001:001 Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa,
vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och
Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, två år före
jordbävningen.
001:002 Han sade:
HERREN upphäver ett rytande från Sion,
och från Jerusalem låter han höra sin röst.
Då försänkas herdarnas betesmarker i sorg,
och Karmels topp förtorkas.
001:003 Så säger HERREN:
Eftersom Damaskus har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava tröskat Gilead
med sina tröskvagnar av järn.
001:004 Därför skall jag sända en eld mot Hasaels hus,
och den skall förtära Ben-Hadads palatser.
001:005 Jag skall bryta sönder Damaskus' bommar
och utrota invånarna i Bikeat-Aven
och spirans bärare i Bet-Eden;
och Arams folk skall bliva bortfört till Kir, säger HERREN.
001:006 Så säger HERREN:
Eftersom Gasa har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava fört bort allt folket såsom fångar
och överlämnat dem åt Edom.
001:007 Därför skall jag sända en eld mot Gasas murar,
och den skall förtära dess palatser.
001:008 Jag skall utrota invånarna i Asdod
och spirans bärare i Askelon;
och jag skall vända min hand mot Ekron,
så att filistéernas sista kvarleva förgås,
säger Herren, HERREN.
001:009 Så säger HERREN:
Eftersom Tyrus har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava överlämnat allt folket såsom fångar åt Edom,
utan att tänka på sitt brödraförbund.
001:010 Därför skall jag sända en eld mot Tyrus' murar,
och den skall förtära dess palatser.
001:011 Så säger HERREN:
Eftersom Edom har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom han har förföljt sin broder med svärd
och förkvävt all barmhärtighet,
och eftersom han oupphörligt har låtit sin vrede rasa
och ständigt behållit sin förgrymmelse.
001:012 Därför skall jag sända en eld mot Teman,
och den skall förtära Bosras palatser.
001:013 Så säger HERREN:
Eftersom Ammons barn hava trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead,
när de ville utvidga sitt område.
001:014 Därför skall jag tända upp en eld mot Rabbas murar,
och den skall förtära dess palatser,
under härskri på stridens dag,
under storm på ovädrets dag.
001:015 Och deras konung skall vandra bort i fångenskap,
han själv och hans hövdingar med honom, säger HERREN.
002:001 Så säger HERREN:
Eftersom Moab har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom han har förbränt
Edoms konungs ben till aska.
002:002 Därför skall jag sända en eld mot Moab,
och den skall förtära Keriots palatser;
och Moab skall omkomma under stridslarm,
under härskri vid basuners ljud,
002:003 Och jag skall utrota ur landet den som är domare där,
och alla dess furstar skall jag dräpa jämte honom
säger HERREN.
002:004 Så säger HERREN:
Eftersom Juda har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de hava förkastat HERRENS lag
och icke hållit hans stadgar,
utan låtit förleda sig av sina lögngudar,
dem som ock deras fäder vandrade efter.
002:005 Därför skall jag sända en eld mot Juda,
och den skall förtära Jerusalems palatser.
002:006 Så säger HERREN:
Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig,
ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
eftersom de sälja den oskyldige för penningar
och den fattige för ett par skor.
002:007 Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden,
och de vränga de ödmjukas sak.
Son och fader gå tillsammans till tärnan
och ohelga så mitt heliga namn.
002:008 På pantade kläder sträcker man sig
invid vart altare,
och bötfälldas vin dricker man
i sin Guds hus
002:009 Och dock var det jag som förgjorde för dem amoréerna,
ett folk så högrest som cedrar
och så väldigt som ekar;
jag förgjorde deras frukt ovantill
och deras rötter nedantill.
002:010 Det var jag som förde eder upp
ur Egyptens land,
och som ledde eder
i öknen i fyrtio år,
så att I intogen amoréernas land.
002:011 Och jag uppväckte somliga bland edra söner till profeter
och somliga bland edra unga män till nasirer.
Är det icke så, I Israels barn?
säger HERREN.
002:012 Men I gåven nasirerna vin att dricka,
och profeterna bjöden I:
»Profeteren icke.»
002:013 Se, därför skall jag låta ett gnissel uppstå i edert land,
likt gnisslet av en vagn
som är fullastad med kärvar.
002:014 Då skall ej ens den snabbaste finna någon undflykt,
den starkaste har då intet gagn av sin kraft,
och hjälten kan icke rädda sitt liv.
002:015 Bågskytten håller då icke stånd,
den snabbfotade kan icke rädda sitt liv,
ej heller kan ryttaren rädda sitt.
002:016 Ja, den som var modigast bland hjältarna
skall på den dagen fly undan naken, säger HERREN.
003:001 Hören följande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels
barn, ja, mot hela det släkte som jag har fört upp ur Egyptens
land. Så har han sagt:
003:002 Eder allena har jag utvalt
bland alla släkter på jorden;
därför skall jag ock hemsöka på eder
alla edra missgärningar.
003:003 Färdas väl två tillsammans,
utan att de hava blivit ense därom?
003:004 Ryter ett lejon i skogen,
om det ej har funnit något rov?
Upphäver ett ungt lejon sin röst i kulan,
utan att det har tagit ett byte?
003:005 Faller en fågel i snaran på marken,
om intet garn har blivit utlagt för den?
Springer snaran upp från marken,
utom när den gör någon fångst?
003:006 Eller stöter man i basun i en stad,
utan att folket förskräckes?
Eller drabbas en stad av något ont,
utan att HERREN har skickat det?
003:007 Sannerligen, Herren, HERREN
gör alls intet
utan att hava uppenbarat sitt råd
för sina tjänare profeterna.
003:008 När lejonet ryter,
vem skulle då icke frukta?
När Herren, HERREN talar,
vem skulle då icke profetera?
003:009 Ropen ut över Asdods palatser
och över palatsen i Egyptens land;
sägen: Församlen eder till Samarias berg,
och sen huru stor förvirring där råder,
och huru man övar förtryck därinne.
003:010 Man förstår icke där att göra vad rätt är,
säger HERREN;
man hopar våld och fördärv
i sina palats.
003:011 Därför säger Herren, HERREN så:
Trångmål skall komma och omvärva landet,
ditt starka fäste skall du mista,
det skall störtas ned;
och dina palats skola varda utplundrade.
003:012 Så säger HERREN: Likasom när en herde ur lejonets gap räddar
allenast ett par benpipor eller snibben av ett öra, så skola
Israels barn bliva räddade, desamma som nu i Samaria sitta i
sina soffors hörn och på sina bäddars sidendamast.
003:013 Hören och betygen inför Jakobs hus, säger Herren, HERREN,
härskarornas Gud:
003:014 Den dag då jag på Israel hemsöker dess överträdelser, då skall
jag ock hemsöka Betels altaren, så att altarhornen bliva
avhuggna och falla till jorden.
003:015 Och jag skall slå ned både vinterhus och sommarhus, och
elfenbenshusen skola bliva förstörda, ja, en myckenhet av hus
skall då få en ände, säger HERREN.
004:001 Hören detta ord, I Basans-kor på Samarias berg, I som förtrycken
de arma och öven våld mot de fattiga, I som sägen till edra män:
»Skaffen hit, så att vi få dricka.»
004:002 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola
komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och
eder sista kvarleva med fiskkrokar.
004:003 Då skolen I söka eder ut, var och en genom närmaste rämna i
muren, och eder Harmonsbild skolen I då kasta bort, säger
HERREN.
004:004 Kommen till Betel och bedriven eder synd
till Gilgal och bedriven än värre synd;
frambären där på morgonen edra slaktoffer,
på tredje dagen eder tionde.
004:005 Förbrännen syrat bröd till lovoffer,
lysen ut och kungören frivilliga offer.
Ty sådant älsken I ju, I Israels barn,
säger Herren, HERREN.
004:006 Jag lät eder gå med tomma munnar i alla edra städer, jag lät
eder sakna bröd på alla edra orter. Och likväl haven I icke
omvänt eder till mig, säger HERREN.
004:007 Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till
skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en
annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att
regn icke kom därpå.
004:008 Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad
för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin
törst. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger
HERREN.
004:009 Jag slog eder säd med sot och rost; edra många trädgårdar och
vingårdar, edra fikonträd och olivträd åto gräsgnagarna upp.
Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
004:010 Jag sände ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dräpte edra
unga män med svärd och lät edra hästar bliva tagna såsom byte;
och stanken av edra fallna skaror lät jag stiga upp och komma
eder i näsan. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig,
säger HERREN.
004:011 Jag lät omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade
Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden.
Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
004:012 Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu
skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din
Gud.
004:013 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan
yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra
morgonrodnaden till mörker, och som går fram över jordens höjder
--HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.
005:001 Hören följande ord, som jag vill uppstämma såsom klagosång över
eder, I av Israels hus:
005:002 »Fallen är hon och kan icke mer stå upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger slagen till marken i sitt land;
ingen reser henne upp.»
005:003 Ty så säger Herren, HERREN:
Den stad varifrån tusen plägade draga ut
skall få behålla hundra kvar,
och den stad varifrån hundra plägade draga ut
skall få behålla tio kvar,
i Israels hus.
005:004 Ty så säger HERREN till Israels hus:
Söken mig, så fån I leva.
005:005 Men söken icke Betel,
kommen icke till Gilgal,
och dragen ej bort till Beer-Seba;
ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap,
och Betel skall hemfalla åt fördärvet.
005:006 Söken HERREN så fån I leva;
varom icke, så skall han komma över Josefs hus lik en eld;
och elden skall bränna, och ingen skall släcka den,
till att rädda Betel.
005:007 I som förvandlen rätten till malört
och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten:
005:008 han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som kan förvandla svarta mörkret till morgon
och göra dagen mörk såsom natten,
han som kallar på havets vatten
och gjuter det ut över jorden--
HERREN är hans namn.
005:009 Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen;
ja, över fasta borgar kommer fördärv.
005:010 Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är
och räkna såsom en styggelse den som talar sanning.
005:011 Därför, eftersom I trampen på den arme
och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören;
om I än byggen hus av huggen sten,
skolen I icke få bo i dem,
och om I än planteren sköna vingårdar,
skolen I icke få dricka vin från dem.
005:012 Ty jag vet att edra överträdelser äro många
och edra synder talrika,
I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor
och vrängen rätten för de fattiga i porten.
005:013 Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid;
ty det är en ond tid.
005:014 Söken vad gott är, och icke vad ont är,
på det att I mån leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med eder, såsom I menen honom vara.
005:015 Haten vad ont är, och älsken vad gott är,
och hållen rätten vid makt i porten;
kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara
nådig mot Josefs kvarleva.
005:016 Därför, så säger HERREN,
härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall dödsklagan ljuda,
och på alla gator skall man ropa: »Ack ve! Ack ve!»
Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer,
och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång;
005:017 ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda,
ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger HERREN.
005:018 Ve eder som åstunden HERRENS dag!
Vad viljen I med HERRENS dag?
Den är mörker och icke ljus.
005:019 Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon,
men därvid mötes av en björn,
och när han då söker tillflykt i sitt hus,
bliver han stungen av en orm,
vid det han sätter handen mot väggen.
005:020 Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus,
den är töcken utan något solsken.
005:021 Jag hatar edra fester, jag är led vid dem,
och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.
005:022 Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer,
så har jag dock ingen lust till dem,
ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.
005:023 Hav bort ifrån mig dina sångers buller;
jag gitter icke höra ditt psaltarspel.
005:024 Men må rätten flöda fram såsom vatten,
och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.
005:025 Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio åren i öknen,
I av Israels hus?
005:026 Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung,
och Kiun, eder avgudabild,
stjärnguden, som I haven gjort åt eder;
005:027 och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap
ända bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är HERREN,
härskarornas Gud.
006:001 Ve eder, I säkre på Sion,
I sorglöse på Samarias berg,
I ädlingar bland förstlingsfolket,
I som Israels hus plägar vända sig till!
006:002 Gån åstad till Kalne och sen efter,
dragen därifrån till Stora Hamat,
och faren så ned till filistéernas Gat:
äro de bättre än rikena här,
eller är deras område större än edert område?
006:003 Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran,
men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;
006:004 I som liggen på soffor av elfenben
och haven det makligt på edra bäddar;
I som äten lamm, utvalda ur hjorden,
och kalvar, hämtade från gödstallet;
006:005 I som skrålen visor till harpans ljud
och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;
006:006 I som dricken vin ur stora bålar
och bruken salvor av yppersta olja,
men icke bekymren eder om Josefs skada!
006:007 Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap;
de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.
006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN,
härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans
palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad
däri är.
006:009 Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma
hus, så skola de likväl alla dö.
006:010 När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens
hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en
som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då
måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt
så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»
006:011 Ty se, på HERRENS bud
skola de stora husen bliva slagna i spillror
och de små husen i splittror.
006:012 Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant,
eller plöjer man där med oxar?--
eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta
och rättfärdighetens frukt till malört,
006:013 I som glädjen eder över det som är intet värt
och sägen: »Genom vår egen styrka
hava vi ju berett oss horn.»
006:014 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus,
säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert
land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till
Hedmarksbäcken.
007:001 Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg gräshoppor
skapas, när sommargräset begynte växa upp; och det var
sommargräset efter kungsslåttern.
007:002 När så dessa hade ätit upp alla markens örter, sade jag:
»Herre, HERRE, förlåt. Huru skall Jakob kunna bestå, han som är
så ringa?»
007:003 Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN.
007:004 Följande syn lät Herren, HERREN mig se: Jag såg Herren, HERREN
nalkas för att utföra sin sak genom eld; och elden förtärde det
stora djupet och höll på att förtära arvedelslandet.
007:005 Då sade jag: »Herre, HERRE, håll upp. Huru skall Jakob kunna
bestå, han som är så ringa?»
007:006 Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade
Herren, HERREN.
007:007 Följande syn lät han mig se: Jag såg Herren stå på en mur,
uppförd efter sänklod, och i sin hand höll han ett sänklod.
007:008 Och HERREN sade till mig: »Vad ser du, Amos?» Jag svarade:
»Ett sänklod.» Då sade Herren: »Se, jag skall hänga upp ett
sänklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare
tillgiva dem.
007:009 Isaks offerhöjder skola bliva ödelagda och Israels helgedomar
förstörda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med
svärdet.»
007:010 Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels
konung, och lät säga: »Amos förehar en sammansvärjning mot
dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans
ordande.
007:011 Ty så har Amos sagt: 'Jerobeam skall dö för svärd, och Israel
skall föras bort i fångenskap ur sitt land.'»
007:012 Och Amasja sade till Amos: »Du siare, gå din väg och sök din
tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du
profetera.
007:013 Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en
konungslig helgedom och ett rikets tempel.»
007:014 Då svarade Amos och sade till Amasja: »Jag är varken en profet
eller en profetlärljunge, jag är en boskapsherde, som lever av
mullbärsfikon.
007:015 Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: 'Gå
åstad och profetera för mitt folk Israel.'
007:016 Så hör nu HERRENS ord. Du säger: 'Profetera icke mot Israel
och predika icke mot Isaks hus.'
007:017 Därför säger HERREN så:
Din hustru skall bliva en sköka i staden,
dina söner och döttrar skola falla för svärd,
ditt land skall bliva utskiftat med mätsnöre,
själv skall du dö i ett orent land,
och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.»
008:001 Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med
mogen frukt.
008:002 Och han sade: »Vad ser du, Amos?» Jag svarade: »En korg med
mogen frukt.» Då sade HERREN till mig: »Mitt folk Israel är
moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem.
008:003 Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer,
säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt
skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!»
008:004 Hören detta, I som stån den fattige efter livet
och viljen göra slut på de ödmjuka i landet,
008:005 I som sägen: »När är då nymånadsdagen förbi,
så att vi få sälja säd,
och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd?
Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre
och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt.
008:006 Då vilja vi köpa de arma för penningar
och den fattige för ett par skor;
och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.»
008:007 HERREN har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig skall jag förgäta detta allt som de hava gjort.
008:008 Skulle jorden icke darra, när sådant sker,
och skulle icke alla dess inbyggare sörja?
Skulle icke hela jorden höja sig såsom Nilen
och röras upp och åter sjunka såsom Egyptens flod?
008:009 Och det skall ske på den dagen,
säger Herren, HERREN,
att jag skall låta solen gå ned i dess middagsglans
och låta jorden sjunka i mörker mitt på ljusa dagen.
008:010 Jag skall förvandla edra högtider till sorgetider
och alla edra sånger till klagovisor.
Jag skall hölja säcktyg kring allas länder
och göra alla huvuden skalliga.
Jag skall låta det bliva, såsom när man sörjer ende sonen,
och låta det sluta med en bedrövelsens dag.
008:011 Se dagar skola komma,
säger Herren, HERREN,
då jag skall sända hunger i landet:
icke en hunger efter bröd,
icke en törst efter vatten,
utan efter att höra HERRENS ord.
008:012 Då skall man driva omkring från hav till hav,
och från norr till öster,
och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord,
men man skall icke finna det.
008:013 På den dagen skola de försmäkta av törst,
edra sköna jungfrur och edra unga män,
008:014 desamma som nu svärja vid Samariens syndaskuld
och säga: »Så sant din gud lever, o Dan»,
och: »Så sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.»
De skola falla och icke mer stå upp.
009:001 Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade:
Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva,
och låt spillrorna falla över huvudet på alla där.
Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd.
Ingen av dem skall kunna undfly,
ingen av dem kunna rädda sig.
009:002 Om de än bröte sig in i dödsriket,
så skulle min hand hämta dem fram därifrån;
och fore de än upp till himmelen,
så skulle jag störta dem ned därifrån.
009:003 Gömde de sig än på toppen av Karmel,
så skulle jag där leta fram dem och hämta dem ned;
och dolde de sig än undan min åsyn
på havets botten,
så skulle jag där mana ormen fram
att stinga dem.
009:004 Om de läte föra sig bort
i fångenskap av sina fiender,
skulle jag bjuda svärdet
att där komma och dräpa dem.
Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem,
till deras olycka och icke till deras lycka.
009:005 Ty Herren, HERREN Sebaot,
han som rör vid jorden, då försmälter den av ångest
och alla dess inbyggare sörja,
ja, hela jorden höjer sig såsom Nilen
och sjunker åter såsom Egyptens flod;
009:006 han som bygger sin sal i himmelen
och befäster sitt valv över jorden,
han som kallar på havets vatten
och gjuter det ut över jorden--
HERREN är hans namn.
009:007 Ären I icke för mig lika med etiopiernas barn,
I Israels barn?
säger HERREN.
Förde jag icke Israel upp
ur Egyptens land
och filistéerna ifrån Kaftor
och araméerna ifrån Kir?
009:008 Se, Herrens, HERRENS ögon äro vända
mot detta syndiga rike,
och jag skall förgöra det
från jordens yta.
Dock vill jag icke alldeles
förgöra Jakobs hus,
säger HERREN.
009:009 Ty se, jag skall låta ett bud utgå,
att Israels hus må bliva siktat bland alla hednafolken,
såsom siktades det i ett såll;
icke det minsta korn skall falla på jorden.
009:010 Alla syndare i mitt folk skola dö för svärdet,
de som nu säga: »Oss skall olyckan ej nalkas,
över oss skall den icke komma.»
009:011 På den dagen skall jag upprätta
Davids förfallna hydda;
jag skall mura igen dess revor
och upprätta dess ruiner
och bygga upp den, sådan den var i forna dagar;
009:012 så att de få taga i besittning vad som är kvar av Edom
och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn,
säger HERREN, han som skall göra detta.
009:013 Se, dagar skola komma, säger HERREN,
då plöjaren skall följa skördemannen i spåren,
och druvtramparen såningsmannen,
då bergen skola drypa av druvsaft
och alla höjder skola försmälta.
009:014 Då skall jag åter upprätta mitt folk Israel;
när de bygga upp sina ödelagda städer,
skola de ock få bo i dem;
när de plantera vingårdar,
skola de ock få dricka vin från dem;
när de anlägga trädgårdar,
skola de ock få äta deras frukt.
009:015 Jag skall då plantera dem i deras eget land,
och de skola icke mer ryckas upp
ur det land som jag har givit dem,
säger HERREN, din Gud.