Se'n så Karkotaka svunnit, vandrade Nala bort
Och framkom på tionde dagen till Kung Rituparnas stad.
Han gick till Kungen och sade: "Vahuka ar mitt namn;
I konsten att tygla hästar ej äger en like jag,
Vid svårigheter ett råd, vid allt jag en utväg har,
Och bättre än någon annan jag reder en smaklig mat;
Hvadhelst i verlden finnes konstigt och mödosamt,
Det utfor jag allt Rituparna, mig tag till din tjenare!"
Rituparna sade:
"Hel, Vàhuka, dig! Blif här, och gör hvad du lofvat har. 5
Snabbkörning var framför annat ständigt min lust och fröjd.
Tag till din omsorg att snabba hästar jag äga må;
Blif min Stallmästare! Tiotusende[88] blir din lön.
Och till din tjenst Vàrschneya och Dschivala tage du;
Haf sällskap af dem och dröj, o Vàhuka, här hos mig."
Så sade han. Men Nala lefde högtärad der
Rituparnas stad med Vàrschneya[89] och Dschivala.
Så lefde han der, Damayanti dock honom om hjertat låg,
Och hvarje afton han sakta talade dessa ord:
"Hvar hvilar nu väl den arma, af hunger qvald och trött, 10
Minns hon mig än', eller hyllar redan en annan hon?"
En afton af Nala, som åter så sagt, frågte Dschivala:
"Hvem är det, du sörjer ständigt? Förtälj mig det, Vàhuka!
Förtälj mig, hvems är qvinnan, som ständigt du sörjer så?"
Då sade Nala: "En dåre förr engång kände jag,
Som ägde en ljuflig maka, men glömde sin trohet lätt.
Engång af någon orsak från henne han skilde sig
Och, ensamlemnad, den dåren sörjande irrar se'n;
Han oupphörligt, af längtan qvald både natt och dag, 15
I qvällens lugn än minnes henne och talar så.
Väl, irrande kring i verlden, sitt uppehälle han fann,
Ovärdig, någonstädes, men mins dock ännu sin sorg.
Och hon, som i skogen följde sin make i nödens stund,
Hon öfvergafs af honom. -- O, knappt att hon lefver mer!
Ej kännande vägen, ensam, förtjent af en bättre lott,
Hon plågas af törst och hunger. O, knappast hon lefver mer!
I skogen, der vilddjur irra, den vilda och ödsliga,
Lemnades hon af honom, den dåren, som lyckan svek."
Så bodde nu Nala okänd i Kung Rituparnas borg, 20
Af längtan tärd, och tänkte städs på sin maka blott.