsides_). Hvad säger han?
CECILE. Ja, jag ser att ni kommer att utöfva mycket välde öfver min
tant . . men jag hoppas finna ett medel att undslippa ert förhatliga
tyranni!
FRUN (_afsides_). Hvad nu . . hon är stört . . upprörd? . .