Så sagdt, då svarade Vritras och Balas baneman:[15]
"Dock, de rättrådiga furstar, som kämpa med dödsförakt
-- De som i striden modigt döden i ögat se,
Dem tillhör himmelen, såsom Kàmaduk[16] tillhör mig --
Hvar äro nu dessa hjeltar, då här jag ej skönjer dem,
Då ej till mig de komma, som ärade gäster, mer?
Så frågad af Indra sade den vise Nàrada 20
Maghavan![17] Hör mig, hvi dem här du ej skådar nu:
Vidarbhakonungens dotter, hon, Damayanti nämnd,
I skönhet oöfverträffad af qvinna på jordens rund,
Hon skall nu snart sig välja bland Furstarne en gemål.
Dit hasta alla Kungar och Konungasöner nu,
Och henne, verldens perla, de söka att vinna der
I täflan alla, o Vritras och Balas baneman!"
Men medan detta taltes, till Gudarnes Konung der
Nalkades, jemte Agni, Verldsbeskyddarne.[18]
Så fingo de alla höra den vise Nàradas tal 25
Och sade muntert: "Välan, så låt oss jemväl gå dit!"
Och sedan gingo de alla, med vagnar och tjenare,
Ned till Vidarbha, i samma afsigt som Furstarne.
Och äfven Nala, i kunskap om Furstarnes sammankomst,
Med tanke på Damayanti, begaf sig med fröjd på väg.
Så sågo Gudarne Nala dernere på jordens ban,
Som stode der Kärleksguden; så klar var hans skönhets glans.
Men då de honom sågo, som solen så strålande,
De stannade, tvekande, häpne öfver hans herrlighet.
Så hejdade himlens Gudar i molnen vagnarne, 30
Och sade till Nala, sedan de stigit från höjden ner.
"Hör hit, o Konung Nala, som aldrig ditt löfte svek; 31
Gör oss en tjenst, du ädle, och blif oss en härold nu!"