När jag gör dig till en ödelagd stad,
lik någon stad som ingen bebor,
ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig
och de stora vattnen betäcka dig,
026:020 då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde för länge sedan;
och lik en längesedan ödelagd plats
får du ligga där i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
Så skall du förbliva obebodd,
medan jag gör härliga ting i de levandes land.
026:021 Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse,
så att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man än söker efter dig,
säger Herren, HERREN.
027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
027:002 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus;
027:003 säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver köpenskap med folken,
hän till många havsländer,
så säger Herren, HERREN:
O Tyrus, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.»
027:004 Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.
027:005 Av cypress från Senir timrade de
allt plankverk på dig;
de hämtade en ceder från Libanon
för att göra din mast.
027:006 Av ekar från Basan
tillverkade de dina åror.
Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä
från kittéernas öländer.
027:007 Ditt segel var av fint linne,
med brokig vävnad från Egypten,
och det stod såsom ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elisas öländer
hade du till soltält.
027:008 Sidons och Arvads invånare
voro roddare åt dig;
de förfarna män du själv hade, o Tyrus,
dem tog du till skeppare.
027:009 Gebals äldste och dess förfarnaste män
tjänade dig
med att bota dina läckor.
Alla havets skepp med sina sjömän
tjänade dig
vid ditt varubyte.
027:010 Perser, ludéer och putéer
funnos i din här
och voro ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig;
dessa gåvo dig glans.
027:011 Arvads söner stodo med din här
runt om på dina murar,
gamadéer hade sin plats i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar;
de gjorde din skönhet fullkomlig.
027:012 Tarsis var din handelsvän,
ty du var rik på allt slags gods
silver, järn, tenn och bly
gavs dig såsom betalning.
027:013 Javan, Tubal och Mesek,
de drevo köpenskap med dig;
trälar och kopparkärl
gåvo de dig i utbyte.
027:014 Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor
gåvos åt dig såsom betalning
från Togarmas land.
027:015 Dedans söner drevo köpenskap med dig
ja, många havsländer
drevo handel i din tjänst;
elfenben och ebenholts
tillförde de dig såsom hyllningsgåvor.
027:016 Aram var din handelsvän,
ty du var rik på konstarbeten;
karbunkelstenar, purpurrött tyg,
brokiga vävnader och fint linne.
koraller och rubiner
gåvo de dig såsom betalning.
027:017 Juda och Israels land
drevo köpenskap med dig;
vete från Minnit,
bakverk och honung,
olja och balsam
gåvo de dig i utbyte.
027:018 Damaskus var din handelsvän,
ty du var rik på konstarbeten,
ja, på allt slags gods;
de kommo med vin från Helbon
och med ull från Sahar.
027:019 Vedan och Javan
gåvo dig spånad såsom betalning;
konstsmitt järn och kassia och kalmus
fick du i utbyte.
027:020 Dedan drev köpenskap hos dig
med sadeltäcken att rida på.
027:021 Araberna och Kedars alla furstar,
de drevo handel i din tjänst;
med lamm och vädurar och bockar
drevo de handel hos dig.
027:022 Sabas och Raemas köpmän
drevo köpenskap med dig;
kryddor av allra yppersta slag
och alla slags ädla stenar och guld
gåvo de dig såsom betalning.
027:023 Haran, Kanne och Eden,
Sabas köpmän,
Assur och Kilmad
drevo köpenskap med dig.
027:024 De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder,
med mörkblå, brokigt vävda mantlar,
med mångfärgade täcken,
med välspunna, starka tåg,
på din marknad.
027:025 Tarsis-skepp foro åstad
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods och blev tungt lastad,
där du låg i havet.
027:026 Och dina roddare förde dig åstad,
ut på de vida vattnen.
Då kom östanvinden och krossade dig.
där du låg i havet.
027:027 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror,
dina sjömän och skeppare,
dina läckors botare och dina bytesmäklare,
allt krigsfolk på dig,
allt manskap som fanns ombord på dig,
de sjunka nu ned i havet,
på ditt falls dag.
027:028 Vid dina skeppares klagorop
bäva markerna,
027:029 och alla som ro med åror
övergiva sina skepp;
sjömän och alla skeppare på havet
begiva sig i land.
027:030 De ropa högt över ditt öde
och klaga bittert;
de strö stoft på sina huvuden
och vältra sig i aska.
027:031 De raka sig skalliga för din skull
och hölja sig i sorgdräkt;
de gråta över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
027:032 Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig,
en klagosång över ditt öde:
»Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
ute i havet?»
027:033 Där dina handelsvaror sattes i land från havet
mättade du många folk;
med ditt myckna gods och dina många bytesvaror
riktade du jordens konungar.
027:034 Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet,
ned i vattnens djup,
nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
027:035 Havsländernas alla inbyggare
häpna över ditt öde,
deras konungar stå rysande,
med förfäran i sina ansikten.
027:036 Köpmännen ute bland folken
vissla åt dig;
du har tagit en ände med förskräckelse
till evig tid.
028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:002 Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren,
HERREN:
Eftersom ditt hjärta är så högmodigt
och du säger: »Jag är en gud,
ja, på ett gudasäte tronar jag
mitt ute i havet»,
du som dock är en människa och icke en gud,
huru mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud--
028:003 och sant är att du är visare än Daniel;
ingen hemlighet är förborgad för dig;
028:004 genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedom,
guld och silver har du skaffat dig
i dina förrådshus;
028:005 och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta blivit högmodigt
för din rikedoms skull--
028:006 därför säger Herren, HERREN så:
Eftersom du i ditt hjärta
tycker dig vara en gud,
028:007 se, därför skall jag låta främlingar komma över dig,
de grymmaste folk;
och de skola draga ut sina svärd
mot din visdoms skönhet
och skola oskära din glans.
028:008 De skola störta dig ned i graven, och du skall dö
såsom en dödsslagen man,
mitt ute i havet.
028:009 Månne du då skall säga till din dråpare:
»Jag är en gud»,
du som ej är en gud, utan en människa,
i dens våld, som slår dig till döds?
028:010 Såsom de oomskurna dö, så skall du dö,
för främlingars hand.
Ty jag har talat,
säger Herren, HERREN.
028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
028:012 Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och
säg till honom: Så säger Herren, HERREN:
Du var ypperst bland härliga skapelser,
full med vishet och fullkomlig i skönhet.
028:013 I Eden, Guds lustgård, bodde du,
höljd i alla slags ädla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;
du var prydd med smycken och klenoder,
beredda den dag då du skapades.
028:014 Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
028:015 Lyckosam var du på dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
028:016 Men under din myckna köpenskap
blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.
Då förvisade jag dig från gudaberget
och förgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
028:017 Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet
och du förspillde din vishet för ditt pråls skull,
därför slog jag dig ned till jorden
och gav dig till pris åt konungarna,
så att de fingo se sin lust på dig.
028:018 Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap
ohelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,
och av den blev du förtärd.
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden
inför alla som besökte dig.
028:019 Alla som kände dig bland folken
häpnade över ditt öde.
Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid.
028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:021 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
det
028:022 och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig,
Sidon, och förhärliga mig i dig. Ja, att jag är HERREN, det
skall man förnimma, när jag håller dom över henne och bevisar
mig helig på henne.
028:023 Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator,
och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skall
drabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag är
HERREN.
028:024 Sedan skall för Israels hus icke mer finnas någon stingande tagg
eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu håna
dem; och man skall förnimma att jag är Herren, HERREN.
028:025 Ja, så säger Herren, HERREN: När jag församlar Israels barn från
de folk bland vilka de äro förströdda, då skall jag bevisa mig
helig på dem inför folkens ögon, och de skola sedan få bo i sitt
land, det som jag har givit åt min tjänare Jakob.
028:026 De skola bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar
ja, de skola bo i trygghet, när jag håller dom över alla som
håna dem på alla sidor; och de skola förnimma att jag är HERREN,
deras Gud.
029:001 I tionde året, på tolfte dagen i
tionde månaden, kom HERRENS
ord till mig; han sade:
029:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, konungen i
Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
029:003 Tala och säg: Så säger Herren, HERREN:
Se, jag skall komma över dig, Farao,
du Egyptens konung,
du stora drake, som ligger där
i dina strömmar
och säger: »Min Nilflod är min;
själv har jag gjort mig.»
029:004 Jag skall sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna vid dina fjäll,
och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar
med alla de fiskar i dina strömmar,
som hänga fast vid dina fjäll.
029:005 Och jag skall kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna ifrån dina strömmar;
du skall falla på marken
och ej tagas bort därifrån eller upphämtas,
ty åt markens djur och himmelens fåglar
vill jag giva dig till mat;
029:006 och alla Egyptens inbyggare skola förnimma
att jag är HERREN.
Ty de äro en rörstav
för Israels barn;
029:007 ja, när dessa fatta i dig med handen, går du sönder
och sårar envar av dem i sidan;
och när de stödja sig på dig, brytes du av
och lämnar dem alla med vacklande länder.
029:008 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill låta svärd komma
över dig, och jag skall utrota ur dig både människor och djur.
029:009 Och Egyptens land skall bliva förött och ödelagt, och man skall
förnimma att jag är HERREN. Detta därför att han sade:
»Nilfloden är min; själv har jag gjort den.
029:010 Ja, därför skall jag komma över dig och dina strömmar, och göra
Egyptens land till en ödemark, ett ödelagt land, från Migdol
till Sevene, fram till Etiopiens gräns.
029:011 Ingen människofot skall gå där fram, och ingen fot av något
boskapsdjur skall gå där fram; och det skall ligga obebott i
fyrtio år.
029:012 Och jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda
länder, och dess städer skola ligga öde bland förhärjade städer
i fyrtio år; och jag skall förskingra egyptierna bland folken
och förströ dem i länderna.
029:013 Ty så säger Herren, HERREN: När fyrtio år äro förlidna, skall
jag församla egyptierna från de folk bland vilka de äro
förskingrade.
029:014 Och jag skall åter upprätta Egypten och låta egyptierna komma
tillbaka till Patros' land, varifrån de stamma. Där skola de
bliva ett oansenligt rike,
029:015 ja, ett rike oansenligare än andra riken, så att det icke mer
skall kunna upphäva sig över folken; jag skall låta dem bliva så
få att de icke kunna råda över folken.
029:016 Och Israels barn skola icke mer sätta sitt hopp till dem som
allenast uppväcka minnet av deras missgärning, när de vända sig
till dem; och de skola förnimma att jag är Herren, HERREN.
029:017 I tjugusjunde året, på första dagen i första månaden, kom
HERRENS ord till mig; han sade:
029:018 Du människobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har låtit sin
här förrätta ett svårt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
blivit skalliga och alla skuldror sönderskavda. Men han och hans
här hava icke fått någon lön från Tyrus för det arbete som han
har förrättat mot det.
029:019 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill giva Egyptens land
åt Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dess
rikedomar och taga rov därifrån och göra byte där, och detta
skall hans här få till lön.
029:020 Såsom en vedergällning för hans arbete giver jag honom Egyptens
land; ty för min räkning hava de utfört sitt verk, säger Herren,
HERREN.
029:021 På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus,
och du skall få upplåta din mun mitt ibland dem; och de skola
förnimma att jag är HERREN.
030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
030:002 Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, HERREN:
Jämren eder: »Ack ve, vilken dag!»
030:003 Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära; en molnhöljd dag är det,
hednafolkens stund är inne.
030:004 Ett svärd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av ångest,
när de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort och
dess grundvalar upprivas.
030:005 Etiopier, putéer och ludéer, och hela hopen av främmande folk,
och kubéer och förbundslandets söner skola med dem falla för
svärd.
030:006 Så säger HERREN: Ja, Egyptens försvarare skola falla, och dess
stolta makt skall störtas ned; från Migdol till Sevene skola de
som bo där falla för svärd, säger Herren, HERREN.
030:007 Och deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och
städerna där skola vara bland förhärjade städer.
030:008 Och man skall förnimma att jag är HERREN, när jag tänder eld på
Egypten och låter alla dess hjälpare varda krossade.
030:009 På den dagen skola sändebud draga ut från mig på skepp, för att
injaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
där fattas av ångest på Egyptens dag; ty se, det kommer!
030:010 Så säger Herren, HERREN: Ja, jag skall göra slut på Egyptens
rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
hämtas dit till att fördärva landet; de skola draga sina svärd
mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
030:012 Och jag skall göra strömmarna till torr mark och sälja landet i
onda mäns hand. Jag skall ödelägga landet med allt vad däri är,
genom främmande män. Jag, HERREN, har talat.
030:013 Så säger Herren, HERREN: Jag skall ock förstöra de eländiga
avgudarna och göra slut på avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
skall ingen furste mer uppstå; och jag skall låta fruktan komma
över Egyptens land.
030:014 Jag skall ödelägga Patros och tända eld på Soan och hålla dom
över No.
030:015 Och jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens värn, och
utrota den larmande hopen i No.
030:016 Ja, jag skall tända eld på Egypten, Sin skall gripas av ångest,
No skall bliva intaget och Nof överfallas på ljusa dagen.
030:017 Avens och Pi-Besets unga män skola falla för svärd, och själva
skola de vandra bort i fångenskap.
030:018 I Tehafnehes bliver dagen mörk, när jag där bryter sönder
Egyptens ok och dess stolta makt där får en ände; ja, ett moln
skall övertäcka det, och dess döttrar skola vandra bort i
fångenskap.
030:019 Jag skall hålla dom över Egypten, och man skall förnimma att jag
är HERREN.
030:020 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
030:021 Du människobarn, jag har brutit sönder Faraos, den egyptiske
konungens, arm; och se, den har icke blivit förbunden, man har
icke brukat läkemedel, icke lindat den, icke lagt på den
förband, för att åter göra den stark nog till att föra svärdet.
030:022 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall komma över Farao,
konungen i Egypten, och bryta sönder hans armar, både den som
ännu är stark och den som redan är sönderbruten, och skall låta
svärdet falla ur hans hand.
030:023 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem
i länderna.
030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag stärka, och jag skall
sätta milt svärd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
sönder, så att han upphäver jämmerrop inför honom, såsom en
dödsslagen kämpe gör.
030:025 Ja, jag skall stärka den babyloniske konungens armar, men Faraos
armar skola sjunka ned; och man skall förnimma att jag är
HERREN, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske konungens
hand, för att han skall svänga det mot Egyptens land.
030:026 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem
i länderna; och de skola förnimma att jag är HERREN.
031:001 I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
031:002 Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och till
hans larmande hop:
Vem kan förliknas
med dig i din storhet?
031:003 Se, du är ett ädelt träd,
en ceder på Libanon,
med sköna grenar
och skuggrik krona
och hög stam,
en som med sin topp
räcker upp bland molnen.
031:004 Vatten gåvo den växt,
djupets källor gjorde den hög.
Ty med sina strömmar omflöto de
platsen där den var planterad;
först sedan sände de sina flöden
till alla andra träd på marken.
031:005 Så fick den högre stam
än alla träd på marken,
den fick talrika kvistar
och långa grenar,
genom det myckna vatten den hade,
när den sköt skott.
031:006 Alla himmelens fåglar
byggde sig nästen bland dess kvistar,
under dess grenar födde
alla markens djur sina ungar,
och i dess skugga bodde
allahanda stora folk.
031:007 Och den blev skön genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
där den stod med sin rot
invid stora vatten.
031:008 Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp emot denna,
ingen cypress hade kvistar
som kunde förliknas med dennas,
ingen lönn bar grenar,
jämförliga med dennas;
nej, intet träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet
031:009 Så skön hade jag låtit den bliva,
i dess rikedom på grenar,
att alla Edens träd i Guds lustgård
måste avundas den.
031:010 Därför säger Herren, HERREN så Eftersom du växte så hög, ja,
eftersom ditt träd sträckte sin topp upp bland molnen och
förhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt,
031:011 därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig bland
folken. Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dess
ogudaktighets skull har jag förkastat det.
031:012 Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och
hava låtit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit på bergen och
i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga
bort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.
031:013 På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dess
grenar lägra sig alla markens djur.
031:014 Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas
över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att
icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som
har haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åt
döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland
människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.
031:015 Så säger Herren, HERREN: På den dag då det for ned till
dödsriket lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt;
jag hämmade strömmarna där, och de stora vattnen höllos
tillbaka. Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, och
alla träd på marken förtvinade i sorg över det.
031:016 Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag
störtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned i
graven. Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de
yppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att
dricka.
031:017 Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket,
till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade
varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken.
031:018 Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och
storhet? Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned i
jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro
slagna med svärd. Så skall det gå Farao och hela hans larmande
hop, säger Herren, HERREN.
032:001 I tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
032:002 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Farao, konungen i
Egypten, och säg till honom:
Det är förbi med dig, du lejon bland folken!
Och du var dock lik draken i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess strömmar.
032:003 Så säger nu Herren, HERREN:
Jag skall breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de skola draga upp dig i mitt garn.
032:004 Jag skall kasta dig upp på jorden,
jag skall slunga dig bort på marken
och låta alla himmelens fåglar
slå ned på dig
och låta de vilda djuren på hela jorden
mätta sig med dig.
032:005 Jag skall kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna med ditt stora skrov.
032:006 Och landet som du har nedsölat
skall jag vattna med ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna skola bliva fulla av dig.
032:007 Och när jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himmelen
och förmörka dess stjärnor;
jag skall övertäcka solen med moln,
och månens ljus skall icke lysa mer.
032:008 Alla ljus på himmelen
skall jag förmörka för din skull
och låta mörker komma över ditt land,
säger Herren, HERREN.
032:009 Och många folks hjärtan
skall jag slå med skräck,
när jag gör din undergång bekant bland folkslagen,
ja, i länder som du icke känner.
032:010 Jag skall komma många folk
att häpna för din skull,
och deras konungar skola för din skull
gripas av bävan,
när jag i deras åsyn svänger mitt svärd;
vart ögonblick skola de frukta,
envar för sitt liv,
på ditt falls dag.
032:011 Ty så säger Herren, HERREN:
Den babyloniske konungens svärd
skall komma över dig.
032:012 Jag skall låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
grymmast bland hedningar äro de alla.
De skola föröda Egyptens härlighet,
och hela dess larmande hop skall förgöras;
032:013 jag skall utrota all dess boskap,
den som betar vid det myckna vattnet.
Av människofot skall det icke mer röras upp,
ej heller röras upp av boskapsklövar.
032:014 Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan
och deras strömmar flyta bort såsom olja,
säger Herren, HERREN,
032:015 i det jag gör Egyptens land
till en ödslig ödemark
och berövar landet allt vad däri är,
när jag nu slår alla dess inbyggare,
så att man förnimmer att jag är HERREN.
032:016 Detta är en klagosång som man skall sjunga,
ja, folkens döttrar skola sjunga den;
de skola sjunga den över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren, HERREN.
032:017 I tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
032:018 Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande
hop. Bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk fara
ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
032:019 Finnes någon så ringa att du är förmer än hon? Nej, far du ned
och låt dig bäddas bland de oomskurna.
032:020 Bland män som äro slagna med svärd skola ock dina falla. Svärdet
är redo; släpen bort henne med hela hennes larmande hop.
032:021 Mäktiga hjältar skola tala till Farao ur dödsriket, till honom
och till hans hjälpare: »Ja, de hava måst fara hitned, och nu
ligga de där, de oomskurna, slagna med svärd.»
032:022 Där ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där slagna, fallna
för svärd.
032:023 Sin grav har han fått längst ned i underjorden, och runt omkring
honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna,
fallna för svärd, de man som en gång utbredde skräck i de
levandes land.
032:024 Där ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
hans grav. Allasammans ligga de slagna, männen som föllo för
svärd, och som oomskurna måste fara, ned i jordens djup, desamma
som en gång utbredde skräck omkring sig i de levandes land; nu
måste de bära sin skam bland de andra som hava farit ned i
graven.
032:025 Ja, bland slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande
hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans
ligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde sig
ju skräck omkring dem i de levandes land, men de måste nu bära
sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland
slagna har han fått sin plats.
032:026 Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där
oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde de ju skräck
omkring sig i de levandes land.
032:027 Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila bland
hjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin
krigiska rustning och fått sina svärd lagda under sina
huvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben. De
utbredde ju skräck i de levandes land, såsom hjältar göra.
032:028 Ja, också du skall bliva krossad bland de oomskurna och få ligga
bland dem som äro slagna med svärd.
032:029 Där ligger Edom med sina konungar och alla sina hövdingar; huru
mäktiga de än voro, hava de nu fått sin plats bland dem som äro
slagna med svärd; de måste ligga bland de oomskurna, bland dem
som hava farit ned i graven.
032:030 Där ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
de hava måst fara ned till de slagna, de hava kommit på skam,
trots den skräck de utbredde genom sina väldiga gärningar. Och
de ligga där oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
svärd; de måste bära sin skam bland dem som hava farit ned i
graven.
032:031 Dem skall nu Farao få se, och han skall så trösta sig över hela
sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har äro slagna med
svärd, säger Herren, HERREN.
032:032 Ty väl utbredde jag skräck för honom i de levandes land, men nu
måste han, Farao, med hela sin larmande hop, låta sig bäddas
bland de oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd, säger
Herren, HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:002 Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om
jag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landet
har utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,
033:003 och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och
varnar folket,
033:004 men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, och
svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod
över hans eget huvud.
033:005 Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför
kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig,
så hade han räddat sitt liv.--
033:006 Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och
folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager
bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen
genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av
väktarens hand.
033:007 Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels
hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett
ord från min mun.
033:008 Om jag säger till den ogudaktige: »Du ogudaktige, du måste dö»,
och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för
hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning,
men hans blod skall jag utkräva av din hand.
033:009 Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må
vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg,
då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv
har räddat din själ.
033:010 Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: »Våra
överträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genom
dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?»
033:011 Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag har
ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att
den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då
om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö,
I av Israels hus?
033:012 Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges
rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår
överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom
sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika
litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin
rättfärdighet, när han syndar.
033:013 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han
sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så
skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det
orätta som han gör skall han dö.
033:014 Och om jag säger till den ogudaktige: »Du måste dö», och han
sedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,
033:015 så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fått
och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar,
så att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och
icke dö.
033:016 Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; han
har övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso få
leva.--
033:017 Men nu säga dina landsmän: »Herrens väg är icke alltid
densamma», då det fastmer är deras egen väg som icke alltid är
densamma.
033:018 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad
orätt är, så måste han just därför dö.
033:019 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övar
rätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.
033:020 Och ändå sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Jo, jag
skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels
hus.
033:021 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap,
på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalem
till mig med budskapet: »Staden är intagen.»
033:022 Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
över mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just före
mannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphörde
att vara stum.
033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:024 Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israels
land säga »Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
till besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då vara
givet till besittning!»
033:025 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött med
blodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, och
I utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet till
besittning!
033:026 I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skänden
varandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet till
besittning!
033:027 Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant
jag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd;
och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt de
vilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skola
dö genom pest.
033:028 Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skall
få en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen går
där fram.
033:029 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet öde
och tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.
033:030 Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invid
väggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, den
ene med den andre, och säga: »Kom, låt oss höra vad det är för
ett ord som nu utgår från HERREN.»
033:031 Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, och
sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men
göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord,
men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.
033:032 Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och
spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men
göra icke efter dem.
033:033 Men när det kommer--ty se det kommer!--då skola de förnimma
att en profet har varit ibland dem.
034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
034:002 Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg
till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I
Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var
det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?
034:003 I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det
gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.
034:004 De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det
förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören
I fram mot dem.
034:005 Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde,
de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo
förskingrade.
034:006 Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över
hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar
efter dem eller uppsöker dem.
034:007 Hören därför HERRENS ord, I herdar:
034:008 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava
blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon
herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja,
eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina
får,
034:009 därför, I herdar: Hören HERRENS ord:
034:010 Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och
utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras
herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig
själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke
bliva till mat åt dem.
034:011 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina
får och leta dem tillsammans.
034:012 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro
förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina
får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades
på en dag av moln och töcken.
034:013 Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur
länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra
dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan
bo i landet.
034:014 På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga
berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på
goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.
034:015 Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser
åt dem, säger Herren, HERREN.
034:016 Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra
tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall
jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja,
jag skall sköta det såsom rätt är.
034:017 Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma
mellan får och får, mellan vädurar och bockar.
034:018 Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen,
eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder
betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det
klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har
lämnats kvar?
034:019 Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och
dricka vad edra fötter hava grumlat?
034:020 Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall
själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.
034:021 Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med
edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och
förskingrat dem,
034:022 därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till
rov, och skall döma mellan får och får.
034:023 Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och
han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han
skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.
034:024 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall
vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.
034:025 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra
ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i
öknen och sova i skogarna.
034:026 Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd
bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid;
regnskurar till välsignelse skall det bliva.
034:027 Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin
gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok
och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i
träldom.
034:028 De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens
djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
ingen skall förskräcka dem.
034:029 Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall
bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer
ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av
folken.
034:030 Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem,
och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN.
034:031 Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I
ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.
035:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
035:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
mot det;
035:003 säg till det: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över
dig, du Seirs berg, och uträcka min hand mot dig och göra dig
öde och tomt.
035:004 Jag skall göra dina städer till ruiner, och självt skall du
bliva öde; och du skall förnimma att jag är HERREN.
035:005 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
givit dem till pris åt svärdet under deras ofärds tid, den tid
då missgärningen hade nått sin gräns,
035:006 därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag
förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig; eftersom
du icke har hatat blod, skall blod förfölja dig.
035:007 Ja, jag skall göra Seirs berg tomt och öde och utrota därifrån
envar som färdas där, fram eller tillbaka.
035:008 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna män; ja, på
dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skola
svärdsslagna män falla.
035:009 Jag skall göra dig till en ödemark för evärdlig tid, och dina
städer skola icke mer bliva bebodda; och I skolen förnimma att
jag är HERREN.
035:010 Eftersom du sade: »De båda folken och de båda länderna skola
bliva mina, vi skola taga dem i besittning»--detta fastän
HERREN bodde där--
035:011 därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag
utföra mitt verk med samma vrede och nitälskan varmed du i din
hätskhet har utfört ditt verk mot dem; och jag skall göra mig
känd bland dem, när jag dömer dig.
035:012 Och du skall förnimma att jag är HERREN. Jag har hört alla de
smädelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
»Det är en ödemark; de äro givna åt oss till mat.»
035:013 Ja, I spärraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
mig; jag har väl hört det.
035:014 Så säger Herren, HERREN: Till hela jordens glädje skall jag göra
dig till en ödemark.
035:015 Därför att du gladde dig åt att Israels hus' arvedel blev
ödelagd, därför skall jag göra likaså med dig. Du skall bliva en
ödemark, du Seirs berg, du hela Edom, så långt du sträcker dig;
och man skall förnimma att jag är HERREN.
036:001 Och du, människobarn, profetera om Israels berg och säg: I
Israels berg, hören HERRENS ord.
036:002 Så säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om eder: »Rätt
så, de urgamla offerhöjderna hava nu blivit vår besittning»,
036:003 därför må du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN:
Eftersom, ja, eftersom man har förött eder och fikar efter eder
från alla sidor, för att I måtten tillfalla de övriga folken
såsom deras besittning och eftersom I ären så utsatta för onda
tungors hån och folks förtal,
036:004 därför, I Israels berg, mån I nu höra Herrens, HERRENS ord: Så
säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och
dalarna, till de förödda ruinerna och de övergivna städerna, som
hava lämnats till rov och spott åt de övriga folken runt
omkring,
036:005 ja, därför säger Herren, HERREN så: Sannerligen, i brinnande
nitälskan talar jag mot de övriga folken och mot Edom, så långt
det sträcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjärtas glädje
och i sitt sinnes övermod hava tillägnat sig mitt land såsom
besittning, för att driva ut dess inbyggare och göra det till
sitt byte.
036:006 Profetera alltså om Israels land och säg till bergen och
höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN:
Se, i nitälskan och vrede är det som jag talar, eftersom I liden
sådan smälek av folken.
036:007 Därför säger Herren, HERREN så Jag upplyfter min hand och
betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola själva få
lida smälek.
036:008 Men I, Israels berg, I skolen åter grönska och bära frukt åt
mitt folk Israel, ty snart skola de komma åter.
036:009 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder,
och I skolen bliva brukade och besådda.
036:010 Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla
Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva
bebodda och ruinerna åter byggas upp.
036:011 Ja, jag skall församla på eder människor och boskap i myckenhet,
och de skola föröka sig och bliva fruktsamma. Jag skall låta
eder bliva bebodda, alldeles såsom I fordom voren; ja, jag skall
göra eder ännu mer gott, än I förut fingen röna; och I skolen
förnimma att jag är HERREN.
036:012 Jag skall låta människor åter vandra fram över eder, nämligen
mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare döda deras
barn.
036:013 Så säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: »Du är en
människoäterska, du har dödat ditt eget folks barn»,
036:014 därför skall du nu icke mer få äta upp människor och icke mer få
döda ditt folks barn, säger Herren, HERREN.
036:015 Jag skall icke mer låta dig höra smälek av folken, och du skall
icke mer nödgas bära folkslagens förakt; ej heller skall du mer
bringa ditt folk på fall, säger Herren, HERREN.
036:016 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
036:017 Du människobarn när Israels barn ännu bodde i sitt land, då
orenade de det genom sitt väsende och sina gärningar; såsom en
kvinnas orenhet var deras väsende för mig.
036:018 Då utgöt jag min vrede över dem, för det blods skull som de hade
utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina
eländiga avgudar.
036:019 Jag förskingrade dem bland folken, och de blevo förströdda i
länderna; efter deras väsende och deras gärningar dömde jag dem.
036:020 Men till vilka folk de än kommo vanärade de mitt heliga namn, i
det att man sade om dem: »Detta är HERRENS folk, och de hava
likväl måst draga ut ur sitt land.
036:021 Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanärade
bland de folk till vilka de kommo.
036:022 Säg därför till Israels barn: Så säger Herren, HERREN: Icke för
eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga
namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I
haven kommit.
036:023 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland
folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken
skola förnimma att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag
bevisar mig helig på eder inför deras ögon.
036:024 Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån
alla länder och föra eder till edert land.
036:025 Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena;
jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra
eländiga avgudar.
036:026 Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande
komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder
kropp och giva eder ett hjärta av kött.
036:027 Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I
vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören
efter dem.
036:028 Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
036:029 Och jag skall frälsa eder från all eder orenhet. Och jag skall
kalla fram säden och låta den bliva ymnig och skall icke mer
låta någon hungersnöd komma över eder.
036:030 Ja, ymnig skall jag låta trädens frukt och markens gröda bliva,
för att I icke mer skolen lida hungersnödens smälek bland
folken.
036:031 Då skolen I tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som
icke voro goda; och I skolen känna leda vid eder själva för edra
missgärningars och styggelsers skull.
036:032 Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det
vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I
Israels barn.
036:033 Så säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra
missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda,
och då skola ruinerna åter byggas upp,
036:034 och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för
att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått
där fram.
036:035 Och då skall man säga: »Det landet som var så förött har nu
blivit såsom Edens lustgård, och städerna som voro så ödelagda,
förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa.»
036:036 Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att
jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo
planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och
jag fullbordar det också.
036:037 Så säger Herren, HERREN; Också på detta sätt vill jag bönhöra
Israels barn, så vill jag handla med dem: jag skall där föröka
människorna, så att de bliva såsom fårhjordar.
036:038 Såsom hjordar av offerdjur, såsom fårhjordar i Jerusalem vid
dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola
uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma att jag är
HERREN.
037:001 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag
åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
037:002 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo
där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro
alldeles förtorkade.
037:003 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben
åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»
037:004 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till
dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
037:005 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande
komma in i eder, så att I åter bliven levande.
037:006 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och
övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven
levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»
037:007 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när
jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och
benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det
andra.
037:008 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de
övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
037:009 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja,
profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren,
HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på
dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»
037:010 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in
i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina
fötter, en övermåttan stor skara.
037:011 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla
Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp
har blivit om intet, det är ute med oss.'
037:012 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se,
jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur
edra gravar och låta eder komma till Israels land.
037:013 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra
gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
037:014 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter
bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och
I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
också har fullborda det, säger HERREN.»
037:015 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
037:016 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda
och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav
och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans
fränder av hela Israels hus.»
037:017 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att
de bliva förenade till ett i din hand.
037:018 När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du
menar härmed»,
037:019 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de
stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill
jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en
enda stav, så att de bliva ett i min hand.»
037:020 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand
inför deras ögon.
037:021 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag
skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava
måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll
och föra dem in i deras land.
037:022 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels
berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
vara två folk och icke mer vara delade i två riken.
037:023 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och
styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall
frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och
skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
037:024 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola
så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.
037:025 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob,
det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock
deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare
David skall vara deras hövding evinnerligen.
037:026 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund
med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och
låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.
037:027 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
037:028 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel,
då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.
038:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
038:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
hövdingen över Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
038:003 och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig,
Gog, du hövding över Ros, Mesek och Tubal.
038:004 Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar
och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare,
allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med
skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand.
038:005 Perser, etiopier och putéer är, med dem, allasammans med sköld
och hjälm,
038:006 Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk ifrån den yttersta
norden och alla dess härskaror; ja, många folk har du med dig.
038:007 Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som hava församlat
sig till dig; och bliv du deras hövitsman.
038:008 När lång tid har gått, skall du bliva uppbådad; i kommande år
skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet,
och vart folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja,
upp till Israels berg, som så länge lågo öde, men vilkas folk då
har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bo
där i trygghet.
038:009 Dit skall du draga upp, du skall komma såsom ett oväder och vara
såsom ett moln som övertäcker landet, du med alla dina härskaror
och med många folk som följa dig.
038:010 Så säger Herren, HERREN: På den tiden skola planer uppstå i ditt
hjärta, och du skall tänka ut onda anslag.
038:011 Du skall säga: »Jag vill draga upp mot det obefästa landet, jag
vill komma över dessa säkra, som bo där i trygghet, ja, som
allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller
portar.»
038:012 Ty du vill taga rov och göra byte och vända din hand mot
ödemarker som nu åter äro bebyggda, och mot ett folk som har
blivit hopsamlat från hedningarna, och som nu förvärvar sig
boskap och gods, där det bor på jordens mittelhöjd.
038:013 Saba och Dedan och Tarsis' köpmän och alla dess unga lejon skola
då utfråga dig: »Har du kommit för att taga rov, har du
församlat dina skaror till att göra byte till att föra bort
silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
taga stort rov?»
038:014 Profetera därför, du människobarn och säg till Gog: Så säger
Herren HERREN: Se, på den tiden, när mitt folk Israel åter bor i
trygghet, då skall du förnimma det.
038:015 Du skall då komma från ditt land längst uppe i norr, du själv
och många folk med dig, allasammans ridande på hästar, en stor
skara, en talrik här.
038:016 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma såsom ett moln
för att övertäcka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag
skall då låta dig komma över mitt land, för att folken skola
lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på
dig, du Gog.
038:017 Så säger Herren, HERREN: Du är ju den om vilken jag i forna
tider talade genom mina tjänare, Israels profeter, som i de
tiderna, år efter år, profeterade om att jag skulle låta dig
komma över dem.
038:018 Men på den dagen, den dag då Gog kommer över Israels land, säger
Herren, HERREN, då skall jag giva luft åt min vrede.
038:019 Ja, i min nitälskan och min vredes eld betygar jag det: på den
dagen skall det förvisso bliva en stor jordbävning i Israels
land.
038:020 Då skola de bäva för mig, både fiskarna i havet och fåglarna
under himmelen och djuren på marken och alla kräldjur som röra
sig på jorden och alla människor på jordens yta. Och bergen
skola slås ned och klipporna störta omkull och alla murar falla
till jorden.
038:021 Och jag skall båda upp svärd mot honom på alla mina berg, säger
Herren, HERREN; den enes svärd skall vara vänt mot den andres.
038:022 Och jag skall gå till rätta med honom medelst pest och blod; och
slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna
över honom och hans härskaror och över de många folk som följa
honom.
038:023 Så skall jag bevisa mig stor och helig och göra mig känd inför
många folks ögon; och de skola förnimma att jag är HERREN.
039:001 Och du, människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger
Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Gog, du hövding
över Ros, Mesek och Tubal.
039:002 Jag skall locka dig åstad och leda dig fram och föra dig från
landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg.
039:003 Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna
falla ur din högra hand.
039:004 På Israels berg skall du falla, med alla dina härskaror och med
de folk som följa dig; jag skall giva dig till mat åt rovfåglar
av alla slag och åt markens djur.
039:005 Ute på marken skall du falla. Ty jag har talat, säger Herren,
HERREN.
039:006 Och jag skall sända eld över Magog och över dem som bo trygga i
havsländerna; och de skola förnimma att jag är HERREN.
039:007 Och jag skall göra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
Israel, jag skall icke mer låta mitt heliga namn bliva ohelgat;
och folken skola förnimma att jag är HERREN, helig i Israel.
039:008 Se, det kommer, ja, det fullbordas! säger Herren, HERREN. Detta
är den dag om vilken jag har talat.
039:009 Sedan skola invånarna i Israels städer gå ditut och taga
rustningar, sköldar och skärmar, bågar och pilar, handpåkar och
spjut såsom bränsle till att elda med, och de skola elda därmed
i sju år.
039:010 De skola icke behöva hämta trä från marken eller hugga ved i
skogarna, ty de skola elda med rustningarna. Så skola de taga
rov av sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren,
HERREN.
039:011 På den tiden skall jag där i Israel giva åt Gog en plats till
grav, nämligen »De framtågandes dal» öster om havet, och den
skall stänga vägen för andra som vilja tåga där fram. Där skall
man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
den »Gogs larmande hops dal».
039:012 Och i sju månader skola Israels barn hålla på med att begrava
dem, för att rena landet.
039:013 Allt folket i landet skall hålla på med begravandet, och detta
skall lända dem till berömmelse. Så skall ske på den tid då jag
förhärligar mig, säger Herren, HERREN.
039:014 Och man skall avskilja män som beständigt skola genomvandra
landet och begrava dem som tågade där fram, och som ännu ligga
kvar ovan jord, och de skola så rena landet; efter sju månaders
förlopp skola dessa begynna sitt letande.
039:015 När så någon av dessa män, som genomvandra landet, på sin färd
får se människoben, då skall han sätta upp en vård därbredvid,
till dess att dödgrävarna hinna begrava dem i »Gogs larmande
hops dal».
039:016 Där skall ock finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt
skola de rena landet.
039:017 Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Säg till alla slags
fåglar och till alla markens djur: Församlen eder och kommen
hit; samlen eder tillhopa från alla håll till mitt slaktoffer,
till ett stort slaktoffer som jag vill anställa åt eder på
Israels berg; I skolen få äta kött och dricka blod.
039:018 I skolen få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens
hövdingar: av vädurar och lamm och bockar och tjurar,
allasammans gödda i Basan.
039:019 I skolen få äta eder mätta av fett och dricka eder druckna av
blod från det slaktoffer som jag anställer åt eder.
039:020 Ja, mätten eder vid mitt bord av ridhästar och vagnshästar, av
hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, HERREN.
039:021 Och jag skall uppenbara min härlighet bland folken, så att alla
folk skola se den dom som jag har utfört, och se huru jag har
låtit min hand drabba dem.
039:022 Och Israels barn skola förnimma att jag, HERREN, är deras Gud,
från den dagen och allt framgent.
039:023 Och folken skola förnimma att Israels barn blevo bortförda i
fångenskap för sin missgärnings skull, eftersom de voro trolösa
mot mig, så att jag måste fördölja mitt ansikte för dem; och jag
gav dem då i deras ovänners hand, så att de allasammans föllo
för svärd.
039:024 Efter deras orenhet och deras överträdelser handlade jag med dem
och fördolde mitt ansikte för dem.
039:025 Därför säger Herren, HERREN så: Nu skall jag åter upprätta Jakob
och förbarma mig över hela Israels hus och nitälska för mitt
heliga namn.
039:026 Och de skola förgäta sin skam och all den otrohet som de hava
begått mot mig, då de nu få bo i trygghet i sitt land, utan att
någon förskräcker dem.
039:027 Ja, när jag låter dem vända tillbaka ifrån folkslagen och
församlar dem från deras fienders länder, då skall jag bevisa
mig helig på dem inför många folks ögon.
039:028 Och de skola förnimma att jag är HERREN, deras Gud, ty om jag än
drev dem bort i fångenskap bland folken, så samlade jag dem
sedan tillhopa till deras land och lät ingen enda av dem bliva
kvar därute;
039:029 och jag skall därefter icke mer fördölja mitt ansikte för dem,
ty jag skall utgjuta min Ande över Israels hus, säger Herren,
HERREN'.
040:001 I det tjugufemte året sedan vi hade blivit bortförda i
fångenskap, vid årets begynnelse, på tionde dagen i månaden, i
det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den
dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig ditbort.
040:002 I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte mig
ned på ett mycket högt berg, och på detta var likasom en stad
byggd söderut.
040:003 Och dit förde han mig, och se, där stod en man vilkens utseende
var såsom koppar; han hade ett linnesnöre i sin hand, så ock en
mätstång; och han stod vid porten.
040:004 Och mannen talade till mig: »Du människobarn, se med dina ögon
och hör med dina öron, och akta på allt som jag kommer att visa
dig, ty du har blivit förd hit, för att jag skall visa dig det;
förkunna för Israels hus allt vad du får se.»
040:005 Och jag såg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
Och mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång,
var aln en handsbredd längre än en vanlig aln. Och han mätte
murbyggnadens bredd: den var en stång, och dess höjd: den var en
stång.
040:006 Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför
dess trappsteg; och han mätte portens ena tröskel: den var en
stång bred och sedan den andra tröskeln: den var en stång bred.
040:007 Och var vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och
avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttröskeln
invid portens förhus på inre sidan mätte en stång.
040:008 Och han mätte upp portens förhus på inre sidan: det mätte en
stång.
040:009 Han mätte upp portens förhus det höll åtta alnar, och dess
murpelare: de höllo två alnar. Och portens förhus låg på inre
sidan.
040:010 Och vaktkamrarna i porten mot öster voro tre på var sida, alla
tre lika stora; och murpelarna på båda sidorna voro lika stora.
040:011 Och han mätte portöppningens bredd: den var tio alnar, och
portens längd: den var tretton alnar.
040:012 Och framför vaktkamrarna var en avskrankning, som höll en aln;
en aln höll ock avskrankningen på motsatta sidan; och var
vaktkammare, på vardera sidan, höll sex alnar.
040:013 Och han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den
andras: den var tjugufem alnar bred; och dörr låg mot dörr.
040:014 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
förgårdens murpelare sträckte sig porten runt omkring.
040:015 Och avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets
framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.
040:016 Och slutna fönster funnos till vaktkamrarna och till deras
murpelare invändigt i porten runt omkring, och likaledes i
förhusen; fönstren sutto runt omkring invändigt, och murpelarna
voro prydda med palmer.
040:017 Och han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att där
voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
förgården; trettio tempelkamrar voro uppbyggda på stengolvet.
040:018 Och stengolvet gick utefter portarnas sidoväggar, så att det
motsvarade portarnas längd; detta var det nedre stengolvet.
040:019 Och han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den
inre förgårdens yttre framsida: det var hundra alnar, både på
östra sidan och på norra.
040:020 Sedan mätte han ock längden och bredden på den port som låg mot
norr på den yttre förgården.
040:021 Också den hade tre vaktkamrar på var sida och likaledes
murpelare och förhus, lika stora som den förra portens; den var
femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.
040:022 Och fönstren, förhuset och palmerna däri voro lika stora som i
den port som låg mot öster; och man steg upp till den på sju
trappsteg, och dess förhus låg framför dessa.
040:023 Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port,
det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den
ena porten till den andra: det var hundra alnar.
040:024 Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också
på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och
förhus; de voro lika stora som de andra.
040:025 Och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring,
likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och
tjugufem alnar bred.
040:026 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess förhus
låg framför dessa; och den var prydd med palmer på sina
murpelare, på båda sidor.
040:027 Och en port till den inre förgården fanns ock på södra sidan;
och han mätte avståndet från den ena porten till den andra på
södra sidan: det var hundra alnar.
040:028 Därefter förde han mig till den inre förgården genom södra
porten. Och han mätte den södra porten den var lika stor som de
andra
040:029 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de
andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt
omkring. Den var femtio alnar lång och tjugu fem alnar bred.
040:030 Och förhus funnos runt omkring tjugufem alnar långa och fem
alnar breda.
040:031 Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare
voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta
trappsteg.
040:032 Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och
mätte porten där; den var lika stor som de andra.
040:033 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de
andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt
omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.
040:034 Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare
voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill
utgjordes av åtta trappsteg.
040:035 Därefter förde han mig till den norra porten och mätte den; den
var lika stor som de andra.
040:036 Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos
på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem
alnar bred.
040:037 Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess
murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången
därtill utgjordes av åtta trappsteg.
040:038 Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i
portarna; där skulle man skölja brännoffren.
040:039 Och i portens förhus stodo två bord på var sida, och på dem
skulle man slakta brännoffers-, syndoffers- och
skuldoffersdjuren.
040:040 Och vid den yttre sidovägg som låg norrut, när man steg upp till
portens ingång, stodo två bord; och vid den andra sidoväggen på
porten förhus stodo ock två bord.
040:041 Alltså stodo vid portens sidoväggar fyra bord på var sida, eller
tillsammans åtta bord, på vilka man skulle slakta.
040:042 Och för brännoffret stodo där fyra bord av huggna stenar, en och
en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga; på
dessa skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffers-
och slaktoffersdjuren med.
040:043 Och dubbelkrokar, en handsbredd långa, voro fästa innantill runt
om kring; och på borden skulle offerköttet läggas.
040:044 Och utanför den inre porten funnos för sångarna, på den inre
gården, tempelkamrar, som lågo vid den norra portens sidovägg,
med sin framsida åt söder; och en annan låg vid den östra
portens sidovägg med sin framsida åt norr.
040:045 Och han talade till mig: »Denna tempelkammare, vars framsida
ligger mot söder, är för de präster som förrätta tjänsten inne i
huset.
040:046 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr är för de
präster som förrätta tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks
söner, vilka äro de av Levi barn, som få träda fram till HERREN
för att göra tjänst inför honom.»
040:047 Och han mätte förgården; den var hundra alnar lång och hundra
alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framför huset.
041:048 Sedan förde han mig till huset förhus. Och han mätte för
husets murpelare: de höllo fem alnar var på sin sida, så ock
porten bredd: den var på var sida tre alnar.
041:049 Förhuset var tjugu alnar lång och elva alnar brett, nämligen vid
trappstegen på vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo
pelare, en på var sida.
041:001 Därefter förde han mig till tempelsalen. Och han mätte
murpelarna de voro sex alnar breda, var på sin sida--
tabernaklets bredd.
041:002 Och ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången
voro på var sida fem alnar. Sedan mätte han salens längd: den
var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.
041:003 Därefter gick han in i det innersta rummet. Och han mätte
murpelarna vid ingången: de höllo två alnar, och ingången: den
höll sex alnar, och ingångens bredd: den var sju alnar.
041:004 Och han mätte dess längd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
den var tjugu alnar, framför tempelsalen. Och han sade till mig:
»Detta är det allraheligaste.»
041:005 Därefter mätte han husets mur: den höll sex alnar, och
sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
huset.
041:006 Och sidokamrarna lågo den ena ovanför den andra, i trettiotre
omgångar; och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna
runt omkring funnos avsatser, på vilka de skulle hava sitt
fäste; ty i själva husväggen skulle de icke vara infästa.
041:007 Härigenom blevo sidokamrarna, där de lågo kring huset, bredare
alltefter som de lågo högre upp. Ty husets kringbyggnad
sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring
huset. Därför växte bredden inåt, alltefter som våningen låg
högre upp. Och från den nedersta våningen steg man så upp i den
översta genom den mellersta.
041:008 Och jag såg att huset låg på en upphöjd fot, som sträckte sig
runt däromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nämligen en hel
stång höga, sex alnar till kanten.
041:009 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
blev fri tillhörde husets sidokamrar.
041:010 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
runt omkring hela huset.
041:011 Och ingångarna till sidokamrarna lågo utåt den fria platsen, en
ingång mot norr och en ingång åt söder; den fria platsen var fem
alnar bred, runt omkring.
041:012 Och den byggnad som låg invid den avsöndrade platsen på västra
sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
tjock runt omkring och nittio alnar lång.
041:013 Och han mätte huset: det var hundra alnar långt. Och den
avsöndrade platsen jämte byggnaden med dess murar utgjorde en
längd av hundra alnar.
041:014 Och bredden på husets framsida jämte den avsöndrade platsen åt
öster utgjorde en längd av hundra alnar.
041:015 Och han mätte längden på den byggnad som låg invid den
avsöndrade platsen, på dennas baksida, och mätte avsatserna på
dess framvägg åt båda sidor--de höllo hundra alnar--vidare
det inre tempelrummet och förgårdsförhusen,
041:016 trösklarna och de slutna fönstren, avsatserna på framväggen runt
omkring, i deras tre våningar, platsen invid tröskeln--som var
av polerat trä--runt omkring,
041:017 så ock avståndet från marken upp till fönstren. Och fönstren
voro täckta. Men ovanför dörren, både in emot det inre rummet
och utåt, och eljest utefter hela väggen runt omkring, innantill
och utantill, funnos avmätta fält,
041:018 på vilka framställdes keruber och palmer, var palm mellan två
keruber. Och var kerub hade två ansikten:
041:019 ett människoansikte åt palmen på ena sidan, och ett lejonansikte
åt palmen på andra sidan; så var gjort på hela huset runt
omkring.
041:020 Från marken ända upp över ingången funnos keruber och palmer
framställda, så ock på tempelsalens väggar.
041:021 Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det
heligaste hade sitt givna utseende.
041:022 Altaret var av trä, tre alnar högt och två alnar långt, och det
hade hörn; och dess långsidor och väggar voro av trä. Och han
talade till mig: »Detta är det bord som skall stå inför HERRENS
ansikte.»
041:023 Och både tempelsalen och det heligaste hade dubbeldörrar.
041:024 Och var dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor: den
ena dörren hade två dörrskivor, och likaledes den andra två.
041:025 Och på dem, på dörrarna till tempelsalen, funnos framställda
keruber och palmer, likasom på väggarna; och på förhusets
framsida, utantill, var ett trapphus av trä.
041:026 Och slutna fönster och palmer funnos på förhusets sidoväggar, på
båda sidor, så ock i husets sidokamrar och i
trapphusen.
042:001 Och han lät mig gå ut på den yttre förgården den väg som gick åt
norr, och förde mig därefter till den byggnad med tempelkamrar,
som låg invid den avsöndrade platsen och tillika invid
murbyggnaden norrut,
042:002 till långsidan, som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr;
men bredden var femtio alnar.
042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen på den inre förgården och
ut emot stengolvet på den yttre förgården lågo avsatserna på det
ena husets framvägg mitt emot avsatserna på det andra husets
framvägg, i tre våningar.
042:004 Och framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den
inre förgården, en alnsbred väg; och ingångarna lågo mot norr.
042:005 Men de översta tempelkamrarna voro mindre än de andra, ty
avsatserna på framväggen togo bort mer rum från dem än från de
nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
042:006 Ty kamrarna lågo i tre våningar och hade inga pelare, såsom
förgårdarna hade; därför blevo de översta våningens kamrar mer
indragna än den nedersta och den mellersta våningens.
042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna åt den yttre
förgården till, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar
lång.
042:008 Ty längden på tempelkammarbyggnaden utåt den yttre förgården var
femtio alnar, men åt templet till hundra alnar.
042:009 Och nedanför dessa tempelkamrar var ingången från öster, när man
ville komma till dem från den yttre förgården.
042:010 Där förgårdens skiljemur var som tjockast, lågo ock på östra
sidan tempelkamrar invid den avsöndrade platsen och tillika
invid murbyggnaden.
042:011 Och en väg gick framför dem, likadan som vägen framför
tempelkamrarna på norra sidan; och de hade samma längd och
bredd. Och alla utgångar här voro såsom där, både i fråga om
övriga anordningar och i fråga om själva dörröppningarna.
042:012 Och såsom det var med dörröppningarna på tempelkamrarna vid
södra sidan, så fanns också har en dörröppning, vid vilken en
väg begynte, en väg som gick utefter den behöriga skiljemuren,
och som låg österut, när man gick in i tempelkamrarna.
042:013 Och han sade till mig: »De norra och södra tempelkamrarna invid
den avsöndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
prästerna, som få träda fram inför HERREN, skola äta det
högheliga; där skola de förvara det högheliga, såväl spisoffer
som syndoffer och skuldoffer ty det är en helig plats.
042:014 När prästerna--som från helgedomen icke strax få begiva sig
till den yttre förgården--hava kommit ditin, skola de där
lämna kvar de kläder i vilka de hava gjort tjänst, ty dessa äro
heliga; först när de hava iklätt sig andra kläder, få de träda
ut på den plats som är för folket.»
042:015 När han nu hade slutat uppmätningen av det inre huset, lät han
mig gå ut till den port som låg mot öster. Och han mätte platsen
runt omkring.
042:016 Han mätte med sin mätstång åt östra sidan: den höll efter
mätstången fem hundra stänger runt omkring.
042:017 Han mätte åt norra sidan: den höll efter mätstången fem hundra
stänger runt omkring.
042:018 Han mätte ock åt södra sidan: den höll efter mätstången fem
hundra stänger.
042:019 Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången fem
hundra stänger.
042:020 Åt alla fyra sidorna mätte han platsen. Den var omgiven av en
mur, som utefter platsens längd höll fem hundra stänger och
utefter dess bredd fem hundra stänger. Och den skulle skilja det
heliga från det som icke var heligt.
043:001 Och han lät mig gå åstad till porten, den port som vette åt
öster.
043:002 Då såg jag Israels Guds härlighet komma österifrån, och dånet
därvid var såsom dånet av stora vatten, och jorden lyste av hans
härlighet.
043:003 Och den syn som jag då såg var likadan som den jag såg, när jag
kom för att fördärva staden; det var en syn likadan som den jag
såg vid strömmen Kebar. Och jag föll ned på mitt ansikte.
043:004 Och HERRENS härlighet kom in i huset genom den port som låg mot
öster.
043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig in på den inre
förgården, och jag såg att HERRENS härlighet uppfyllde huset.
043:006 Då hörde jag en röst tala till mig från huset, under det att en
man stod bredvid mig.
043:007 Den sade till mig: Du människobarn, detta är den plats där min
tron är, den plats där mina fötter skola stå, där jag vill bo
ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer
orena mitt eviga namn, varken de själva eller deras konungar,
med sin trolösa avfällighet, med sina konungars döda kroppar och
med sina offerhöjder:
043:008 de som satte sin tröskel invid min tröskel, och sin dörrpost vid
sidan av min dörrpost, så att allenast muren var mellan mig och
dem, och som så orenade mitt heliga namn med de styggelser de
bedrevo, varför jag ock förgjorde dem i min vrede.
043:009 Men nu skola de skaffa sin trolösa avfällighet och sina
konungars döda kroppar långt bort ifrån mig, så att jag kan bo
ibland dem evinnerligen.
043:010 Men du, människobarn, förkunna nu för Israels barn om detta hus,
på det att de må blygas för sina missgärningar. Må de mäta det
härliga byggnadsverket.
043:011 Om de då blygas för allt vad de hava gjort, så kungör för dem
och teckna för deras ögon upp husets form och inredning, dess
utgångar och ingångar, alla dess former och alla stadgar därom,
alla dess former och alla lagar därom, så att de akta på hela
dess form och alla stadgar därom och göra efter dem.
043:012 Detta är lagen om huset: på toppen av berget skall hela dess
område runt omkring vara högheligt. Ja, detta är lagen om
huset.
043:013 Men dessa voro måtten på altaret i alnar, var aln en handsbredd
längre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hög och en
aln bred, och kanten på ramen, runt omkring utmed randen, var
ett kvarter hög; detta var altarets underlag.
043:014 Avståndet från bottenramen vid marken upp till den nedre
avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från
den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och
bredden var en aln.
043:015 Altarhärden höll fyra alnar; och från altarhärden stodo de fyra
hornen uppåt.
043:016 Och altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att
dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
043:017 Och avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred,
utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den höll en halv
aln, och dess bottenram sträckte sig en aln runt omkring. Och
altarets trappsteg vette åt öster.
043:018 Och han sade till mig: »Du människobarn, så säger Herren,
HERREN: Dessa äro stadgarna om altaret för den dag då det bliver
färdigt, så att man kan offra brännoffer och stänka blod därpå.
043:019 Då skall du åt de levitiska prästerna giva en ungtjur till
syndoffer, åt dem som äro av Sadoks säd, och som få träda fram
till mig, säger Herren, HERREN, för att göra tjänst inför mig.
043:020 Och du skall taga något av dess blod och stryka på altarets fyra
hörn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runt omkring; så
skall du rena det och bringa försoning för det.
043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanför helgedomen
skall den brännas upp på en därtill bestämd plats, som hör till
huset.
043:022 Och nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer;
och man skall rena altaret med den, på samma sätt som man renade
det med tjuren.
043:023 När du så har fullbordat reningen, skall du föra fram en felfri
ungtjur och en felfri vädur av småboskapen.
043:024 Dem skall du föra fram inför HERREN, och prästerna skola strö
salt på dem och offra dem såsom brännoffer åt HERREN.
043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
en ungtjur och en vädur av småboskapen, båda felfria, skall man
likaledes offra.
043:026 Under sju dagar skall man sålunda bringa försoning för altaret
och rena det och inviga det.
043:027 Men sedan dessa dagar hava gått till ända, skola prästerna på
åttonde dagen och allt framgent offra på altaret edra brännoffer
och tackoffer; och jag skall då hava behag till eder, säger
Herren, HERREN».
044:001 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
kom vette åt öster; den var nu stängd.
044:002 Och HERREN sade till mig: »Denna port skall förbliva stängd och
icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN,
Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den vara
stängd.
044:003 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och
hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom
portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.»
044:004 Därefter förde han mig genom norra porten till platsen framför
huset; och jag fick se huru HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS
hus. Då föll jag ned på mitt ansikte.
044:005 och HERREN sade till mig: Du människobarn, akta på och se med
dina ögon, och hör med dina öron allt vad jag nu talar med dig
om alla stadgar angående HERRENS hus och om alla lagar som röra
det; och giv akt på huru man går in i huset genom alla
helgedomens utgångar.
044:006 Och säg till Israels hus, det gensträviga: Så säger Herren,
HERREN: Nu må det vara nog med alla de styggelser I haven
bedrivit, I av Israels hus,
044:007 I som haven låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret
kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har
blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
blod. Så har mitt förbund blivit brutet, för att icke nämna alla
edra andra styggelser.
044:008 I haven icke själva förrättat tjänsten vid mina heliga föremål,
utan haven satt andra till att åt eder förrätta tjänsten i min
helgedom.
044:009 Så säger Herren, HERREN: Ingen främling med oomskuret hjärta och
oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de
främlingar som finnas bland Israels barn.
044:010 Utan de leviter som gingo bort ifrån mig, när Israel for vilse
de som då själva foro vilse och gingo bort ifrån mig och följde
sina eländiga avgudar, de skola bära på sin missgärning
044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttjänstgöringen vid husets
portar och annan tjänstgöring i huset; de skola slakta
brännoffer och slaktoffer åt folket, och skola stå inför dem
till att betjäna dem.
044:012 Eftersom de betjänade dem inför deras eländiga avgudar och så
blevo för Israels hus en stötesten till missgärning, därför
betygar jag om dem med upplyft hand, säger Herren, HERREN, att
de skola få bära på sin missgärning.
044:013 De skola icke få nalkas mig, till att förrätta prästerlig tjänst
inför mig, eller till att nalkas något av mina heliga föremål,
nämligen de högheliga, utan de skola bära på sin skam och på de
styggeliga synder som de hava bedrivit.
044:014 Och jag skall sätta dem till att förrätta tjänsten i huset vid
allt tjänararbete där, allt som där skall utföras.
044:015 Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som förrättade
tjänsten vid min helgedom, när de övriga israeliterna foro vilse
och gingo bort ifrån mig, de skola få träda fram till mig för
att göra tjänst inför mig; de skola stå inför mitt ansikte för
att offra åt mig fett och blod, säger Herren, HERREN.
044:016 De skola gå in i min helgedom, och de skola träda fram till mitt
bord för att göra tjänst inför mig och förrätta vad som är att
förrätta åt mig.
044:017 Och när de komma in i den inre förgårdens portar, skola de
ikläda sig linnekläder; de få icke hava på sig något av ylle,
när de göra tjänst i den inre förgårdens portar och inne i
huset.
044:018 De skola hava huvudbonader av linne på sina huvuden, och
benkläder av linne omkring sina länder; de skola icke omgjorda
sig med något som framkallar svett.
044:019 Och när de sedan gå ut på den yttre förgården, till folket på
den yttre förgården, skola de taga av sig de kläder i vilka de
hava gjort tjänst, och skola lämna dem kvar i helgedomens
tempelkamrar och ikläda sig andra kläder, för att de icke må
göra folket heligt med sina kläder.
044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller låta håret
växa fritt, utan skola klippa sitt huvudhår kort.
044:021 Och vin får ingen präst dricka, när han har kommit in på den
inre förgården.
044:022 En änka eller en frånskild kvinna får han icke taga till hustru
åt sig, utan allenast en jungfru av Israels barns släkt; dock
får han taga en änka, om hon är änka efter en präst.
044:023 Och de skola lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
044:024 Och i rättssaker skola de uppträda såsom domare och skola avdöma
dem efter mina rätter. Och mina lagar och stadgar skola de
iakttaga vid alla mina högtider, och mina sabbater skola de
hålla heliga.
044:025 Ingen av dem får orena sig genom att gå in till någon död
människa; allenast genom fader eller moder eller son eller
dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhört
någon man må han ådraga sig orenhet.
044:026 Men när han därefter har blivit ren, skall man räkna för honom
ytterligare sju dagar;
044:027 och på den dag då han går in i helgedomen, på den inre
förgården, för att göra tjänst i helgedomen, då skall han bära
fram ett syndoffer för sig, säger Herren, HERREN.
044:028 Och deras arvedel skall bestå däri att jag själv skall vara
deras arvedel. Och I skolen icke giva dem någon besittning i
Israel, ty jag själv är deras besittning.
044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret få de äta, och allt
tillspillogivet i Israel skall höra dem till.
044:030 Och det första av alla förstlingsfrukter av alla slag, och alla
offergärder av alla slag, vadhelst I frambären såsom offergärd,
detta skall höra prästerna till; och förstlingen av edert mjöl
skolen I giva åt prästen, för att du må bringa välsignelse över
ditt hus.
044:031 Intet självdött eller ihjälrivet djur, vare sig fågel eller
boskapsdjur, få prästerna äta.
045:001 Och när I genom lottkastning fördelen landet till arvedel, då
skolen I åt HERREN giva en offergärd, en helig del av landet, i
längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
skall vara heligt till hela sitt omfång runt omkring.
045:002 Härav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
hundra alnar i längd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
till utmark där runt omkring femtio alnar.
045:003 Av det tillmätta stycket skall du alltså avmäta ett område,
tjugufem tusen alnar i längd och tio tusen i bredd; där skall
helgedomen, det högheliga, ligga.
045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhöra
prästerna, som göra tjänst i helgedomen, dem som få träda fram
till att göra tjänst inför HERREN; detta skall vara en plats åt
dem för deras hus, så ock en helig plats för helgedomen.
045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i längd och tio tusen i
bredd, skall tillhöra leviterna, som göra tjänst i huset, såsom
deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
045:006 Och åt staden skolen I giva till besittning ett område, fem
tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i längd, motsvarande det
heliga offergärdsområdet; det skall höra hela Israels hus till.
045:007 Och fursten skall på båda sidor om det heliga offergärdsområdet
och stadens besittning få ett område, beläget invid det heliga
offergärdsområdet och stadens besittning, dels på västra sidan,
västerut, dels ock på östra sidan, österut, och I längd
motsvarande en stamlotts utsträckning från västra gränsen till
östra.
045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
Israel. Och mina furstar skola då icke mer förtrycka mitt folk,
utan skola låta Israels hus få behålla sitt land efter sina
stammar.
045:009 Så säger Herren, HERREN: Nu må det vara nog, I Israels furstar.
Skaffen bort våld och förtryck, och öven rätt och rättfärdighet;
hören upp att driva mitt folk ifrån hus och hem, säger Herren,
HERREN.
045:010 Riktig våg, riktig efa, riktigt bat-mått skolen I hava.
045:011 Efan och bat-måttet skola hålla samma mått, så att bat-måttet
rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
av en homer; ty efter homern skall man bestämma måtten.
045:012 Sikeln skall innehålla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
siklar, femton siklar skall minan innehålla hos eder.
045:013 Detta är den offergärd I skolen giva: en sjättedels efa av var
homer vete och en sjättedels efa av var homer korn;
045:014 vidare den stadgade gärden av olja, räknat efter bat av olja: en
tiondedels bat av var kor (som är ett mått på tio bat och lika
med en homer, ty tio bat utgöra en homer);
045:015 vidare av småboskapen från Israels betesmarker ett djur på vart
tvåhundratal, till spisoffer, brännoffer och tackoffer, för att
bringa försoning för folket, säger Herren, HERREN.
045:016 Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd
åt fursten i Israel.
045:017 Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer
och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla
Israels hus' högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels
hus.
045:018 Så säger Herren, HERREN: På första dagen i första månaden skall
du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
045:019 Och prästen skall taga något av syndoffrets blod och stryka på
husets dörrpost och på altaravsatsens fyra hörn och på
dörrposten till den inre förgårdens port.
045:020 Så skall du ock göra på sjunde dagen i månaden, om så är, att
någon har syndat ouppsåtligen och av fåkunnighet; på detta sätt
skolen I bringa försoning för huset.
045:021 På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i
sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat
bröd.
045:022 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i
landet offra en tjur till syndoffer.
045:023 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under
de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och
sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.
045:024 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.
045:025 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden
frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana
syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.
046:001 Så säger Herren, HERREN: Den inre förgårdens port, den som
vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna,
men på sabbatsdagen skall den öppnas; likaledes skall den öppnas
på nymånadsdagen.
046:002 Och då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och
ställa sig vid portens dörrpost; och när prästerna offra hans
brännoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja på portens
tröskel och därefter gå ut. Men porten skall icke stängas förren
om aftonen.
046:003 Och folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbedja
inför HERREN vid ingången till samma port.
046:004 Och brännoffret som fursten skall frambära åt HERREN skall på
sabbatsdagen utgöras av sex felfria lamm och en felfri vädur.
046:005 Och såsom spisoffer skall han frambära en efa till väduren, men
till lammen såsom spisoffer så mycket han vill giva, jämte en
hin olja till var efa.
046:006 Men på nymånadsdagen skall han frambära en felfri ungtjur, sex
lamm och en vädur, allasammans felfria.
046:007 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
efa till väduren, och till lammen så mycket han vill anskaffa,
jämte en hin olja till var efa.
046:008 Och när fursten vill gå in, skall han gå in genom portens
förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
046:009 Men när folket i landet kommer inför HERRENS ansikte vid
högtiderna, då skall den som har gått in genom norra porten för
att tillbedja gå ut genom södra porten, och den som har gått in
genom södra porten skall gå ut genom norra porten; ingen skall
gå tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
man skall gå ut genom den motsatta.
046:010 Och fursten skall gå in tillsammans med de andra, när de gå in;
och när de gå ut, skola de gå ut tillsammans.
046:011 Men vid fester och högtider skall spisoffret utgöras av en efa
till var tjur och en efa till var vädur, och till lammen av så
mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.
046:012 Och när fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
brännoffer eller ett tackoffer såsom frivilligt offer åt HERREN,
då skall man öppna åt honom den port som vetter åt öster, och
han skall offra sitt brännoffer och sitt tackoffer alldeles så,
som han plägar offra på sabbatsdagen; och därefter skall han gå
ut och sedan han har gått ut, skall man stänga porten.
046:013 Du skall dagligen offra såsom brännoffer åt HERREN ett felfritt
årsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sådant.
046:014 Och såsom spisoffer skall du därtill offra var morgon en
sjättedels efa, så ock en tredjedels hin olja för att fukta
mjölet--detta såsom spisoffer åt HERREN, såsom evärdlig rätt
för beständigt.
046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon såsom
dagligt brännoffer.
046:016 Så säger Herren, HERREN: Om fursten giver någon av sina söner en
gåva, så bliver det dennes arvedel, det skall höra hans söner
till; de skola besitta det såsom arv.
046:017 Men om han av sin arvedel giver något såsom gåva åt någon av
sina tjänare, så skall detta tillhöra denne intill friåret; då
skall det återgå till fursten. Hans arvedel är det ju, och hans
söner skall det tillfalla.
046:018 Fursten må icke taga något av folkets arvedel och så kränka den
i deras besittningsrätt; allenast av sin egen besittning må han
giva arvedelar åt sina söner, för att ingen av mitt folk skall
bliva undanträngd från sin särskilda besittning.
046:019 Och han förde mig genom den ingång som låg vid sidan av porten
till de heliga tempelkamrar som voro bestämda för prästerna, och
som vette åt norr; och jag såg att där var en plats längst uppe
i väster.
046:020 Och han sade till mig: »Detta är den plats där prästerna skola
koka skuldoffret och syndoffret, och där de skola baka
spisoffret, för att icke behöva bära ut det på den yttre
förgården och så göra folket heligt.»
046:021 Därefter lät han mig gå ut på den yttre förgården och förde mig
omkring till förgårdens fyra hörn; och jag såg då att i vart och
ett av förgårdens hörn fanns en gård.
046:022 I förgårdens fyra hörn funnos kringstängda gårdar, fyrtio alnar
långa och trettio alnar breda; dessa fyra hörngårdar voro lika
stora.
046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrättat
eldstäder till kokning.
046:024 Och han sade till mig: »Detta är de kök i vilka husets tjänare
skola koka folkets slaktoffer.»
047:001 Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick
jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty
husets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husets
södra sidovägg, söder om altaret.
047:002 Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring
på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt
öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.
047:003 Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot
öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över
vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.
047:004 Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet,
och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen
alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp
till länderna.
047:005 Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström
som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man
måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
047:006 Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?»
Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.
047:007 Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stor
myckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.
047:008 Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östra
kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i
havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så
bliver vattnet där sunt.
047:009 Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla
levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där
mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliver
havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.
047:010 Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till
En-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckan
vara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
alldeles såsom i Stora havet.
047:011 Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skola
tjäna till saltberedning.
047:012 Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda
fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas
frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny
frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter
skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
047:013 Så säger Herren, HERREN: Dessa äro de gränser efter vilka I
skolen utskifta landet såsom arvedel åt Israels tolv stammar
(varvid Josef får mer än en lott).
047:014 I skolen få det till arvedel, den ene såväl som den andre,
därför att jag med upplyft hand har lovat att giva det åt edra
fader; så skall nu detta land tillfalla eder såsom arvsegendom.
047:015 Detta skall vara landets gräns på norra sidan: från Stora havet
längs Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Sedad,
047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
områden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans område.
047:017 Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
område och vidare allt längre norrut och upp mot Hamats
område. Detta är norra sidan.
047:018 Och på östra sidan skall gränsen begynna mellan Hauran och
Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av
Jordan; från nordgränsen nedåt, utmed Östra havet, skolen I mäta
ut den. Detta är östra sidan.
047:019 Och på sydsidan, söderut, skall gränsen gå från Tamar till
Meribots vatten vid Kades, till bäcken, fram till Stora
havet. Detta är sydsidan, söderut.
047:020 Och på västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå
från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går
till Hamat. Detta är västra sidan.
047:021 Och I skolen utskifta detta land åt eder efter Israels stammar.
047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel åt eder
själva och åt främlingarna som bo ibland eder och hava fött barn
ibland eder. Ty de skola av eder hållas lika med infödda
israeliter; de skola tillfalla eder såsom en arvedel bland
Israels stammar.
047:023 I den stam där främlingen bor, där skolen I giva honom hans
arvedel, säger Herren, HERREN.
048:001 Och dessa äro namnen på stammarna. Vid norra gränsen längs efter
Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Hamat, vidare bort mot
Hasar-Enan--med Damaskus' område jämte Hamat i norr--där
skall Dan hava en lott, så att hela sträckan från östra sidan
till västra tillhör honom.
048:002 Och närmast Dans område skall Aser hava en lott, från östra
sidan till västra.
048:003 Och närmast Asers område skall Naftali hava en lott, från östra
sidan till västra.
048:004 Och närmast Naftalis område skall Manasse hava en lott, från
östra sidan till västra.
048:005 Och närmast Manasses område skall Efraim hava en lott, från
östra sidan till västra.
048:006 Och närmast Efraims område skall Ruben hava en lott, från östra
sidan till västra.
048:007 Och närmast Rubens område skall Juda hava en lott, från östra
sidan till västra.
048:008 Och närmast Juda område skall från östra sidan till västra
sträcka sig det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd,
tjugufem tusen alnar i bredd, och i längd lika med en stamlotts
längd från östra sidan till västra; och helgedomen skall ligga
där i mitten.
048:009 Det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd åt HERREN
skall vara i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
048:010 Och av detta heliga offergärdsområde skall ett stycke tillhöra
prästerna, i norr tjugufem tusen alnar, i väster tio tusen i
bredd, i öster likaledes tio tusen i bredd och i söder tjugufem
tusen i längd; och HERRENS helgedom skall ligga där i mitten.
048:011 Det skall tillhöra prästerna, dem som hava blivit helgade bland
Sadoks söner, dem som hava förrättat tjänsten åt mig, och som
icke, såsom leviterna gjorde, foro vilse, när de övriga
israeliterna foro vilse.
048:012 Därför skall en särskild offergärdsdel av den från landet
avtagna offergärden tillhöra dem såsom ett högheligt område
invid leviternas.
048:013 Men leviterna skola få ett område motsvarande prästernas, i
längd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen--längden
överallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
048:014 Och de få icke sälja något därav; det bästa landet må man icke
byta bort eller eljest överlåta åt någon annan, ty det är helgat
åt HERREN.
048:015 Men de fem tusen alnar som bliva över på bredden invid de
tjugufem tusen skola utgöra ett icke heligt område för staden,
dels till att bo på, dels såsom utmark; och staden skall ligga
där i mitten.
048:016 Och detta är måttet på den: norra sidan fyra tusen fem hundra
alnar, södra sidan fyra tusen fem hundra, på östra sidan fyra
tusen fem hundra, och västra sidan fyra tusen fem hundra.
048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut är två hundra femtio
alnar, söderut två hundra femtio, österut två hundra femtio och
västerut två hundra femtio.
048:018 Och vad som bliver över på långsidan utmed det heliga
offergärdsområdet, nämligen tio tusen alnar österut och tio
tusen västerut--ty det skall sträcka sig utmed det heliga
offergärdsområdet--av detta skall avkastningen tjäna till föda
åt stadens bebyggare.
048:019 Alla stadens bebyggare från alla Israels stammar skola bruka
det.
048:020 Hela offergärdsområdet skall alltså vara tjugufem tusen alnar i
längd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergärdsområde
som I given såsom gärd skall bilda en fyrkant, stadens
besittning inberäknad.
048:021 Och fursten skall få vad som bliver över på båda sidor om det
heliga offergärdsområdet och stadens besittning, nämligen landet
invid det tjugufem tusen alnar breda offergärdsområdet, ända
till östra gränsen, och likaledes västerut landet utefter det
tjugufem tusen alnar breda området, ända till västra
gränsen. Dessa områden, motsvarande stamlotterna, skola tillhöra
fursten. Och det heliga offergärdsområdet med det heliga huset
skall ligga mitt emellan dem.
048:022 Med sin gräns å ena sidan mot leviternas besittning, å andra
sidan mot stadens, skall detta område ligga mitt emellan
furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga
mellan Juda område och Benjamins område.
048:023 Därefter skola de återstående stammarna komma. Först skall
Benjamin hava en lott från östra sidan till västra.
048:024 Och närmast Benjamins område skall Simeon hava en lott, från
östra sidan till västra.
048:025 Och närmast Simeons område skall Isaskar hava en lott, från
östra sidan till västra.
048:026 Och närmast Isaskars område skall Sebulon hava en lott, från
östra sidan till västra.
048:027 Och närmast Sebulons område skall Gad hava en lott, från östra
sida till västra.
048:028 Och närmast Gads område, på dess sydsida, söderut, skall gränser
gå från Tamar över Meribas vatten vid Kades till bäcken, fram
emot Stora havet.
048:029 Detta är det land som I genom lottkastning skolen utdela åt
Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
stamlotter, säger Herren, HERREN.
048:030 Och följande utgångar skall staden hava: På norra sidan skall
den hålla ett mått av fyra tusen fem hundra alnar,
048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
skola tre ligga i norr: den första Rubens port, den andra Juda
port, den tredje Levi port.
048:032 Och på östra sidan skall den ock hålla fyra tusen fem hundra
alnar och hava tre portar: den första Josefs port, den andra
Benjamins port, den tredje Dans port.
048:033 Sammalunda skall ock södra sidan hålla ett mått av fyra tusen
fem hundra alnar och hava tre portar: den första Simeons port,
den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
048:034 Västra sidan skall hålla fyra tusen fem hundra alnar och hava
tre portar: den första Gads port, den andra Asers port, den
tredje Naftali port.
048:035 Runt omkring skall den hålla aderton tusen alnar. Och stadens
namn skall allt framgent vara: Här är HERREN.