001:001 Konung David var nu gammal och kommen till hög ålder; och ehuru
man höljde täcken över honom, kunde han dock icke hålla sig
varm.
001:002 Då sade hans tjänare till honom: »Må man för min herre konungens
räkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
konungens tjänarinna och sköta honom. Om hon får ligga i din
famn, så bliver min herre konungen varm»
001:003 Så sökte de då över hela Israels land efter en skön flicka; och
de funno Abisag från Sunem och förde henne till konungen.
001:004 Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen och
betjänade honom, men konungen hade intet umgänge med henne.
001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: »Det är jag som
skall bliva konung.» Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
därtill ock femtio man som löpte framför honom.
001:006 Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: »Varför
gör du så?» Han var ock mycket fager; och hans moder hade fött
honom näst efter Absalom.
001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
prästens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia och
understödde honom.
001:008 Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
Simei, Rei och Davids hjältar höllo icke med Adonia.
001:009 Och Adonia slaktade får och fäkreatur och gödkalvar vid
Soheletstenen, som ligger vid Rogelskällan; och han inbjöd dit
alla sina bröder, konungens söner, och alla de Juda män som voro
i konungens tjänst.
001:010 Men profeten Natan, Benaja, hjältarna och sin broder Salomo
inbjöd han icke.
001:011 Då sade Natan så till Bat-Seba, Salomos moder: »Du har väl hört
att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vår herre
David vet därom?
001:012 Men jag vill nu giva dig ett råd, för att du må kunna rädda ditt
liv och din son Salomos liv.
001:013 Gå in till konung David och säg till honom: 'Har du icke, min
herre konung, själv med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din
son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på min
tron? Varför har då Adonia blivit konung?'
001:014 Och medan du ännu är där och talar med konungen, skall jag efter
dig komma in och bekräfta dina ord.»
001:015 Så gick då Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var
nu mycket gammal; och Abisag från Sunem betjänade konungen.
001:016 Och Bat-Seba bugade sig och föll ned för konungen. Då frågade
konungen: »Vad önskar du?»
001:017 Hon sade till honom: »Min herre, du har ju själv lovat din
tjänarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall
bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron.'
001:018 Men se, nu har Adonia blivit konung, fastän du, min herre
konung, ännu icke har fått veta det.
001:019 Och han har slaktat tjurar och gödkalvar och får i myckenhet,
och han har inbjudit alla konungens söner och prästen Ebjatar
och härhövitsmannen Joab; men din tjänare Salomo har han icke
inbjudit.
001:020 På dig, min herre konung, äro nu hela Israels ögon riktade, i
förväntan att du skall kungöra för dem vem som skall sitta på
min herre konungens tron efter honom.
001:021 Eljest torde hända, att när min herre konungen har gått till
vila hos sina fäder, då bliva jag och min son Salomo hållna
såsom brottslingar.»
001:022 Medan hon ännu höll på att tala med konungen, kom profeten
Natan.
001:023 Och man anmälde det för konungen och sade: »Profeten Natan är
här.» När han så kom inför konungen, föll han ned till jorden på
sitt ansikte för konungen.
001:024 Och Natan sade: »Min herre konung, är det väl du som har sagt
att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta
på din tron?
001:025 Ty han har i dag gått ned och slaktat tjurar och gödkalvar och
får i myckenhet, och har inbjudit alla konungens söner och
härhövitsmännen och prästen Ebjatar, och de hålla nu på med att
äta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'
001:026 Men mig, din tjänare, och prästen Sadok och Benaja, Jojadas son,
och din tjänare Salomo har han icke inbjudit.
001:027 Kan väl detta hava utgått från min herre konungen, utan att du
har låtit dina tjänare vet vem som skall sitta på min herre
konungens tron efter honom?»
001:028 Då svarade konung David och sade: »Kallen hit till mig
Bat-Seba.» När hon nu kom inför konungen och stod inför
konungen,
001:029 betygade konungen med ed och sade: »Så sant HERREN lever, han
som har förlossat mig från all nöd:
001:030 såsom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, då jag
sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall
sitta på min tron i mitt ställe', så vill jag denna dag göra.»
001:031 Då bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och föll ned
för konungen och sade: »Må min herre, konung David, leva
evinnerligen!»
001:032 Och konung David sade: »Kallen till mig prästen Sadok och
profeten Natan och Benaja, Jojadas son. När dessa kommo inför
konungen,
001:033 sade konungen till dem: »Tagen eder herres tjänare med eder och
sätten min son Salomo på min egen mulåsna och fören honom med
till Gihon.
001:034 Där må prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till konung
över Israel; sedan skolen I stöta i basun och ropa: 'Leve konung
Salomo!'
001:035 Därefter skolen I följa honom hitupp, och när han kommer hit,
skall han sätta sig på min tron, och så skall han vara konung i
mitt ställe. Ty det är honom jag har förordnat att vara furste
över Israel och Juda.»
001:036 Då svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: »Amen. Så
bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
001:037 Såsom HERREN har varit med min herre konungen, så vare han ock
med Salomo. Ja, må han göra hans tron ännu mäktigare än min
herres, konung Davids, tron.»
001:038 Så gingo nu prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas
son, ditned, jämte keretéerna och peletéerna, och satte Salomo
på konung Davids mulåsna och förde honom till Gihon.
001:039 Och prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde
Salomo. Därefter stötte de i basun, och allt folket ropade:
»Leve konung Salomo!»
001:040 Sedan följde allt folket honom upp, under det att de blåste på
flöjter och visade sin glädje med ett så stort jubel, att jorden
kunde rämna av deras rop.
001:041 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hörde
detta, just då de hade slutat att äta. När Joab nu hörde
basunljudet, sade han: »Varför höres detta larm från staden?»
001:042 Medan han ännu talade, kom Jonatan, prästen Ebjatars son; och
Adonia sade: »Kom hit, ty du är en rättskaffens man och har nog
ett gott glädjebudskap att förkunna.»
001:043 Jonatan svarade och sade till Adonia: »Nej, vår herre, konung
David, har gjort Salomo till konung.
001:044 Och konungen har med honom sänt åstad prästen Sadok och profeten
Natan och Benaja, Jojadas son, jämte keretéerna och peletéerna,
och de hava satt honom på konungens mulåsna.
001:045 Därefter hava prästen Sadok och profeten Natan i Gihon smort
honom till konung, och sedan hava de dragit upp därifrån under
jubel, och hela staden har kommit i rörelse. Härav kommer det
buller som I haven hört.
001:046 Salomo sitter nu ock på konungatronen.
001:047 Vidare hava konungens tjänare kommit och lyckönskat vår herre
konung David, och sagt: 'Din Gud låte Salomos namn bliva ännu
större än ditt namn, och hans tron ännu mäktigare än din tron.'
Och konungen har tillbett, nedböjd på sin säng;
001:048 ja, konungen har sagt så: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i
dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egna
ögon har fått se det!»
001:049 Då blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia förskräckta och
stodo upp och gingo bort, var och en sin väg.
001:050 Men Adonia fruktade så för Salomo, att han stod upp och gick
bort och fattade i hornen på altaret.
001:051 Och det blev berättat för Salomo: »Se, Adonia fruktar för konung
Salomo; därför har han fattat i hornen på altaret och sagt:
'Konung Salomo måste lova mig i dag med ed att han icke skall
döda sin tjänare med svärd.'»
001:052 Då sade Salomo: »Om han vill vara en rättskaffens man, så skall
icke ett hår av hans huvud falla till jorden; men om något ont
bliver funnet hos honom, så skall han dö.»
001:053 Därefter sände konung Salomo åstad och lät hämta honom från
altaret; och han kom och föll ned för konung Salomo. Då sade
Salomo till honom: »Gå hem till ditt.»
002:001 Då nu tiden tillstundade att David skulle dö, bjöd han sin son
Salomo och sade:
002:002 »Jag går nu all världens väg; så var då frimodig och visa dig
såsom en man.
002:003 Och håll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hålla, så att du vandrar
på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och rätter och
vittnesbörd, såsom det är skrivet i Moses lag, på det att du må
hava framgång i allt vad du gör, och överallt dit du vänder dig;
002:004 så att HERREN får uppfylla det ord som han talade om mig, då han
sade: 'Om dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra inför
mig i trohet och av allt sitt hjärta och av all sin själ, då'--
sade han--'skall på Israels tron aldrig saknas en avkomling av
dig.'
002:005 Vidare: du vet väl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,
huru han gjorde mot de två härhövitsmännen i Israel, Abner, Ners
son, och Amasa, Jeters son, huru han dräpte dem, så att han i
fredstid utgöt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom
hade det varit krig, lät blod komma på bältet som han hade
omkring sina länder, och på skorna som han hade på sina fötter.
002:006 Så gör nu efter din vishet, och låt icke hans grå hår få med
frid fara ned i dödsriket.
002:007 Men mot gileaditen Barsillais söner skall du bevisa godhet, så
att de få vara med bland dem som äta vid ditt bord; ty på sådant
sätt bemötte de mig, när jag flydde för din broder Absalom.
002:008 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten från
Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga förbannelser på den dag
då jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig
till mötes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och
sade: 'Jag skall icke döda dig med svärd.'
002:009 Men nu må du icke låta honom bliva ostraffad, ty du är en vis
man och vet väl vad du bör göra med honom, så att du låter hans
grå hår med blod fara ned i dödsriket.»
002:010 och David gick till vila hos sina fäder och blev begraven i
Davids stad.
002:011 Den tid David regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron
regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
år.
002:012 Och Salomo satte sig på sin fader Davids tron, och han
konungamakt blev starkt befäst.
002:013 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon
frågade då: »Har du gott att meddela?» Han svarade: »Ja.»
002:014 Därefter sade han: »Jag har något att tala med dig om.» Hon
svarade: »Tala.»
002:015 Då sade han: »Du vet själv att konungadömet tillhörde mig, och
att hela Israel fäste sina blickar på mig, i förväntan att jag
skulle bliva konung. Men så gick konungadömet ifrån mig och blev
min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
002:016 Nu har jag en enda bön till dig. Visa icke bort mig.» Hon
svarade honom: »Tala.»
002:017 Då sade han: »Säg till konung Salomo--dig visar han ju icke
bort--att han giver mig Abisag från Sunem till hustru.»
002:018 Bat-Seba svarade: »Gott! Jag skall själv tala med konungen om
dig.»
002:019 Så gick då Bat-Seba in till konung Salomo för att tala med honom
om Adonia. Då stod konungen upp och gick emot henne och bugade
sig för henne och satte sig därefter på sin stol; man ställde
ock fram en stol åt konungens moder, och hon satte sig på hans
högra sida.
002:020 Därefter sade hon: »Jag har en enda liten bön till dig. Visa
icke bort mig.» Konungen svarade henne: »Framställ din bön, min
moder; jag vill ingalunda visa bort dig.»
002:021 Då sade hon: »Låt giva Abisag från Sunem åt din broder Adonia
till hustru.»
002:022 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: »Varför begär
du endast Abisag från Sunem åt Adonia? Du kunde lika gärna
begära konungadömet åt honom--han är ju min äldste broder--
ja, åt honom och åt prästen Ebjatar och åt Joab, Serujas son.»
002:023 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: »Gud
straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall
få umgälla att han har talat detta.
002:024 Och nu, så sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
mig på min fader Davids tron, och som, enligt sitt löfte, har
uppbyggt åt mig ett hus: i dag skall Adonia dödas.»
002:025 Därefter sände konung Salomo åstad och lät utföra detta genom
Benaja, Jojadas son; denne stötte ned honom, så att han dog.
002:026 Och till prästen Ebjatar sade konungen: »Gå bort till ditt
jordagods i Anatot, ty du har förtjänat döden; men i dag vill
jag icke döda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark
framför min fader David, och eftersom du med min fader har lidit
allt vad han har fått lida.
002:027 Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom icke längre vara
HERRENS präst, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han
hade talat i Silo över Elis hus.
002:028 Då nu ryktet härom kom till Joab--som ju hade slutit sig till
Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom--flydde
han till HERRENS tält och fattade i hornen på altaret.
002:029 Men när det blev berättat för konung Salomo att Joab hade flytt
till HERRENS tält, och att han stod invid altaret, sände Salomo
åstad Benaja, Jojadas son, och sade: »Gå och stöt ned honom.»
002:030 När Benaja så kom till HERRENS tält, sade han till honom: »Så
säger konungen: Gå bort härifrån.» Men han svarade: »Nej; här
vill jag dö.» När Benaja framförde detta till konungen och sade:
»Så och så har Joab sagt, så har han svarat mig»,
002:031 sade konungen till honom: »Gör såsom han har sagt, stöt ned
honom och begrav honom, så att du befriar mig och min faders hus
från skulden för det blod som Joab utan sak har utgjutit.
002:032 Och må HERREN låta hans blod komma tillbaka över hans eget
huvud, därför att han stötte ned två män som voro rättfärdigare
och bättre än han själv, och dräpte dem med svärd, utan att min
fader David visste det, nämligen Abner, Ners son,
härhövitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, härhövitsmannen
i Juda.
002:033 Ja, deras blod skall komma tillbaka över Joabs och hans
efterkommandes huvud för evigt. Men åt David och hans
efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid
till evig tid.
002:034 Så gick då Benaja, Jojadas son, ditupp och stötte ned honom och
dödade honom; och han blev begraven där han bodde i öknen.
002:035 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över
hären; och prästen Sadok hade konungen satt i Ebjatars ställe.
002:036 Därefter sände konungen och lät kalla till sig Simei och sade
till honom: »Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där, och
därifrån får du icke gå ut, varken hit eller dit.
002:037 Ty det må du veta, att på den dag du går ut och går över bäcken
Kidron skall du döden dö. Ditt blod kommer då över ditt eget
huvud.»
002:038 Simei sade till konungen: »Vad du har talat är gott; såsom min
herre konungen har sagt, så skall din tjänare göra.» Och Simei
bodde i Jerusalem en lång tid.
002:039 Men tre år därefter hände sig att två tjänare flydde ifrån Simei
till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man berättade för
Simei och sade: »Dina tjänare äro i Gat.»
002:040 Då stod Simei upp och sadlade sin åsna och begav sig till Akis i
Gat för att söka efter sina tjänare. Simei begav sig alltså
åstad och hämtade sina tjänare från Gat.
002:041 Men när det blev berättat för Salomo att Simei hade begivit sig
från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
002:042 sände konungen och lät kalla till sig Simei och sade till honom:
»Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och
sagt till dig: 'Det må du veta, att på den dag du går ut och
begiver dig hit eller dit skall du döden dö'? Och du svarade
mig: 'Vad du har sagt är gott, och jag har hört det.'
002:043 Varför har du då icke aktat på din ed vid HERREN och på det bud
som jag har givit dig?»
002:044 Och konungen sade ytterligare till Simei: »Du känner själv allt
det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort min fader
David. HERREN skall nu låta din ondska komma tillbaka över ditt
eget huvud.
002:045 Men konung Salomo skall bliva välsignad, och Davids tron skall
bliva befäst inför HERREN till evig tid.»
002:046 På konungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram
och stötte ned honom, så att han dog. Och konungadömet blev
befäst i Salomos hand.
003:001 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog
Faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad, och
där fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt, så
ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
003:002 Emellertid offrade folket på höjderna, eftersom ännu vid denna
tid intet hus hade blivit byggt åt HERRENS namn.
003:003 Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids
stadgar, utom att han frambar offer på höjderna och tände
offereld där.
003:004 Och konungen begav sig till Gibeon för att offra där, ty detta
var den förnämsta offerhöjden; tusen brännoffer offrade Salomo
på altaret där.
003:005 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm om
natten; Gud sade: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva
dig.»
003:006 Salomo svarade: »Du har gjort stor nåd med din tjänare, min
fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet,
rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt
honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på
hans tron, såsom ju nu har skett.
003:007 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung
efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt
förstår att vara ledare och anförare.
003:008 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt,
ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas
för sin myckenhets skull.
003:009 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara
domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem
förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?»
003:010 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.
003:011 Och Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om sådant och
icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett
om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att
akta på vad rätt är,
003:012 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett
så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits
före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.
003:013 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen
både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall
vara din like.
003:014 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar
och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig
länge leva.»
003:015 Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och när
han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens
förbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; och
därefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.
003:016 Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram
inför honom.
003:017 Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinna
bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.
003:018 Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde
ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att
någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i
huset.
003:019 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl
honom.
003:020 Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under
det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin
döde son lade hon i min famn.
003:021 När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di,
fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om
morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade
fött.»
003:022 Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den som
lever, och din son är den som är död.» Men den första svarade:
»Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den
som lever.» Så tvistade de inför konungen.
003:023 Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min
son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det
är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som
lever.'»
003:024 Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hade
burit svärdet fram till konungen,
003:025 sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och given
den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.»
003:026 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till
konungen--ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen--
hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden
det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller
ditt; huggen det itu.»
003:027 Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande
barnet; döden det icke. Hon är dess moder.»
003:028 När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade
fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var
i honom till att skipa rätt.
004:001 Konung Salomo var nu konung över hela Israel.
004:002 Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var
präst;
004:003 Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat,
Ahiluds son, var kansler;
004:004 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro
präster;
004:005 Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst,
var konungens vän;
004:006 Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten
över de allmänna arbetena.
004:007 Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle
sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade
årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.
004:008 Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
004:009 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
004:010 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
004:011 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor--denne fick Salomos dotter Tafat
till hustru--;
004:012 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av
Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från
Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
004:013 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar,
som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger
i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;
004:014 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
004:015 Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo,
Basemat, till hustru;
004:016 Baana, Husais son, i Aser och Alot;
004:017 Josafat, Paruas son, i Isaskar;
004:018 Simei, Elas son, i Benjamin;
004:019 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört
Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast
en enda fogde fanns i det landet.
004:020 Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid
havet; och man åt och drack och var glad.
004:021 Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till
filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde
skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han
levde.
004:022 Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio
korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,
004:023 tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar,
gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
004:024 Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa
ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och
han hade fred på alla sidor, runt omkring,
004:025 Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt
vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så
länge Salomo levde.
004:026 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen
ridhästar.
004:027 Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos
behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos
bord; de läto intet fattas.
004:028 Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var
och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.
004:029 Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så
mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,
004:030 så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet
och all Egyptens vishet.
004:031 Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan
och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om
honom gick ut bland alla folk runt omkring.
004:032 Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro ett
tusen fem.
004:033 Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen,
som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om
fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.
004:034 Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från
alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.
005:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, sände sina tjänare till Salomo,
sedan han hade fått höra att denne hade blivit smord till konung
efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vän.
005:002 Och Salomo sände till Hiram och lät säga:
005:003 »Du vet själv att min fader David icke kunde bygga något hus åt
HERRENS, sin Guds, namn, för de krigs skull med vilka fienderna
runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under
hans fötter
005:004 Men nu har HERREN, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor; ingen
motståndare finnes, och ingen olycka är på färde.
005:005 Därför tänker jag nu på att bygga ett hus åt HERRENS, min Guds,
namn, såsom HERREN talade till min fader David, i det han sade:
'Din son, den som jag skall sätta på din tron efter dig, han
skall bygga huset åt mitt namn.'
005:006 Så bjud nu att man hugger åt mig cedrar på Libanon. Härvid skola
mina tjänare vara dina tjänare behjälpliga; och jag vill giva
dig betalning för dina tjänares arbete, alldeles såsom du själv
begär. Ty du vet själv att bland oss icke finnes någon som är så
skicklig att hugga virke som sidonierna.»
005:007 Då nu Hiram hörde Salomos ord, blev han mycket glad; och han
sade: »Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en så
vis son till att regera över detta talrika folk!»
005:008 Och Hiram sände till Salomo och lät säga: »Jag har hört det
budskap du har sänt till mig. Jag vill göra allt vad du begär i
fråga om cederträ och cypressträ.
005:009 Mina tjänare skola föra virket från Libanon ned till havet, och
jag skall låta lägga det i flottar på havet och föra det till
det ställe som du anvisar mig, och lossa det där; men du må
själv avhämta det. Du åter skall göra vad jag begär, nämligen
förse mitt hus med livsmedel.»
005:010 Så gav då Hirom åt Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han
begärde.
005:011 Men Salomo gav åt Hiram tjugu tusen korer vete, till föda för
hans hus, och tjugu korer olja av stötta oliver. Detta gav
Salomo åt Hiram för vart år.
005:012 Och HERREN hade givit Salomo vishet, såsom han hade lovat
honom. Och vänskap rådde mellan Hiram och Salomo; och de slöto
förbund med varandra.
005:013 Och konung Salomo bådade upp arbetsfolk ur hela Israel, och
arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
005:014 Dessa sände han till Libanon, tio tusen i vår månad, skiftevis,
så att de voro en månad på Libanon och två månader hemma; och
Adoniram hade uppsikten över de allmänna arbetena.
005:015 Och Salomo hade sjuttio tusen män som buro bördor, och åttio
tusen som höggo sten i bergen,
005:016 förutom de överfogdar som av Salomo voro anställda över
arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade befälet över folket
som utförde arbetet.
005:017 Och på konungens befallning bröto de stora och dyrbara stenar,
för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten,
005:018 Och Salomos byggningsmän och Hiroms byggningsmän och männen
från Gebal höggo och tillredde både det trävirke och de stenar
som behövdes till att bygga huset.
006:001 I det fyra hundra åttionde året efter Israels barns uttåg ur
Egyptens land, i det fjärde året av Salomos regering över
Israel, i månaden Siv, det är den andra månaden, begynte han
bygga huset åt HERREN.
006:002 Huset som konung Salomo byggde åt HERREN var sextio alnar långt,
tjugu alnar brett och trettio alnar högt.
006:003 Förhuset framför tempelsalen var tjugu alnar långt, framför
husets kortsida, och tio alnar brett, där det låg framför huset.
006:004 Och han gjorde fönster på huset, slutna fönster, med bjälkramar.
006:005 Och runt omkring huset, utmed dess vägg, uppförde han en
ytterbyggnad, som gick runt omkring husets väggar, både utmed
tempelsalen och utmed koret; och han gjorde däri sidokamrar runt
omkring.
006:006 Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den
mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han
hade gjort avsatser på huset runt omkring utvändigt, för att
icke behöva göra fästhål i husets väggar.
006:007 Och när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivit
färdighuggen vid stenbrottet; alltså hördes varken hammare eller
yxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes.
006:008 Dörren till mellersta sidokammaren hade sin plats på husets
södra sida, och genom en trappgång kom man upp till den
mellersta våningen, och från den mellersta våningen upp till den
tredje.
006:009 Så byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset
med inläggningar och med cederplankor i rader.
006:010 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna fem
alnar höga; och den var fäst vid huset med cederbjälkar.
006:011 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:
006:012 »Med detta hus som du nu bygger skall så ske: om du vandrar
efter mina stadgar och gör efter mina rätter och håller alla
mina bud och vandrar efter dem, så skall jag på dig uppfylla
mitt ord, det som jag talade till din fader David:
006:013 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke övergiva
mitt folk Israel.»
006:014 Så byggde nu Salomo huset och fullbordade det.
006:015 Han täckte husets väggar invändigt med bräder av cederträ. Från
husets golv ända upp till takbjälkarna överklädde han det med
trä invändigt; husets golv överklädde han med bräder av
cypressträ.
006:016 Och han täckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med
bräder av cederträ, från golvet ända upp till bjälkarna; så
inrättade han rummet därinne åt sig till ett kor: det
allraheligaste.
006:017 Och fyrtio alnar mätte den del av huset, som utgjorde
tempelsalen därframför.
006:018 Och innantill hade huset en beläggning av cederträ med
utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans
var där av cederträ, ingen sten syntes.
006:019 Och ett kor inredde han i det inre av huset för att där ställa
HERRENS förbundsark.
006:020 Och framför koret, som var tjugu alnar långt, tjugu alnar brett
och tjugu alnar högt, och som han överdrog med fint guld, satte
han ett altare, överklätt med cederträ.
006:021 Och Salomo överdrog det inre av huset med fint guld. Och med
kedjor av guld stängde han för koret; och jämväl detta överdrog
han med guld.
006:022 Alltså överdrog han hela huset med guld, till dess att hela
huset var helt och hållet överdraget med guld. Han överdrog ock
med guld hela det altare som hörde till koret.
006:023 Och till koret gjorde han två keruber av olivträ. Den ena av dem
var tio alnar hög;
006:024 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra
vinge var ock fem alnar, så att det var tio alnar från den ena
vingspetsen till den andra.
006:025 Den andra keruben var ock tio alnar. Båda keruberna hade samma
mått och samma form:
006:026 den ena keruben var tio alnar hög och likaså den andra keruben.
006:027 Och han ställde keruberna i de innersta av huset, och keruberna
bredde ut sina vingar, så att den enas ena vinge rörde vid den
ena väggen och den andra kerubens ena vinge rörde vid den andra
väggen; och mitt i huset rörde deras båda andra vingar vid
varandra.
006:028 Och han överdrog keruberna med guld.
006:029 Och alla husets väggar runt omkring utsirade han med snidverk i
form av keruber, palmer och blomsterband; så både i det inre
rummet och i det yttre.
006:030 Och husets golv överdrog han med guld; så både i det inre rummet
och i det yttre.
006:031 För ingången till koret gjorde han dörrar av
olivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant.
006:032 Och de båda dörrarna av olivträ prydde han med utsirningar i
form av keruber, palmer och blomsterband, och överdrog dem med
guld; han lade ut guldet över keruberna och palmerna.
006:033 Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter av
olivträ, i fyrkant,
006:034 och två dörrar av cypressträ, var dörr bestående av två
dörrhalvor som kunde vridas.
006:035 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och
överdrog dem med guld, som lades jämnt över snidverken.
006:036 Vidare byggde han den inre förgårdsmuren av tre varv huggna
stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.
006:037 I det fjärde året blev grunden lagd till HERRENS hus, i månaden
Siv.
006:038 Och i det elfte året, månaden Bul, det är den åttonde månaden,
var huset färdigt till alla sina delar alldeles såsom det skulle
vara. Han byggde alltså därpå i sju år.
007:001 Men på sitt eget hus byggde Salomo i tretton år, innan han fick
hela sitt hus färdigt.
007:002 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar långt, femtio alnar
brett och trettio alnar högt, med fyra rader pelare av cederträ
och med huggna bjälkar av cederträ ovanpå pelarna.
007:003 Det hade ock ett tak av cederträ över sidokamrarna, vilka vilade
på pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.
007:004 Och det hade bjälklag i tre rader; och fönsteröppningarna sutto
mitt emot varandra i tre omgångar.
007:005 Alla dörröppningar och dörrposter voro fyrkantiga, av bjälkar;
och fönsteröppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre
omgångar.
007:006 Vidare gjorde han pelarförhuset, femtio alnar långt och trettio
alnar brett, och framför detta också ett förhus med pelare, och
med ett trapphus framför dessa.
007:007 Och han gjorde tronförhuset, där han skulle skipa rätt,
domsförhuset; det var belagt med cederträ från golv till tak.
007:008 Och hans eget hus, där han själv skulle bo, på den andra gården,
innanför förhuset, var byggt på samma sätt. Salomo byggde ock
ett hus, likadant som detta förhus, åt Faraos dotter, som han
hade tagit till hustru.
007:009 Allt detta var av dyrbara stenar, avmätta såsom byggnadsblock
och sågade med såg invändigt och utvändigt, alltsammans, ända
ifrån grunden upp till taklisterna; och likaså allt därutanför,
ända till den stora förgårdsmuren.
007:010 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio
alnars längd och av åtta alnars längd.
007:011 Därovanpå lågo dyrbara stenar, avmätta såsom byggnadsblock,
ävensom cederbjälkar.
007:012 Och den stora förgårdsmuren där runt omkring var uppförd av tre
varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ. Så
var det ock med den inre förgårdsmuren till HERRENS hus, så
jämväl med husets förhus.
007:013 Och konung Salomo sände och lät hämta Hiram från Tyrus.
007:014 Denne var son till en änka av Naftali stam, och hans fader var
en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
förstånd och kunskap i fullt mått till att utföra alla slags
arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utförde
alla hans arbeten.
007:015 Han förfärdigade de båda pelarna av koppar. Aderton alnar hög
var den ena pelaren, och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget
av den andra pelaren.
007:016 Han gjorde ock två pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att
sätta ovanpå pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar högt.
007:017 Nätlika utsirningar, som bildade ett nätverk, hängprydnader i
form av kedjor funnos på pelarhuvudena som sutto ovanpå pelarna,
sju på vart pelarhuvud.
007:018 Och han gjorde pelarna så, att två rader gingo runt omkring över
det ena av de nätverk som tjänade till att betäcka
pelarhuvudena, vilka höjde sig över granatäpplena; och likadant
gjorde han på det andra pelarhuvudet.
007:019 Och pelarhuvudena som sutto ovanpå pelarna inne i förhuset voro
utformade till liljor, och mätte fyra alnar.
007:020 På båda pelarna funnos pelarhuvuden, också ovantill invid den
bukformiga delen inemot nätverket. Och granatäpplena voro två
hundra, i rader runt omkring, över det andra pelarhuvudet.
007:021 Pelarna ställde han upp vid förhuset till tempelsalen. Åt den
pelare han ställde upp på högra sidan gav han namnet Jakin, och
åt den han ställde upp på vänstra sidan gav han namnet Boas.
007:022 Överst voro pelarna utformade till liljor. Så blev då arbetet
med pelarna fullbordat.
007:023 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar från
den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
högt; och ett trettio alnar långt snöre mätte dess omfång.
007:024 Och under kanten voro gurklika sirater, som omgåvo det runt
omkring--tio alnar brett som det var--så att de gingo runt
omkring havet. De gurklika siraterna sutto i två rader, och de
voro gjutna i ett stycke med det övriga.
007:025 Det stod på tolv oxar, tre vända mot norr, tre vända mot väster,
tre vända mot söder och tre vända mot öster; havet stod ovanpå
dessa, och deras bakdelar voro alla vända inåt.
007:026 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord såsom
kanten på en bägare, i form av en utslagen lilja. Det rymde två
tusen bat.
007:027 Vidare gjorde han de tio bäckenställen, av koppar. Vart ställ
var fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar högt.
007:028 Och på följande sätt voro dessa ställ gjorda. De voro försedda
med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan
hörnlisterna.
007:029 På dessa sidolister mellan hörnlisterna funnos avbildade lejon,
tjurar och keruber, och likaså på hörnlisterna upptill. Under
lejonen och tjurarna sutto nedhängande blomsterslingor.
007:030 Vart ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och
dess fyra fötter voro försedda med bärarmar. Dessa bärarmar voro
gjutna till att sitta under bäckenet, och mitt för var och en
sutto blomsterslingor.
007:031 Sin öppning hade det inom kransstycket, som höjde sig en aln
uppåt. öppningen i detta var rund; det var så gjort, att det
kunde tjäna såsom underlag, och det mätte en och en halv
aln. Också på dess öppning funnos utsirningar. Men sidolisterna
därtill voro fyrkantiga, icke runda.
007:032 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hållare
voro fästa vid bäckenstället. Vart hjul mätte en och en halv
aln.
007:033 Hjulen voro gjorda såsom vagnshjul; och deras hållare, deras
ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.
007:034 Fyra bärarmar funnos på vart ställ, i de fyra hörnen; bärarmarna
voro gjorda i ett stycke med sitt ställ.
007:035 Överst på vart ställ var en helt och hållet rund uppsats, en
halv aln hög; och ovantill på vart ställ sutto dess hållare, så
ock dess sidolister gjorda i ett stycke därmed.
007:036 Och på hållarnas ytor och på sidolisterna inristade han keruber,
lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns på var och en, så
ock blomsterslingor runt omkring.
007:037 På detta sätt gjorde han de tio bäckenställen; de voro alla
gjutna på samma sätt och hade samma mått och samma form
007:038 Han gjorde ock tio bäcken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart
bäcken, och vart bäcken mätte fyra alnar; till vart och ett av
de tio bäckenställen gjordes ett bäcken.
007:039 Och han ställde fem av bäckenställen på högra sidan om huset och
fem på vänstra sidan om huset. Och havet ställde han på högra
sidan om huset, åt sydost.
007:040 Hirom gjorde dessa bäcken, så ock skovlarna och skålarna.
Så förde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utföra åt
konung Salomo för HERRENS hus:
007:041 nämligen två pelare, och de två klotformiga pelarhuvuden som
sutto ovanpå pelarna, och de två nätverk som skulle betäcka de
båda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpå pelarna,
007:042 därjämte de fyra hundra granatäpplena till de båda nätverken,
två rader granatäpplen till vart nätverk, för att de båda
klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe på pelarna så skulle
bliva betäckta,
007:043 Vidare de tio bäckenställen och de tio bäckenen på
bäckenställen,
007:044 så ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under
havet,
007:045 vidare askkärlen, skovlarna och skålarna, korteligen, alla redan
nämnda föremål som Hiram gjorde åt konung Salomo för HERRENS
hus. Allt var av polerad koppar.
007:046 På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellan
Suckot och Saretan.
007:047 Och för den övermåttan stora myckenhetens skull lämnade Salomo
alla föremålen ovägda, så att kopparens vikt icke blev utrönt.
007:048 Salomo gjorde ock alla övriga föremål som skulle finnas i
HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som
skådebröden skulle ligga på,
007:049 så ock ljusstakarna, fem på högra sidan och fem på vänstra
framför koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och
lamptängerna av guld,
007:050 vidare faten, knivarna, de båda slagen av skålar och fyrfaten,
av fint guld, äntligen de gyllene gångjärnen till de dörrar som
ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till
de dörrar i huset, som ledde till tempelsalen.
007:051 Sedan allt det arbete som konung Salomo lät utföra på HERRENS
hus var färdigt, förde Salomo ditin vad hans fader David hade
helgat åt HERREN: silvret, guldet och kärlen; detta lade han in
i skattkamrarna i HERRENS hus.
008:001 Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen
för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till konung
Salomo i Jerusalem, för att hämta HERRENS förbundsark upp från
Davids stad, det är Sion.
008:002 Så församlade sig då till konung Salomo alla Israels män under
högtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden.
008:003 När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfte
prästerna upp arken.
008:004 Och de hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet ditupp, jämte
alla heliga föremål som funnos i tältet; prästerna och leviterna
hämtade det ditupp.
008:005 Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels hela
menighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvid
småboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kunde
täljas eller räknas.
008:006 Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats i
husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
vingar.
008:007 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram över den plats där arken
stod, så att arken och dess stänger ovantill betäcktes av
keruberna.
008:008 Och stängerna voro så långa, att deras ändar väl kunde ses från
helgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga längre
ute. Och de hava blivit kvar där ända till denna dag.
008:009 I arken fanns intet annat än de två stentavlor som Mose hade
lagt ned däri vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels
barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
008:010 Men när prästerna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
HERRENS hus,
008:011 så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra
tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.
008:012 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
008:013 Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där
du må förbliva till evig tid.»
008:014 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
församling, under det att Israels hela församling förblev
stående.
008:015 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
sade:
008:016 'Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har
jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
den bygga ett hus där mitt namn skulle vara; men David har jag
utvalt till att råda över mitt folk Israel.'
008:017 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
HERRENS, Israels Guds, namn;
008:018 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att
bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
du har detta i sinnet;
008:019 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'
008:020 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
namn.
008:021 Och där har jag tillrett ett rum för arken, i vilken förvaras
det förbund som HERREN slöt med våra fäder, när han förde dem ut
ur Egyptens land.»
008:022 Därefter trädde Salomo fram för HERRENS altare inför Israels
hela församling, och uträckte sina händer mot himmelen
008:023 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, uppe i
himmelen eller nere på jorden, du som håller förbund och bevarar
nåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt
hjärta,
008:024 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
såsom nu har skett.
008:025 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
inför mig, såsom du har vandrat inför mig.'
008:026 Så låt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
tjänare David, min fader, bliva sanna.
008:027 Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas
himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus som
jag har byggt!
008:028 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare nu
uppsänder till dig,
008:029 och låter dina ögon natt och dag vara öppna och vända mot detta
hus--den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara där'
--så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd mot
denna plats.
008:030 Ja, hör på den åkallan som din tjänare och ditt folk Israel
uppsända, vända mot denna plats. Må du höra den och låta den
komma upp till himmelen, där du bor; och när du hör, så må du
förlåta.
008:031 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
altare i detta hus,
008:032 må du då höra det i himmelen och utföra ditt verk och skaffa
dina tjänare rätt, i det att du dömer den skyldige skyldig och
låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.
008:033 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att de
hava syndat mot dig, men de omvända sig till dig och prisa ditt
namn och bedja och åkalla dig i detta hus,
008:034 må du då höra det i himmelen och förlåta ditt folk Israels synd
och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt
deras fäder.
008:035 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför
att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du
bönhör dem,
008:036 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt
folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de
skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som
du har givit åt ditt folk till arvedel.
008:037 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot eller
rost, om gräshoppor eller gräsmaskar komma, om fienden tränger
folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan
plåga eller sjukdom kommer, vilken det vara må,
008:038 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,
vilken det vara må, eller från hela ditt folk Israel, när de var
för sig känna plågan därav i sitt hjärta och så uträcka sina
händer mot detta hus,
008:039 må du då höra det i himmelen, där du bor, och förlåta och utföra
ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
gärningar, eftersom du känner hans hjärta--ty du allena känner
alla människors hjärtan--
008:040 på det att de alltid må frukta dig, så länge de leva i det land
som du har givit åt våra fäder.
008:041 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer
ifrån fjärran land för ditt namns skull
008:042--ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din
starka hand och din uträckta arm--om någon sådan kommer och
beder, vänd mot detta hus,
008:043 må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom
främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna
ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och
förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt
namn.
008:044 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, på den väg du
sänder dem, och de då bedja till HERREN, vända i riktning mot den
stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt
ditt namn,
008:045 må du då i himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem
rätt.
008:046 Om de synda mot dig--eftersom ingen människa finnes, som icke
syndar--och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens
våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till
fiendens land, fjärran eller nära,
008:047 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och
omvända sig och åkalla dig i landet där man håller dem fångna
och säga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
ogudaktiga',
008:048 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin
själ, i sina fienders land--deras som hava fört dem i
fångenskap--och bedja till dig, vända i riktning mot sitt
land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som
du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
008:049 må du då i himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan och
skaffa dem rätt
008:050 och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
överträdelser som de hava begått mot dig, och låta dem finna
barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att dessa
förbarma sig över dem.
008:051 Ty de äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur
Egypten, den smältugnen.
008:052 Ja, låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares och
ditt folk Israels åkallan, så att du hör på dem, så ofta de ropa
till dig.
008:053 Ty du har själv avskilt dem åt dig till arvedel bland alla folk
på Jorden, såsom du talade genom din tjänare Mose, när du förde
våra fäder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.»
008:054 När Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och åkalla
HERREN, stod han upp från HERRENS altare, där han hade legat på
sina knän med händerna uträckta mot himmelen,
008:055 och trädde fram och välsignade Israels hela församling med hög
röst och sade:
008:056 »Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
såsom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda
som han lovade genom sin tjänare Mose.
008:057 Så vare då HERREN, vår Gud, med oss, såsom han har varit med
våra fäder. Han må icke övergiva oss och förskjuta oss,
008:058 utan böja våra hjärtan till sig, så att vi alltid vandra på hans
vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, dem som han har
givit våra fäder.
008:059 Och må dessa mina ord, med vilka jag har bönfallit inför HERRENS
ansikte, vara nära HERREN, vår Gud, dag och natt, så att han
skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel, efter
var dags behov;
008:060 på det att alla folk på jorden må förnimma att HERREN är Gud,
och ingen annan.
008:061 Och må edra hjärtan vara hängivna åt HERREN, vår Gud, så att I
alltjämt vandren efter hans stadgar och hållen hans bud, såsom I
nu gören.»
008:062 Och konungen jämte hela Israel offrade slaktoffer inför HERRENS
ansikte.
008:063 Till det tackoffer som Salomo offrade åt HERREN tog han tjugutvå
tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Så
invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
008:064 På samma dag helgade konungen den mellersta delen av förgården
framför HERRENS hus, ty där offrade han brännoffret, spisoffret
och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
inför HERRENS ansikte, var för litet för att brännoffret,
spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
där.
008:065 Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden, och med honom hela
Israel--en stor församling ifrån hela landet, allt ifrån det
ställe där vägen går till Hamat ända till Egyptens bäck--inför
HERRENS, vår Guds, ansikte i sju dagar och åter sju dagar,
tillsammans fjorton dagar.
008:066 På åttonde dagen lät han folket gå, och de togo avsked av
konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av glädje och
fröjd över allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjänare
David och sitt folk Israel.
009:001 Då nu Salomo hade byggt HERRENS hus färdigt, så ock
konungshuset, ävensom allt annat som han hade känt åstundan och
lust att utföra,
009:002 uppenbarade sig HERREN för andra gången för Salomo, likasom han
förut hade uppenbarat sig för honom i Gibeon.
009:003 Och HERREN sade till honom »Jag har hört den bön och åkallan som
du har uppsänt till mig; detta hus som du har byggt har jag
helgat, till att där fästa mitt namn för evig tid. Och mina ögon
och mitt hjärta skola vara där alltid.
009:004 Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, med
ostraffligt hjärta och i redlighet, så att du gör allt vad jag
har bjudit dig och håller mina stadgar och rätter
009:005 då skall jag upprätthålla din konungatron över Israel
evinnerligen, såsom jag lovade angående din fader David, när jag
sade: 'Aldrig skall på Israels tron saknas en avkomling av dig.'
009:006 Men om I och edra barn vänden om och övergiven mig, och icke
hållen de bud och stadgar som jag har förelagt eder, utan gån
bort och tjänen andra gudar och tillbedjen dem,
009:007 då skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;
och det hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkasta
ifrån mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspråk och en
visa bland alla folk.
009:008 Och huru upphöjt detta hus nu än må vara, skall då var och en
som går därförbi bliva häpen och vissla. Och när man frågar:
'Varför har HERREN gjort så mot detta land och detta hus?',
009:009 då skall man svara: 'Därför att de övergåvo HERREN, sin Gud, som
hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höllo sig till
andra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har HERREN
låtit allt detta onda komma över dem.'»
009:010 När de tjugu år voro förlidna, under vilka Salomo byggde på de
två husen, HERRENS hus och konungshuset,
009:011 gav konung Salomo tjugu städer i Galileen åt Hiram, konungen i
Tyrus, som hade försett honom med cederträ, cypressträ och guld,
så mycket han begärde.
009:012 Men när Hiram från Tyrus begav sig ut för att bese de städer som
Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,
009:013 utan han sade: »Vad är detta för städer som du har givit mig,
min broder?» Och han kallade dem Kabuls land, såsom de heta ännu
i dag.
009:014 Men Hiram sände till konungen ett hundra tjugu talenter guld.
009:015 Och på följande sätt förhöll det sig med det arbetsfolk som
konung Salomo bådade upp för att bygga HERRENS hus och hans eget
hus och Millo, ävensom Jerusalems murar, så ock Hasor, Megiddo
och Geser.
009:016 (Farao, konungen i Egypten, hade nämligen dragit upp och intagit
Geser och bränt upp det i eld och dräpt de kananéer som bodde i
staden, varefter han hade givit den till hemgift åt sin dotter,
Salomos hustru.
009:017 Men Salomo byggde upp Geser, ävensom Nedre Bet-Horon,
009:018 så ock Baalat och Tamar i öknen där i landet,
009:019 vidare alla Salomos förrådsstäder, vagnsstäderna och
häststäderna, och vad annat Salomo kände åstundan att bygga i
Jerusalem, på Libanon och eljest i hela det land som lydde under
hans välde.)
009:020 Allt det folk som fanns kvar av amoréerna, hetiterna,
perisséerna hivéerna och jebuséerna, korteligen, alla de som
icke voro av Israels barn--
009:021 deras avkomlingar, så många som funnos kvar i landet efter dem,
i det Israels barn icke hade förmått giva dem till spillo, dessa
pålade Salomo att vara arbetspliktiga tjänare, såsom de äro ännu
i dag.
009:022 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till träl, utan de blevo
krigare och blevo hans tjänare och hövitsman och kämpar, eller
uppsyningsmän över hans vagnar och ridhästar.
009:023 Överfogdarna över Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa
hade befälet över folket som utförde arbetet.
009:024 Men så snart Faraos dotter hade flyttat upp från Davids stad
till det hus som han hade byggt åt henne, byggde han ock
Millo.
009:025 Och Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och tackoffer
på det altare som han hade byggt åt HERREN, och tände därjämte
rökelsen inför HERRENS ansikte. Så hade han då gjort huset
färdigt.
009:026 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid
Elot, på stranden av Röda havet, i Edoms land.
009:027 På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt
skeppsmanskap, som åtföljde Salomos folk.
009:028 De foro till Ofir och hämtade därifrån guld, fyra hundra tjugu
talenter, som de förde till konung Salomo.
010:001 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och vad han
hade gjort för HERRENS namn, kom hon för att sätta honom på prov
med svåra frågor.
010:002 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, med kameler,
som buro välluktande kryddor och guld i stor myckenhet, så ock
ädla stenar. Och när hon kom inför Salomo, förelade hon honom
allt vad hon hade i tankarna.
010:003 Men Salomo gav henne svar på alla hennes frågor; intet var
förborgat för konungen, utan han kunde giva henne svar på allt.
010:004 När nu drottningen av Saba såg all Salomos vishet, och såg huset
som han hade byggt,
010:005 och såg rätterna på hans bord, och såg huru hans tjänare sutto
där, och huru de som betjänade honom utförde sina åligganden,
och huru de voro klädda, och vidare såg hans munskänkar, och när
hon såg brännoffren som han offrade i HERRENS hus, då blev hon
utom sig av förundran.
010:006 Och hon sade till konungen: »Sant var det tal som jag hörde i
mitt land om dig och om din vishet.
010:007 Jag ville icke tro vad man sade, förrän jag själv kom och med
egna ögon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till
hälften har blivit omtalat för mig. Du har långt mer vishet och
rikedom, än jag genom ryktet hade hört.
010:008 Sälla äro dina män, sälla äro dessa dina tjänare, som beständigt
få stå inför dig och höra din visdom.
010:009 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag i dig,
att han har satt dig på Israels tron! Ja, därför att HERREN
älskar Israel evinnerligen, därför har han satt dig till konung,
för att du skall skipa lag och rätt.»
010:010 Och hon gav åt konungen ett hundra tjugu talenter guld, så ock
välluktande kryddor i stor myckenhet, därtill ädla stenar; en så
stor myckenhet av välluktande kryddor, som drottningen av Saba
gav åt konung Salomo, har aldrig mer blivit införd.
010:011 När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, hemförde också den
från Ofir almugträ i stor myckenhet, ävensom ädla stenar.
010:012 Av almugträet lät konungen göra tillbehör till HERRENS hus och
till konungshuset, så ock harpor och psaltare för sångarna. Så
mycket almugträ har sedan intill denna dag icke införts eller
blivit sett i landet.
010:013 Konung Salomo åter gav åt drottningen av Saba allt vad hon
åstundade och begärde, och skänkte henne i sin konungsliga
frikostighet också annat därutöver. Sedan vände hon om och for
till sitt land igen med sina tjänare.
010:014 Det guld som årligen inkom till Salomo vägde sex hundra
sextiosex talenter,
010:015 förutom det som inkom genom kringresande handelsmän och genom
krämares köpenskap, så ock från Erebs alla konungar och från
ståthållarna i landet.
010:016 Och konung Salomo lät göra två hundra stora sköldar av uthamrat
guld och använde till var sådan sköld sex hundra siklar guld;
010:017 likaledes tre hundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde
till var sådan sköld tre minor guld; och konungen satte upp dem
i Libanonskogshuset.
010:018 Vidare lät konungen göra en stor tron av elfenben och överdrog
den med fint guld.
010:019 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill
avrundat; på båda sidor om sitsen voro armstöd, och två lejon
stodo utmed armstöden;
010:020 och tolv lejon stodo där på de sex trappstegen, på båda
sidor. Något sådant har aldrig blivit förfärdigat i något annat
rike.
010:021 Och alla konung Salomos dryckeskärl voro av guld, och alla kärl
i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,
det aktades icke för något i Salomos tid.
010:022 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta på havet jämte Hirams
flotta; en gång vart tredje år kom Tarsisflottan hem och förde
med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
010:023 Och konung Salomo blev större än någon annan konung på jorden,
både i rikedom och i vishet.
010:024 Från alla länder kom man för att besöka Salomo och höra den
vishet som Gud hade nedlagt i hans hjärta.
010:025 Och var och en förde med sig skänker: föremål av silver och av
guld, kläder, vapen, välluktande kryddor, hästar och
mulåsnor. Så skedde år efter år.
010:026 Salomo samlade ock vagnar och ridhästar, så att han hade ett
tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förlade
han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.
010:027 Och konungen styrde så, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i
Låglandet.
010:028 Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ett
antal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem till
bestämt pris.
010:029 Var vagn som hämtades upp från Egypten och infördes kostade sex
hundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalunda
infördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas alla
konungar och till konungarna i Aram.
011:001 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska
kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
sidoniskor och hetitiskor,
011:002 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
»I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig
med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att
avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och
älskade dem.
011:003 Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur.
Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall.
011:004 Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att
avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev
hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta
hade varit.
011:005 Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
Milkom, ammoniternas styggelse.
011:006 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i
allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.
011:007 Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas
styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok,
Ammons barns styggelse.
011:008 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att
de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar.
011:009 Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade
avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade
uppenbarat sig för honom,
011:010 och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak,
att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som
han icke hade hållit.
011:011 Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och
eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag
har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt
din tjänare.
011:012 Men för din fader Davids skull vill jag icke göra detta i din
tid; först ur din sons hand skall jag rycka det.
011:013 Dock skall jag icke rycka hela riket ifrån honom, utan en stam
skall jag giva åt din son, för min tjänare Davids skull och för
Jerusalems skull, som jag har utvalt.»
011:014 Och HERREN lät en motståndare till Salomo uppstå i edoméen
Hadad. Denne var av konungasläkten i Edom.
011:015 Ty när David var i strid med Edom, och härhövitsmannen Joab drog
upp för att begrava de slagna och därvid förgjorde allt mankön i
Edom
011:016--ty Joab och hela Israel stannade där i sex månader, till dess
att han hade utrotat allt mankön i Edom--
011:017 då flydde Adad jämte några edomeiska män som hade varit i hans
faders tjänst, och de togo vägen till Egypten; Hadad var då en
ung gosse.
011:018 De begav sig åstad från Midjan och kommo till Paran; och de togo
folk med sig från Paran och kommo så till Egypten, till Farao,
konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett
underhåll åt honom och gav honom land.
011:019 Och Hadad fann mycken nåd för Faraos ögon, så att denne gav
honom till hustru en syster till sin gemål, en syster till
drottning Tapenes.
011:020 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och
Tapenes lät avvänja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
Faraos hus bland Faraos söner.
011:021 Då nu Hadad i Egypten hörde att David hade gått till vila hos
sina fäder, och att härhövitsmannen Joab var död, sade han till
Farao: »Låt mig fara hem till mitt land.»
011:022 Men Farao sade till honom: »Vad fattas dig här hos mig, eftersom
du vill fara till ditt land?» Han svarade: »Hindra mig icke,
utan låt mig gå.