LISE. Fru förestånderskan . . (_hejdar sig_) Kan jag tala om det i
herrns närvaro?
CECILE (_sätter sig på soffan_). Ja, tala fritt!
ERNEST. Men skynda!
LISE. Fru förestånderskan väntar mamsell och fru Gardonnière -- -- ty hon
sade, att för att bli emottagen, måste mamsell ha sin tants tillstånd.
CECILE. Det är bra! . . lemna oss! (_Lise går. Cecile och Ernest stanna
tysta ett ögonblick, utan att se på hvarandra_).
ERNEST (_bakom soffan, lutande sig nedemot Cecile_). Svara mig, Cecile!
går ni i kloster?
CECILE (_efter någon tystnad_). Ja! (_går mot höger; paus_).
ERNEST (_beslutsamt_). Nej; det gör ni inte! Och efter hvarken
föreställningar eller böner kunna förmå er att ändra ert beslut, så gör
jag som ni . . jag tar min tillflykt till utomordentliga medel!
CECILE. Hvad vill ni säga?
ERNEST. Ni står ju ännu i tre år under er tants förmynderskap?
CECILE. Ja!
ERNEST. Ni kan ju ingenting företaga utan hennes samtycke?
CECILE. Nej . . men det får jag nog.
ERNEST. Nej, det får ni inte!
CECILE. Hvem skulle hindra det?
ERNEST. Jag!
CECILE. Ni? . . och med hvad rätt?
ERNEST. Med den rätt, som jag har . . som jag kan skaffa mig öfver er
tant!
CECILE. Jag förstår er inte!
ERNEST. Se der just den hemlighet som jag inte kunde anförtro er -- --
men efter som ni trotsar mig, så skall jag yppa den för er!
CECILE. Tala fort!
ERNEST (_sakta_). Det är för sin egen räkning som er tant förmått mig att
komma hit . . hon älskar mig!
CECILE. Min tant? .
ERNEST. Just hon!
CECILE. Det är ovärdigt!
ERNEST. Ja, det är afskyvärdt . . men det är detsamma, jag gifter mig
med henne, och sedan skall jag nog hindra er att gå i kloster!
CECILE. Ni gifter er med min tant?
ERNEST. Jaha, min niéce!
CECILE (_stött_). Det ville jag se.
ERNEST. Ja, det _skall_ ni få se! .
Sextonde Scenen.