001:001 Detta är HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
Joas' sons, Israels konungs, tid.
001:002 När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn--av
en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån
HERREN.
001:003 Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
havande och födde honom en son.
001:004 Och HERREN sade till honom: »Giv denne namnet Jisreel; ty när
ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels
blodskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i
Israels hus.
001:005 Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder
Israels båge i Jisreels dal.»
001:006 Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han till
honom: »Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare
förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem.
001:007 Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem
frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och
vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och
ryttare.
001:008 Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och
födde en son.
001:009 Då sade han: »Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ären icke mitt
folk, ej heller vill jag höra eder till.»
001:010 Men antalet av Israels barn skall bliva
såsom havets sand,
som man icke kan mäta,
ej heller räkna;
och det skall ske, att i stället för att det sades till dem:
»I ären icke mitt folk»,
skola de kallas »den levande Gudens barn».
001:011 Och Juda barn och Israels barn
skola samla sig tillhopa,
och skola sätta över sig
ett gemensamt huvud,
och skola draga upp ur landet;
ty stor skall Jisreels dag vara.
002:001 Kallen då edra bröder Ammi och edra systrar Ruhama.
002:002 Gån till rätta med eder moder, gån till rätta;
ty hon är icke min hustru,
och jag är icke hennes man.
Må hon skaffa bort det lösaktiga väsendet från sitt ansikte
och otuktsväsendet från sin barm.
002:003 Varom icke, skall jag kläda av henne, så att hon ligger naken,
jag skall låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes.
Jag skall göra henne lik en öken
och låta henne bliva såsom ett torrt land
och låta henne dö av törst.
002:004 Och mot hennes barn skall jag icke visa något förbarmande,
eftersom de äro barn av en trolös moder;
002:005 ty deras moder var en trolös kvinna,
ja, hon som födde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade ju: »Jag vill följa efter mina älskare,
som giva mig min mat och min dryck,
min ull och mitt lin,
min olja och mitt vin.»
002:006 Se, därför skall jag nu ock
stänga din väg med törnen.
Ja, en mur skall jag resa framför henne,
så att hon ej skall finna någon stig.
002:007 När hon då löper efter sina älskare,
skall hon icke få dem fatt;
när hon söker dem,
skall hon ej finna dem.
Då skall hon säga:
»Jag vill gå tillbaka till min förste man
ty bättre var mig då än nu.»
002:008 Men hon har icke förstått
att det var jag som skänkte åt henne
både säden och vinet och oljan,
och att det var jag som gav henne så mycket silver,
så ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
002:009 Därför skall jag taga tillbaka
min säd, när tiden är inne,
och mitt vin, när stunden kommer;
jag skall taga bort min ull och mitt lin,
det varmed hon skulle skyla sin blygd.
002:010 Ja, nu skall jag blotta hennes skam
inför hennes älskares ögon,
och ingen skall rädda henne ur min hand.
002:011 Och jag skall göra slut på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader och sabbater
och på alla hennes högtider.
002:012 Jag skall föröda hennes vinträd och fikonträd,
dem om vilka hon sade: »De äro en lön
som mina älskare hava givit mig.»
och jag skall göra därav en vildmark,
och markens djur skola äta därav.
002:013 Så skall jag hemsöka henne för hennes Baalsdagar,
då hon tände offereld åt Baalerna
och prydde sig med ring och bröstspänne
och följde efter sina älskare,
men glömde mig, säger HERREN.
002:014 Se, fördenskull vill jag
locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala ljuvligt till henne.
002:015 Därefter skall jag
giva henne tillbaka hennes vingårdar
och göra Akors dal
till en hoppets port.
Då skall hon sjunga
såsom i sin ungdoms dagar,
och såsom på den dag då hon drog upp
ur Egyptens land.
002:016 Och det skall ske på den dagen, säger HERREN,
att du skall ropa: »Min man!»,
och icke mer ropa till mig: »Min Baal!»
002:017 Ja, Baalernas namn
skall jag skaffa bort ur hennes mun,
så att de icke mer
skola nämnas vid namn.
002:018 Och jag skall på den dagen
för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken
och med fåglarna under himmelen
och med kräldjuren på jorden.
Och båge och svärd och vad till kriget hör
skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
och låta dem bo där i trygghet.
002:019 Och jag skall trolova mig med dig för evig tid;
jag skall trolova mig med dig rättfärdighet och rätt,
i nåd och barmhärtighet.
002:020 Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
och du skall så lära känna HERREN.
002:021 Och det skall ske på den dagen
att jag skall bönhöra, säger HERREN,
jag skall bönhöra himmelen,
och den skall bönhöra jorden,
002:022 och jorden skall bönhöra säden,
så ock vinet och oljan,
och de skola bönhöra Jisreel.
002:023 Och jag skall plantera henne åt mig i landet
och förbarma mig över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi: »Du är mitt folk.»
Och det skall svara: »Du är min Gud.»
003:001 Och HERREN sade till mig: »Gå ännu en gång åstad och giv din
kärlek åt en kvinna som har en älskare och är en
äktenskapsbryterska; likasom HERREN älskar Israels barn, fastän
de vända sig till andra gudar och älska druvkakor.»
003:002 Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar
silver och en homer korn, och därutöver en letek korn.
003:003 Sedan sade jag till henne: »I lång tid skall du bliva sittande
för min räkning, utan att få bedriva någon otukt, och utan att
hava att skaffa med någon man; och jag skall bete mig sammalunda
mot dig.
003:004 Ja, i lång tid
skola Israels barn
få sitta utan konung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod och husgudar.
003:005 Sedan skola Israels barn omvända sig
och söka HERREN, sin Gud,
och David, sin konung;
med fruktan skola de söka HERREN och hans goda,
i kommande dagar.
004:001 Hören HERRENS ord,
I Israels barn.
Ty HERREN har sak
med landets inbyggare,
eftersom ingen sanning och ingen kärlek
och ingen Guds kunskap finnes i landet.
004:002 Man svär och ljuger,
man mördar och stjäl
och begår äktenskapsbrott;
man far fram på våldsverkares vis,
och blodsdåd följer på blodsdåd.
004:003 Därför ligger landet sörjande,
och allt som lever där försmäktar
både djuren på marken
och fåglarna under himmelen;
själva fiskarna i havet förgås.
004:004 Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller
förebrå honom, eller förebrå ditt folk, som man bör gå till
rätta med prästen.
004:005 Ja, du skall komma på fall om dagen,
på fall skall ock profeten komma
jämte dig om natten,
jämväl din moder skall jag förgöra.
004:006 Det är förbi med mitt folk,
därför att det ej får någon kunskap.
Men eftersom du har förkastat kunskap,
därför skall ock jag förkasta dig,
så att du upphör att vara min präst.
Och såsom du har förgätit din Guds lag,
så skall ock jag förgäta dina barn.
004:007 Ju mer de hava fått växa till,
dess mer hava de syndat mot mig;
men deras ära skall jag förbyta i skam.
004:008 Av mitt folks synd föda de sig,
och till dess missgärning står deras begår.
004:009 Men nu skall det gå prästen och folket lika:
jag skall hemsöka dem för deras vägar,
och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
004:010 När de äta, skola de icke bliva mätta,
och genom sitt lösaktiga leverne skola de ej föröka sig;
de hava ju upphört att hålla sig till HERREN.
004:011 Lösaktighet och vin och must taga bort förståndet.
004:012 Mitt folk frågar sin stock till råds
och vill hämta besked av sin stav;
ty en trolöshetens ande har fört dem vilse,
så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud.
004:013 På bergens toppar frambära de offer,
och på höjderna tända de offereld,
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan där är så god.
Så bliva edra döttrar skökor,
och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.
004:014 Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor,
eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor,
ty männen själva gå ju avsides med skökor,
och offra med tempeltärnor.
Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång.
004:015 Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
så må dock Juda icke ådraga sig skuld.
Kommen då icke till Gilgal,
dragen ej upp till Bet-Aven,
och svärjen icke: »Så sant HERREN lever.»
004:016 Om Israel spjärnar emot
såsom en obändig ko,
månne HERREN ändå skall föra dem i bet
såsom lamm i vida öknen
004:017 Nej, Efraim står i förbund
med avgudar;
må han då fara!
004:018 Deras dryckenskap är omåttlig.
hejdlöst bedriva de sin otukt;
de som skulle vara landets sköldar
älska vad skamligt är.
004:019 Men en stormvind skall fatta dem
med sina vingar,
och de skola komma på skam med sina offer.
005:001 Hören detta, I präster,
akten härpå, I av Israels hus,
och I av konungens hus, lyssnen härtill;
ty eder gäller domen.
Ty I haven varit en snara för Mispa
och ett nät, utbrett på Tabor.
005:002 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,
men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.
005:003 Jag känner Efraim,
och Israel är icke fördold för mig.
Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka,
Israel har orenat sig.
005:004 De lägga sig icke vinn om
att vända tillbaka till sin Gud,
ty en trolöshetens ande bor i deras bröst,
och HERREN känna de icke.
005:005 Men Israels stolthet vittnar emot honom,
och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning;
Juda kommer ock på fall jämte dem.
005:006 Om de än med får och fäkreatur
gå åstad för att söka HERREN,
så finna de honom ändå icke;
han har dragit sig undan från dem.
005:007 Mot HERREN hava de handlat trolöst,
ja, de hava fött barn som icke äro hans.
Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem,
jämte det som de fingo på sin del.
005:008 Stöten i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
blåsen larmsignal i Bet-Aven.
Fienden är efter dig, Benjamin!
005:009 Efraim skall varda ödelagt
på straffets dag;
mot Israels stammar
kungör jag vad visst är.
005:010 Juda furstar hava blivit
råmärkflyttares likar;
över dem skall jag utgjuta
min vrede såsom vatten.
005:011 Efraim lider förtryck,
och hans rätt våldföres,
ty han har tagit sig till att vandra
efter tomma stadgar.
005:012 Därför är jag nu för Efraim såsom mal
och för Juda hus såsom röta i benen.
005:013 Och Efraim har märkt sin sjukdom
och Juda sitt sår;
därför har Efraim gått till Assur
och sänt bud till Jarebs-konungen.
Men denne skall icke kunna hela eder;
edert sår skall icke bliva läkt.
005:014 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim
och såsom ett ungt lejon mot Juda hus.
Själv griper jag mitt rov och går bort därmed;
jag släpar det bort utan räddning.
005:015 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning,
till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt
och begynna söka mitt ansikte.
006:001 Ja, i sin nöd skola de söka mig:
»Kommen, låtom oss vända om till HERREN.
Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
006:002 Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda;
ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi få leva inför honom.
006:003 Så låtom oss lära känna HERREN,
ja, låtom oss fara efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma över oss lik ett regn,
lik ett vårregn, som vattnar jorden.»
006:004 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
Eder kärlek är ju lik morgonskyn,
lik daggen, som tidigt försvinner.
006:005 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
därför har jag dräpt dem genom min muns tal;
så skall domen över dig stå fram i ljuset.
006:006 Ty jag har behag till kärlek och icke till offer,
och till Guds kunskap mer än till brännoffer.
006:007 Men dessa hava på människovis överträtt förbundet;
däri hava de handlat trolöst mot mig.
006:008 Gilead är en stad av ogärningsmän,
den är full med blodiga spår.
006:009 Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor,
är prästernas hop.
De mörda på vägen till Sikem,
ja, vad skändligt är göra de.
006:010 I Israels hus
har jag sett gruvliga ting;
där bedriver Efraim sin otukt,
där orenar sig Israel.
006:011 Också för dig, Juda,
är en skördetid bestämd,
när jag åter upprättar mitt folk.
007:001 När jag vill hela Israel,
då uppenbarar sig Efraims missgärning
och Samariens ondska.
Ty de öva falskhet,
tjuvar göra inbrott,
rövarskaror plundra på vägarna.
007:002 Och de betänka icke i sina hjärtan
att jag lägger all deras ondska på minnet.
De äro nu kringrända av sina egna gärningar,
ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.
007:003 Med sin ondska bereda de konungen glädje
och med sina lögner furstarna.
007:004 Allasammans äro de äktenskapsbrytare;
de likna en ugn,
upphettad av bagaren,
som när han har knådat degen,
underlåter att elda,
till dess att degen är syrad.
007:005 På vår konungs dag
drucko sig furstarna
febersjuka av vin;
själv räckte han
bespottarna handen.
007:006 När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta
likasom en ugn,
sover bagaren
hela natten;
men om morgonen brinner elden
i ljus låga.
007:007 Allasammans äro de heta såsom en ugn
och förbränna så sina domare;
ja, alla deras konungar falla,
ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.
007:008 Efraim beblandar sig
med andra folk;
Efraim har blivit lik
en ovänd kaka.
007:009 Främlingar hava förtärt hans kraft,
men han förstår intet;
fastän han har fått grå hår,
förstår han ändå intet.
007:010 Men Israels stolthet vittnar emot honom;
de vända icke om till HERREN, sin Gud,
och de söka honom ej, allt detta oaktat.
007:011 Efraim har blivit lik en duva,
enfaldig, utan förstånd.
Egypten påkalla de,
till Assur gå de;
007:012 men bäst de gå där,
breder jag ut mitt nät över dem
och drager dem ned,
såsom vore de fåglar under himmelen.
Ja, jag skall tukta dem,
såsom det redan har sports i deras församling.
007:013 Ve över dem,
ty de hava flytt bort ifrån mig!
Fördärv över dem,
ty de hava avfallit från mig!
Och jag skulle förlossa dem,
dem som föra mot mig
så lögnaktigt tal!
007:014 De ropa icke till mig av hjärtat,
allenast jämra sig på sina läger;
de hava ångest för sin säd och sitt vin,
men de äro gensträviga mot mig.
007:015 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar,
men de hava ont i sinnet mot mig.
007:016 De vända om, men icke till den som är därovan;
de äro lika en båge som sviker.
Deras furstar skola falla genom svärd,
därför att deras tungor äro så hätska.
Då skall man bespotta dem
i Egyptens land.
008:001 Sätt basunen för din mun!
»Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus,
eftersom de hava överträtt mitt förbund
och avfallit från min lag.
008:002 De ropa till mig: »Min Gud!
Vi känna dig, vi av Israel.»
008:003 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är,
skall fienden jaga honom.
008:004 Själva valde de sig konungar,
som icke kommo från mig;
de tillsatte furstar,
utan att jag fick veta något därom
av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar,
ty det skulle ju förstöras.
008:005 En styggelse är din kalv, Samarien!
Min vrede är upptänd mot dessa människor;
huru länge skola de kunna undgå straff?
008:006 Från Israel har ju kalven kommit;
en konstarbetare har gjort honom,
och en gud är han icke.
Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
008:007 Ty vind så de,
och storm skola de skörda.
Säd skola de icke få,
deras gröda skall icke
giva någon föda,
och giver den någon,
skola främlingar uppsluka den.
008:008 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom
ett värdelöst ting.
008:009 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som
gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
008:010 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu
tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet,
under överkonungens förtryck.
008:011 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola
ock hans altaren bliva honom till synd.
008:012 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas
de ju dock för en främlings lagar.
008:013 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter
upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg
deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola
de få vända tillbaka.
008:014 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig
palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer,
skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära
palatsen i dem.
009:001 Gläd dig icke, Israel,
så att du jublar såsom andra folk,
du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud,
du som har haft ditt behag i skökolön
på alla sädeslogar.
009:002 Logen och vinpressen skola icke föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
009:003 De skola icke få bo i HERRENS land;
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
009:004 De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN
och skola icke vinna hans välbehag.
Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd;
alla som äta därav skola bliva orena.
Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger,
det kommer icke in i HERRENS hus.
009:005 Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer,
en HERRENS festdag?
009:006 Ty se, om de undgå förödelsen,
bliver det Egypten som får församla dem,
Mof som får begrava dem.
Deras silver, som är dem så kärt,
skola nässlor taga i besittning;
törne skall växa i deras hyddor.
009:007 De komma, hemsökelsens dagar!
De komma, vedergällningens dagar!
Israel skall förnimma det.
Såsom en dåre står då profeten,
såsom en vanvetting andans man,
för din stora missgärnings skull;
ty stor har din hätskhet varit.
009:008 Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud;
för profeten sättas fällor på alla hans vägar
och utläggas snaror i hans Guds hus.
009:009 I djupt fördärv äro de nedsjunkna,
nu såsom i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han hemsöker deras synder.
009:010 Såsom druvor i öknen
fann jag Israel;
jag såg edra fäder
såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det begynner bära frukt.
Men när de kommo till Baal-Peor,
invigde de sig åt skändlighetsguden
och blevo en styggelse
lika honom som de älskade.
009:011 Efraims härlighet
skall flyga sin kos såsom en fågel;
ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bliva fruktsam.
009:012 Och om de än få uppföda barn åt sig,
skall jag taga dessa ifrån dem,
så att ingen människa bliver kvar.
Ja, ve dem själva,
när jag viker ifrån dem!
009:013 Väl är Efraim nu
vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen;
men Efraim skall en gång få föra ut
sina söner till bödeln.
009:014 Giv dem, HERRE,
vad du bör giva dem.
Giv dem ofruktsamma moderssköten
och försinade bröst.
009:015 All deras ondska är samlad i Gilgal;
ja, där fick jag hat till dem
För deras onda väsendes skull
vill jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag skall icke längre bevisa dem kärlek;
alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
009:016 Efraim skall bliva nedbruten;
deras rot skall förtorkas,
de skola ej bära någon frukt.
Om de ock föda barn,
skall jag döda deras livsfrukt,
huru kär den än är dem.
009:017 Ja, min Gud skall förkasta dem,
eftersom de icke ville höra honom;
de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
010:001 Israel var ett frodigt vinträd,
som satte frukt.
Men ju mer frukt han fick,
dess flera altaren gjorde han åt sig;
ju bättre det gick hans land,
dess präktigare stoder reste han.
010:002 Deras hjärtan voro hala;
nu skola de lida vad de hava förskyllt.
Han skall själv bryta ned deras altaren,
förstöra deras stoder.
010:003 Ja, nu skola de få säga:
»Vi hava blivit utan konung,
därför att vi icke fruktade HERREN.
Dock, en konung,
vad skulle nu han kunna göra för oss?»
010:004 De tala tomma ord,
de svärja falska eder,
de sluta förbund;
men såsom en bitter planta skjuter domen upp
ur markens fåror.
010:005 För kalvarna i Bet-Aven
skola Samariens inbyggare få bekymmer;
ja, för en sådan skall hans folk hava sorg,
och hans präster skola skria för hans skull,
när hans skatter föras bort från honom.
010:006 Också han själv skall bliva släpad till Assyrien
såsom en skänk åt Jarebs-konungen.
Skam skall Efraim uppbära,
Israel skall komma på skam med sina rådslag.
010:007 Det är förbi med Samariens konung;
såsom ett spån på vattnet far han hän.
010:008 Ödelagda bliva Avens offerhöjder,
som Israel så har försyndat sig med;
törne och tistel
skall skjuta upp på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: »Skylen oss»,
och till höjderna: »Fallen över oss.»
010:009 Israels synd når tillbaka
ända till Gibeas dagar;
där hava de förblivit stående.
Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga
kunna nå dem i deras Gibea?
010:010 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem;
då skola folken församlas mot dem
och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.
010:011 Efraim har varit en hemtam kalv,
som fann behag i att gå på trösklogen;
och jag har skonat
hans frodiga hals.
Nu skall jag spänna Efraim i oket,
Juda skall gå för plogen,
Jakob för harven.
010:012 Sån ut åt eder i rättfärdighet,
skörden efter kärlekens bud,
bryten eder ny mark;
ty det är tid att söka HERREN,
för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
010:013 I haven plöjt ogudaktighet,
orättfärdighet haven I skördat,
I haven ätit lögnaktighets frukt,
i förlitande på eder väg,
på edra många hjältar.
010:014 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar,
och alla edra fästen skola ödeläggas,
såsom Bet-Arbel ödelades av Salman
på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.
010:015 Sådant skall Betel tillskynda eder,
för eder stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp, är det förbi,
förbi med Israels konung!
011:001 När Israel var ung, fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
011:002 Men ju mer de hava blivit kallade,
dess mer hava de dragit sig undan;
de frambära offer åt Baalerna,
och åt belätena tända de offereld.
011:003 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå,
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
011:004 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens tåg;
jag lättade oket över deras halsar,
jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
011:005 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land
eller få Assur till sin konung,
eftersom de icke vilja omvända sig?
011:006 Ja, svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar och frossa omkring sig,
för deras anslags skull.
011:007 Ty mitt folks håg står till avfall från mig;
och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan,
så höjer sig ändå ingen.
011:008 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
och låta dig fara, Israel?
Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma
och låta det gå dig såsom Seboim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
011:009 Jag vill icke låta dig känna
min vredes glöd,
jag skall icke vidare
fördärva Efraim.
Ty jag är Gud
och icke en människa;
helig är jag bland eder,
och med vrede vill jag ej komma.
011:010 Efter HERREN skola de så draga åstad,
och han skall ryta såsom ett lejon;
ja, han skall upphäva ett rytande,
och hans barn skola då med bävan
samlas västerifrån;
011:011 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten
och såsom duvor från Assurs land.
Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus,
säger HERREN.
012:012 Efraim har omvärvt mig med lögn
och Israels hus med svek
Juda är alltjämt trolös mot Gud,
mot den Helige, den Trofaste.
012:001 Efraim jagar efter vind
och far efter östanväder;
beständigt går han framåt
i lögn och våld.
Med Assur sluter man förbund,
och olja för man till Egypten.
012:002 Men HERREN skall gå till rätta med Juda
och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna;
efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
012:003 I moderlivet grep han sin broder i hälen,
och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
012:004 Ja, han kämpade med ängeln och vann seger,
han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss.
012:005 Och HERREN, härskarornas Gud,
»HERREN» är hans namn.
012:006 Så vänd nu om till din Gud;
håll fast vid kärlek och rätt,
och förbida din Gud beständigt.
012:007 Kanaans folk går
med falsk våg i sin hand,
det älskar orättrådig vinning;
012:008 så säger ock Efraim:
»Jag har ju blivit rik,
jag har förvärvat mig gods;
vad jag än gör,
skall det ej draga över mig skuld
som kan räknas för synd.»
012:009 Men jag som är HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land,
jag skall återigen låta dig bo i tält,
likasom vid eder högtid.
012:010 Jag har talat till profeterna,
jag har låtit dem skåda mångahanda syner,
och genom profeterna har jag talat i liknelser.
012:011 Är nu Gilead ett ogärningsnäste,
där allenast falskhet råder,
och offrar man tjurar i Gilgal,
så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen
vid markens fåror.
012:012 Och Jakob flydde till Arams mark
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
012:013 Men genom en profet förde HERREN
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.
012:014 Efraim har uppväckt bitter förtörnelse;
hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom
och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
013:001 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck;
högt tronade han i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.
013:002 Och ännu fortgå de i sin synd;
av sitt silver göra de sig gjutna beläten,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans konstarbetares verk.
Till sådana ställa de sina böner;
under det att de slakta människor,
giva de sin hyllningskyss åt kalvar.
013:003 Därför skola de bliva lika morgonskyn,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen
och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.
013:004 Men jag är HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land;
utom mig vet du ej av någon Gud,
och ingen annan frälsare finnes än jag.
013:005 Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen,
i den brännande torkans land.
013:006 Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de,
och när de voro mätta till fyllest,
blevo deras hjärtan högmodiga;
och så glömde de mig.
013:007 Då blev jag mot dem såsom ett lejon;
lik en panter lurar jag nu vid vägen.
013:008 Jag kommer över dem såsom en björninna
från vilken man har tagit ungarna,
jag river sönder deras hjärtans hölje;
jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna,
lik ett vilddjur som söndersliter dem.
013:009 Det har blivit ditt fördärv, o Israel,
att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
013:010 Var är nu din konung,
som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer?
Och var har du dina domare, du som sade:
»Låt mig få konung och furstar»?
013:011 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,
och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.
013:012 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung,
och hans synd är i förvar.
013:013 En barnaföderskas vånda
skall komma över honom.
Han är ett oförnuftigt foster,
som icke kommer fram i födseln.
när tiden är inne.
013:014 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld,
köpa dem fria ifrån döden?
--Var har du dina hemsökelser, du död?
Var har du din pest, du dödsrike?
Ånger må vara fördold för mina ögon.
013:015 Bäst han står där frodig bland sina bröder
skall en östanvind komma,
ett HERRENS väder,
som stiger upp från öknen;
då skall hans brunn komma på skam
och hans källa sina ut.
Den vinden rycker bort de skatter han har samlat
av alla slags dyrbara håvor.
014:001 Samarien skall lida vad det har förskyllt
genom sin gensträvighet mot sin Gud.
Inbyggarna skola falla för svärd,
deras späda barn skola bliva krossade
och deras havande kvinnor skall man upprista.
014:002 Vänd om, o Israel,
till HERREN, din Gud;
ty genom din missgärning har du
kommit på fall.
014:003 Tagen med eder böneord,
och vänden så åter till HERREN;
sägen till honom:
»Skaffa bort all missgärning,
och tag fram goda håvor,
så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
såsom man offrar tjurar.
014:004 Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning,
vi skola icke vidare stiga till häst.
våra händers verk skola vi icke mer
kalla för vår Gud.
Ty hos dig är det som den faderlöse
undfår barmhärtighet.»
014:005 Ja, deras avfällighet vill jag hela,
jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
014:006 Jag skall bliva för Israel såsom dagg,
han skall blomstra såsom en lilja,
och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
014:007 Telningar skola utgå från honom,
han skall bliva lik ett olivträd i fägring
och doft skall han sprida såsom Libanon.
014:008 De som bo i hans skugga
skola åter få odla säd
och skola grönska såsom vinträd;
hans namn skall vara såsom Libanons vin.
014:009 Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom.
Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva;
hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
014:010 Den som är vis, han akte härpå;
den som är förståndig, han besinne detta.
Ty HERRENS vägar äro rätta,
och på dem vandra de rättfärdiga,
men överträdarna komma där på fall.