Den Förre. LISA och OLA i Gyllby ^komma ut ur stugan^.
Ola.
Nu är det tid, att jag tar adjö åf er, fader Sven och mor Lisa, och
tacker för god fägnad. Det li'r mot qväll och jag får lof gi mig iväg
hemåt.
Sven.
Nå så tack för i dag, fader Ola. Och det står ju fast hvad vi gjort opp
om giftermåle mellan vår son och eran doter?
Ola.
Ja gubevars, jag för min del vill inte bätter. Min Britta ska allt bli
glad öfver te få Erik, och ni tror ju, att _han_ inte har någe imot
henne?
Lisa.
Nej, dum vore han annars. Tåckre jänter som Britta i Gyllby växer inte
på hvar buske. Erik vesste inte sitt ege bäste, om han försmådde e tåcka
hustru.
Sven.
Åh, det är foll föräldrera, som ska rå i tåckre saker, skull' jag tro.
Erik _ska_ gifte sej med Britta, säjer jag; förr blir det aldri rektig
karl åf'en.
Ola.
Ja, Gudskelof, Britta är allt förståndig och arbetssam och kan ställe
bra i huse, det har jag sett, se'n hustrua mi' dog, salig menniska. --
Det är såleds sagdt som sagdt är, och jag kommer hit med Britta te
midsommersvaka i måra afta.
Lisa.
Ja, då ska vi ställe te trolofning mellan barna, och se'n låter vi med
det förste lyse för dom bort i eran körke, så att bröloppe kan få stå i
röda rappe.
Ola.
Det ska inte hinke, var ni säker på det. -- Adjö nu med er! Tack för i
dag!
Sven.
Adjö, adjö, fader Ola.
Lisa.
Helse så godt te dotra.
(^Ola går.^)
Lisa.
Jag tycker så Erik ska bli storögd, när han kommer hem och får höre att
vi ett tu tre skaffat honom e fästepige! Britta i Gyllby är allt e fin
och vacker jänte, så nock ska gossen bli belåten med te få'na, det tror
jag säkert.
Sven.
Och vi ska' också bli belåtne med te få honom bort ur huse, du Lisa. --
Men det var sant, jag ska säje dej, att Patron med son och doter har
kommet hem frå Stockholm. Tänk, om vi skull' be dom göre sej så gemene
och komme hit i måra och titte på dansen?
Lisa.
Mener du, att det kan gå an? Det vor' allt satingen så rart. -- Men se
der kommer ju herrskape på vägen. Vi ska gå och helse på dom.