Lång tid förgått, då Parnâda, af dessa Brahmaner en,
Till Kundina återkom, åt Damayanti förtäljande så:
"Då sökande Nala jag till staden Ayodhya hann,
Jag gick, o Damayanti, till Bhangâsuris ättling der,
Och inför hela hofvet och honom de ord, du sagt,
Upprepade jag, förnyadt; men Rituparna dock
Ej gaf mig ett ord till svar, den mäktige Herrskaren,
Ej heller någon af dem, som suto kring honom der.
Men då jag gått bort från honom, kom till mig i enrum en 5
Af Rituparnas folk, som kallades Vàhuka,
Den ädle Kungens körsven, kortarmad, vanställd, ful,
Men I snabbkörning skicklig och kunnig i krydders konst.
Han bittert gret, och ständigt suckande djupt och tungt
Han helsade mig välkommen och talade sedan så:
'Äfven i ofärd fallen, den ädla qvinnan dock
Skyddar sig sjelf med dygd; ja, himlen förtjenar hon!
Fastän af make lemnad, den ädla dock vredgas ej, 10
Men lefver med sinnet tygladt af dygdefull vandels band.
Fastän af en eländig dåre, den lyckan svek,
Hon öfvergifves, den ädla, qvinnan ej vredgas dock.
Mot maken, som näring sökte, hvars klädnad en fågel tog,
Som plågades af bekymmer, den ädla ej vredgas vill,
Om väl bemött eller illa, om maken ock dväljs i nöd,
Thronberöfvad, af lyckan lemnad, i sorg försänkt.'
Då detta hans ord jag hört, jag hastade åter hit;
Nu gör hvad godt dig synes, dock hemta din faders råd."
Men då hon detta hört af Parnâda, med tàrfylld blick
Tyst gick hon till sin moder och talte till henne så:
"Ej Bhima bör kunskap få, o moder, om denna sak, 15
Men inför dig åt Sudeva befallningar gifver jag.
Och att min afsigt den àdle Bhima ej känna må,
Det vare din omsorg, om du önskar din dotters val.
såsom Sudeva lyckligt mig hemtade hit till er,
Med samma lycka må han gå till Ayodhyas stad
Och snart den àdle Nala bringa till oss igen."
Men sedan, så snart den ädle Parnâda sig hvilat ut,
Hedrade Damayanti honom med riklig lön.
"Då Nala är återkommen, far större belöning du,
Ty mera för mig du gjort, än någon skall göra mig: 20
Att med min gemål, Parnâda! jag återförenas snart."
Han hörde orden och tacksam, henne välsignande,
Med fullgjordt värf Parnâda gick hem till sitt hus förnöjd.
Då kallade Damayanti Sudeva helt obemärkt
Och sade inför sin moder, af sorg och bekymmer qvald:
"Sudeva! gå till Ayodhya, gå till Rituparna der
Och säg, som vore det sagdt i förbigående blott:
'Damayanti ärnar ånyo välja sig en gemål;
Dit hasta alla Kungar och Konungasöner nu.
Och så är tiden beramad: i morgon skall valet ske; 25
Om godt dig synes, o Konung, så ila dit äfven du.
Vid solens uppgång en annan make hon väljer sig,
Ty ej man vet om Nala är död eller lefvande'".[100]
Så gick den ädle Brahmanen hän till Ayodhyas stad
Och sade åt Rituparna, som honom det ålagdt var.