Kairo. 1844.
Jan. 29.
Sedan vi ändtligen, efter 8 dagars färd på Nilen, framkommit i går
afton till _Bolak_, rådslogs ifrigt hvar jag skulle tillbringa natten
och vidare ta qvarter, tills jag hunnit få mig ett hus att hyra. Alla
öfverhopade mig med sina råd och voro mig högst besvärliga, isynnerhet
den Turkiska officern eller polisen, som hela vägen försökt att få
förmyndareskap öfver mig, men som jag alltid till min stora
tillfredsställelse kunnat snäsa af. Nu fick jag honom ej att tiga,
förrän jag rätt brutalt bad honom hålla inne med sina råd, tills jag
begärde dem af honom. Sedan det länge ventilerats hit och dit och de
samteligen gått upp för att söka något kaffe, äfven den sjuka Binj
pashan, kom den ena af dem ner och bad mig följa honom upp, jemte allt
vårt bagage, till ett ypperligt Turkiskt café. Som de sålunda alla
lemnat fartyget, äfven skepparen och styrmannen gått upp, ansåg jag ej
just rådligt att stanna ensam qvar, bland det mig något röfvaraktigt
förekommande folket i hamnen och bland de många små barkerna, från
hvilka hördes ett förfärligt stoj och skrik. Jag tog således för andra
gången ihop mitt ringa bagage, det jag vid vår första öfverenskommelse
att stanna öfver natten om bord hade upptagit, och följde med Turken
upp. På vägen blefvo vi anhållna af en man från tullen, som dock följde
med oss och gick af för 2 piaster, dem naturligtvis jag måste betala.
Vi kommo så in på cafét, ett enda stort rum, mörkt och smutsigt, med
ett halfbågslikt utbyggdt stort fönster, der de flesta af mitt sällskap
tagit plats och nu höllo på att breda ut sina saker samt laga åt sig
till natten. Jag tog min plats i en knut, på en af de rundtkring alla
väggar gående bänkarne eller _mastabeh_, bredde der ut min halmmadrass
och mina saker, satte mig derefter på mina fötter och begärde kaffe. Så
tillbragte jag aftonen än inne, än ute på en sorts altan, ifrån hvilken
jag i den härligaste månljusa och stjernklara natt hade utsigt öfver
Nilen och hörde stojet och säckpiporna från barkerna. Vår Armenier lät
preparera sitt kaffe med _hashisheh_, och torde äfven ute fått något
spiritus, så att han hade sitt dugtiga rus om aftonen och bar sig
tokigt åt, till stort hånlöje för sina kamrater och för cafépojkarne,
som drefvo mycket gyckel med honom. Man beredde sig småningom till
sömn, jag svepte in mig i min varma tjocka Grekiska _kabot_ och
slumrade, som oftast väckt af det ännu pratande och med Armeniern
gyckel drifvande sällskapet. Om morgonen, då jag vaknade ganska
bittida, kände jag mig ha något kallt, ty det drog från alla håll. Nu
infann sig vår skeppare jemte sin styrman och några af sitt folk. Jag
betalte honom resten af den betingade frakten och gaf folket litet
drickspenningar, hvarvid vi naturligtvis kommo litet i delo; men jag
hutade åt dem och sade bestämdt att de fingo nöja sig med hvad de fått.
Sedan jag förtärt några koppar kaffe, rökt några _shishe_ och tagit
vänligt afsked af min tjocka, något syfilis-fläckade Turkiska polis,
hemtade jag mig tvenne åsnor för vägen från _Bolak_ till _khan ga'far_,
(något öfver en timmas väg) hvardera för en piaster, och packade mina
saker på dem. Jag tog ett hjertligt afsked af den verkligen hårdt sjuka
Turkiska binjpashan, den enda af hela mitt ressällskap, som ingifvit
mig någon aktning och vänskap. När jag var färdig att bege mig af, kom
Armeniern, som redan fått sig ett morgonrus, klagade att han ingenting
hade att äta för och begärde af mig litet pengar. Medan jag öppnade
min börs, mumlade han på sin dåliga Arabiska: tvenne _francia_, d.ä. 5
francs stycken. Jag gaf honom ett stycke af 11/2 piaster. Härvid tiggde
han än 5 franc, än ett stycke till af 1 1/2 p., men det blef dervid, han
fick ej mera. Den fjerde af sällskapet, som isynnerhet varit beställsam
om mig under resan och kallat mig sin bror &c., hade bittida gått ut
och var ej nu tillstädes. Sedan jag sålunda sluppit alla dessa och
Araben _'Ali_ ej ännu efter sitt löfte kommit för att hemta mig, begaf
jag mig ensam med mina tvenne åsnor och deras drifvare från _Bolak_
till _Kairo_. Här hade allt ett annat utseende än i Alexandria; hvarken
såg jag här något qvarter liknande Frankernas i Alexandria, ej
heller något af de usla Arabiska kojqvarteren. Folket förekom mig
ock trefligare och renare än der. Slutligen, efter en lång vandring
af mer än en timme, kom jag till _khan ga'far_, der tvenne helt unga
trefliga gossar, den ena med grön shawl, visade mig åtskilliga rum, som
ej voro särdeles snygga. Jag fann mig dock slutligen vid ett, ehuru
ömkligt det var. Men nu kom en annan, som sade sig vara den egentliga
herren, och visade mig några rum till. Jag stannade slutligen vid
ett, ehuru ruskigt det såg ut. Vi stego ner för att hemta mina saker,
då just 2 ståtligt klädda qvinnor gingo dit upp. Nu sade han att jag
ej kunde få det öfverenskomna rummet, emedan dessa _harim_ voro der.
Öfverhufvud tycktes han ej vara särdeles mån om mig, utan gick till en
bredvid stående Turk och bad honom fråga mig om jag vore moslim. De
kommo således båda två jemte en tredje till mig och frågade hvad min
_san'ah_ vore och hvar ifrån jag var hemma. Jag uppgaf mig för läkare
ifrån Ryssland, hvarvid de utan vidare frågor togo mig för kristen,
sade att jag ej kunde få bo här, der blott moslims bodde, samt att det
ej passade att de bodde tillsammans &c. Som jag öfverhufvud var föga
belåten med rummen, gjorde jag ej särdeles invänningar, utan tog en ny
åsna, som förde mig till det närbelägna _Gounijeh_, der jag fick ett
rum, _wakalat elschishineh_, utan möbler och utan glasfönster, blott
(såsom här är vanligt) med trädverk för fönsterluften. Sedan jag först
placerat mina saker i ett annat rum, tills mitt hunnit bli sopadt,
klädde jag af mig min stora Grekiska kapott, tog fram min orientaliska
rustning och begaf mig ut, samt red till Ryska konsulatet, der jag med
största vänlighet och fryntlighet blef emottagen af gubben _Bochti_,
till hvilken _Tantavi_ skrifvit om mig. Han lofvade göra allt för mig
och vara mig i faders ställe. Han intog mig mycket för sig genom sin
gamla hjertlighet. Sedan jag en stund sutit der, begaf jag mig åter
bort och tog en åsna, hvars drifvare efter många frågor om _shishineh_
och på åtskilliga omvägar förde mig hem. Jag ställde nu mitt rum, så
godt sig göra lät, i ordning, köpte en _hasireh_, bredde på den ut mitt
bolster af halm och deröfver min _ihram_. Gick sedan ut, köpte mig
tobak, några apelsiner, och 9 kokta ägg. Åt _Elbawab_ hade jag gifvit
pengar att köpa några ljus, kol, smör och bröd. När jag kom hem, lät
jag honom tända upp eld, kokade mig thé och gjorde mig ett godt mål,
dels med återstoden af min resprovision, dels med det nu uppköpta.
Sedan satte jag mig på min bädd på golfvet och skref detta på mina
knän. Allt hvad jag sett i dag behagade mig mycket och tusenfallt
bättre än i Alexandria. Franker ser man här föga, eller ock äro de
klädda såsom infödingarne. Folket tyckes vara godt och hjertligt, de
åsnedrifvare, som fört mig omkring i dag, voro alla särdeles medgörliga
och billiga. Väl var det just ej roligt om aftonen, den långa, ensam
som jag var i mitt rum, men jag skrattade hjertligt och själen var
dock nöjd. Albawab och hans farbror från öfra Egypten, som gingo mig
tillhanda och rökte med mig, antogo mig för moslim. Om natten kände jag
något kallt drag från den fönsterlösa fönsterluften, och isynnerhet om
morgonen var det så kallt, att jag väl behöfde svepa in mig i min kabot.
Jan. 30.
Sedan jag i daggryningen stigit upp, sjelf tändt upp eld i min _mankad_
eller _dafajeh_ och fått vatten, kokade jag mig kaffe och drack sjelf
samt trakterade portvakterna, hvilka särdeles belåtna suto inne hos
mig och förtärde det under rökning. Sedan begaf jag mig ut och tog en
åsna för att föra mig till _Bochti_, men troligen förstod drifvaren
mig ej, utan förde mig på en faslig omväg till ett annat ställe,
derifrån vi åter efter misstagets upptäckande vände om och slutligen
framkommo till _Bochti_, der jag måste bekosta litet mera på åsnan för
den långa kroken. Först träffade jag sekreteraren, som lemnade mig 2
bref hemifrån, hvilka jag nu ej hann läsa i ro. Bochti sjelf gaf mig
en gammal hygglig Turk, för att föra mig omkring att söka något hus.
Först gingo vi till _Tantavis_ bror _Mostafa_ i hans bod, suto der
en stund, drucko kaffe och pratade. Han förekom mig högst treflig,
men såsom jag väntat och hoppats, sade han att här ej funnes något
qvarter, utan i _Asbukijeh_ vore bättre. Här passerade vi den stora
moskén _Ashar_, vidare _Massan_ och vida omkring hem till mig, der vi
suto en stund. Sedan följde jag med min Turk till Engelska konsulatet,
åt hvars dragoman jag lemnade ett bref från _Tantavi_ och som lofvade
gå mig tillhanda i allt. Han förekom mig som en treflig och munter
garçon, ehuru medelåldrig, men kanske lofvande mer än han tänkte hålla.
Ytterligare begaf jag mig till _Bochti_, der jag satte mig och läste
i ro mina bref, till stort nöje och gamman. Det var både roligt och
sorgligt, så att tårar trängde sig upp. Derpå tog jag åter en åsna och
begaf mig hem, sedan Bochti och Turken lofvat bestyra om ett hus åt mig
i _Asbukijeh_ till i morgon. Hemma läste jag ännu en gång igenom alla
brefven, med samma tårträngdhet. Härpå gick jag ut och skulle försöka
att på egen hand hitta till Ryska konsulatet, gjorde förskräckliga
krokar fram och tillbaka, men kom dock temligen nära, då en Turk, som
kände igen mig, förde mig framåt. Nu var min afsigt egentligen att få
reda på det Svenska konsulatet och derigenom på dess tolk _Peterson_;
men det var långt lidet på eftermiddagen och jag ansåg bäst vara, att
spara det tills i morgon. Jag återvände således, men hade ej gått långt
förän jag såg mig alldeles vilsefaren och var sålunda tvungen att
åter spendera 20 fadda på en åsna. Ännu har jag aldrig varit i en så
villsam stad, som denna, ty hittills har jag ej fått det minsta reda
på någonting. Gatorna äro naturligtvis smala och krokiga, alldeles
oregelbundna och mycket mörka af utbyggnaderna på husen, som mötas på
midten, ofta utan någon utgång och öfver all beskrifning villsamma.
Sedan jag på åsnan kommit till bekant ställe, steg jag af och gick ännu
litet omkring. Sedan gick jag hem, skickade _Mohammad_ efter ägg och
bröd, gjorde min måltid och drack kaife på, i sällskap med mina 2
portvakter. Åsnedrifvarne här äro, ett högst roligt folk; de springa
efter sitt ök, på hvilket hyraren sitter, styra det och ha ett
beständigt nojs, ropande åt folket: _shimalek ja bint_, eller _ja
shekh_, eller _ja akhoi &c_. eller _jaminek_ (dock sällan det
senare) eller _riglek_ eller _dahrek_. Råkar någon qvinna bli skuffad
af åsnan, uppstår vanligtvis i förbifarten någon liten ordvexling, förd
med en här vanlig halfskrikande stämma.
Jan. 31.
Gick bittida ut och hittade rätt till konsulatet, der jag träffade
sekreteraren, som med största vänlighet och artighet tog emot mig
samt gjorde mig bekant med en ditkommande Tysk, hvilken gjort
vidsträckta resor längs Nilen och i det inre af Afrika och lofvade mig
sin hos Cotta tryckta resebeskrifning. På sekreterarens inrådan begaf
jag mig till _Arrodeh_ för att träffa _Peterson_, som jemte sin konsul
_Anastasi_ bor der. Jag fick en högst treflig gammal åsnedrifvare,
som kände alla ställen och var särdeles pratsam. Jag färdades genom
den vackra, af _Ibrahim_ pasha i Europeisk smak anlagda parken, förbi
hans slott, som var i Turkisk smak med vinklar och utbyggnader. Hela
denna vidsträckta park, berättade mig min åsnedrifvare, hade förut
varit ett berg, hvarifrån Fransoserna beskjutit staden, men pashan hade
med sin klokhet -- hvarvid han tog med pekfingret på sitt hufvud --
just derföre jemnat det och gjort denna anläggning. Vi kommo till
_Manjal_, som är en gren af Nilen, flytande längs NV stranden af _Rodeh_,
läto åsnan vänta här och foro på en liten fäijbåt öfver till _Rodeh_,
der genast vid uppstigandet mötte mig en svart, som sade att _Anastasi_
och _Peterson_ begifvit sig till staden. Jag gjorde nu en liten promenad
i den verkeligen utmärkt vackra parkanläggningen, der pashan uppfört
åtskilliga kiosker och luftiga, ehuru ganska enkla, palatser. Gick
öfver till stranden af den egentliga Nilfloden och hade en härlig
utsigt öfver dess många af öar delade grenar, och på andra sidan öfver
vidsträckta låga sandberg, på hvilka reste sig 3 pyramider (2 högre
bredvid hvarann och en låg på litet afstånd från dem); dock voro alla 3
lägre än jag hade tänkt mig dem. Jag spatserade vidare förbi ett litet
hus, ett slags menageri för de grannaste, ståtligaste fåglar, strutsar,
paradisfåglar &c. som glimmade af de utsöktaste färger eller (såsom den
förstnämnda) voro rent glänsande hvita. Jag fann mig utomordentligt
väl här, spatserade länge omkring åt alla håll mellan rader af
pomeransträd, på hvilka stor fullmogen frukt tyngde ner qvistarne. Gick
sedan uppåt och såg det gamla _Masr_ från denna sida, med de gamla
ruinerna af ett gammalt slott, som min åsnedrifvare sade vara ifrån
verldens början.
Vi kommo tillbaka genom qvarter, som sågo alldeles förstörda ut och
voro nästan blott ruiner af gammal storhet. Min åsnedrifvare, som var
gammal i sin profession, sade sig känna staden och trakten omkring den
ut och in, samt erbjöd sig att föra mig omkring, hvilket jag vid tid
och tillfälle ej heller skall försumma. Vi kommo tillbaka till Ryska
konsulatet, men jag gick in till Tysken, som bor just derinvid och är
engagerad hos någon sorts köpman. Han var sysselsatt på gården och jag
stannade der en stund, läsande ett Tyskt tidningsblad, innehållande
ett bref af _Wrede_ från _Hadramaut_ till _Prunner_. Med denne
_Wrede_, som nu är här, lofvade såväl Tysken som sekreteraren göra
mig bekant. Sedan förde han mig upp till _Prunner_, der jag äfven
träffade Engelska konsulatets dragoman. Jag blef af båda två på det
vänligaste emottagen, och _Prunner_ sjelf behagade mig ganska mycket.
Han lofvade gå mig tillhanda i allt hvad i hans förmåga stod och var
öfverhufvud utomordentligt artig. Han blef af en annan Tysk kallad på
ett sjukbesök, och jag ansåg vara bäst att aflägsna mig. Han bad mig
ofta komma tillbaka och stode alltid att träffas på aftonen. Så hade
jag i dag gjort många bekantskaper, alla högst angenäma och nyttiga,
och har jag tyckt mig finna desse Franker åtminstone helt annorlunda
och öfverhufvud mycket bättre än i Alexandria; det är liksom en fläkt
af de godsinta och hjertliga Araberna här kommit äfven öfver Frankerna.
Jag gick sedan hem och hittade riktigt vägen, utan den minsta krok,
spatserade ännu litet omkring, innan jag slutligen stannade hemma och
skickade min portvakt _Saleh_ efter smör och ägg. Jag ser här huru man
kan vara belåten med ringa. Om morgonen har jag vanligen under dessa
dagar förtärt ett halft Franskt bröd och möjligen 2 à 3 ägg och derpå
druckit en kopp kaffe; till aftonen har jag ätit 5 à 6 ägg, litet ost,
bröd och smör samt en kopp kaffe, och dermed varit fullkomligen belåten
för hela dygnet. Deremot hade jag i Frankrike och Tyskland nästan
låtit smitta mig af Tyskarnes kräslighet och ofta tagit mig friheten
att klandra kosten, som var god och öfverflödig; att ej nämna min resa
till Konstantinopel med Wiklund, under hvilken jag blott åt och drack
oupphörligen. Men man är nöjd med ringa, blott själen är nöjd, och
Gudi lof det är den nu. På aftonen drack jag åter kaffe i sällskap med
mina 2 portvakter _Saleh_ och _Mohammad_, hvarunder den senare satt
och plockade ohyra ifrån sin _Sa'bat_ och dräpte dem på golfvet. Äfven
jag är full af loppor, som komma Gud vet hvarifrån, och ehuru jag i
anseende till deras ovanliga tamhet här beständigt plockar och dräper
dem, kan jag ej bli dem qvitt. Portvakterna prata mycket, isynnerhet
_Saleh_, men jag har svårt att förstå dem, ty dialekten här skiljer sig
dock betydligt från den i Alexandria, för ett ovant öra. Om morgonen
hade de vidt och bredt talat om _Sa'id_, derifrån de båda äro, dess
berg, grottor och andra under, samt om Beduinerna. På aftonen fick jag
ändteligen, ej just till min fröjd, reda på hvad _hölwan_ ville säga.
Jag har nemligen utom hyran för mitt rum, som är 20 piaster i månaden,
att erlägga _hölwan_, som gör 23 p., lika väl om jag stannar här 1 à 2
dagar, eller om jag bor här hela året.
Febr. 1.
Sedan jag efter vanligheten om morgonen druckit kaffe med mina 2
portvakter, gick jag ut till _Bokti_, der jag först tog 100 piaster och
gick sedan med min Turkiske gubb-janitschar för att bese de qvarter,
som han sökt upp åt mig; men då jag ej fann mig belåten med något af
dem, isynnerhet emedan de ej voro belägna i _Asbukijeh_, gick jag med
den särdeles hygglige sekreteraren _Köhler_ till ett kaffe, der jag
träffade shekhen af _Asbukijeh_, som var en högst treflig, omkring 50
årig man. Men nu fanns ej något hus ledigt, dock trodde han sig efter
vid pass en vecka kunna skaffa mig ett. Jag satt sedan en stund på
cancelliet med _Köhler_. Han är ursprungligen Tysk, men uppfostrad
här och i Alexandria, kan han numera föga Tyska. Han är en särdeles
artig och verkeligen hygglig ung man; gaf mig ett litet bref till en
Rysk handlande _Avareff_, som skulle bo i närheten af mitt _wekaleh_,
samt rådde mig att fara och söka upp shekh _Doroki_, till hvilken jag
hade bref från _Tantawi_. Jag tog således en åsna, hvars drifvare var
en ung gosse med det öfverallt vanliga goda lynnet och bonhommien,
samt för öfrigt i sitt tal och sina uttryck fullkomligen lik alla hans
colleger här. Vi pratade hela vägen, under det jag lät öket skrida
långsamt framåt. Vi kommo till Bolak och fingo, efter åtskilliga
förfrågningar, reda på polytekniska skolan, som verkligen är en stor
och ståtlig byggnad. Portvakten sade mig att shekh _Doroki_ just gått
ut, men att han snart skulle komma tillbaka. Jag väntade således, gick
in på gården och tittade mig omkring. Jag träffade här ihop med några
af eleverna, några högst trefliga, muntra 15 till 18 åriga gossar, och
pratade med dem en stund. De svarade på mina frågor att här lärdes alla
vetenskaper, och tycktes i allmänhet vara något stolta öfver sin skola;
De frågade mig om jag kunde den eller den vetenskapen, såsom t.ex.
geometrin och algebran, och förundrade sig då jag förklarade innehållet
af dessa vetenskaper. Nu kom en hel lång rad af elever ut och omringade
mig. Jag fann mig litet generad och aflägsnade mig något, men flere
följde efter mig och gjorde mig allehanda frågor, hvarifrån jag var &c.
Som jag ej ansåg lägligt att bland alla dessa tala med shekh _Doroki_
och med honom träffa några öfverenskommelser, tog jag min åsna och begaf
mig åter till staden, steg af vid kansliet och begaf mig hem omkring
_'asr_. Sedan var jag åter litet ute, köpte mig 8 alnar lärft till lakan,
kom sedan hem och lät _Mohammad_ ännu koka kaffe, som vi förtärde på tu
man hand.
Febr. 2.
Kom min janitschar och hemtade mig för att gå och bese qvarter, ty han
hade i Asbukijeh inom samma hus funnit tvenne sådana. De voro begge
särdeles vackra, isynnerhet det ena, som var färdigt möbleradt med
alla förnödenheter och som jag derföre stannade vid för 100 piaster i
månaden. Jag skulle flytta ditin i morgon. Sedan gick jag med mitt bref
till _Avareff_, som emottog mig på det artigaste och inviterade mig
till den här vanliga aftonmåltiden, hvarföre jag hos honom tillbringade
aftonen. Han är en stor pratare och räsonnör, egentligen till sitt
ursprung Grek, men uppfostrad i Ryssland och Rysk undersåte. Roligt kan
jag just ej säga att jag hade, men aftonen förflöt dock.
Febr. 3.
Drack kaffe med mina 2 portvakter, packade derefter ihop mina saker,
tog en åsna och begaf mig bort, till stor saknad för mina portvakter,
som de sjelfva sade. Det tror jag också alltförväl; ingen lära de få
härefter, som morgon och afton trakterar dem med kaffe och _gebeli_.
Jag hade dock redan låtit dem bli nästan för mycket hemma hos mig, så
att de, liksom det vore helt naturligt, kommo upp till mig och lagade
kaffe. I dag hemtade under vår kaffedrickning en Grek-gubbe, som bodde
i samma _vekale_, åt mig prof på strumpor; utan vidare krus slog
_Saleh_ min stora kopp full med kaffe åt honom och drack sjelf sedan
upp det Greken lemnade, ehuru han på förhand redan druckit sin portion.
Jag begaf mig förbi konsulatet, fick derifrån min Turkgubbe, som förde
mig till mitt nya qvarter, der jag blef sittande en stund att vänta
på min blifvande betjent, som skulle komma; men då han ej infann sig,
begaf jag mig ut och gjorde några små uppköp. Kort derpå kom en gammal
gubbe till mig, och presenterade för mig en ganska hygglig medelåldrig
man till kock. Men då han begärde 75 piaster i månaden, skickade jag
honom bort, med löfte att inom några dagar lemna honom bestämdt svar.
Febr. 4.
Gick till Bokti och gjorde räkning med honom öfver hvad han gifvit ut
för mig. Han var särdeles artig och treflig som vanligt, samt gaf mig
ånyo försäkringar om att han skulle vara som en far för mig. Defefter
gick jag hem och blef hela dagen hemma sittande, för att vänta på
shekhen, som skulle komma till mig med en tjenare; men till min stora
förargelse hördes han ej af på hela dagen, som derför blef mig särdeles
lång och tråkig.
Febr. 5.
Sopades och städades hemma af min nya tjenare. Köptes ved och kol
tillräckligt för 1 eller 2 månader. Jag gick ut och spatserade omkring
på egen hand, förvillade mig litet, men kom snart åter till rätta,
återvände hem omkring middagstiden och blef sedan hemma sittande
hela dagen. Om aftonen i skymningen besökte mig _Murad_ effendi, en
Piemontesare, som nu slagit sig på antiqviteter. Han behagar mig mer
och mer. Åt hemma ett litet varmt mål af stufning på blomkål och kött,
med undantag af måltiden hos Avareff, den första varma mat på 2 veckor.
Febr. 6.
Var på formiddagen ute och spatserade litet omkring i qvarteret _Moski_
och hittade bra nog till rätta. Satt för öfrigt hemma hela dagen. Som
jag ännu ej rätt kommit mig i ordning, har jag ej rätt trefnad och har
ej hunnit skaffa mig bekantskaper.
Febr. 7.
Gick till _Bokti_ och tog pengar, var derefter i _Bolak_ och köpte
hvete, 2 _vejba_ för 17 1/2 piaster. öfverhufvudtaget är jag ej särdeles
nöjd med hela min hushållning, jag måste se till att den blir förändrad.
Febr. 8.
Hade hela natten, såsom till min stora förargelse många föregående,
plågats af sömnlöshet långt öfver midnatten. Gick på morgonen med min
_Berberi_ till _Bolak_ och köpte ris. Spatserade sedan litet omkring
på egen hand och kom hem kort efter middagen. I anseende till de allt
ännu fortfarande hushållsbestyren har jag ingen trefnad, och har ännu
ej kunnat uträtta något eller göra några bekantskaper, men hoppas dock
snart komma derhän.
Febr. 9.
Begaf mig ut på morgonen till _Rodeh_, men träffade ej heller nu
_Peterson_. Jag gick hela vägen, men förvillades ändock ej det
ringaste. Gick sedan omkring i _Moski_ och satt en stund hos _Köhler_
i kansliet. Så snart jag kommit hem, hade jag besök af _shekh el
hareh_, som satt en stund hos mig och rökte och drack kaffe. Hvad hans
ärende egentligen var, vet jag ej; kanske att få en bakhshish, men den
uteblef. Derefter kom _Köhler_, följd af Turk-janitscharen, som dock
snart gick bort och lemnade oss på tu man hand. _Köhler_ är i allmänhet
en högst hygglig ung man, i hvars sällskap man finner sig ganska väl.
Febr. 10.
Begaf mig på morgonen till _Bet el kadi_ och bokhandeln, der jag
anmodade en man att afskrifva åt mig katalogen på alla de böcker, som
blifvit tryckta i _Bolak_. Oaktadt allt mitt krångel att han skulle
bestämma priset derpå och allt gräl derom, var det mig omöjligt att
få honom dertill, det skulle allt få bero på mitt godtycke. Derefter
tog jag samma åsna, som förut fört mig fram och tillbaka hit, och
begaf mig till _Shubra_, der pashans palats finnes, med den omringande
trädgården vid stranden af Nilen. Jag hade krångel att slippa in, dock
lyckades det mig slutligen och jag vandrade omkring ungefär en timmas
tid i trädgården, som är utomordentligt vacker, anlaggd i orientalisk
smak, halft liknande en från "Tusen och en natt." Isynnerhet behagade
mig den stora _Fiskijeh_, som här var anlaggd, äfvensom pavillonen
rundt deromkring, med marmorgolf och frescomålningar i taken af
Europeiska målare. Träden hängde fulla af pomeranser och apelsiner,
och en af trädgårdsfolket gaf mig förstulet en Frankisk pomerans, som
var ypperlig; en annan gaf mig 2 rosor i knopp, naturligtvis för en
bakhshish. Det hela var af stort intresse och vackert, ehuru jag ändå
önskat mera orientaliskt i den och gerna sett det lilla af Europeisk
smak, som inmängt sig, vara borta. Min gamle åsnedrifvare, ehuru
ganska treflig, var dock ej att jemföra med min gamle _Ahmad_, som jag
förgäfves sökt på morgonen. Efter qvällsvarden, d.v.s. middagen, begaf
jag mig till _Murad_ effendi, som är min nära granne och blef sittande
hos honom hela aftonen. Jag är särdeles i valet och qvalet huru jag
skall göra, följa med honom till öfra Egypten eller stanna här.
Febr. 11.
Hade mest hela natten legat vaken och tänkt på min resa till öfra
Egypten, för hvilken jag finner mig särdeles hågad, så att jag ej fått
sömn förän långt efter midnatt. Om morgonen gick jag bittida till Murad
effendi och blef länge der. Sedan kom han till mig och satt här länge,
allt väntande på sina betjenter, som voro ute på bestyr för mig. Gick
sedan till _Kutub khaneh_ för att få den mig lofvade katalogen, men
den som skulle kopiera den hade blifvit sjuk och derigenom hindrad
från fullgörandet af sitt löfte. Dit hittade jag väl, men var tvungen
att taga en åsna för att hitta tillbaka. Blef sedan hemma sittande
till _maghrib_ och åt, men blef kort derpå efterskickad af _Murad_
effendi, med hvilken jag tillbragte den öfriga delen af aftonen, tills
för Kairo ovanligt sent.
Febr. 12.
Gick ut på föremiddagen och satt en stund hos _Köhler_ på kansliet,
vandrade sedan omkring åt _Guanijeh_ och skulle söka _Bab ennasr_,
för att derifrån vandra upp på bergen, men hittade den ej. Vandrade
hem och satt hemma till _maghrib_, då _Murad_ effendi kom till mig
och satt en stund; sedan följdes vi åt till honom, drucko der thé,
gingo så till ett litet simpelt café och hörde på en sagoberättare, en
gammal gubbe, som i mitt tycke ganska präktigt föredrog en berättelse
från folklifvet här i _Masr_. De här så vanliga handklappningarne och
_wassalam_ brukade äfven denne gubbe. Nyanceringarne i stämman voro hos
honom mindre märkbara, ehuru dock tillräckligen enoncerade; ty gubben
var hes och hans stämma till följe deraf något skränande. För öfrigt
var gubben högst nyter och treflig; så äfven hans auditorium, som då
och då skrattade högljudt och vid profetens namn alltid tyst mumlade
välsignelsen öfver honom, men var för öfrigt högst anständigt. _Murad_
effendi är särdeles hygglig, men Paris ligger mig allt i hågen och jag
litar ej mera så mycket på menniskors hygglighet.
Febr. 13.
Gick ut om morgonen till _Moski_ för att vexla en half dukat, men som
ingen ville taga den, förde jag den tillbaka till _Bokti_ och fick
annat mynt. Åsnedrifvarne ansätta en fotvandrare här ej så mycket som i
Alexandria, ehuru man här oftast färdas på åsneryggen och mera sällan
går. Sedan satt jag hemma hela dagen och väntade på _Murad_ effendi,
men då han ej kom, begaf jag mig en stund efter _maghrib_ sjelf med min
_fanoz_ till honom och blef sittande der några timmar, hvarefter jag
kom hem och lade mig.
Febr. 14.
På förmiddagen kom _Murad_ effendi, hvars Europeiska namn (tror jag)
är _Anfossy_, till mig med en skräddare, som tog mina sista Europeiska
kläder, en surtout och ett par byxor af svart kläde, för att deraf
göra mig en Turkisk _damir_. Det måttades och prutades mycket. Närmare
middagen gick jag till kansliet och satt en stund der med _Köhler_.
Sedan gingo vi båda ut och gjorde en liten tur, hvarefter vi begåfvo
oss till honom i hans nätta och vackra hus och blefvo der sittande ända
till _'asr_. Han gick på kansliet och jag hem och mot aftonen åter till
_Murad_ effendi. Hos _Köhler_ hade jag sett en vacker samling snäckor
från Röda hafvet och koraller, hvilka han här under en längre tid
samlat. Jag har ingen trefnad hemma och i allmänhet mera tråkigt.
Febr. 15.
Gick ut på morgonen och gjorde en lång tur i staden, kom ut genom en
port och besteg en höjd, derifrån jag såg något så när öfver staden
och fick litet begrepp om dess läge. Sökte sedan _Murad_ effendi, men
träffade honom ej. Satt hemma för öfrigt hela dagen och läste smått.
Det är öfverhufvud ett tråkigt lif.
Febr. 16.
Gick om morgonen ut och företog mig en lång vandring blott med min
compass. Vandrade så godt sig göra lät på de krokiga och vinkliga
gatorna rakt i SO och kom riktigt till kastellet, men gick ej dit upp,
utan genom en stadsport ut på en begrafningsplats, der (emedan det
var fredag i dag) mycket folk var samladt, som skrek och gret &c. på
grafvarne. Derifrån steg jag upp på de kringliggande bergen, hvilka
dock ej bestå af klippor och stenar, utan af sand blandad med
löstliggande mindre och större stenar, och så lös att den gerna
ramlar. Jag gick på spetsen af dessa höjder, der en liten smal gångstig
var trampad af fotgängare, och hade en härlig utsigt öfver den
underliggande ruinfulla och till förfall lutande staden, begränsad i NV
af vackra gröna fält och trädanläggningar samt Nilen med sina båtar,
längre bort af Afrikanska sandfält, på hvilka högst reste sig de trenne
pyramiderna, och längst bort sandhöjder, liknande dem jag stod på. Åt
NO låg öknen, så långt ögat kunde nå, under mig åt öster sandhöjder
och sanddalar, i en af hvilka närmast mig syntes nästan en liten stad
af gamla kungars grafvar, uppförda i form af moskéer. Jag satt en
stund på den största höjd jag kunde komma upp till, fröjdade mig öfver
utsigten och betraktade med min kompass direktionerna af staden, som
jag tänkt mig större än den nu förekom mig. Jag vandrade sedan ner och
kom riktigt tillbaka genom staden, allt med min kompass, på annan väg
än jag stigit upp, förbi stora moskéer, ur hvilka folket just kom från
middagsbönen. Jag gick sedan till _Köhler_, satt hos honom en stund,
återvände hem något före _'asr_, och fick kort derpå besök af shekhen
i _Darb el gineneh_, som jag i dag träffat på gatan och inviterat att
komma till mig. Han satt en stund och pratade, men förekommer mig högst
usel, villig att för en bakhshish sälja sitt skägg och allt annat.
Jag blef kort derpå efterskickad af _Murad_ effendi, hos hvilken jag
tillbragte hela aftonen under prat vid vårt thé.
Febr. 17.
Gick om morgonen till _Murad_ effendi, som just var sysselsatt med en
man, hvilken skulle göra åt honom något arbete. Han krånglade mycket
med honom, visade, förklarade och ritade för honom, samt accorderade
om priset; det var högst roligt att se huru väl han förstod att ställa
sig med honom. Sedan följdes vi åt ut, vandrade mycket omkring i _Khan
elkhalili_, och i trakten af _Elazhar_ handlade vi 2 muslinshawlar till
turban för 26 piaster. Sedan gingo vi genom Judarnes qvarter, som var
trängre och smutsigare än något annat jag ännu sett här, och veko der
upp hos föreståndaren för ett silfvertrådsspinneri. Han var en Arab
af omkring 40 till 50 år, med ett vackert grått skägg och en särdeles
välvillig, mild karaktär, dertill pratsam och hjertlig. Vi talade med
honom om någon man, som skulle gå hos mig och lära mig språket &c. Han
sade sig känna en sådan och beställde oss om aftonen till ett café
i hans granskap. Derefter gingo vi hem och jag blef hemmasittande
ända till _maghrib_, då jag åter gick och hemtade _Murad_ ut till vår
bestämda mötesplats. På cafét träffade vi vår _Sejid Mohammad_ i ett
litet sällskap, bland andra äfven den sherif, som han ämnat till min
lärare. Han pratade med honom om saken jemte Murad först i tysthet och
sedan den tycktes liksom afgjord, kom sherifen, satte sig bredvid mig
och började med de vanliga Arabiska complimenterna, såsom _salamat
tajibon &c_. Vi pratade om allehanda och kommo väl öfverens. Man tog
mig för moslim, ty Murad hade gifvit mig ut för en sådan, hemma ifrån
Circassien. Hans namn var _'Abd el khalik_; i morgon skulle jag skicka
en karl att hemta honom middagstiden hem till mig. Vi suto en stund här
på cafét, drucko en hvar 2 koppar kaffe, som _Sejid Mohammad_ betalte
oaktadt vi puttrade emot, och gingo sedan till ett annat café, i hopp
att få höra en _motahaddit_. Men han hade ej infunnit sig i afton.
Tiden tillbragtes sålunda blott med prat, nästan två hela timmar. Det
är högst roligt att höra Arabernas vanliga complimenter, de bilda
nästan ett språk för sig, som är svårt, men oundgängligen nödvändigt
att lära. Hufvudsaken här, som i allt, är Allah, utrop till honom och
böner till honom. Ofta när samtalet stannade af, ropade man åt Murad
och mig: _anastinna_, d.v.s. du har hedrat oss, hvarpå man svarar:
_allah barak sik_, eller: _anastinna inte_, eller något dylikt. Ofta
komma de äfven närmare, sätta sig bredvid en och börja med det vanliga
_tajibin_, hvarefter det går oupphörligen: _kef kefek_ och _alham do
lillah &c_. Jag blef slutligen dock något trött, isynnerhet i mina
knän, då jag oupphörligen sutit hela aftonen på de höga trädsofforna
_mastabeh_. Vi kommo något sent hem och jag gick genast till sängs.
Febr. 18.
Var om morgonen som hastigast hos _Murad_, gick snart hem för att vänta
på _Abdelkhalik_, som dock ej kom förän någon timma efter middagen,
men blef sittande här ända till nära _maghrib_. Vi pratade om ett
och annat, han var glad, roade sig åt minsta småsak, såsom alla hans
landsmän, och hade samma enkla, barnsligt oskyldiga karaktär man här
finner öfverallt. Jag ämnade skrifva upp till pappers det jag skulle
lära mig af här brukliga complimenter, men det ville han ej, sägande
att det vore bättre lära sig dem utantills. Om priset ville han ej höra
talas; han ville komma alla dagar till mig för intet, ty han vore min
vän och vänskap passade ej tillsammans med pengar. Men det är blott
ett vanligt talesätt och ej mycket att rätta sig efter. Han tog mig på
allvare för moslim, och skulle skaffa mig en handskrifven Koran, ty
den tryckta jag hade var _battal_. Så var äfven mitt qvarter ibland
_Kufsar_ och _Nosara_, han ville skaffa mig ett annat i sitt granskap.
För öfrigt tyckes han ej vara särdeles bevandrad i sitt språks
litteratur, men det är ock detsamma för mig. Sedan han gått kom _Murad_
som hastigast till mig, men var litet opasslig och tråkig samt gick
snart bort. Sedan jag således ensam haft ledsamt hemma, gick jag ut
till _Murad_, som lagt sig till sängs och var tråkig. Jag lemnade honom
derföre snart och gick hem.
Febr. 19.
Gick om morgonen till Bokti, dit nu mina pengar ändtligen hade kommit
från Alexandria. Jag tog en del och deponerade det öfriga hos honom.
Gjorde små uppköp, tyg till koftan och tobak &c. På eftermiddagen
kom _Abdolkhalik_ och satt hos mig. I dag föll talet på medicin, han
frågade om allehanda sjukdomars grund och anledning, jag försökte
förklara det för honom, så godt jag sjelf förstod, och smorde ihop
än det ena, än det andra. Slutligen kom han fram med den här så
vanliga frågan om bot mot incapacitet och lyssnade, som det tycktes,
med särdeles uppmärksamhet och intresse till hvad jag sade. Vi åto
vårt aftonmål tillsammans, drucko kaffe, hvaraf han tyckes vara en
stor vän och rökte; gingo sedan ut tillsammans, passerade det café,
der jag först gjort hans bekantskap, och träffade der hans bror och
_Sejid Mohammad_, med hvilka vi en stund pratade. De gingo hem, men
_Abdolkhalik_ och jag gingo till ett annat café, der vi hörde Kairos
förnämsta sagoberättare shekh _Isma'in_. Han hörde till klassen
_Zahirijeh_, var en gammal ärevördig gubbe med alldeles grått eller
hellre hvitt skägg, och berättade med stor värdighet, smak och
liflighet. Jag förstod dock ej mycket af hans berättelse, i anseende
till min ovana att höra detta hans språk och emedan jag satt något
långt ifrån honom. Hans auditorium var temmeligen talrikt och uppförde
sig i allmänhet med stor anständighet och hygglighet, utan all sorts
oväsende, blott emellanåt sakta sägande i anledning af berättarens ord
eller föredrag något beröm åt honom eller åt sin granne. Platsen för
församlingen, såväl som för föredragaren sjelf, var en öppen gata, dock
nu täckt med några skynken, troligen på det vinden ej skulle släcka
ut lamporna, som der voro upphängda. Vi suto en del på en _mastabeh_,
som gick längs ena väggen, en del på _serirer_ uppställda längs andra
väggen. Vi drucko kaffe och _sherbet_ samt betalte hvarje kopp af
det ena som det andra med 5 fadda; åt gubben gaf hvar och en äfven 5
fadda. Jag gaf honom dock en piaster och fick derföre mycket bannor af
_Abdolkhalik_, som sade att det var emot kanon och således ej passade
sig. Derifrån gingo vi vidare till ett annat café på hemvägen, der
en sångare fanns som samlat omkring sig ett stort auditorium, dels
på den här något bredare gatan, dels på _mastabeh_, som gick längs
väggen af de nu tillslutna bodarne. Han föredrog sin sång med den
vanliga messande och tremulerande tonen, så att några takter utgjorde
en sats och han sedan pauserade längre eller kortare efter eget
godtycke. Genast efter det han tystnat, hörde man från hela auditorium
ett utrop af _ah_, än längre, än kortare utdraget, allteftersom
sångsatsen tycktes behaga; men utropet hördes alltid, åtminstone ett
kortare från en del af församlingen, och det tycktes svara emot våra
applaudissements, samt anses lika nödvändigt som de senare hos oss. Jag
hade svårt att få rätt reda på sångarens melodi, i anseende till det
långsläpande och dallrande sätt hvarpå den föredrogs. Jag hade i afton
en shawl lindad om min _tarbosh_, till likhet med en effendis turban,
och passerade derföre på allvar (såsom äfven _Abdolkhalik_ tror) för en
sannskyldig rättrogen moslim. Vi kommo ej hem förän kanske omkring kl.
11, hvilket för mig var förfärligt sent, så att jag kände mig ganska
trött, dels af den långa tiden, dels isynnerhet derföre att jag hela
aftonen sutit på de höga sofforna med underslagna ben. Kaffe hade jag
äfven i dag druckit för mycket, så att jag gick med stort nöje till
sängs.
Febr. 20.
Uträttade just ingenting; satt hemma mest hela dagen och dels skref
bref hem, dels väntade Abdolkhalik, som ej kom. Om aftonen afskedade
jag min tjenare, utan synnerligt krångel från hans sida.
Febr. 21.
Satt hela dagen hemma och skref mina bref färdiga. I dag kom
_Abdolkhalik_ bittida vid middagstiden och satt närmare _maghrib_;
derunder kom äfven _Murad_ hit och satt en stund.
Febr. 22.
Förde mitt bref adresseradt till _Tantavi_ och innehållande ett till
Bonsdorff, ett till min mor och min bror samt ännu ett till Karl
Lundahl; jag förseglade det på kansliet och lemnade det åt _Amin Agha_.
_Köhler_ träffade jag ej. Om aftonen drack thé hos _Murad_ effendi,
lefde för öfrigt hela dagen på torr mat och kaffe. På eftermiddagen
satt _Abdolkhalik_ hos mig och hade hemtat med sig tvenne munstycken
och en _heggab_, på hvilka vi handlade litet, utan att komma till något
resultat. Hans _heggab_ ville jag väl hafva, men kunde på intet sätt
förmå honom att bestämma något pris, utan tiden gick förbi under det
vi å begge sidor uppfordrade hvarandra att säga först, samt då och då
upprepade det här vanliga: _valla khodoh belash_.
Febr. 23.
Gjorde en liten tur i _Moski_, utan att uträtta någonting; återvände
och satt hemma för öfrigt hela dagen. Närmare _'asr_ kom efter
vanligheten _Abdolkhalik_ och satt närmare _maghrib_. Det är icke utan
att han, såsom alla egentliga lärare, är mig något tråkig.
Febr. 24.
Satt hemma mest hela dagen, väntande på shekh _Elmokhaddamin_, som ej
kom. Gjorde en liten tur och begaf mig derefter till Murad, der vi
hade att göra med vår skräddare, som fick mycket arbete af oss. På
eftermiddagen satt _Abdolkhalik_ hos mig. Efter _maghrib_ gick jag åter
till Murad, der vi drucko thé och kommo in i intressanta ämnen, t.ex.
om bildningens framskridande. Han är litet sjuk i sina åsigter, såsom
han äfven tyckes vara sjuk och litet gammal i sitt sinne. Jag hade hela
dagen lefvat nästan blott på bröd, tobak och kaffe; det blir nu redan
nästan för torrt och jag väntar med otålighet att i morgon få mig en ny
tjenare.
Febr. 25.
Hade besök om morgonen af shekh _Elmokhaddamin_, som hemtade mig en
tjenare, den jag ej just var mycket belåten med, men dock behöll för de
få dagar jag tänkte stanna här. Gjorde en tur till _Khan el khalili_
och gjorde liten handel. Satt sedan hemma hela den öfriga dagen med
_Abdolkhalik_ närmare _maghrib_, hvarefter Murad som hastigast kom till
mig.
Febr. 26.
Gjorde en tur till boklådan, tog min katalog, satt en stund der och
pratade med gubbarne, af hvilka en hela tiden pratade med mig på gamla
språket. Jag frågade dem om det var sannt att man i Bolak höll på att
trycka Koran och runkade starkt på hufvudet när de bejakade det. Också
tycktes man på fullt allvar taga mig för moslim och gaf mig Islams
helsning i hela dess vidd, då jag gick. Sedan gick jag till konsulatet
och satt en stund hos Köhler. I dag kom ej _Abdolkhalik_, utan jag
väntade honom förgäfves. Om aftonen gick jag till Murad, för att få
honom ut i det vackra månljusa vädret. Efter en helt kort promenad
gingo vi in till en Fransk doktor i Egyptisk tjenst. Här talades mycket
om en högst skandalös historia, som passerat emellan honom och en annan
Europé; man apostroferade mycket här bosatta Européer. Gud nåde dem!
Hvar helst man träffar dem äro de usla. Man berättade äfven att pesten
är i Alexandria och att ungefär 15 personer dö der om dagen. Det ingaf
mig ingen fruktan.
Febr. 27.
Gjorde om morgonen en liten tur till konsulatet, satt en stund hos
Köhler, och talade om bokaffärer. Satt för öfrigt hemma hela dagen,
skref Arabiska och väntade på _Abdolkhalik_, som ej kom i dag heller.
Jag undrar hvad som går åt honom, och fruktar att han har några
misstankar om mig. Mot aftonen gick till Murad och tog honom ut. Vi
gingo till cafét, der _Abdolkhalik_ och hans sällskap pläga samlas, men
der voro de ej i afton. Sedan vandrade vi åt åtskilliga håll,
förbi flere moskéer, i hvilka shekher höllo på att läsa med en stämma,
liknande våra katolikers messa, och kommo hem något sent, i det
vackraste månsken.
Febr. 28.
Satt hos Köhler en stund på kansliet och hörde på en Grek, som med
särdeles lätthet utlade historien om en qvinna, i hvilken han var
invecklad och sökte rätt genom konsulatet. Han talade visst en half
timme oupphörligt, flytande, utan att det minsta stappla, och hade
derunder nätta och lätta åtbörder. Gick derefter på en liten omväg hem
och blef hemma hela dagen, väntande på _Abdolkhalik_; men åter
förgäfves. Antingen har han något i sinnet emot mig eller törs han ej
ut, af fruktan för _firdeh_, som nu drifves in på alla håll. Mot
aftonen gick jag ut, passerade förbi Murad för att få honom ut, men som
han ej var hemma, gick jag ensam, gjorde först en liten tur och stannade
sedan i cafét nära hemmet i vårt qvarter, och hörde på den gamle hesa
_Mohaddit_. Fördömdt att jag ej väl förstår honom; men han berättar med
en olika stämma mot den han begagnar i vanligt tal.
Febr. 29.
Gick på morgonen till Köhler, men som han ej funnit någon assignation,
gick jag till dragomanen vid Engelska konsulatet. Han är en särdeles
bestyrsam man, alla skrika efter honom och han parlerar alla möjliga
språk. Jag hörde honom denna morgon tala färdigt och korrekt Arabiska,
Turkiska, Franska, Italienska, Engelska, och litet Tyska, men detta
sistnämnda språk obetydligt. Han lofvade rangera saken för mig tills
i morgon, och talade med en Jude eller Armenier eller något dylikt,
som i morgon skulle ge mig en sådan assignation. Fick af _Bokti_ till
låns ett utdrag af _Sihah_. Vandrade omkring och gjorde små uppköp
af snus &c., så att jag ej hann hem förän en stund före _'asr_. Min
tjenare gick vid denna tid ut för att köpa kött och behagade bli borta
ända till närmare _maghrib_. Då jag länge förgäfves väntat på maten,
gick jag slutligen i förargelsen till Murad och med honom på en liten
spatsertur, hvarefter han kom till mig och blef sittande här en stund
att röka och dricka kaffe, som jag lät koka, ehuru det var något sent.
Mars 1.
Gick till Bokti och tog pengar för att köpa böcker, men det kunde ej
ännu i dag bli någon handel af, emedan det var lördag och emedan jag ej
förän i morgon kunde få en assignation af vexlaren. Till honom förde
mig en ung Moldavier, som jag träffade vid konsulatet och hvilken jag
sedan följde till hans bod i _Khan elkhalili_. Moldaviern var en ung
treflig man och högst artig. Från honom gick jag efter min kompass
genom åtskilliga delar af staden och kom hem något efter middagen.
Sedan gick jag till Murad, drack thé hos honom och pratade en stund.
Han talade om Wrede, sade att det var en skojare, som här genom praktik
lärt sig Arabiskan, utan att det minsta förstå läsa den; att han fordom
varit bränvinssäljare eller brännare här och äfven såsom dragoman
färdats med resande, hvarvid han ej handlat på det redligaste.
Mars 2.
Sprang hela förmiddagen omkring till vexlaren, vårt konsulat och _kutub
khane_, för att bestyra om böcker; men kunde med allt detta ingenting
uträtta. Jag fann mig häraf tråkig och ledsen i allmänhet öfver mitt
lif hittills, som gått utan särdeles märkbar nytta. Vädret var äfven
fult i dag, med ordentlig storm, som dref damm omkring, så att man
äfven inne i rummen oupphörligen sväljde stoft. Mot aftonen gick jag
till Murad och drack efter vanligheten thé med honom och tillbragte
aftonen under samtal.
Mars 3.
Murad kom bittida hit och tog mig på sängen, hvarefter vi drucko kaffe
och gingo till _Bolak_, för att accordera om båt till öfra Egypten, men
afgjorde ännu intet bestämdt. Här voro vi inne på ett slags värdshus,
åto en fisk och drucko sedan kaffe på samma ställe, der jag tillbragte
första natten i Kairo. Vädret var blåsigt och fult och jag tyckte mig
särdeles trött efter promenaden. Det oaktadt gick jag genast vid min
hemkomst åter ut, vek först in i _Diwan el mudaris_, träffade flere
hyggliga och artiga unge män, gjorde sedan en lång tur i staden med min
kompass och kom hem vid _'asr_ mycket trött.
Mars 4.
Gick på förmiddagen för att hemta Murad, men då han ej var hemma begaf
jag mig ensam till _Khan elkhalili_ och såg på marknaden der, som var
ganska liflig och hålles hvarje måndag och thorsdag. Jag vandrade upp
och ned, men köpte ej annat än ett skrifdon. På vägen dit träffade jag
_Abdolkhalik_, som såg litet flat ut och lofvade komma till mig vid
_'asr_, men höll ej ord. Satt hemma den öfriga delen af dagen ända till
_maghrib_, hvarefter jag gick ut till Murad; men emedan han sof och var
något illamående, gick jag straxt bort, vek in i mitt vanliga café och
hörde på den gamle _Mohaddit_, som jag dock allt ännu har svårt att
förstå. Hade besök af shekh _Elhare_, som var uppbragt på de här uppe
boende Fransmännen, för det de koka ocb slaska med kemiska preparater
här på gården, men troligen förnämligast derföre att deras kamrater
rest bort, utan att ge honom någon bakhshish eller _hölwan_.
Mars 5.
Gick om morgonen till Murad, för att få höra något bestämdt om vår
resa, men ingenting kunde ännu afgöras. Vi gingo ut tillsammans till
_Muski_, der han hade någon affär; jag gick sedan på egen hand, men
förvillades så att jag en lång stund måste gå fram och tillbaka inom
ett qvarter, utan att hitta någon utgång. Slutligen ledde kompassen
mig åter till rätta och jag kom hem straxt på eftermiddagen. Med Murad
var jag hos en hans bekante, en damasquineur _Ustad Mahmod_. Han var
en högst treflig man och pratade mycket, bland annat ett långt stycke
ur _Siret Zahir_, samt om _Mohammad 'Ali_ med mycken qvickhet och
humor. Vi suto hos honom kanske 2 timmar och jag fann mig särdeles väl.
På hemvägen passerade vi en moské, der _Zikr_ hölls, hvarföre vi
stannade en stund på trappan samt sågo och hörde på. Det var en samling
af omkring 20 man, som stodo tätt slutne i ring och hade allehanda
besynnerliga rörelser, än vridande sina kroppar i bugande ställningar,
än höjande dem, derunder alltjemt upprepande språk från Koran eller
annat, och läsande med en besynnerlig, hög, messande stämma _elfatha_.
Kom något sent hem, ej utan att vara något trött.
Mars 6.
Bittida kom _Omar_ till mig, sade sig hemtat en _rais_ åt Murad och
bad mig komma dit. Så beslöts att vi skulle gå ner och se på fartyget.
Togo åsnor, redo till _Bolak_ och uppgjorde kontraktet, som skrefs
af en dithemtad skrifvare eller notarie. Det drog något långt ut,
så att vi först middagstiden kommo hem. Härefter gick jag till min
tobakshandlare, köpte resprovision af tobak och satt väl en hel timme
i hans bod, förän den hann skäras och bli färdig. Härunder drucko vi
kaffe, rökte och pratade. All, helst litet betydligare, handel går till
på sådant sätt, ty man fjeskar ej. Hela min handel gällde dock blott 16
piaster. I allmänhet är det förunderligt huru långsamma menniskorna
här äro och huru tåligt de kunna sitta timtal och vänta, utan att det
minsta ledsna eller tröttna. Om aftonen gick jag med Murad till _Ustad
Mahmod_, der vi blefvo sittande omkring en timma och drucko kaffe,
kryddadt med neglikor. Gubben var dock i dag ej på lika godt humör,
som i går, och ej så pratsam. Likaså Murad. Gjorde bekantskap med
_Wrede_, hvilken verkeligen förekom mig som en skojare, med den
vanliga Tyska stormunnen. Han lofvade ge mig goda upplysningar och
förhållningsreglor för min resa; han kände bäst sättet att färdas i
Arabien, ty han hade på det rätta och enda rätta sättet både företagit
och utfört sin resa o.s.v.
Mars 7.
Gick bittida till Murad och tog honom ut till _Khan elkhalili_, der vi
skulle handla allehanda, men emedan han hade affärer på annat håll,
lemnade han mig snart ensam; jag vandrade omkring på thorsdags
marknaden eller auktionen, kom i fäl med boksäljare, dels på gatan,
dels inne i _kutubijeh_, och handlade åtskilliga saker för
universitetet. Äfven köpte jag ett par nya skor af en sherif, som
frågade mig mitt namn; likaså hade äfven den shekh _Ibrahim_ gjort,
af hvilken jag på gatan köpt böcker. Sherifen qvestionerade mig
mycket om Murad, som först på morgonen varit med mig der, och frågade
om han vore moslim. Jag sade mig ej känna honom, hvarpå han sade sig
anse honom för en Frank och gjorde dervid en högst rolig, något
föraktande min, liksom han ville varna mig för honom. Då jag sade
mig vara Tscherkess och läkare, upprepade han flera gånger: _ma ska
allah_. Jag kom hem middagstiden, men begaf mig straxt åter ut
till _kutub khaneh_ och köpte _Alfijeh_, hufvudsakligen till lektyr
under resan. Om aftonen drack jag thé hos Murad i sällskap med en
ung Fransos, nyligen kommen från Suez, och gjorde derefter en liten
promenad med Murad, i vackert, månljust och stjernklart väder.
Mars 8.
Bittida om morgonen till Murad för att träffa _raisen_ (skepparen) och
ge honom pengar; men som han ännu ej var kommen, ej heller efter
någon väntan kom, begaf jag mig bort till Bokti, tog af honom pengar
och gick åter till Murad. Icke heller nu var raisen kommen. Jag gick
då till _Prunner_ och fick af honom bekräftelse på hvad jag länge
misstänkt, att nemligen Murad här ej var på det bästa känd, utan
fastmer såsom en krångelmakare, hvarfore jag genast beslöt att slå hela
resan med honom ur hågen. Gick åter till Bokti och underrättade honom
om mitt beslut; han bad mig hemta raisen till honom. Der erfor jag att
_Kraemer_ och _Timofejef_ voro hit ankomna, hvarföre jag gick till
Köhler, der jag träffade den sistnämnde, ännu nästan lika barnslig och
pojkaktig som i institutet. Jag blef en lång stund der, pratande med
honom och med Köhler. De äro dock ingendera af mitt folk. O att jag
nu hade här någon af mina Finska bröder! Kort härefter träffade jag
händelsevis raisen på gatan och förde honom till Bokti, som talade med
honom och förmådde honom lofva att återhemta den ena af de två guinéer,
jag gett honom i förskott. Dock när raisen var gången, sade mig Bokti:
"tro ej att han kommer". Derefter gjorde jag ensam en liten promenad
i staden, trött och ledsen, men på sätt och vis glad och tacksam mot
Herren, som underbarligen ledt mig utur en ögonskenlig fara. Jag kom
hem och stultade ensam i min stora _ka'ah_, sedan jag på morgonen låtit
min tjenare gå. Nu kom _'Omar_ med bud från Murad att jag skulle komma
dit. Jag kan ej neka att det var med någon ovilja jag gick dit, men
gjorde det dock för apparencens skull, åt med honom och drack kaffe,
men kom snart hem.
Mars 9.
Var hela morgonen på språng för att träffa Murad, som å sin sida äfven
var på språng för att få _Omar_ på fri fot. Man hade nemligen tagit
honom på gatan och fört honom i vakten, till följe af ordres från
_Abbas_ pasha. På eftermiddagen kom hit _Timofejef_, följd af _Amin
agha_, och de blefvo här sittande att dricka kaffe. Sedan gick jag
ut med _Timofejef_ och följde honom hem. Sedan jag lemnat honom och
gått ett stycke i trädgården, kom jag i fäl med en gammal Engelsman
med kortskuret grått skägg. Vi följdes länge åt, än spatserande, än
stannande, allt under prat. När han hörde att jag var Finne, förundrade
han sig högeligen, sade att man i England och Frankrike visste
stort ingenting om det landet och att dess folk ansågs som "savages".
Han skref upp mitt namn i en liten annotationsbok, jemte mitt land,
vårt universitet och min ålder. Det dröjde ej länge förän samtalet
föll på religionen, då han började filosofera och prata högst ifrigt,
allt som oftast stannande och, som det tycktes, glömmande sig i sitt
prat. Jag följde honom hem till hans port, emedan det redan blifvit
något skumt och han ej rätt tycktes hitta vägen. Då vi skildes, frågade
jag honom hans namn; han sade sig böra vara känd till namnet, emedan
han hade publicerat många arbeten, men genom förföljelse och intrig
blifvit kringskuren i sin verkningskrets. Han var öfverhufvud en högst
rolig och originell gubbe, jag hade mycket roligt med honom, och vi
lofvade att se hvarandra åter. Han gaf mig nu sitt kort, der han
kallades: Rev. _John Pring_. På hemvägen anhöll mig _Wrede_ på gatan
och vi blefvo stående väl en halftimma att prata. Han hade den vanliga
Tyska jargonen, talade om _Pococke_ &c. och var nu sysselsatt med
utarbetandet af sin resa, som skulle tryckas. Längre fram på gatan fick
jag fast Murad, med hvilken jag följde till hans hem och drack thé der,
i sällskap med Fransosen från Suez. De tyckas båda två vara i trånga
skor och ej rätt veta hvad de skola företaga sig.
Mars 10.
Drack kaffe på morgonen med min Berberi, som pratade allehanda,
isynnerhet om Koran, ur hvilken han ville lära sig suran _iasin_, den
han fordom kunnat, men numera glömt. Han håller mig för en muslim och
sade: "du känner och kan Koran, men folket säger allt ännu _khavage_".
Längre fram på förmiddagen kommo _Timofejef_ och _Amin agha_ hit och
jag begaf mig med den sistnämnda till _Bolak_, der jag erfor att
Murad i går morgons talat med skepparen, gifvit honom ännu 60 piaster
_'arbon_ och sagt att de 2 guinéerna voro från hans ficka, med mera
dylik lögn. Saken afgjordes så, att jag i morgon skulle komma dit med
Murad och jemte honom der afsluta saken med skepparen och _dabiten_,
som _Amin agha_ tagit ut från ett café. Middagstiden gick jag till
Murad, men träffade honom ej förän omkring _'asr_. Jag sade honom dock
ingenting annat, än att konsulatets janitschar ensam varit till Bolak,
och bad honom i morgon följa med mig dit, hvilket han naturligtvis
lofvade. För öfrigt hade han det tvungna lugn i sitt ansigte, som man
alltid finner hos gamla rackare; men han tycktes ej mera kunna se mig
rätt i ansigtet. Om aftonen kom han till mig och efter hostningar och
pustningar upprepade han sin redan i går gjorda begäran, att jag måtte
låna honom pengar, hvarvid han gjorde mig allehanda projekter, dem jag
naturligtvis ej kunde antaga. I dag, liksom i går, var en het dag, med
qvalmig _khamasin_ luft, impregnerad af damm och rök; isynnerhet inne i
staden kunde man ej draga ett enda friskt andetag.
Mars 11.
Gick om morgonen ut för att göra min uppvaktning hos _Kraemer_, men
det var då för bittida. Derpå spatserade jag i alléen, stannade i
ett café-tält, satte mig på en _serir_ med benen i kors under mig
samt begärde kaffe och _shishe_. Medan jag väntade kom en Syrier, med
hvilken jag gaf mig i samtal. Vi kommo oss i vidlyftigt prat, och som
han säkert fann mitt tal för mycket grammatikaliskt, började äfven han
tala samma språk. Man hemtade mig kaffe med socker, men jag gaf det
tillbaka och sade att jag fordrat det utan socker. Derefter började
Syriern kalla mig effendi. Vi pratade länge och det var ganska roligt.
Derefter gick jag åter till _Kraemer_, men nu var han upptagen af
konsuler, som voro hos honom. Jag gick derföre till konsulatet, dit
_Peterson_ snart ankom och frågade efter mig. Han blef sittande der och
det var med obeskriflig fröjd jag åter talade mitt modersmål. Men i
början var det mig nästan såsom ett främmande språk, orden ville nästan
fattas mig. Men å andra sidan tyckte jag mig ännu aldrig hafva funnit
mitt modersmål så vackert; det var med en viss stolthet jag ansåg mig
lycklig att äga ett så äkta rent modersmål. _Peterson_ sjelf tycktes
vara en hygglig, treflig, ung man. Vi kommo äfven på det vanliga
Svenska kapitlet och deri var han lik alla sina landsmän. Middagstiden
var nu inne, hvarföre vi slutade med en öfverenskommelse att träffas
snart igen. Jag gick härefter till _Kraemer_, vår generalkonsul. Han
var ensam och ledig samt tog emot mig med särdeles hygglighet.
Han tycktes ännu vara helt och hållet intagen af sin resa till öfre
Egypten, talade mycket om den och de underbara saker han sett, så att
hos mig stor lust uppstod att resa dit och tillika stor förargelse
öfver att min tillämnade färd dit så snöpligen krupit i säcken. Han
hade en blandning af Tyskt, Engelskt och litet Ryskt i sitt väsende,
tycktes vara beläsen, men kanske vilja litet briljera dermed. I allo
och öfverhufvud var han dock en högst förtjenstfull och präktig man,
såsom jag förut hade hört från många håll. Omkring _'asr_ gick jag
till Engelsmannen _Pring_ och gjorde en högst egen, besynnerlig visit.
Tiden upptogs hel och hållen, omkring halfannan timma, af hans prat och
filosoferande uti religion. Hans idéer tycktes mig just ej egna eller
originella, sannt religiösa utan att vara just strängt pietistiska;
i hans väsende fanns den äkta vanliga Engelska rättframheten och
ärligheten. Han tog fram ett arbete af sig, ett poem som han kallade
_The millennium eve_, och läste upp för mig derifrån några stycken, med
en högst enkel, okonstlad och ren deklamation. Men fri var han dock
ej från författarefåfänga. Han sade att detta hans arbete stod och
paraderade på de förnämsta bokhandlares hyllor i London, vore med högt
beröm omordadt i flera Engelska tidningar, isynnerhet Times, och dock
köpte ingen menniska det. Han sade sig vara förföljd, förbjuden att
predika och publicera något, men hade dock bibehållit den ungdomliga
själsfriskhet, som en sann religiös tro alltid ger och en allvarlig
vilja att offra sig för Herrans och det godas sak. En besynnerlighet
var, att han sade sig alltid börja _Fader vår_ med: "helgadt varde ditt
namn, fader vår." Han är i sanning en egen och rolig man, men, som jag
tror, värd all aktning. Derefter gick jag till _Ustad Mahmod_ och blef
sittande hos honom hela aftonen. Han lofvade skaffa mig logis i sitt
qvarter &c. och tyckes vara en högst präktig man; dock smärtar och
litet skrämmer det mig att ha gjort hans bekantskap genom Murad.
Mars 12.
Vandrade om morgonen ut genom en stadsport, uppå sandbergen och
fröjdade mig öfver den vackra utsigten. Nedkommen derifrån vandrade
jag ännu litet omkring i staden, vek in hos Timofejef och satt der en
stund. Murad skickade efter mig. Vi hade på gatan en något maliciös
explication mellan oss. Derefter spatserade jag omkring _birket_ och
gick vid _maghrib_ till _Ustad Mahmod_, som i går hade inviterat mig
till sin aftonmåltid. När jag kom, var han ännu ute och jag blef länge
sittande med hans unge slägtinge, som bor i samma hus hos honom.
Efter _'eshe_ kom han sjelf, med en annan gammal ärevördig gråskäggig
gubbe, som genast när han kom in begärde en _seggade_ och gjorde sin
bön. Derefter hemtades bordet fram och vi började äta. Som allt här
är tvärt emot hvad hos oss, så började man med bakelser, en smörtorta
och en söt torta; först sedan vi ätit deraf, sade värden _bismillah_
och nu började vi gröpa i kötträtterna, som alla voro rikt anrättade,
särdeles välsmakande och isynnerhet mycket kryddade med peppar. Emellan
bitarne togs från en liten skål i ättika inlaggd lök och gurkor, samt
lång gräslök, som låg bredvid. Bröd lades i ymnighet omkring bordet,
icke på det, utan omkring dess fötter och lyftades aldrig uppå bordet,
utan derunder bröts en bit och stoppades i munnen. Jag märkte mig ännu
vara något klumsig och generad, men det var ock första gången jag åt
hos Araber. Efter måltiden kokades kaffe i en framlyftad _mankad_ och
vår värd började efter vanligheten med historier från _Zahir_, der han
tyckes verkeligen vara väl hemma. Det hela var öändligen trefligt och
roligt, isynnerhet genom den fullkomliga olikheten emellan vår värds
och den andre gamle shekhens karaktär, som var högst långsam och litet
torrolig. Vi suto kanske till kl. 5, d.v.s. omkring kl. 11 på aftonen,
rökte, drucko kaffe och hörde på vår värd, som blott sällan afbröts af
någon annan. Sedan följdes den andra gästen, den gamla shekhen, och jag
åt bort och vi hade ett långt stycke samma väg.
Mars 13.
Gick bittida om morgonen ut till _Sok ennahhasin_ och köpte _tisht_ och
_'ibrik_ åt mig för 50 piaster. Gjorde sedan några turer i staden hit
och dit; träffade _Pickering_, som nu återkommit från öfra Egypten.
Det var med stor fröjd jag återsåg honom, och äfven han tycktes vara
glad att träffa sin "old friend" som han sade. Han var ganska förändrad
till sitt utseende, såg mycket friskare och raskare ut, hade mycket
mera lif i hela sitt väsende, var muntrare och pratsammare. Deremot
tyckte han att jag tagit något af och blifvit magrare, än då han såg
mig ombord på _Scamandre_ och i Alexandria. Det tror jag ock, ty det
tråkiga lifvet här, isynnerhet de senaste dagarnes händelser, den nu
böljande hettan och _khamasin_ hafva mycket kostat på mig. Jag satt en
stund på kansliet och såg der en Perser, en _khodja_ hos _Abbas_ pasha,
som nästan var en den vackraste man jag sett. Han reciterade Persiska
verser med en särdeles klangfull stämma och talade äfven flytande
Arabiska och Turkiska. Murad hade sökt mig åtskilliga gånger i dag,
men icke träffat mig, hvarmed jag ock var nöjdast. Vid _maghrib_
gick jag enligt öfverenskommelse till _Ustad Makmods_ hus och tog efter
liten väntan honom och hans slägtinge med mig hem, ty vi hade i går
kommit öfverens att de skulle supera här. _Fattoma_ hos Fransmännen i
öfra våningen hade tillredt vår måltid och den var i sanning rik och
öfverflödig, med 10 eller 12 rätter, tror jag, allt för de 5 francs jag
gifvit henne. De blefvo sittande här temmeligen sent och drucko äfven
thé. _Ustad Mahmod_ berättade efter sin vana historier, i dag ur _Tusen
och en natt_ om _Haron arrashid_. Det var öfverhufvud ganska trefligt
och klockan var säkert 5 eller 6 (11 eller 12), då de gingo bort.
Mars 14.
Gjorde om morgonen en lång vandring i staden och kom åter till ett
ställe i SV delen, der jag förut en dag förvillats. Detsamma hände mig
i dag, jag vandrade flera gånger samma väg, men kom aldrig ut från
qvarteret der jag blifvit instängd. Slutligen kom jag dock ut till
_Khan elkhalili_ och sålunda kort efter middagen hem. Murad hade åter
i dag sprungit och sökt mig, jag vet ej huru jag skall bli af med
honom fullkomligt. På eftermiddagen vandrade jag äfven omkring med
_Timofejef_, och stannade i ett café vid _Birket_.
Mars 15.
Besökte _Pickering_, som jag tycker har blifvit en helt annan man, i
allo till stor fördel för honom. Jag satt der omkring en timmas tid
och fann det ganska trefligt. Han är i allmänhet fördragsammare med
språket, än de flesta Engelsmän, och tyckes ingalunda tråkas ut af
mitt tal. Träffade senare _Timofejef_ och satt med honom en stund
i ett café; gick derefter hem till honom och tillbragte i hans och
shekh _Dosokis_ sällskap hela aftonen till ganska sent. Shekhen var en
oändligt treflig och präktig man, med något tycke af _Tantavi_, icke
"fanatiqvé", som han sjelf sade. Dock _Tantavis_ like har jag ännu ej
funnit. Han gaf mig mycket beröm for mitt språk, det var _fasih_ &c.
Men hvad jag ej kan tåla är orden _genabek, hadratek_, som numera
kommit in i Arabiskan. Äfven här får folket den Franska artigheten allt
mer och mer. O att jag vore bland Beduinerna!
Mars 16.
Satt i kansliet en stund och väntade på _Amin agha_, som ej kom i dag.
Träffade på hemvägen _Peterson_, som jag tillfrågade om _Pickering_.
Han sade att han var en mycket lärd man, stor naturalhistoricus och
isynnerhet frenolog. När jag kom hem skickade jag min Berberi till
_Oriental hotel_ med en biljet och riktigt hemtade han min Pickering
hit. Han blef sittande här något öfver en timma, vi drucko kaffe, rökte
och funno oss trefligt tillsammans, åtminstone jag. Omkring _'asr_
gick jag ut och åt middag på ett Grekiskt matställe, som jag hittade på
i _Moski_. Derefter vandrade jag ännu litet med _Timofejef_ och gick
slutligen till _Ustad Mahmod_, men träffade honom just nära hans hus
tillika med Murad, hvarföre jag lät dem passera, utan att anhålla dem.
Man 17.
Om morgonen kom till mig Timofejef och sedan vi druckit kaffe
tillsammans gingo vi till _Divan elmudaris_, för att träffa _Refa'a
effendi_ och tala med honom om de böcker vi skulle köpa från _Khutub
khane_. Han var ej tillstädes, men vi blefvo en lång stund sittande hos
shekh _Kotta_, Tantavis goda vän och lärare. Elever samlades omkring
oss till stort tal, vi pratade och hade trefligt. Kotta tyckes vara en
skicklig man, men har äfven något af det halffranska fladdriga väsendet
och några artighets-termer, hvilka jag till min stora förargelse
funnit här hos så mycket folk. Detsamma tyckte jag mig äfven märka hos
eleverna, bland hvilka en stor del äfven talade Franska ganska väl. Med
skäl kan man säga att Mohamedanismens sista tider äro inne, att ett
förderfvets och förfallets dialektiska moment träder in i Orienten; men
det är väl ett nödvändigt öfvergångssteg till något bättre, såsom jag
hoppas. Dock _allah dalam_. Jag fick äfven här beröm för mitt språk af
_Kotta_ och andra. Derefter gingo vi till Timofejef, drucko thé och
spelade ett parti dam, hvarefter jag sökte _Ustad Mahmod_, men fann
honom ej hemma förän efter _'asr_, då jag satt en stund uppe med honom
på hans tak och hörde honom tala vackra historier om Murad, som i går
försökt bakdanta mig inför honom. Jag föreslog för honom att få bo
och lefva i hans hus, såsom en medlem af hans familj; till min stora
förundran gick han in derpå. Går detta i verkställighet, så är det
sannerligen den största lycka som kunnat hända mig.
Mars 18.
Sprang hela förmiddagen för att få tag på _Refa'a effendi_, men
träffade honom ej. Satt en stund i kansliet och språkade med en just
från pilgrimsfärden återkommen Perser, som hade förlorat sitt pass på
vägen och nu anhöll om nytt. Han skref en utmärkt vacker Persisk stil;
jag fick af honom ett profstycke, som han här skref åt mig. Begaf mig
efter _'esha_ till _Ustad Mahmod_, åt der med honom och en ung vacker
prydlig man, som utomordentligt behagade mig. Han pratade efter
vanligheten sina historier hela aftonen, med en särdeles stor
berättareförmåga och liflighet, allt under oupphörligt drickande af
kaffe och tobaksrökning. Senare kom äfven Hossein hem och vi suto
uppe tills mycket sent. Slutligen hemtades fram bolster och breddes
ut på golfvet, då vi jemkade oss till sängs. Vi lågo alla 4 liksom i
syskonsäng, _Mahmod_ och _Hossein_ läste mycket böner när de lade sig,
otaliga gånger upprepande isynnerhet _bismilla_. Man lade sig först
under täcket och klädde så rätt af sig, till och med skjortan. Turbanen
behöll _Mahmod_ på sitt hufvud, men aflindade shawlen och behöll blott
_tarboshen_ med en liten hvit duk omlindad längst ner. Jag tillbragte
en högst orolig natt, störd af trummornas och pipornas sorl, som
ledsagade ankommande pilgrimer.
Mars 19.