(^rusar upp från stolen^)
Kära far, för Guds skull ...
(^hejdar sig och går häftigt fram och åter^)
Brukspatronen.
Hvad vill detta säga?
Sven.
Hahaha! jag kan inte anne än skratte åt gossen. Se bare, så het han är
på gröten; låt derför saka gå hastigt och lustigt: -- Eriks och Brittas
trolofningsskål!
Erik.
Nej aldrig! Jag kan inte! jag vill inte! -- Hjelp mig att be, herr
Brukspatron! -- Ah, se der kommer Anna!
(^Han springer emot Anna, som inträder i fonden^)
Sven.
Anfäkta och förbanna sådant!
(^Alla resa sig från borden. Bondfolket närmar sig åt
förgrunden^)