(^sjunger^)
Och gossen gick sig ut i morgonstund,
Hejfilinkeli!
Så gla' och lusteli'.
Då mötte han en mö i rosendelund:
"Vill du blifva min?" sa' gossen; --
Nej, nej, nej, nej, nej!
Din blir jag väl ej,
Nog får jag en ann', sa' flickan.
Och gossen gick sig ut i middagsstund,
Hejfilinkeli!
Så gla' och lusteli'.
Då mötte han den mön i rosendelund:
"Vill du än bli min?" sa' gossen; --
Nej, nej, nej, nej, nej!
Din blir jag väl ej,
Får nog än en ann', sa' flickan.
Och gossen gick sig ut i aftonstund,
Hejfilinkeli!
Så gla' och lusteli'.
Då mötte han den mön i rosendelund:
"Nog kan jag bli din, sa' flickan; --
Nej, nej, nej, nej, nej!
Min blir du väl ej,
Nu har _jag_ en ann', sa' gossen.
Anna.
Hahaha! det var riktigt rätt gjordt åf gossen, kära Anders. Men flickan
bar sej också bra dumt åt, du. På det lilla viset skall det promt inte
gå med mej, inte. Neej, jag ska ha det ungefär så som det står i en ann'
visa om en jungfru, som knep sej inte mer och inte mindre än en
Adelsman, du? Vill du höra den visan, du?
Anders.
Ja, det kunde inte vara så ledsamt.