001:001 Adam, Set, Enos,
001:002 Kenan, Mahalalel, Jered,
001:003 Hanok, Metusela, Lemek,
001:004 Noa, Sem, Ham och Jafet.
001:005 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
001:006 Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma.
001:007 Javans söner voro Elisa och Tarsisa, kittéerna och rodanéerna.
001:008 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
001:009 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
söner voro Saba och Dedan.
001:010 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett
välde på jorden.
001:011 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
001:012 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått,
och kaftoréerna.
001:013 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
001:014 så ock jebuséerna, amoréerna och girgaséerna,
001:015 hivéerna, arkéerna, sinéerna,
001:016 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
001:017 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us,
Hul, Geter och Mesek.
001:018 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
001:019 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans
tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
001:020 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
001:021 Hadoram, Usal, Dikla,
001:022 Ebal, Abimael, Saba,
001:023 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
001:024 Sem, Arpaksad, Sela,
001:025 Eber, Peleg, Regu,
001:026 Serug, Nahor, Tera,
001:027 Abram, det är Abraham
001:028 Abrahams söner voro Isak och Ismael.
001:029 Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare
Kedar, Adbeel och Mibsam,
001:030 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
001:031 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels söner.
001:032 Och de söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde voro Simran,
Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner voro Saba
och Dedan.
001:033 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
dessa voro Keturas söner.
001:034 Och Abraham födde Isak. Isaks söner voro Esau och Israel.
001:035 Esaus söner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
001:036 Elifas' söner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
och Amalek
001:037 Reguels söner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.
001:038 Men Seirs söner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
Disan.
001:039 Lotans söner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
001:040 Sobals söner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och
Sibeons söner voro Aja och Ana.
001:041 Anas söner voro Dison. Och Disons söner voro Hamran, Esban,
Jitran och Keran.
001:042 Esers söner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner voro Us
och Aran.
001:043 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu
någon israelitisk konung var konung där: Bela, Beors son, och
hans stad hette Dinhaba.
001:044 När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter
honom.
001:045 När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter
honom.
001:046 När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
001:047 När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
001:048 När Samla dog, blev Saul, från Rehobot vid floden, konung efter
honom.
001:049 När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
001:050 När Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
var dotter till Me-Sahab.
001:051 Men när Hadad hade dött, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
001:052 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
001:053 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
001:054 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.
002:001 Dessa voro Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar
och Sebulon,
002:002 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
002:003 Judas söner voro Er, Onan och Sela; dessa tre föddes åt honom av
Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, misshagade
HERREN; därför dödade han honom.
002:004 Och Tamar, hans sonhustru, födde åt honom Peres och Sera, så att
Judas söner voro tillsammans fem.
002:005 Peres' söner voro Hesron och Hamul.
002:006 Seras söner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
tillsammans fem.
002:007 Men Karmis söner voro Akar, som drog olycka över Israel, när han
trolöst förgrep sig på det tillspillogivna.
002:008 Och Etans söner voro Asarja.
002:009 Och de söner som föddes åt Hesron voro Jerameel, Ram och
Kelubai.
002:010 Och Ram födde Amminadab, och Amminadab födde Naheson, hövding
för Juda barn.
002:011 Naheson födde Salma, och Salma födde Boas.
002:012 Boas födde Obed, och Obed födde Isai.
002:013 Isai födde Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab, den andre,
och Simea, den tredje,
002:014 Netanel, den fjärde, Raddai, den femte,
002:015 Osem, den sjätte, David, den sjunde.
002:016 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas söner
voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
002:017 Och Abigail födde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
002:018 Och Kaleb, Hesrons son, födde ett barn av kvinnkön, Asuba,
därtill ock Jeriot; och dessa voro henne söner: Jeser, Sobab och
Ardon.
002:019 Och när Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru åt sig, och hon
födde åt honom Hur.
002:020 Och Hur födde Uri, och Uri födde Besalel.
002:021 Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
henne tog han till hustru, när han var sextio år gammal. Och hon
födde åt honom Segub.
002:022 Och Segub födde Jair; denne hade tjugutre städer i Gileads land.
002:023 Men gesuréerna och araméerna togo ifrån dem Jairs byar jämte
Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa voro
söner till Makir, Gileads fader.
002:024 Och sedan Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru
Abia åt honom Ashur, Tekoas fader.
002:025 Och Jerameels, Hesrons förstföddes, söner voro Ram, den
förstfödde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
002:026 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
till Onam.
002:027 Och Rams, Jerameels förstföddes, söner voro Maas, Jamin och
Eker.
002:028 Onams söner voro Sammai och Jada; och Sammais söner voro Nadab
och Abisur.
002:029 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon födde åt honom Aban och
Molid.
002:030 Nadabs söner voro Seled och Appaim. Seled dog barnlös.
002:031 Men Appaims söner voro Jisei; Jiseis söner voro Sesan; Sesans
söner voro Alai.
002:032 Jadas, Sammais broders, söner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog
barnlös.
002:033 Men Jonatans söner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels
söner.
002:034 Men Sesan hade inga söner, utan allenast döttrar. Nu hade Sesan
en egyptisk tjänare som hette Jarha.
002:035 Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och
hon födde åt honom Attai.
002:036 Attai födde Natan, och Natan födde Sabad.
002:037 Sabad födde Eflal, och Eflal födde Obed.
002:038 Obed födde Jehu, och Jehu födde Asarja.
002:039 Asarja födde Heles, och Heles födde Eleasa.
002:040 Eleasa födde Sisamai, och Sisamai födde Sallum.
002:041 Sallum födde Jekamja, och Jekamja födde Elisama.
002:042 Och Kalebs, Jerameels broders, söner voro Mesa, hans förstfödde,
som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, söner.
002:043 Men Hebrons söner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
002:044 Sema födde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem födde Sammai.
002:045 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.
002:046 Och Efa, Kalebs bihustru, födde Haran, Mosa och Gases; och Haran
födde Gases.
002:047 Och Jadais söner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
002:048 Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
002:049 Hon födde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.
002:050 Dessa voro Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var
Sobal Kirjat-Jearims fader,
002:051 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
002:052 Söner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hälften
av Hammenuhot-släkten.
002:053 Men Kirjat-Jearims släkter voro jeteriterna, putiterna,
sumatiterna och misraiterna. Från dem utgingo sorgatiterna och
estaoliterna.
002:054 Salmas söner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
så ock hälften av manahatiterna, sorgiterna.
002:055 Och de skriftlärdes släkter, deras som bodde i Jaebes, voro
tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kainéer
som härstammade från Hammat, fader till Rekabs släkt.
003:001 Dessa voro de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den
förstfödde, av Ahinoam från Jisreel; Daniel, den andre, av
Abigail från Karmel;
003:002 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
konungen i Gesur; Adonia, den fjärde, Haggits son;
003:003 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjätte, av hans
hustru Egla.
003:004 Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år
och sex månader. I Jerusalem åter regerade han i trettiotre år.
003:005 Och dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
003:006 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
003:007 Noga, Nefeg, Jafia,
003:008 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
003:009 Detta var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna;
och Tamar var deras syster.
003:010 Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa;
hans son var Josafat.
003:011 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
003:012 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
003:013 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
003:014 Hans son var Amon; hans son var Josia.
003:015 Josias söner voro Johanan den förstfödde, Jojakim, den andre,
Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde.
003:016 Jojakims söner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
003:017 Jekonjas söner voro Assir och dennes son Sealtiel,
003:018 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
003:019 Pedajas söner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels söner voro
Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
003:020 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
tillsammans fem.
003:021 Hananjas söner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner,
Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner.
003:022 Sekanjas söner voro Semaja, Semajas söner voro Hattus, Jigeal,
Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
003:023 Nearjas söner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
tre.
003:024 Eljoenais söner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
Delaja och Anani, tillsammans sju.
004:001 Judas söner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
004:002 Och Reaja, Sobals son, födde Jahat, och Jahat födde Ahumai och
Lahad. Dessa voro sorgatiternas släkter.
004:003 Och dessa voro Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
deras syster hette Hasselelponi,
004:004 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro
söner till Hur, Efratas förstfödde, Bet-Lehems fader.
004:005 Och Ashur, Tekoas fader, hade två hustrur, Helea och Naara.
004:006 Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
Dessa voro Naaras söner.
004:007 Och Heleas söner voro Seret, Jishar och Etnan.
004:008 Och Kos födde Anub och Hassobeba, så ock Aharhels, Harums sons,
släkter.
004:009 Men Jaebes var mer ansedd än sina bröder; hans moder hade givit
honom namnet Jaebes, i det hon sade: »Jag har fött honom
med smärta.»
004:010 Och Jaebes åkallade Israels Gud och sade: »O att du ville
välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med
mig! O att du ville avvända vad ont är, så att jag sluppe att
känna någon smärta!» Och Gud lät det ske, som han begärde.
004:011 Och Kelub, Suhas broder, födde Mehir; han var Estons fader.
004:012 Och Eston födde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
fader. Dessa voro männen från Reka.
004:013 Och Kenas söner voro Otniel och Seraja. Otniels söner voro
Hatat.
004:014 Och Meonotai födde Ofra. Och Seraja födde Joab, fader till
Timmermansdalens släkt, ty dessa voro timmermän.
004:015 Och Kalebs, Jefunnes sons, söner voro Iru, Ela och Naam, så ock
Elas söner och Kenas.
004:016 Och Jehallelels söner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
004:017 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och
kvinnan blev havande och födde Mirjam, Sammai och Jisba,
Estemoas fader.
004:018 Och hans judiska hustru födde Jered, Gedors fader, och Heber,
Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro
söner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till
hustru.
004:019 Och söner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
garmiten, och maakatiten Estemoa.
004:020 Och Simons söner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Och Jiseis söner voro Sohet och Sohets son.
004:021 Söner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
Maresas fader, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus,
av Asbeas hus,
004:022 vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
herrar över Moab, så ock Jasubi-Lehem. Men detta tillhör en
avlägsen tid.
004:023 Dessa voro krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera; de
bodde där hos konungen och voro i hans arbete.
004:024 Simeons söner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
004:025 Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
004:026 Mismas söner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
dennes son Simei.
004:027 Och Simei hade sexton söner och sex döttrar; men hans bröder
hade icke många barn. Och deras släkt i sin helhet förökade sig
icke så mycket som Juda barn.
004:028 Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
004:029 i Bilha, i Esem och i Tolad,
004:030 i Betuel, i Horma och i Siklag,
004:031 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa
voro deras städer, till dess att David blev konung.
004:032 Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan--fem
städer;
004:033 därtill alla deras byar, som lågo runt omkring dessa städer,
ända till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
särskilda släktregister.
004:034 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
004:035 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
Asiel,
004:036 och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
Benaja,
004:037 så ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
till Simri son till Semaja.
004:038 Dessa nu nämnda voro hövdingar i sina släkter, och deras
familjer utbredde sig och blevo talrika.
004:039 Och de drogo fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för
att söka bete för sin boskap.
004:040 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
och där var stilla och lugnt, ty de som förut bodde där voro
hamiter.
004:041 Men dessa som här hava blivit upptecknade vid namn kommo i
Hiskias, Juda konungs, tid och förstörde deras tält och slogo de
meiniter som funnos där och gåvo dem till spillo, så att de nu
icke mer äro till, och bosatte sig i deras land; ty där fanns
bete för deras boskap.
004:042 Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis söner,
stodo i spetsen för dem.
004:043 Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
de sig där och bo där ännu i dag.
005:001 Och Rubens söner, Israels förstföddes--han var nämligen den
förstfödde, men därför att han oskärade sin faders bädd, blev
hans förstfödslorätt given åt Josefs, Israels sons, söner, dock
icke så, att denne skulle upptagas i släktregistret såsom den
förstfödde;
005:002 ty väl var Juda den mäktigaste bland sina bröder, och furste
blev en av hans avkomlingar, men förstfödslorätten blev dock
Josefs--
005:003 Rubens, Israels förstföddes, söner voro Hanok och Pallu, Hesron
och Karmi.
005:004 Joels söner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
Simei,
005:005 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
005:006 så ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
Assyrien, förde bort i fångenskap; han var hövding för
rubeniterna.
005:007 Och hans bröder voro, efter sina släkter, när de upptecknades i
släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
005:008 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
i Aroer, och hans boningsplatser nådde ända till Nebo och
Baal-Meon.
005:009 Och österut nådde hans boningsplatser ända fram till öknen som
sträcker sig ifrån floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
i Gileads land.
005:010 Men i Sauls tid förde de krig mot hagariterna, och dessa föllo
för deras hand; då bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
östra sidan av Gilead.
005:011 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
Basan ända till Salka:
005:012 Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanai och
Safat i Basan.
005:013 Och deras bröder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
005:014 Dessa voro söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
Jado, son till Bus.
005:015 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras
familjer.
005:016 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, så ock på
alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig.
005:017 Alla dessa blevo upptecknade i släktregistret i Jotams, Juda
konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.
005:018 Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam, de av
dem, som voro krigsdugliga och buro sköld och svärd och spände
båge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
hundra sextio stridbara män.
005:019 Och de förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
Nodab.
005:020 Och seger beskärdes dem i striden mot dessa, så att hagariterna
och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
till Gud under striden, och han bönhörde dem, därför att de
förtröstade på honom.
005:021 Och såsom byte förde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
kameler, två hundra femtio tusen får och två tusen åsnor, så ock
ett hundra tusen människor.
005:022 Ty många hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan
bosatte de sig i deras land och bodde där ända till
fångenskapen.
005:023 Halva Manasse stams barn bodde ock där i landet, från Basan ända
till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
talrika.
005:024 Och dessa voro huvudmän för sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmän,
namnkunniga män, huvudmän för sina familjer.
005:025 Men de blevo otrogna mot sina fäders Gud, i det att de i trolös
avfällighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk där i
landet, som Gud hade förgjort för dem.
005:026 Då uppväckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lät folket
föras bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena
hälften av Manasse stam, och lät dem komma till Hala, Habor,
Hara och Gosans ström, där de äro ännu i dag.
006:001 Levis söner voro Gerson, Kehat och Merari.
006:002 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:003 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons söner voro Nadab
och Abihu, Eleasar och Itamar.
006:004 Eleasar födde Pinehas, Pinehas födde Abisua.
006:005 Abisua födde Bucki, och Bucki födde Ussi.
006:006 Ussi födde Seraja, och Seraja födde Merajot.
006:007 Merajot födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
006:008 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Ahimaas.
006:009 Ahimaas födde Asarja, och Asarja födde Johanan.
006:010 Johanan födde Asarja; det var han som var präst i det tempel som
Salomo byggde i Jerusalem.
006:011 Asarja födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
006:012 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Sallum.
006:013 Sallum födde Hilkia, och Hilkia födde Asarja.
006:014 Asarja födde Seraja, och Seraja födde Josadak.
006:015 Men Josadak måste gå med i fångenskap, när HERREN lät Juda och
Jerusalem föras bort genom Nebukadnessar.
006:016 Levis söner voro Gersom, Kehat och Merari.
006:017 Och dessa voro namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
006:018 Och Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:019 Meraris söner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas
släkter, efter deras fäder.
006:020 Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
son Simma,
006:021 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
Jeaterai.
006:022 Kehats söner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
son Assir,
006:023 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
006:024 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes
son Saul.
006:025 Elkanas söner voro Amasai och Ahimot.
006:026 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var
Nahat.
006:027 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
006:028 Och Samuels söner voro Vasni, den förstfödde, och Abia.
006:029 Meraris söner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
dennes son Ussa,
006:030 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
006:031 Och dessa voro de som David anställde för att ombesörja sången i
HERRENS hus, sedan arken hade fått en vilostad.
006:032 De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel såsom
sångare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
stodo där och förrättade sin tjänst, såsom det var föreskrivet
för dem.
006:033 Dessa voro de som så tjänstgjorde, och dessa voro deras söner:
Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till
Samuel,
006:034 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
006:035 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
006:036 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
Sefanja,
006:037 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
006:038 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
006:039 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats på hans högra sida,
Asaf, son till Berekja, son till Simea,
006:040 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
006:041 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
006:042 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
006:043 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
006:044 Och deras bröder, Meraris barn stodo på den vänstra sidan: Etan
son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
006:045 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
006:046 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
006:047 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
006:048 Och deras bröder, de övriga leviterna, hade blivit givna till
allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
006:049 Men Aron och hans söner ombesörjde offren på brännoffersaltaret
och på rökelsealtaret, och skulle utföra all förrättning i det
allraheligaste och bringa försoning för Israel, alldeles såsom
Mose, Guds tjänare, hade bjudit.
006:050 Och dessa voro Arons söner: hans son Eleasar, dennes son
Pinehas, dennes son Abisua,
006:051 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
006:052 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
006:053 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
006:054 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tältläger inom
deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt--ty dem
träffade nu lotten--
006:055 åt dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
omkring.
006:056 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt
Kaleb, Jefunnes son.
006:057 Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med
dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
006:058 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
006:059 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
006:060 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
utmarker och Anatot med dess utmarker, så att deras städer
tillsammans utgjorde tretton städer, efter deras släkter.
006:061 Och Kehats övriga barn fingo ur en stamsläkt, nämligen den
stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, genom
lottkastning tio städer.
006:062 Gersoms barn åter fingo, efter sina släkter, ur Isaskars stam,
ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
tretton städer.
006:063 Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads
stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.
006:064 Så gåvo Israels barn åt leviterna dessa städer med deras
utmarker.
006:065 Genom lottkastning gåvo de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons
barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de
namngåvo.
006:066 Och bland Kehats barns släkter fingo några följande städer ur
Efraims stam såsom sitt område:
006:067 Man gav dem fristäderna Sikem med dess utmarker i Efraims
bergsbygd, Geser med dess utmarker,
006:068 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
006:069 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
utmarker;
006:070 och ur ena hälften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
Bileam med dess utmarker. Detta tillföll Kehats övriga barns
släkt.
006:071 Gersoms barn fingo ur den släkt som utgjorde ena hälften av
Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
dess utmarker;
006:072 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
utmarker,
006:073 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
006:074 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
utmarker,
006:075 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
006:076 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.
006:077 Meraris övriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
utmarker och Tabor med dess utmarker,
006:078 och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur
Rubens stam Beser i öknen med dess utmarker, Jahas med dess
utmarker,
006:079 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
006:080 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
dess utmarker,
006:081 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
007:001 Och Isaskars söner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
tillsammans fyra.
007:002 Tolas söner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
huvudmän för sina familjer, ättlingar av Tola, tappra stridsmän,
upptecknade efter sin ättföljd. I Davids tid var deras antal
tjugutvå tusen sex hundra.
007:003 Ussis söner voro Jisraja, och Jisrajas söner voro Mikael, Obadja
och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmän.
007:004 Och med dem följde stridbara härskaror, trettiosex tusen man,
efter sin ättföljd och sina familjer; ty de hade många hustrur
och barn.
007:005 Och deras bröder i alla Isaskars släkter voro tappra stridsmän;
åttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
deras släktregister.
007:006 Benjamins söner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
007:007 Belas söner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän;
de som voro upptecknade i deras släktregister utgjorde tjugutvå
tusen trettiofyra.
007:008 Bekers söner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers söner.
007:009 De som voro upptecknade i deras släktregister, efter sin
ättföljd, efter huvudmannen för sina familjer, tappra stridsmän,
utgjorde tjugu tusen två hundra.
007:010 Jediaels söner voro Bilhan; Bilhans söner voro Jeus, Benjamin,
Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
007:011 Alla dessa voro Jediaels söner, upptecknade efter huvudmännen
för sina familjer, tappra stridsmän, sjutton tusen två hundra
stridbara krigsmän.
007:012 Och Suppim och Huppim voro Irs söner.--Men Husim voro Ahers
söner.
007:013 Naftalis söner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
söner.
007:014 Manasses söner voro Asriel, som kvinnan födde; hans arameiska
bihustru födde Makir, Gileads fader.
007:015 Och Makir tog hustru åt Huppim och Suppim. Hans syster hette
Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade döttrar.
007:016 Och Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet
Peres, men hans broder hette Seres. Hans söner voro Ulam och
Rekem.
007:017 Ulams söner voro Bedan. Dessa voro söner till Gilead, son till
Makir, son till Manasse.
007:018 Och hans syster var Hammoleket; hon födde Is-Hod, Abieser och
Mahela.
007:019 Och Semidas söner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
007:020 Och Efraims söner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
007:021 dennes son Sabad och dennes son Sutela, så ock Eser och
Elead. Och män från Gat, som voro födda där i landet, dräpte dem,
därför att de hade dragit ned för att taga deras boskapshjordar.
007:022 Då sörjde Efraim, deras fader, i lång tid, och hans bröder kommo
för att trösta honom.
007:023 Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde
en son; och han gav honom namnet Beria, därför
att det hade skett under en olyckstid för hans
hus.
007:024 Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, så
ock Ussen-Seera.
007:025 Och hans son var Refa; hans son var Resef, ävensom Tela; hans
son var Tahan.
007:026 Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
007:027 Hans son var Non; hans son var Josua.
007:028 Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
underlydande orter, österut Naaran och västerut Geser med
underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, ända
till Aja med underlydande orter.
007:029 Men i Manasse barns ägo voro Bet-Sean med underlydande orter,
Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
Dor med underlydande orter. Här bodde nu Josefs, Israels sons,
barn.
007:030 Asers söner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera.
007:031 Berias söner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
007:032 Och Heber födde Jaflet, Somer och Hotam, så ock Sua, deras
syster.
007:033 Och Jaflets söner voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro
Jaflets söner.
007:034 Semers söner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
007:035 Hans broder Helems söner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
007:036 Sofas söner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
007:037 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
007:038 Jeters söner voro Jefunne, Pispa och Ara.
007:039 Och Ullas söner voro Ara, Hanniel och Risja.
007:040 Alla dessa voro Asers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda
tappra stridsmän, huvudmän bland hövdingarna; och de som voro
upptecknade i deras släktregister såsom dugliga till krigstjänst
utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.
008:001 Och Benjamin födde Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre, och
Ahara, den tredje,
008:002 Noha, den fjärde, och Rafa, den femte.
008:003 Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud,
008:004 Abisua, Naaman, Ahoa,
008:005 Gera, Sefufan och Huram.
008:006 Och dessa voro Ehuds söner, och de voro familjehuvudmän för dem
som bodde i Geba, och som blevo bortförda till Manahat,
008:007 dit Gera jämte Naaman och Ahia förde bort dem: han födde Ussa
och Ahihud.
008:008 Och Saharaim födde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
från sina hustrur, Husim och Baara;
008:009 med sin hustru Hodes födde han där Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
008:010 Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa voro hans söner, huvudmän för
familjer.
008:011 Med Husim hade han fött Abitub och Elpaal.
008:012 Och Elpaals söner voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som
byggde Ono och Lod med underlydande orter.
008:013 Beria och Sema--vilka voro familjehuvudmän för Ajalons
invånare och förjagade Gats invånare--
008:014 så ock Ajo, Sasak och Jeremot.
008:015 Och Sebadja, Arad, Eder,
008:016 Mikael, Jispa och Joha voro Berias söner.
008:017 Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
008:018 Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals söner.
008:019 Och Jakim, Sikri, Sabdi,
008:020 Elienai, Silletai, Eliel,
008:021 Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis söner.
008:022 Och Jispan, Eber, Eliel,
008:023 Abdon, Sikri, Hanan,
008:024 Hananja, Elam, Antotja,
008:025 Jifdeja och Peniel voro Sasaks söner.
008:026 Och Samserai, Seharja, Atalja,
008:027 Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams söner.
008:028 Dessa vore huvudman för familjer, huvudmän efter sin ättföljd;
de bodde i Jerusalem.
008:029 I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
008:030 Och hans förstfödde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
008:031 Gedor, Ajo och Seker.
008:032 Men Miklot födde Simea. Också dessa bodde jämte sina bröder i
Jerusalem, gent emot sina bröder.
008:033 Och Ner födde Kis, Kis födde Saul, och Saul födde Jonatan,
Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
008:034 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal födde Mika.
008:035 Mikas söner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
008:036 Ahas födde Joadda, Joadda födde Alemet, Asmavet och Simri, och
Simri födde Mosa.
008:037 Mosa födde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
son var Asel.
008:038 Och Asel hade sex söner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels söner.
008:039 Och hans broder Eseks söner voro Ulam, hans förstfödde, Jeus,
den andre, och Elifelet, den tredje.
008:040 Och Ulams söner voro tappra stridsmän, som voro skickliga i att
spänna båge; och de hade många söner och sonsöner: ett hundra
femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn.
009:001 Och hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finnas
uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda fördes i
fångenskap bort till Babel för sin otrohets skull.
009:002 Men de förra invånarna som bodde där de hade sin arvsbesittning,
i sina städer, utgjordes av vanliga israeliter, präster, leviter
och tempelträlar.
009:003 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
Efraims och Manasse barn, nämligen:
009:004 Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
Bani, av Peres', Judas sons, barn;
009:005 av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner;
009:006 av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
009:007 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
son till Hassenua,
009:008 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
Jibneja,
009:009 så ock deras bröder, efter deras ättföljd, nio hundra
femtiosex. Alla dessa män voro huvudmän för familjer, var och en
för sin familj.
009:010 Och av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
009:011 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
009:012 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
009:013 så ock deras bröder, huvudmän för sina familjer, ett tusen sju
hundra sextio, dugande män i de sysslor som hörde till
tjänstgöringen i Guds hus.
009:014 Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
till Hasabja, av Meraris barn,
009:015 vidare Bakbackar, Heres och Galal, så ock Mattanja, son till
Mika, son till Sikri, son till Asaf,
009:016 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
Jedutun, så ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
bodde i netofatiternas byar.
009:017 Och dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
bröder; men Sallum var huvudmannen.
009:018 Och ända till nu göra de tjänst vid Konungsporten, på östra
sidan. Dessa voro dörrvaktarna i Levi barns läger.
009:019 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
jämte sina bröder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
tjänstgöringssyssla att hålla vakt vid tältets trösklar; deras
fäder hade nämligen i HERRENS läger hållit vakt vid ingången.
009:020 Och Pinehas, Eleasars son, hade förut varit furste över dem--
med honom vare HERREN!
009:021 Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till
uppenbarelsetältet.
009:022 Alla dessa voro utvalda till dörrvaktare vid trösklarna: två
hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i
släktregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
tjäna på heder och tro.
009:023 De och deras söner stodo därför vid portarna till HERRENS hus,
tälthuset, och höllo vakt.
009:024 Efter de fyra väderstrecken hade dörrvaktarna sina platser: i
öster, väster, norr och söder.
009:025 Och deras bröder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
dag, alltid på samma timme, infinna sig hos dem.
009:026 Ty på heder och tro voro dessa fyra anställda såsom förmän för
dörrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten
över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus.
009:027 Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem ålåg att
hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna var morgon.
009:028 Somliga av dem hade uppsikten över de kärl som användes vid
tjänstgöringen. De buro nämligen in dem, efter att hava räknat
dem, och buro sedan ut dem, efter att åter hava räknat dem.
009:029 Och somliga av dem voro förordnade till att hava uppsikten över
de andra kärlen, över alla andra helgedomens kärl, så ock över
det fina mjölet och vinet och oljan och rökelsen och de
välluktande kryddorna.
009:030 Men somliga av prästernas söner beredde salvan av de välluktande
kryddorna.
009:031 Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade
på heder och tro uppsikten över bakverket.
009:032 Och somliga av deras bröder, kehatiternas söner, hade uppsikten
över skådebröden och skulle tillreda dem för var sabbat.
009:033 Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska
familjer, vistades i kamrarna, fria ifrån annan tjänstgöring, ty
dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.
009:034 Dessa voro huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudman
efter sin ättföljd; de bodde i Jerusalem.
009:035 I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
009:036 Och hans förstfödde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
Nadab
009:037 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
009:038 Men Miklot födde Simeam. Också de bodde jämte sina bröder i
Jerusalem, gent emot sina bröder.
009:039 Och Ner födde Kis, Kis födde Saul, och Saul födde Jonatan,
Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
009:040 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal födde Mika.
009:041 Mikas söner voro Piton, Melek och Taharea.
009:042 Ahas födde Jaera, Jaera födde Alemet, Asmavet och Simri, och
Simri födde Mosa.
009:043 Mosa födde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
son var Asel.
009:044 Och Asel hade sex söner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels söner.
010:001 Och filistéerna stridde mot Israel; och Israels män flydde för
filistéerna och föllo slagna på berget Gilboa.
010:002 Och filistéerna ansatte ivrigt Saul och hans söner. Och
filistéerna dödade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls söner.
010:003 När då Saul själv blev häftigt anfallen och bågskyttarna kommo
över honom, greps han av förskräckelse för skyttarna.
010:004 Och Saul sade till sin vapendragare: »Drag ut ditt svärd och
genomborra mig därmed, så att icke dessa oomskurna komma och
hantera mig skändligt.» Men hans vapendragare ville det icke, ty
han fruktade storligen. Då tog Saul själv svärdet och störtade
sig därpå.
010:005 Men när vapendragaren såg att Saul var död, störtade han sig ock
på sitt svärd och dog.
010:006 Så dogo då Saul och hans tre söner; och alla som hörde till hans
hus dogo på samma gång.
010:007 Och när alla israeliterna i dalen förnummo att deras här hade
flytt, och att Saul och hans söner voro döda, övergåvo de sina
städer och flydde; sedan kommo filistéerna och bosatte sig i
dem.
010:008 Dagen därefter kommo filistéerna för att plundra de slagna och
funno då Saul och hans söner, där de lågo fallna på berget
Gilboa.
010:009 Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
vapen och sände dem omkring i filistéernas land och läto
förkunna det glada budskapet för sina avgudar och för folket.
010:010 Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskål hängde
de upp i Dagons tempel.
010:011 Men när allt folket i Jabes i Gilead hörde allt vad filistéerna
hade gjort med Saul,
010:012 stodo de upp, alla stridbara män, och togo Sauls och hans söners
lik och förde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
terebinten i Jabes och fastade så i sju dagar.
010:013 Detta blev Sauls död, därför att han hade begått otrohet mot
HERREN, i det att han icke hade hållit HERRENS ord, så ock
därför att han hade frågat en ande och sökt svar hos en sådan.
010:014 Han hade icke sökt svar hos HERREN; därför dödade HERREN
honom. Och sedan överflyttade han konungadömet på David, Isais
son.
011:001 Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade:
»Vi äro ju ditt kött och ben.
011:002 Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du
som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN,
din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja,
du skall vara en furste över mitt folk Israel.»
011:003 När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och
sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med
HERRENS ord genom Samuel.
011:004 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där
befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.
011:005 Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.»
Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad
011:006 Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han
skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom
först ditupp och blev så hövding.
011:007 Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det
Davids stad.
011:008 Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo
och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.
011:009 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot
var med honom
011:010 Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo
honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och
så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående
Israel.
011:011 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en
hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt
spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.
011:012 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
av de tre hjältarna.
011:013 Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade
församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med
korn. Och folket flydde för filistéerna.
011:014 Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och
slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.
011:015 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över
klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
011:016 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
011:017 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva
mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
011:018 Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten
ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det
såsom ett drickoffer åt HERREN.
011:019 Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag
skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava
vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det
hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre
hjältarna gjort.
011:020 Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde
en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och
han hade ett stort namn bland de tre.
011:021 Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och
han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock
icke.
011:022 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
lejonet i brunnen.
011:023 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem
alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin
stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom
med hans eget spjut.
011:024 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett
stort namn bland de tre hjältarna.
011:025 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de
tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för
sin livvakt.
011:026 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
son, från Bet-Lehem;
011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles;
011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
011:031 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;
pirgatoniten Benaja;
011:032 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
011:037 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;
011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab,
Serujas son;
011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son;
011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
jämte honom trettio andra;
011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och
moabiten Jitma;
011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu
höll sig undan för Saul, Kis' son; de hörde till de hjältar som
bistodo honom under kriget.
012:002 De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och
med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från
bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo:
012:003 Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner;
Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu;
012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de
trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
012:007 Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran.
012:008 Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet
i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med
sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba
såsom gaseller på bergen:
012:009 Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
012:010 Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte,
012:011 Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde,
012:012 Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde,
012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
012:014 Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den
ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så
god som tusen.
012:015 Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den
var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som
bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till
bergfästet.
012:017 Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
»Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så
är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för
att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina
händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det.»
012:018 Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd
med andekraft, och han sade:
»Dina äro vi, David,
och med dig stå vi, du Isais son.
Frid vare med dig, frid,
och frid vare med dem som bistå dig
ty din Gud har bistått dig!»
Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i
sin skara.
012:019 Från Manasse gingo några över till David, när han med
filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå
dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de
bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han
går över till sin herre Saul.
012:020 När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till
honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse.
012:021 Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans
tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären.
012:022 Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå
honom, så att hans läger blev övermåttan stort.
012:023 Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som
kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta
Sauls konungamakt över på honom:
012:024 Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra,
väpnade till strid;
012:025 av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;
012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra;
012:027 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre
tusen sju hundra;
012:028 så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå
hövitsmän;
012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den
tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
012:030 av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän,
namnkunniga män i sina familjer;
012:031 av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som
kommo för att göra David till konung;
012:032 av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och
insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla
deras stamfränder under deras befäl;
012:033 av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags
vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt;
012:034 av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen,
väpnade med sköld och spjut;
012:035 av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra;
012:036 av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen;
012:037 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med
alla slags vapen som brukas vid krigföring.
012:038 Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans
hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela
Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David
till konung.
012:039 Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty
deras bröder hade försett dem med livsmedel.
012:040 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och
Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar
livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och
russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje
rådde i Israel.
013:001 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla
furstarna.
013:002 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen
för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända
bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels
landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de
städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig
till oss;
013:003 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade
vi icke efter den.»
013:004 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty
förslaget behagade hela folket.
013:005 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända
dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från
Kirjat-Jearim.
013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är
Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp
Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter
vilken den hade fått sitt namn.
013:007 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån
Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
013:008 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt,
med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
trumpeter.
013:009 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för
att fatta I arken, ty oxarna snavade.
013:010 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade
räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned
död där inför Gud.
013:011 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade
brutit ned Ussa; och han kallade det stället
Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
013:012 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han
sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
013:013 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt
eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus
och allt vad som hörde honom till.
014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med
cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle
bygga honom ett hus.
014:002 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över
Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt,
för sitt folk Israels skull.
014:003 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David
födde ännu flera söner och döttrar.
014:004 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua,
Sobab, Natan, Salomo,
014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet,
014:006 Noga, Nefeg, Jafia,
014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.
014:008 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till
konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga
David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
014:009 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo
plundringståg,
014:010 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du
då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag
vill giva dem i din hand.»
014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då
sade David: »Gud har brutit ned mina fiender
genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick
det stället namnet Baal-Perasim.
014:012 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att
dessa skulle brännas upp i eld.
014:013 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
014:014 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke
draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du
kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
014:015 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag
då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att
slå filistéernas här.»
014:016 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo
filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
014:017 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät
fruktan för honom komma över alla folk.
015:001 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den.
015:002 Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds
ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till
att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.»
015:003 Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta
HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den.
015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
015:005 av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett
hundra tjugu;
015:006 av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två
hundra tjugu;
015:007 av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett
hundra trettio;
015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två
hundra;
015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio;
015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett
hundra tolv.
015:011 Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte
leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
015:012 Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer.
Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS,
Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt
den.
015:013 Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som
HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke
sökte honom så, som tillbörligt var.»
015:014 Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp
HERRENS, Israels Guds, ark.
015:015 Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
015:016 Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle
förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med
musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.
015:017 Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder
Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan,
Kusajas son,
015:018 och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben,
Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
dörrvaktarna.
015:019 Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler.
015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
skulle leda sången med harpor, till Seminit.
015:022 Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i
att bära, ty han var kunnig i sådant.
015:023 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen
skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.
015:025 Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen
åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
under jubel.
015:026 Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark,
offrade man sju tjurar och sju vädurar.
015:027 Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla
leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som
anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en
linne-efod.
015:028 Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och
basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och
lät psaltare och harpor ljuda.
015:029 När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David
dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt
hjärta.
016:001 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som
David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer
och tackoffer inför Guds ansikte.
016:002 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han
folket i HERRENS namn.
016:003 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav
han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
016:004 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför
HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
Israels Gud:
016:005 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare
Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå
cymbaler.
016:006 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina
trumpeter framför Guds förbundsark.
016:007 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen
att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta
sätt:
016:008 »Tacken HERREN,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland folken.
016:009 Sjungen till hans ära,
lovsägen honom,
talen om alla hans under.
016:010 Berömmen eder av hans heliga namn;
glädje sig av hjärtat
de som söka HERREN.
016:011 Frågen efter HERREN och hans makt,
söken hans ansikte beständigt.
016:012 Tänken på de underbara verk som han har gjort,
på hans under och hans muns domar,
016:013 I Israels, hans tjänares, säd,
I Jakobs barn, hans utvalda.
016:014 Han är HERREN, vår Gud;
över hela jorden gå hans domar.
016:015 Tänken evinnerligen på hans förbund,
intill tusen släkten på vad han har stadgat,
016:016 på det förbund han slöt med Abraham
och på hans ed till Isak.
016:017 Han fastställde det för Jakob till en stadga,
för Israel till ett evigt förbund;
016:018 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott.'
016:019 Då voren I ännu en liten hop,
I voren ringa och främlingar därinne.
016:020 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk
ifrån ett rike bort till ett annat.
016:021 Han tillstadde ingen att göra dem skada,
han straffade konungar för deras skull:
016:022 'Kommen icke vid mina smorda,
och gören ej mina profeter något ont.'
016:023 Sjungen till HERRENS ära,
alla länder,
båden glädje var dag,
förkunnen hans frälsning.
016:024 Förtäljen bland hedningarna hans ära,
bland alla folk hans under.
016:025 Ty stor är HERREN
och högt lovad,
och fruktansvärd är han
mer än alla gudar.
016:026 Ty folkens alla gudar äro avgudar,
men HERREN är den som har gjort himmelen.
016:027 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte,
makt och fröjd i hans boning.
016:028 Given åt HERREN,
I folkens släkter,
given åt HERREN
ära och makt;
016:029 given åt HERREN
hans namns ära,
bären fram skänker
och kommen inför hans ansikte,
tillbedjen HERREN
i helig skrud.
016:030 Bäven för hans ansikte,
alla länder;
se, jordkretsen står fast
och vacklar icke.
016:031 Himmelen vare glad,
och jorden fröjde sig,
och bland hedningarna säge man:
'HERREN är nu konung!'
016:032 Havet bruse
och allt vad däri är,
marken glädje sig
och allt som är därpå;
016:033 ja, då juble
skogens träd
inför HERREN, ty han kommer
för att döma jorden.
016:034 Tacken HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar evinnerligen,
016:035 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
församla oss och rädda oss från hedningarna,
så att vi få prisa ditt heliga namn
och berömma oss av ditt lov.'
016:036 Lovad vare HERREN, Israels Gud,
från evighet till evighet!»
Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.
016:037 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans
bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag
med de för den dagen bestämda sysslorna.
016:038 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom,
Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
016:039 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han
inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
016:040 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på
brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var
föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
016:041 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda,
på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar
evinnerligen.
016:042 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter
och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter
som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till
dörrvaktare.
016:043 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
vände om för att hälsa sitt husfolk.
017:001 Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: »Se,
jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark
står under ett tält.»
017:002 Natan sade till David: »Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är
med dig.»
017:003 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
017:004 »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du
skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
017:005 Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde
Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån
tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel.
017:006 Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som
jag har förordnat till herde för mitt folk: 'Varför haven I icke
byggt mig ett hus av cederträ?'
017:007 Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN
Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat
dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
017:008 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla
dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som
de störstes namn på jorden.
017:009 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det,
så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat.
Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom
skedde,
017:010 och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade
domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett
hus åt dig.
017:011 Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina
fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina
avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt.
017:012 Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron
för evig tid.
017:013 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika
ifrån din företrädare.
017:014 Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för
evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.»
017:015 Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn
talade nu Natan till David.
017:016 Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte
och sade: »Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom
du har låtit mig komma härtill?
017:017 Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har
talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i
tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja
mig, HERRE Gud.
017:018 Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har
bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare.
017:019 HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort
allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
017:020 HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
allt vad vi hava hört med våra öron.
017:021 Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk
Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till
ett folk--för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn,
i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du
hade förlossat ifrån Egypten?
017:022 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig
tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
017:023 Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus
bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat.
017:024 Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så
att man skall säga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över
Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
017:025 Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall
bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja
inför dig.
017:026 Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta
goda,
017:027 så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det
förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar,
det är välsignat evinnerligen.»
018:001 En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem. Därvid
tog han Gat med underlydande orter ur filistéernas hand.
018:002 Han slog ock moabiterna; så blevo moabiterna David underdåniga
och förde till honom skänker.
018:003 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, när
denne hade dragit åstad för att befästa sitt välde vid floden
Frat.
018:004 Och David tog ifrån honom ett tusen vagnar och tog till fånga
sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät
avskära fotsenorna på alla vagnshästarna, utom på ett hundra
hästar, som han skonade.
018:005 När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa
Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man
av dem.
018:006 Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus; och
araméerna blevo David underdåniga och förde till honom
skänker. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.
018:007 Och David tog de gyllene sköldar som Hadaresers tjänare hade
burit och förde dem till Jerusalem.
018:008 Och från Hadaresers städer Tibhat och Kun tog David koppar i
stor myckenhet; därav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
och kopparkärlen.
018:009 Då nu Tou, konungen i Hamat, hörde att David hade slagit
Hadaresers, konungens i Soba, hela här,
018:010 sände han sin son Hadoram till konung David för att hälsa honom
och lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med
Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
fiende. Han sände ock alla slags kärl av guld, silver och
koppar.
018:011 Också dessa helgade konung David åt HERREN, likasom han hade
gjort med det silver och guld han hade hemfört från alla andra
folk: från edoméerna, moabiterna, Ammons barn, filistéerna och
amalekiterna.
018:012 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edoméerna i Saltdalen,
aderton tusen man,
018:013 insatte han fogdar i Edom; och alla edoméer blevo David
underdåniga. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog
fram.
018:014 David regerade nu över hela Israel; och han skipade lag och rätt
åt allt sitt folk.
018:015 Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat,
Ahiluds son, var kansler.
018:016 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro präster,
och Sausa var sekreterare.
018:017 Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och
peletéerna; men Davids söner voro de förnämste vid konungens
sida.
019:001 En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
blev konung efter honom.
019:002 Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap,
eftersom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David skickade
sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så
Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att
trösta honom,
019:003 sade Ammons barns furstar till Hanun: »Menar du att David därmed
att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din
fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet
hava hans tjänare kommit till dig.»
019:004 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras
kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
019:005 Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då
sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och
konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg
hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»
019:006 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för
att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från
Aram-Maaka och från Soba.
019:007 De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen
i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför
Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och
kommo för att strida.
019:008 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
tappraste krigarna.
019:009 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid
ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit
ställde upp sig för sig själva på fältet.
019:010 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
ställde sedan upp sig mot araméerna.
019:011 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och
dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.
019:012 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
så vill jag hjälpa dig.
019:013 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom
täckes.
019:014 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
araméerna, och de flydde för honom.
019:015 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig
Joab till Jerusalem.
019:016 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden
skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.
019:017 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han
upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig
till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.
019:018 Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av
araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man
fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.
019:019 Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av
israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa
Ammons barn.
020:001 Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält,
tågade Joab ut med krigshären och härjade Ammons barns land, och
kom så och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i
Jerusalem. Och Joab intog Rabba och förstörde det.
020:002 Och David tog deras konungs krona från hans huvud, den befanns
väga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes
nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stor
myckenhet.
020:003 Och folket därinne förde han ut och söndersargade dem med sågar
och tröskvagnar av järn och med bilor. Så gjorde David mot
Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket
tillbaka till Jerusalem.
020:004 Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Geser; husatiten
Sibbekai slog då ned Sippai, en av rafaéernas avkomlingar; så
blevo de kuvade.
020:005 Åter stod en strid med filistéerna; Elhanan, Jaurs son, slog då
ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
liknade en vävbom.
020:006 Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex
fingrar och sex tår, tillsammans tjugufyra; han var ock en
avkomling av rafaéerna.
020:007 Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till
Simea, Davids broder.
020:008 Dessa voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för
Davids och hans tjänares hand.
021:001 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att
räkna Israel.
021:002 Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån
åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given
mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»
021:003 Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt.
Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres
tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man
därmed draga skuld över Israel?
021:004 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltså
drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen
till Jerusalem.
021:005 Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen
utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
svärdbeväpnade man.
021:006 Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty
konungens befallning var en styggelse för Joab.
021:007 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.
021:008 Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag
har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag
har handlat mycket dåraktigt.»
021:009 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
021:010 »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting
lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du
vill att jag skall göra dig.»
021:011 Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:
021:012 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller
förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du
kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i
landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv
inom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skall
giva honom som har sänt mig.»
021:013 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla i
HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i
människohand vill jag icke falla.»
021:014 Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män
av Israel föllo.
021:015 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men
när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade
det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är
nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid
jebuséen Ornans tröskplats.
021:016 När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel
stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin
hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda
i sorgdräkt, ned på sina ansikten.
021:017 Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folket
skulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ont
är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, må
din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
folk, så att det bliver hemsökt.»
021:018 Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David
skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans
tröskplats.
021:019 Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i
HERRENS namn.
021:020 Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra
söner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på att
tröska vete.
021:021 Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se
David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden
på sitt ansikte för David.
021:022 Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar din
säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den
för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»
021:023 Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herre
konungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag dig
fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet
till spisoffer; alltsammans giver jag.»
021:024 Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för full
betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och
offra brännoffer som jag har fått för intet.»
021:025 Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i
full vikt.
021:026 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
eld från himmelen på brännoffersaltaret.
021:027 Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i
skidan.
021:028 Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen
Ornans tröskplats, offrade han där.
021:029 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod
jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
021:030 Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka
honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.
022:001 Och David sade: »Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaret
för Israels brännoffer.»
022:002 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingar
som funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, som
skulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.
022:003 Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i
portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att
den icke kunde vägas,
022:004 och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna
förde cederträ i myckenhet till David.
022:005 David tänkte nämligen: »Min son Salomo är ung och späd, men
huset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort,
så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag vill
därför skaffa förråd åt honom.» Så skaffade David förråd i
myckenhet före sin död.
022:006 Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att bygga
ett hus åt HERREN, Israels Gud.
022:007 Och David sade till sin son Salomo: »Jag hade själv i sinnet att
bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
022:008 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt
mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i
min åsyn.
022:009 Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll
man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt
omkring; ty Salomo skall han heta, och
frid och ro skall jag låta vila över Israel i
hans dagar.
022:010 Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son,
och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans
konungatron över Israel för evig tid.
022:011 Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och få
bygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.
022:012 Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätter
dig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hålla
HERRENS, din Guds, lag.
022:013 Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de
stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga
Israel. Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke
försagd.
022:014 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
ett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter
silver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty så
mycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
må du själv anskaffa.
022:015 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
timmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i allt
slags annat arbete.
022:016 På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkning
hållas. Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!»
022:017 Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulle
understödja hans son Salomo; han sade:
022:018 »HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro på
alla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand,
och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.
022:019 Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN,
eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så att
man kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Guds
helgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn.»
023:001 Och när David blev gammal och levnadsmätt, gjorde han sin son
Salomo till konung över Israel.
023:002 Och han församlade alla Israels furstar, så ock prästerna och
leviterna.
023:003 Och leviterna blevo räknade, de nämligen som voro trettio år
gamla eller därutöver; och deras antal, antalet av alla personer
av mankön, utgjorde trettioåtta tusen.
023:004 »Av dessa», sade han, »skola tjugufyra tusen förestå sysslorna
vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmän och domare;
023:005 fyra tusen skola vara dörrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
HERREN till de instrumenter som jag har låtit göra för
lovsången.»
023:006 Och David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson
Kehat och Merari.
023:007 Till gersoniterna hörde Laedan och Simei.
023:008 Laedans söner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
tillsammans tre.
023:009 Simeis söner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
tre. Dessa voro huvudmän för Laedans familjer.
023:010 Och Simeis söner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro
Simeis söner, tillsammans fyra.
023:011 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och
Beria hade icke många barn; därför fingo de utgöra allenast en
familj, en ordning.
023:012 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
fyra.
023:013 Amrams söner voro Aron och Mose. Och Aron blev jämte sina söner
för evärdlig tid avskild till att helgas såsom höghelig, till
att för evärdlig tid antända rökelse inför HERREN och göra tjänst
inför honom och välsigna i hans namn.
023:014 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
023:015 Moses söner voro Gersom och Elieser.
023:016 Gersoms söner voro Sebuel, huvudmannen.
023:017 Och Eliesers söner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga
andra söner; men Rehabjas söner voro övermåttan talrika.
023:018 Jishars söner voro Selomit, huvudmannen.
023:019 Hebrons söner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde.
023:020 Ussiels söner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.
023:021 Meraris söner voro Maheli och Musi. Mahelis söner voro Eleasar
och Kis.
023:022 När Eleasar dog, lämnade han inga söner efter sig, utan allenast
döttrar; men Kis' söner, deras fränder, togo dessa till hustrur.
023:023 Musis söner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
023:024 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmännen för
familjerna, så många av dem som inmönstrades, vart namn räknat
särskilt, var person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid
tjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som voro tjugu år
gamla eller därutöver.
023:025 Ty David sade: »HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma
till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
023:026 därför behöva icke heller leviterna mer bära tabernaklet och
alla redskap till tjänstgöringen därvid.»
023:027 (Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av
Levi barn de som voro tjugu år gamla eller därutöver.)
023:028 De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida för
tjänstgöringen i HERRENS hus, i vad som rörde förgårdarna och
kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
tjänstgöringen i Guds hus,
023:029 vare sig det gällde skådebröden eller det fina mjölet till
spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plåtarna eller det
hopknådade mjölet, eller något mått och mål,
023:030 eller att var morgon göra tjänst genom att tacka och lova
HERREN, och likaledes var afton,
023:031 eller att offra alla brännoffer åt HERREN på sabbaterna, vid
nymånaderna och vid högtiderna, till bestämt antal och såsom det
var föreskrivet för dem, beständigt, inför HERRENS ansikte.
023:032 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
uppenbarelsetältet och vid det heliga, vad Arons söner, deras
bröder, hade att iakttaga vid tjänstgöringen i HERRENS hus.
024:001 Och Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner voro
Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
024:002 Men Nadab och Abihu dogo före sin fader; och de hade inga
söner. Så blevo allenast Eleasar och Itamar präster.
024:003 Och David jämte Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av
Itamars söner, indelade dem och bestämde den ordning i vilken de
skulle göra tjänst.
024:004 Då nu Eleasars söner befunnos hava flera huvudmän än Itamars
söner, indelade man dem så, att Eleasars söner fingo sexton
huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för
sina familjer.
024:005 Man indelade dem genom lottkastning, de förra såväl som de
senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos både av
Eleasars söner och av Itamars söner.
024:006 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
upp dem i närvaro av konungen, furstarna och prästen Sadok och
Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för
prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis
för Eleasars och för Itamars familjer.
024:007 Den första lotten föll ut för Jojarib, den andra för Jedaja,
024:008 den tredje för Harim, den fjärde för Seorim,
024:009 den femte för Malkia, den sjätte för Mijamin,
024:010 den sjunde för Hackos, den åttonde för Abia,
024:011 den nionde för Jesua, den tionde för Sekanja,
024:012 den elfte för Eljasib, den tolfte för Jakim,
024:013 den trettonde för Huppa, den fjortonde för Jesebab,
024:014 den femtonde för Bilga, den sextonde för Immer,
024:015 den sjuttonde för Hesir, den adertonde för Happisses,
024:016 den nittonde för Petaja, den tjugonde för Hesekiel,
024:017 den tjuguförsta för Jakin, den tjuguandra för Gamul,
024:018 den tjugutredje for Delaja, den tjugufjärde för Maasja.
024:019 Detta blev den ordning i vilken de skulle göra tjänst, när de
gingo in i HERRENS hus, såsom det var föreskrivet för dem genom
deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
bjudit honom.
024:020 Vad angår de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael,
till Subaels barn Jedeja,
024:021 till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
024:022 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
024:023 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
tredje, och Jekameam, den fjärde.
024:024 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hörde Samur.
024:025 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hörde Sakarja.
024:026 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos söner.
024:027 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
och Ibri.
024:028 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga söner.
024:029 Till Kis, det är Kis' barn, hörde Jerameel.
024:030 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro
leviternas barn, efter deras familjer.
024:031 Också dessa kastade lott likasåväl som deras bröder, Arons
söner, i närvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och
huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen
för familjerna likasåväl som deras yngsta bröder.
025:001 Och David jämte härhövitsmännen avskilde till tjänstgöring
Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som hade profetisk anda till
att spela på harpor, psaltare och cymbaler. Och detta är
förteckningen på dem, på de män som fingo denna tjänstgöring
till åliggande.
025:002 Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner,
under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
under konungens ledning.
025:003 Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack och
lovsånger till HERREN.
025:004 Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
025:005 Alla dessa voro söner till Heman, som var konungens siare,
enligt det löfte Gud hade givit, att han ville upphöja hans
horn; därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
025:006 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, när de
utförde sången i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
och så gjorde tjänst i Guds hus; de stodo under konungens,
Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.
025:007 Och antalet av dem jämte deras bröder, av dem som hade blivit
undervisade i sången till HERREN ära, alla de däri kunniga,
utgjorde två hundra åttioåtta.
025:008 Och de kastade lott om tjänstgöringen, alla, den minste
likasåväl som den störste, den kunnige jämte lärjungen.
025:009 Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef; den andre
blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans
tolv;
025:010 den tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
025:011 den fjärde lotten kom ut för Jisri, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:012 den femte blev Netanja, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:013 den sjätte blev Buckia, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:014 den sjunde blev Jesarela, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:015 den åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
025:016 den nionde blev Mattanja, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:017 den tionde blev Simei, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv
025:018 den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
025:019 den tolfte lotten kom ut för Hasabja, med hans söner och bröder
tillsammans tolv;
025:020 den trettonde blev Subael, med sina söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:021 den fjortonde blev Mattitja, med sina söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:022 den femtonde lotten kom ut för Jeremot, med hans söner och
bröder, tillsammans tolv;
025:023 den sextonde för Hananja, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:024 den sjuttonde för Josbekasa, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:025 den adertonde för Hanani, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:026 den nittonde för Malloti, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:027 den tjugonde för Elijata, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
025:028 den tjuguförsta för Hotir, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:029 den tjuguandra för Giddalti, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:030 den tjugutredje för Mahasiot, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
025:031 den tjugufjärde för Romamti-Eser, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv.
026:001 Vad angår dörrvaktarnas avdelningar, så hörde till koraiterna
Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
026:002 Och Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael
den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
026:003 Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenai den sjunde.
026:004 Och Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den
andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, Netanel den femte,
026:005 Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletai den åttonde; ty
Gud hade välsignat honom.
026:006 Åt hans son Semaja föddes ock söner, som blevo furstar inom sin
familj, ty de voro dugande män.
026:007 Semajas söner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.
026:008 Alla dessa hörde till Obed-Edoms avkomlingar, de själva och
deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten,
tillsammans sextiotvå avkomlingar av Obed-Edom.
026:009 Meselemja hade ock söner och bröder, dugliga män, tillsammans
aderton.
026:010 Och Hosa, av Meraris barn, hade söner: Simri var huvudmannen, ty
visserligen var han icke förstfödd, men hans fader insatte honom
till huvudman;
026:011 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
fjärde. Hosas söner och bröder voro tillsammans tretton.
026:012 Dessa avdelningar av dörrvaktarna, nämligen dessa deras
huvudmän, fingo nu, likasåväl som deras bröder, sina åligganden
för att göra tjänst i HERRENS hus.
026:013 Och om var port kastade de lott, den minste såväl som den
störste, efter sina familjer.
026:014 Den lott som angav öster föll då på Selemja; och för hans son
Sakarja, en rådklok man, kastade man lott, och för honom kom ut
den lott som angav norr;
026:015 för Obed-Edom den lott som angav söder, under det att hans söner
fingo på sin del förrådshuset;
026:016 för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid
Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället
invid det andra.
026:017 Österut voro sex leviter, norrut fyra för var dag, söderut fyra
för var dag, och vid förrådshuset två i sänder;
026:018 vid Parbar västerut voro fyra vid vägen och två vid själva
Parbar.
026:019 Dessa voro dörrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
av Meraris barn.
026:020 Och av leviterna hade Ahia uppsikten över Guds hus skatter och
vården om de förråd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
åt HERREN.
026:021 Laedans barn, nämligen gersoniternas barn av Laedans släkt,
huvudmannen för gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
026:022 det är jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
uppsikten över skatterna i HERRENS hus.
026:023 Vad angår amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
ossieliterna,
026:024 så var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman
över skatterna.
026:025 Och hans bröder av Eliesers släkt voro dennes son Rehabja, dennes
son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
Selomot.
026:026 Denne Selomot och hans bröder hade uppsikten över alla förråd
som utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN av konung
David, så ock av huvudmännen för familjerna, ävensom av över-
och underhövitsmännen och av härhövitsmännen.
026:027 Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla
HERRENS hus vid makt;
026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat--korteligen, var
och en som helgade något lämnade det under Selomits och hans
bröders vård.
026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans söner till de världsliga
sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.
026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans bröder, dugliga män, ett
tusen sju hundra, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra
sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt HERREN
och till konungens tjänst.
026:031 För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter
deras ättföljd och familjer. (I Davids fyrtionde regeringsår
anställdes undersökning rörande dem; och bland dem funnos då
dugande män i Jaeser i Gilead.)
026:032 Hans bröder, dugliga män, vore två tusen sju hundra, huvudmän
för familjer. Dem satte konung David över rubeniterna, gaditerna
och ena hälften av Manasse stam, för att ombesörja alla Guds och
konungens angelägenheter.
027:001 Och detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal
med huvudmännen för deras familjer och med över- och
underhövitsmännen och med deras tillsyningsmän vilka tjänade
konungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, vilka
avdelningar kommo och avgingo skiftevis för var och en av årets
alla månader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.
027:002 Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första
månaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, befälet. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:003 Han hörde till Peres' barn och var huvudanförare för alla
härhövitsmän som tjänstgjorde under första månaden.
027:004 Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodai befälet,
det var hans avdelning; där var ock fursten Miklot. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:005 Den tredje härhövitsmannen, den som tjänstgjorde under tredje
månaden, var Benaja, prästen Jojadas son, såsom
huvudanförare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:006 Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet
över de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
027:007 Den fjärde, den som tjänstgjorde under fjärde månaden, var
Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i
hans avdelning voro tjugufyra tusen
027:008 Den femte, den som tjänstgjorde under femte månaden, var
hövitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
027:009 Den sjätte, den som tjänstgjorde under sjätte månaden, var
tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra
tusen.
027:010 Den sjunde, den som tjänstgjorde under sjunde månaden, var
peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
027:011 Den åttonde, den som tjänstgjorde under åttonde månaden, var
husatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:012 Den nionde, den som tjänstgjorde under nionde månaden, var
anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:013 Den tionde, den som tjänstgjorde under tionde månaden, var
netofatiten Maherai, som hörde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:014 Den elfte, den som tjänstgjorde under elfte månaden, var
pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
027:015 Den tolfte, den som tjänstgjorde under tolfte månaden, var
netofatiten Heldai, som hörde till Otniels släkt. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
027:016 Och Israels stamhövdingar voro dessa: furste för rubeniterna var
Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;
027:017 för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok;
027:018 för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels
son;
027:019 för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels
son;
027:020 för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse
stam Joel, Pedajas son;
027:021 för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
för Benjamin Jaasiel, Abners son;
027:022 för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamhövdingar.
027:023 Men David tog i förteckningen icke upp dem som voro under tjugu
år, ty HERREN hade lovat att han ville föröka Israel såsom
stjärnorna på himmelen.
027:024 Joab, Serujas son, begynte räkningen, men fullbordade den icke,
ty genom den kom förtörnelse över Israel; och antalet togs icke
upp i någon förteckning i konung Davids krönika.
027:025 Uppsikten över konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över
förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen
Jonatan, Ussias son;
027:026 över dem som arbetade på fältet med jordbruket Esri, Kelubs son;
027:027 över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade
samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;
027:028 över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet
gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas.
027:029 Över de fäkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och över
fäkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
027:030 över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten
Jedeja;
027:031 över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmän
över konung Davids ägodelar.
027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var rådgivare; han var en
förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var
anställd hos konungens söner.
027:033 Ahitofel var konungens rådgivare, och arkiten Husai var
konungens vän.
027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab
var konungens härhövitsman.
028:001 Och David församlade till Jerusalem alla Israels hövdingar,
stamhövdingarna och häravdelningarnas hövitsmän, dem som voro i
konungens tjänst, och över- och underhövitsmännen och
uppsyningsmännen över alla konungens och hans söners ägodelar
och boskap, så ock hovmännen och hjältarna och alla tappra
stridsmän.
028:002 Och konung David stod upp från sin plats och sade: »Hören mig,
mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett
hus till vilostad för HERRENS förbundsark och för vår Guds
fotapall, och jag hade skaffat förråd till byggnadsverket.
028:003 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus åt mitt
namn, ty du är en krigsman och har utgjutit blod.'
028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
att vara konung över Israel evärdligen. Ty Juda utvalde han
till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till konung
över hela Israel.
028:005 Och bland alla mina söner--ty HERREN har givit mig många söner
--utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENS
konungatron och härska över Israel.
028:006 Och han sade till mig: 'Din son Salomo är den som skall bygga
mitt hus och mina förgårdar; ty honom har jag utvalt till min
son, och jag skall vara hans fader.
028:007 Och jag skall befästa hans konungamakt för evigt, om han är
ståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nu
gör.'
028:008 Och nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, och
inför vår Gud, som hör det: Hållen och akten på alla HERRENS,
eder Guds, bud, så att I fån besitta det goda landet och lämna
det såsom arv åt edra barn efter eder till evärdlig tid.
028:009 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna
honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN
rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du
söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver
honom, då förkastar han dig evinnerligen.
028:010 Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
helgedomen. Var frimodig och gå till verket.»
028:011 Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och
tempelbyggnaderna, och av förrådskamrarna, de övre salarna och
de inre rummen, och av nådastolens boning;
028:012 vidare en mönsterbild av allt som han hade tänkt ut i sitt sinne
rörande förgårdarna till HERRENS hus, och rörande alla kamrarna
runt omkring för Guds hus' skatter och för de förråd som
utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN;
028:013 vidare föreskrifter rörande prästernas och leviternas
avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid
tjänstgöringen i HERRENS hus, och rörande alla kärl som skulle
användas vid tjänstgöringen i HERRENS hus,
028:014 och rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld, som kom på
vart särskilt kärl till tjänstgöringen, och rörande alla kärl av
silver, med uppgift på den vikt som kom på vart särskilt kärl
till tjänstgöringen.
028:015 Och han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande
lampor av guld, med uppgift på vikten i var särskild ljusstake
med dess lampor, så ock rörande silverljusstakarna, med uppgift
på vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
beskaffenheten av den tjänstförrättning vid vilken ljusstaken
skulle användas;
028:016 likaledes rörande vikten på guldet till skådebrödsborden, vart
bord för sig, och rörande silvret till silverborden.
028:017 Och han gav honom föreskrifter rörande gafflarna och skålarna
och kannorna av rent guld, och rörande de gyllene bägarna, med
uppgift på vikten i var särskild bägare, och rörande
silverbägarna, med uppgift på vikten i var särskild bägare;
028:018 likaså rörande rökelsealtaret av rent guld, med uppgift på
vikten; så ock en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
som skulle breda ut sina vingar och övertäcka HERRENS
förbundsark.
028:019 »Om alltsammans», sade han, »har HERREN undervisat mig genom en
skrift av sin hand, om allt som skall utföras enligt
mönsterbilden.»
028:020 Och David sade till sin son Salomo: »Var frimodig och oförfärad
och gå till verket; frukta icke och var icke försagd. Ty HERREN
Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke lämna dig och
icke övergiva dig, till dess att allt som skall utföras för
tjänstgöringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
028:021 Och se, här äro prästernas och leviternas avdelningar, som skola
förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Och till allt som skall
utföras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
vishet till allt slags arbete; därjämte äro hövdingarna och allt
folket redo till allt vad du befaller.»
029:001 Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo
den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är
stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för
HERREN Gud.
029:002 Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus
anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det
som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra
infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar,
korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i
myckenhet.
029:003 Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu
vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver
allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
029:004 tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter
renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
029:005 till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att
göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag
frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
029:006 Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels
stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika
uppsyningsmännen över konungens arbeten,
029:007 och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld,
tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
029:008 Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till
skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
029:009 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet
hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung
David gladde sig ock högeligen.
029:010 Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade:
»Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till
evighet!
029:011 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och
majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o
HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över
allt.
029:012 Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din
hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som
helst stort och starkt.
029:013 Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
029:014 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle
förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer
allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
029:015 Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder;
såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att
lita på.
029:016 HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att
bygga dig ett hus åt ditt heliga namn--från din hand hava de
kommit, och ditt är alltsammans.
029:017 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till
vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla
dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru
ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga
gåvor.
029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt
evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till
sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
029:019 Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller
dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt
detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»
029:020 Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder
Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och
de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och
offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och
tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i
myckenhet för hela Israel.
029:022 Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med
stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son,
till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
till präst.
029:023 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader
David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
029:024 Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung
Davids söner underkastade sig konung Salomo.
029:025 Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och
lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före
honom hade varit konung över Israel.
029:026 Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
029:027 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron
regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
år.
029:028 Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom
och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
029:029 Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid
såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder
och riken.