001:001 Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.
001:002 Hören detta, I gamle,
och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare.
Har något sådant skett förut i edra dagar
eller i edra fäders dagar?
001:003 Nej, om detta mån I förtälja för edra barn,
och edra barn må förtälja därom för sina barn,
och deras barn för ett kommande släkte.
001:004 Vad som blev kvar efter gräsgnagarna,
det åto gräshopporna upp;
och vad som blev kvar efter gräshopporna,
det åto gräsbitarna upp;
och vad som blev kvar efter gräsbitarna
det åto gräsfrätarna upp.
001:005 Vaknen upp, I druckne, och gråten;
ja, jämren eder, alla I som dricken vin,
över att druvsaften är ryckt undan eder mun.
001:006 Ty ett folk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt, ett som ingen kan räkna;
det har tänder likasom lejon,
och dess kindtänder likna lejoninnors.
001:007 Mina vinträd har det förött,
och mina fikonträd har det brutit ned
det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
vitnade äro deras rankor.
001:008 Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum
001:009 Spisoffer och drickoffer äro försvunna
ifrån HERRENS hus;
prästerna sörja,
HERRENS tjänare.
001:010 Fälten äro förödda,
marken ligger sörjande,
ty säden är förödd,
vinet borttorkat,
oljan utsinad.
001:011 Åkermännen stå med skam,
vingårdsmännen jämra sig,
över vetet och över kornet;
ty skörden på marken är förstörd.
001:012 Vinträden äro förtorkade
och fikonträden försmäkta;
granatträden och palmerna och äppelträden
och alla andra träd på marken hava torkat bort.
Ja, all fröjd har vissnat
och flytt ifrån människors barn.
001:013 Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster;
jämren eder, I som tjänen vid altaret;
gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom,
I min Guds tjänare,
eftersom eder Gud hus måste sakna
spisoffer och drickoffer
001:014 Pålysen en helig fasta,
lysen ut en högtidsförsamling;
församlen de gamla,
ja, alla landets inbyggare,
till HERRENS, eder Guds, hus;
och ropen så till HERREN.
001:015 Ve oss, vilken dag!
ty HERRENS dag är nära,
och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
001:016 Har icke vår bärgning blivit förstörd
mitt för våra ögon?
har icke glädje och fröjd försvunnit
ifrån var Guds hus?
001:017 Utsädet ligger förtorkat
under mullen,
förrådshusen stå öde,
ladorna få förfalla,
ty säden är borttorkad.
001:018 Huru stönar icke boskapen!
Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar!
De finna ju intet bete.
Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.
001:019 Till dig, HERRE, ropar jag,
nu då en eld har förtärt
betesmarkerna i öknen
och en eldslåga har förbränt
alla träd på marken.
001:020 Ja, också markens djur
ropa med trängtan till dig,
eftersom vattenbäckarna äro uttorkade
och betesmarkerna i öknen
äro förtärda av eld.
002:001 Stöten i basun på Sion,
och blåsen larmsignal på mitt heliga berg;
må alla landets inbyggare darra!
Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;
002:002 en dag av mörker och tjocka,
en dag av moln och töcken,
lik en gryning som breder ut sig över bergen.
Ett stort och mäktigt folk kommer,
ett vars like aldrig någonsin har funnits
och ej heller hädanefter skall uppstå,
intill senaste släktens år.
002:003 Framför dem går en förtärande eld
och bakom dem kommer en förbrännande låga.
Likt Edens lustgård var landet framför dem,
men bakom dem är det en öde öken;
ja, undan dem finnes ingen räddning.
002:004 De te sig likasom hästar,
och såsom stridshästar hasta de åstad.
002:005 Med ett rassel likasom av vagnar
spränga de fram över bergens toppar,
med ett brus såsom av en eldslåga,
när den förtär strå;
de äro såsom ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
002:006 Vid deras åsyn gripas folken av ångest,
alla ansikten skifta färg.
002:007 Såsom hjältar hasta de åstad,
lika stridsmän bestiga de murarna;
var och en går sin väg rakt fram,
och ingen tager miste om sin stråt.
002:008 Den ene tränger icke den andre,
var och en går sin givna bana;
mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.
002:009 I staden rusa de in
på murarna hasta de åstad,
i husen tränga de upp,
genom fönstren bryta de sig väg,
såsom tjuvar göra.
002:010 Vid deras åsyn darrar jorden,
och himmelen bävar;
solen och månen förmörkas,
och stjärnorna mista sitt sken.
002:011 Och HERREN låter höra sin röst framför sin här
ty hans skara är mycket stor,
mäktig är den skara som utför hans befallning.
Ja, HERRENS dag är stor
och mycket fruktansvärd
vem kan uthärda den?
002:012 Dock, nu mån I vända om till mig
av allt edert hjärta, säger HERREN,
med fasta och gråt och klagan.
002:013 Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder,
och vänden om till HERREN, eder Gud;
ty nådig och barmhärtig är han,
långmodig och stor i mildhet,
och sådan att han ångrar det onda.
002:014 Måhända vänder han om och ångrar sig
och lämnar kvar efter sig någon välsignelse,
till spisoffer och drickoffer
åt HERREN, eder Gud.
002:015 Stöten i basun på Sion,
pålysen en helig fasta
lysen ut en högtidsförsamling;
002:016 församlen folket,
pålysen en helig sammankomst,
kallen tillhopa de gamla
församlen de små barnen,
jämväl dem som ännu dia vid bröstet
brudgummen må komma ur sin kammare
och bruden ur sitt gemak.
002:017 Mellan förhuset och altaret
må prästerna, HERRENS tjänare,
hålla klagogråt och säga:
»HERRE, skona ditt folk,
och låt icke din arvedel bliva till smälek,
till ett ordspråk bland hedningarna
Varför skulle man få säga bland folken:
'Var är nu deras Gud?'»
002:018 Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han
ömkade sig över sitt folk;
002:019 HERREN svarade och sade till sitt folk:
Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta
eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek
bland hedningarna.
002:020 Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag
skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp
till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och
stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp
därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.
002:021 Frukta icke, du land,
utan fröjda dig och gläds,
ty stora ting har HERREN tagit sig för
002:022 Frukten icke, I markens djur,
ty betesmarkerna i öknen grönska,
och träden bära sin frukt,
fikonträden och vinträden
giva sin kraft.
002:023 Och fröjden eder, I Sions barn,
varen glada i HERREN, eder Gud;
ty han giver eder
höstregn, i rätt tid,
han som ock förr sände ned över eder regn,
både höst och vår.
002:024 Så skola logarna fyllas mod säd
och pressarna flöda över
av vin och olja.
002:025 Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos
upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här som jag sände ut mot eder.
002:026 Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen
I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så
underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam
evinnerligen.
002:027 Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är
HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke
komma på skam evinnerligen.
002:028 Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött,
och edra söner och edra döttrar skola profetera,
edra gamla män skola hava drömmar
edra ynglingar skola se syner;
002:029 också över dem som äro tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
002:030 Och jag skall låta tecken synas
på himmelen och på jorden:
blod och eld och rökstoder.
002:031 Solen skall vändas i mörker
och månen i blod
förrän HERRENS dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
002:032 Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn
han skall varda frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall finnas en räddad skara,
såsom HERREN har sagt;
och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.
003:001 Ty se, i de dagarna och på den tiden, då jag åter upprättar Juda
och Jerusalem,
003:002 då skall jag samla tillhopa alla hednafolk och föra dem ned till
Josafats dal, och där skall jag hålla dom över dem, för mitt
folks och min arvedels, Israels, skull, därför att de hava
förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
003:003 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit
såsom betalning åt skökor, och flickorna hava de sålt för vin,
som de hava druckit upp.
003:004 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar,
vad förehaven också I mot mig? Haven I något att vedergälla mig
för, eller är det I som viljen begynna något mot mig? Snart och
med hast skall jag låta det I haven gjort komma tillbaka över
edra egna huvuden,
003:005 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och fört mina
skönaste klenoder in i edra palats,
003:006 och eftersom I haven sålt Judas och Jerusalems barn åt Javans
barn, till att föras långt bort ifrån sitt land.
003:007 Se, jag skall kalla dem åter från den ort dit I haven sålt dem;
och det som I haven gjort skall jag låta komma tillbaka över
edra egna huvuden.
003:008 Jag skall sälja edra söner och döttrar i Juda barns hand, och de
skola sälja dem till sabéerna, folket i fjärran land. Ty så har
HERREN talat.
003:009 Ropen ut detta bland hednafolken,
båden upp dem till helig strid.
Manen på hjältarna,
må alla stridsmännen komma
och draga framåt.
003:010 Smiden edra plogbillar till svärd
och edra vingårdsknivar till spjut;
den svagaste må känna sig såsom en hjälte.
003:011 Skynden att komma,
alla I folk har omkring,
och samlen eder tillhopa.
Sänd, o HERRE,
ditned dina hjältar.
003:012 Ja, må hednafolken resa sig och draga åstad
till Josafats dal;
ty där skall jag sitta till doms
över alla folk häromkring.
003:013 Låten lien gå,
ty skörden är mogen.
Kommen och trampen,
ty pressen är full;
presskaren flöda över,
så stor är ondskan där.
003:014 Skaror hopa sig
i Domens dal;
ty HERRENS dag är nära
i Domens dal.
003:015 Solen och månen förmörkas,
och stjärnorna mista sitt sken.
003:016 Och HERREN upphäver ett rytande från Sion,
och från Jerusalem låter han höra sin röst,
så att himmelen och jorden bäva.
Men för sitt folk är HERREN en tillflykt
och för Israels barn ett värn.
003:017 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, eder Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Och Jerusalem skall vara en helgad plats
och främlingar skola icke mer draga ditin.
003:018 På den tiden skall det ske
att bergen drypa av druvsaft
och höjderna flöda av mjölk;
och alla bäckar i Juda skola flöda av vatten.
Och en källa skall rinna upp i HERRENS hus
och vattna Akaciedalen.
003:019 Men Egypten skall bliva en ödemark,
och Edom skall varda en öde öken
därför att de hava övat våld mot Juda barn
och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
003:020 Sedan skall Juda trona evinnerligen,
och Jerusalem från släkte till släkte.
003:021 Och jag skall utplåna deras blodskulder,
dem som jag icke allaredan har utplånat.
Och HERREN skall förbliva boende på Sion.