001:001 Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över
Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i
Siklag,
001:002 då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger,
med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han
kom in till David, föll han ned till jorden och bugade
sig.
001:003 David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom:
»Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»
001:004 Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Han
svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava
också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»
001:005 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom:
»Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»
001:006 Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom
svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där
fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
och ryttare ansatte honom.
001:007 När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och
jag svarade: 'Här är jag.'
001:008 Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
var en amalekit.
001:009 Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig
dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet
ännu alltjämt är kvar i mig.'
001:010 Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju
att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog
diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på
hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»
001:011 Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock
alla de män som voro där med honom.
001:012 Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen
för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och
för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.
001:013 Och David frågade den unge mannen som hade framfört
underrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jag
är son till en amalekit som lever här såsom främling.»
001:014 David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att
uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»
001:015 Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt
ned honom.» Och han slog honom till döds.
001:016 Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty
din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
dödat HERRENS smorde.'»
001:017 Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son
Jonatan,
001:018 och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den
är upptecknad i »Den redliges bok»:
001:019 »Din härlighet, Israel,
ligger slagen på dina höjder.
Huru hava icke hjältarna fallit!
001:020 Förkunnen det icke i Gat,
bebåden det ej på Askelons gator,
för att filistéernas döttrar icke må glädja sig,
de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
001:021 I Gilboa berg,
på eder må ej falla
dagg eller regn,
ej ses offergärdsskördar.
Ty hjältarnas sköld
blev där till smälek,
Sauls sköld,
ej sedan smord med olja.
001:022 Från slagnas blod,
från hjältars hull
vek Jonatans båge
icke tillbaka,
vände Sauls svärd
ej omättat åter.
001:023 Saul och Jonatan,
så kära och ljuvliga
för varandra i livet,
de blevo ej heller
skilda i döden,
de två, som voro snabbare än örnar,
starka mer än lejon.
001:024 Israels döttrar,
gråten över Saul,
över honom som klädde eder
i scharlakan och praktskrud
och prydde edra kläder
med gyllene smycken.
001:025 Huru hava icke hjältarna
fallit i striden!
Jonatan ligger slagen
på dina höjder.
001:026 Jag sörjer över dig,
du min broder Jonatan;
mycket ljuvlig var du mig.
Dyrbar var mig din kärlek,
mer än kvinnokärlek.
001:027 Huru hava icke hjältarna fallit,
de båda stridssvärden förgåtts!»
002:001 Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon
av Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågade
David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»
002:002 Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från
Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
002:003 David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt
husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.
002:004 Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda
hus.
När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead
som hade begravit Saul,
002:005 skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät
säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven
bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava
honom!
002:006 Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot
eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven
gjort detta.
002:007 Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre
Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till
konung över dem.»
002:008 Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset
och förde honom över till Mahanaim
002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och
Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga
Israel.
002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung
över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll
sig till David.
002:011 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde
sammanräknat sju år och sex månader.
002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån
Mahanaim till Gibeon.
002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte
varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om
dammen.
002:014 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och
utföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»
002:015 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin
och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
002:016 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på
varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe
kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.
002:017 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och
Israels män blevo slagna av Davids folk.
002:018 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och
Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.
002:019 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till
höger eller till vänster från Abner.
002:020 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade:
»Ja.»
002:021 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger
eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga
hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.
002:022 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill
väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag
sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»
002:023 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med
bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick
ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och
en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött
stannade där.
002:024 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned
och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt
Gibeons öken till,
002:025 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de
utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av
en och samma höjd.
002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få
oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till
ett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befaller
ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»
002:027 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då
hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra
att förfölja sina bröder.»
002:028 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och
förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.
002:029 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten;
därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen
och kommo så till Mahanaim.
002:030 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört
att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom
Asael.
002:031 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man
av Benjamin och av Abners folk.
002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och
kommo i dagningen till Hebron.
003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Därunder
blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
svagare och svagare.
003:002 I Hebron föddes söner åt David. hans förstfödde var Amnon, som
han fick med Ahinoam från Jisreel.
003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
003:004 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
Abitals son.
003:005 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru
Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
003:006 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
Abner kraftigt Sauls hus.
003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min faders
bihustru?»
003:008 För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag då
ett hundhuvud från Juda land? Just då jag bevisar barmhärtighet
mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och
icke har låtit dig falla i Davids hand, just då tillvitar du mig
att hava begått en missgärning med denna kvinna.
003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hädanefter
handlar så mot David som HERREN med ed har lovat honom:
003:010 jag vill göra så, att konungadömet tages ifrån Sauls hus, och
att i stället Davids tron bliver upprest över både Israel och
Juda, från Dan ända till Beer-Seba.»
003:011 Då tordes han icke säga ett ord mer åt Abner, av fruktan för
honom.
003:012 Men Abner skickade strax sändebud till David och lät säga: »Vem
tillhör landet?», och lät vidare säga: »Slut förbund med mig,
så skall jag bistå dig och göra så, att hela Israel går över
till dig.»
003:013 Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak
fordrar jag av dig, nämligen att du icke träder fram inför mitt
ansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, när du kommer
för att träda fram inför mitt ansikte.»
003:014 Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och
lät säga: »Giv mig åter min hustru Mikal, som jag förvärvade mig
för ett hundra filistéers förhudar.»
003:015 Då sände Is-Boset åstad och lät taga henne ifrån hennes man,
Paltiel, Lais' son.
003:016 Men hennes man gick med henne och följde henne under beständig
gråt ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: »Vänd om och
gå dina färde.» Då vände han om.
003:017 Och Abner hade underhandlat med de äldste i Israel och sagt:
»Sedan lång tid tillbaka haven I sökt att få David till konung
över eder.
003:018 Fullborden nu edert uppsåt, ty så har HERREN sagt om David:
Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel
ifrån filistéernas hand och ifrån alla dess fienders hand.»
003:019 Likaledes talade Abner härom med benjaminiterna. Därefter gick
Abner ock åstad for att tala med David i Hebron om allt vad
Israel och hela Benjamins hus hade funnit lämpligt att svara.
003:020 När då Abner, åtföljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
gjorde David ett gästabud för Abner och hans män.
003:021 Och Abner sade till David: »Jag vill stå upp och gå åstad och
församla hela Israel till min herre konungen, för att de må
sluta förbund med dig, så att du bliver konung på vad villkor
dig lyster.» Sedan lät David Abner gå, och han drog bort i frid.
003:022 Just då kommo Davids folk och Joab hem från ett strövtåg och
förde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke längre kvar
hos David i Hebron, ty denne hade låtit honom gå, och han hade
dragit bort i frid.
003:023 Men när Joab och hela hans här kom hem, berättade man för honom
och sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lät
honom gå, och han drog bort i frid.»
003:024 Då gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! Då nu
Abner hade kommit till dig, varför lät du då honom gå, så att
han fritt kunde draga sina färde?
003:025 Du känner väl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig.
Han ville utforska ditt görande och låtande, och utforska allt
vad du förehar.
003:026 Sedan, när Joab hade gått ut från David, sände han bud efter
Abner, och sändebuden förde denne tillbaka från Bor-Hassira. Men
David visste intet därom.
003:027 När Abner så hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honom
avsides till mitten av porten, under förevändning att tala
enskilt med honom; där sårade han honom till döds med en stöt i
underlivet--detta for att hämnas sin broder Asaels blod.
003:028 När David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mitt
konungadöme äro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners,
Ners sons blod.
003:029 Må det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; och
må i Joabs hus aldrig fattas män som hava flytning, eller som
äro spetälska, eller som stödja sig på krycka, eller som falla
för svärd, eller som lida brist på bröd.»
003:030 Så hade nu Joab och hans broder Abisai dräpt Abner, därför att
denne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
003:031 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
»Riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållen
dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick själv bakom
båren.
003:032 Så begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gråt vid
Abners grav, och allt folket grät.
003:033 Och konungen sjöng följande klagosång över Abner:
»Måste då Abner dö en gudlös dåres död?
003:034 Dina händer voro ju ej bundna,
dina fötter ej slagna i fjättrar.
Du föll såsom man faller för ogärningsmän.»