(^sjunger^)
Godnatt nu, min väna lilja,
Blommande i Nordanskog!
Somna sött och dö, du lilla,
Se'n kärvännen dig bedrog.
Ej allt dig dock förlåter:
I mossan graf du får,
Och när som natten gråter,
Skänks ditt minne ock en tår.
Annika.
Det är slut, slut med all vår glädje! Hör, Jan, hon är från vettet! Hon
är från vettet!
Anders.
Nej, tro inte det, kära mor. Det har allti varet hennes sed te sjunge så
i sorg som i glädje.