(^står en stund liksom i djupt eftersinnande; derefter gifver
hon till ett anskri^)
Jo, jag mins ... jag mins tydligt nu ... det var han och hon ... _hon_,
men inte _jag_! -- Gud! kunde han svika mig, och han talte nyss om tro
och kärlek!
(^Hon dignar ned på knä och sänker hufvudet mot bröstet^)
Jan.
Stackars den fattiga flickan! Hon är så vek te sinnes. Detta blir visst
hennes död, om det inte blir nånting ändå värre.