det menar jag, att har man en gång en åsikt, så skall man stå vid den!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Tyst fröken med sitt tjat! Här resoneras politik!
(Ordföranden knackar med sin klubba.)
PROFESSORN
Tack, herr Ordförande. För att återkomma, — det var någon som talade om
åsikter. För all del, de äro klädsamma att ha, men det är med dem som
med blommorna, de slå ut i all sin prakt, de dofta ljuveligt, och man
bär dem på sitt bröst. Men så vissna de, och man behöver dem inte mer.
Varje åsikt har sin livslängd, och varje årstid sin åsikt.
TORPARESONEN nr 1
Det lider mot sommaren nu, och alla kålrotsland gödslas för nya åsikter!
PROFESSORN
Jag ville bara säga det, att man står vid sin mening så länge man har
en mening, men se'n...
TORPARESONEN nr 1
Se'n sätter man sig!
PROFESSORN
Ja, jag har talat. (Sätter sig. Pinsam paus. Reser sig ånyo.) En
sak skall jag tillägga, medan jag har ordet, och det är i fråga
om Hertigen. Så mycket kan jag säga, att inte är han någon vän av
frigjorda fruntimmer heller!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Det är frökens åsikt det!
ORDFÖRANDEN låter sin klubba gå.
Fröken har yttrat sig tydligt nog! Nu är det bara Värdinnan som inte
har sagt någonting. Vad tänker Värdinnan i den här frågan?
TORPARESONEN nr 2
Värdinnan tänker ingenting! Hon sover!
(Den unga x-ländskan ger Värdinnan en stöt.)
VÄRDINNAN vaknar upp.
Låt mig vara i fred! Jag representerar folket!
TORPARESONEN nr 1
Vi ville bara veta om Värdinnan är med om att vi skola ha en kung?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
PROFESSORN
Eller republik?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
SÅNGLÄRAREN
Alltså vilketdera?
VÄRDINNAN
Jag sa' ju re'n! Voj, voj ändå, det här bråket. Mig har det bara gett
förtret. Och många sömnlösa dagar.
ORDFÖRANDEN
Det blir nog bäst att vi skrider till omröstning. Så få vi klarhet i
saken!
PROFESSORN
Herr Ordförande! Jag vill inte motsätta mig omröstning. Men det kan
hända att min ståndpunkt blivit missförstådd, och jag måste förklara
mig. Jag har sagt, att man kan se kungen från två sidor, — men jag
har inte sagt att jag därför röstar för republiken. Jag röstar inte
för kungen, och jag röstar inte för republiken heller; där ha ni min
ståndpunkt.
TORPARESONEN nr 1
Vad fan röstar herrn på då?
PROFESSORN
Jag röstar med tom sedel.
TORPARESONEN nr 1
Och tom hjärna!
ORDFÖRANDEN
Respekt för andras åsikter!
TORPARESONEN nr 1
Men han har ju inga åsikter, — vad skall man respektera då?
ORDFÖRANDEN
Nu blir det omröstning! Den som vill ha kung röstar ja, och den som
vill ha republik röstar nej. Så enkelt är det! Här ha ni papper. —
Värdinnan, Värdinnan, — var så god!
VÄRDINNAN
Ja, jag hör, jag hör.
ORDFÖRANDEN samlar in röstsedlarna i sin urna.
Kanske Sångläraren vill anteckna. Blank sedel, — ja, ja, — blank,
blank, ja. Konungadömet har sålunda segrat med tre ja-röster över tre
blanka! (Klubbslag.)
PROFESSORN
Förlåt, herr Ordförande, men det är ändå en tolkningsfråga. Hade jag
vetat det...
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Ny omröstning!
PROFESSORN
Ja, jag måste verkligen förena mig...
ORDFÖRANDEN
Så ta vi det en gång till då. Men skynda på nu!
(Ny votering. Professorn uppvisar diskret sin röstsedel för sina
meningsfränder.)
Jaha, det är klart! Ja, ja, ja, — nej, nej, nej! Rösterna väga lika.
Den här gången blev det varken kung eller republik!
VÄRDINNAN mycket vaken och intresserad.
Lotten avgör!
PROFESSORN
Jag ber ännu en gång om ursäkt. Men Värdinnan har visst röstat ja, och
det är nog ett misstag...
TORPARESONEN nr 2
Hör nu, rösträtten är hemlig!
ORDFÖRANDEN varnar med klubban.
Det blir lottdragning!
TORPARESONEN nr 1
Slå upp ett kort! Kung eller hacka!
SÅNGLÄRAREN
Hellre hacka! Folkets väl skall vara folkets eget verk.
TORPARESONEN nr 1
Glöm inte sätta kronan på verket!
ORDFÖRANDEN
Nu dra vi!
TORPARESONEN nr 2
Låt Professorn själv avgöra!
(Vid bordet råder upphetsning och rörelse. — Ordföranden räcker urnan
till Professorn som griper sedeln med darrande hand.)
TORPARESONEN nr 1
Vad blev det? Ja eller nej? Vi skola foga oss i makternas domslut.
PROFESSORN
Det blev ja...
TORPARESONEN nr 1
Nu stiger kungen på tronen!
PROFESSORN
Jag protesterar...
TORPARESONEN nr 1
Allt är all right, och Professorn drog själv opp kungen ur urnan.
PROFESSORN
Det är slumpens spel, och sådant får inte vara bindande.
TORPARESONEN nr 1
Nej, ingenting är bindande här i landet — på hedersord!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med gäll röst.
Ny lottdragning!
ORDFÖRANDEN
Går inte! Det är slut med leken.
PROFESSORN
Och envar följer sin övertygelse.
TORPARESONEN nr 1
Professorn också — som inte har någon övertygelse?
PROFESSORN
Så får jag följa andras då.
TORPARESONEN nr 1
Det skall vara frökens det, vad? (Gest mot Den unga x-ländskan.)
PROFESSORN
Och herrn följer Värdinnans!
TORPARESONEN nr 1
Nej, hon följer min! Och det är en annan sak det.
PROFESSORN
Det är samma sak.
TORPARESONEN nr 1
Det är inte samma sak. För så ha vi kommit överens, och det är ärligt
spel från början och kallas parlamentarism!
(Det ringer från sessionssalen.)
ORDFÖRANDEN
Det ringer till plenum, och nu gå vi. Beslutet är fattat, — till den
verkan det hava kan!
(Reser sig; allmänt uppbrott. — Dörren till vänster slås upp, och
åtskilliga ledamöter av Lagstiftande församlingen trängas i öppningen.)
FLERA NERVÖSA RÖSTER
Hur skola vi rösta? Hur skola vi rösta?
TORPARESONEN nr 1
Kungen vann i spelet!
FLERA RÖSTER
Det var bra!
(Bifallsmummel i skaran.)
PROFESSORN
Vänta lite! Det är inte så enkelt! Jag skall förklara hela saken. Kom
med nu, kära vänner.
(Alla ut till vänster. — Scenen står tom några ögonblick. Genom de
öppna fonddörrarna hör man hur ledamöterna samlas i plenisalen; ljud av
röster, fötter, pulpetlock och så vidare. Därpå några starka klubbslag.)
TALMANNENS RÖST.
Plenum vidtager. Namnupprop!
(En entonig stämma börjar en uppläsning av namn: Aakkola, Aaamio,
Aaaponen, Ampunen, Anterzon, Anttimaa, Arpio, Asikka, Attila etc.)
ARKITEKTEN in från vänster. Stannar pä tröskeln, ser sig omkring,
går hastigt fram och stänger fonddörrarna, varpå han återvänder till
ingången.
Var god stig på, Ers höghet. Här ha vi en fristad. Och en
observationspunkt.
HERTIGEN in. Han är resklädd — med ytterrock, hatt och käpp — och lätt
ommaskerad för inkognito med kort, grå färgat skägg och pincenéer. Han
går något böjd och spelar äldre än han är.
Vad är det här för ett konspirationskabinett?
ARKITEKTEN
Ett rum, kort sagt. Man kommer och går här som man vill, när det inte
konspireras. Det var egentligen avsett för journalisterna, men så kommo
husets vaktmästare och dukade sina smörgåsar på gröna bordet. Och då
flydde journalisterna.
HERTIGEN
Är man ohövlig mot pressen?
ARKITEKTEN
Här äro alla ohövliga mot varandra.
HERTIGEN
Vart togo så journalisterna vägen?
ARKITEKTEN
Det går ingen nöd på dem. Där nere i plenisalen har man haft
vänligheten placera dem mitt bland de utländska diplomaterna. Och de
moja sig storartat.
HERTIGEN fram till fonddörrarna.
Var sitter regeringen?
ARKITEKTEN
Till höger om podiet. Ers höghet.
HERTIGEN
Är det regeringen? Tio tomma fåtöljer. En dag som denna.
ARKITEKTEN
Ministrarna äro samtidigt folkrepresentanter; och när någonting är på
färde, äro de endast folkrepresentanter. För att i ro kunna angripa
regeringen.
HERTIGEN
Då är det ingen som regerar?
ARKITEKTEN
Här regeras värre! Regeringen regeras av Lagstiftande församlingen,
Lagstiftande församlingen regeras av folket och folket regeras av fixa
idéer.
HERTIGEN
Ett demokratiskt folk! Som består av idel regenter.
ARKITEKTEN
Så är det också oregerligt!
(Paus.)
HERTIGEN har blickat ut över plenisalen.
Tror Ni jag är säker här? Känner man igen mig?
ARKITEKTEN
Ers höghet kan vara lugn. Masken skyddar.
HERTIGEN
Ja, Ni vet. Det har roat mig att vara med på ett hörn, inkognito. När
folket väljer sin kung; eller vrakar sin kung.
ARKITEKTEN
Förklädnaden har gjort Ers höghet tio år äldre.
HERTIGEN
Förklädnaden är falsk, ty nu är jag ung. Och det skulle inte besvära
mig att gå i dansen med nationen där nere. Vad menar Ni om mina chanser?
ARKITEKTEN
Ers höghet, jag vet inte...
HERTIGEN
Säg ut Ni!
ARKITEKTEN
Man talade om i kuloarerna, att det spelats krona och klave här inne.
Här, på gröna bordet.
HERTIGEN
Så, det var förspelet. Ödet... får bära risken.
ARKITEKTEN
Man känner icke Ers höghet, det är felet.
HERTIGEN
Man har begynt lära känna mig, det är felet.
ARKITEKTEN
Folket vill ha en konung efter sitt sinne.
HERTIGEN
Och är dess sinne sjukt, skall konungen vara... solidarisk. Då föredrar
jag att avstå från kronan — och behålla mitt huvud.
ARKITEKTEN
Ännu har icke avgörandet fallit, Ers höghet. Och där kämpa starka
makter om nationens själ.
HERTIGEN
Ja, jag förstår icke. Ni har fört mig omkring i er stad, er vackra
stad, och jag har sett glada, vänliga människor, ett livsdugligt folk.
Men här — (gest mot plenisalen.)
ARKITEKTEN
Här, — det är inte folk längre. Det är folkrepresentanter! De
föreställa folket...
(Starkt buller från plenisalen: skramlande pulpetlock och otydliga
röster i korus. — Talmannens klubba knackar skarpt, varpå tystnad
inträder.)
HERTIGEN
De starka makterna, som kämpa om nationens själ!
(Arkitekten slår upp fonddörrarna, och man hör)
PROFESSORNS RÖST
Jag skall be att få fortsätta. Kom ihåg, inga överilade beslut! Världen
kan förändras på fem minuter...
HERTIGEN inflikande.
Professorn! Det är min vän Professorn!
PROFESSORNS RÖST
Vi måste — hör på vad jag säger — vi måste följa med vår tid. I går
valde vi konung, men i dag gäller valet — republik.
EN ANNAN RÖST
Och i morgon?
EN TREDJE RÖST
I morgon — ha vi inget val!
(Förnyat tumult.)
ARKITEKTEN sedan sorlet något lagt sig; med en axelryckning,
överröstande.
Allmänna rösträtten!
HERTIGEN leende.
Sällsamt... här sitter jag och har mitt nöje av stormen... som skall
bryta mig. (Tystnad.) En cigarr, herr Arkitekt. (De tända cigarrer.)
Professorn har lagt om! Jag ville ha kronan här, den han bjöd mig...
till salu — mot garanterad själlöshet som vederlag. Den skulle jag
slunga ned så den exploderade för hans fötter. Och ropa ut: Nu är det
kungen som väljer. Och han väljer icke ett inkompetent folk till sitt
folk.
ARKITEKTEN
Än är icke dobblet slut där nere! Låt oss lyssna!
HERTIGEN
Spelaren bejakar sitt öde, men nu (man hör åter Professorns röst
dominera), nu börjar falskspelaren sitt hantverk.
PROFESSORNS RÖST fortsättande, sedan man tillropat honom: "Förrädare!"
Ni kalla mig förrädare! Och det kan hända att jag förråder mig...
förråder mig själv, menar jag... men vad skall den sanna patrioten göra
när klokskapens röst ljuder? Jag föreslår att sammanträdet uppskjutes.
På några minuter. Nu drömma ni alla om en konung — (En kör av röster:
Konung! Konung! Konung!) — en konung i stor rikedom och härlighet. I
synnerhet rikedom. Eftersom nationen är mindre bemedlad. Men jag har
några upplysningar att ge.
EN ANNAN RÖST
Kreditupplysningar?
PROFESSORNS RÖST
Jag har just nu fått ett telegram. Men det kan inte delges offentligt,
och jag föreslår att sammanträdet uppskjutes...
EN TREDJE RÖST
Förslaget understödes!
(Våldsam oro. Talmannens klubba arbetar.)
TALMANNENS RÖST
Förslag har väckts om ajournering av plenum. Förslaget har understötts.
Plenum ajourneras på tio minuter.
(Klubbslag. Man hör de deputerade avlägsna sig.)
ARKITEKTEN med entusiastisk betoning.
Konungen har majoritet!
HERTIGEN
Hade — för en minut sedan. Nu kommer guldet på bordet! (I tankar.)
Gröna Puckeln... (Högt.) Den är mycket lärorik, er Lagstiftande
församling för en... ex-konung in spe. I leken med idéer avgör
spelkassan! Men världshistorien som lever högt på blod och tårar måste
i pauserna tillåta sig ett gott skratt... och någon skall väl uppoffra
sig. (Reser sig och vandrar fram.) Det finns martyrer att ha roligt åt,
också!
ARKITEKTEN
I den här komedien spelar folket huvudrollen, Ers höghet!
HERTIGEN stannar; bistert.
Hjältens roll?
ARKITEKTEN laddat.
Nej, men narrens!
(1 detsamma går dörren till vänster upp och några medlemmar av
Lagstiftande församlingen inträda, en och en, i ett dystert
döddansaretempo. Främst en mycket liten man med yvig, svart hårbuske
och en iögonenfallande röd rosett till en hög stärkkrage. En karl i
jordarbetarestövlar marscherar omedelbart fram till en av liggsofforna
i fonden och sträcker ut sig där i hela sin längd. I hans spår följer
Värdinnan, som placerar sig i närheten i en bekväm, halvliggande
ställning. Den unga x-ländskan söker anknytning till Den lille
mannen, och båda sätta sig vid gröna bordet; damen ordnar sin kjol,
och hennes kavaljer stryker med en kam sin ostyriga peruk. Sist
inträder originalet till Lagstiftare i X-land (i Hertigens vitrin i
Andra akten); han skrider ljudlöst fram med bara fötter. Hertigen och
Arkitekten äro föremål för några sneda blickar, men bli för övrigt icke
uppmärksammade.)
HERTIGEN strax vid gruppens entré.
Ah, folkets majestät! Skola vi böja knä?
ARKITEKTEN
Överflödigt! Det ges ändå inte pardon.
HERTIGEN
Låt oss experimentera. (Gör en bugning för de inträdande vilken icke
besvaras; endast Värdinnan nickar förtroligt i förbigående. Hertigen
vänder sig till Arkitekten, med en viss besvikelse.) Man hälsar inte
här?
ARKITEKTEN
Det är ett överklassens njutningsmedel.
(Lagstiftaren avancerar långsamt, efter att vid dörren ha tagit fram
en cigarrettask; han är upptagen av att mycket omständligt sticka en
cigarrett in i ett munstycke, som han håvat upp ur byxfickan.)
HERTIGEN ryggar tillbaka, ett steg med vänstra handen över pannan;
griper med den högra Arkitektens arm; därpå med sammanpressad röst.
Nu spökar det! Han går igen — figuren från min vitrin — Lagstiftaren
från X-land...
ARKITEKTEN leende; — samtalet föres nu hastigt och dämpat.
Ja, jag såg honom hos Ers höghet. I glasskåpet. Där var han uppstoppad.
Men det här är originalet, och det är uppblåst! En av de främsta
partiledarna, Ers höghet. En mästare i politisk släggkastning...
Dessutom har han infört de bara fötterna i parlamentet, och betraktas
som banbrytare. Han kommer nog att gå långt. När han talar —
HERTIGEN
Barfota?
ARKITEKTEN
Ja, han talar gärna barfota, och då hänger folket —
HERTIGEN
— vid hans tår.
ARKITEKTEN
Kort sagt, en enastående personlighet. Var på er vakt, Ers höghet, för
nu tassar han direkt till oss, Hövdingen!
LAGSTIFTAREN är i behov av tändstickor för sin cigarrett; han har
förgäves letat genom sina fickor och med negativt resultat vänt sig
till Karlen på soffan och Värdinnan. Han går fram till Hertigen,
blickar på honom under lugg och utropar — med cigarretten i mungipan —
snabbt och förtroligt.
Spitskij!
HERTIGEN osäkert.
Pardon...
LAGSTIFTAREN upprepar, ännu mera kamratligt.
Spitskij!
ARKITEKTEN
Det är fråga om tändstickor, Ers höghet. Kanske jag —
HERTIGEN
Ack så... nej, låt mig... det skall bli ett nöje....
(Bringar sin tändapparat i funktion och hjälper Lagstiftaren med hans
cigarrett. Denne drar några kraftiga, tämligen oförsiktiga bloss rätt
inpå Hertigen, vänder därpå plötsligt ryggen till och går till en
soffa, där han lägger sig. Hertigen står förvånad med den brinnande
tändapparaten i handen; vänder sig därpå till Arkitekten.)
Det _var_ av trä, munstycket...
ARKITEKTEN
Den nationella elokvensens signatur, Ers höghet.
HERTIGEN
Så har jag i varje fall haft kontakt med folket...
ARKITEKTEN
Då är det inte långt till kortslutning! Bättre fly. Den här vägen. Jag
har studerat lokaliteterna.
HERTIGEN
Ni känner er hemma här i huset!
ARKITEKTEN
Ja, — som arkitekt!
(Båda ut till höger.)
VÄRDINNAN som vaket följt med den sista scenen kring Hertigen, till Den
unga x-ländskan.
Fröken, — han liknar kungen, den där äldre herrn!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Vilken kung?
VÄRDINNAN
Våran herr kung!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med spetsigt förakt.
Jasså den. Nä, vet Värdinnan, han Hertigen sitter allt och tutar
champagnevin på slottet sitt, om han inte fått flytta i privatkvarter
ren. För vad det liknar, så liknar det sig till republik där också!
KARLEN PÅ SOFFAN
Jag tål int' kungar.
PROFESSORN hastigt in från vänster, svettigt ivrig, håret tilltufsat,
med ett telegram i handen; talar forcerat.
Vet ni ren hur ni ska rösta?
DEN LILLE MANNEN
Nej. Int' vet vi.
VÄRDINNAN med betoning.
Int' vet vi nånting.
PROFESSORN
Så ska ni få veta då! För här är telegrammet det var fråga om, och hör
nu noga på! (Läser.)
Hava härmed nöjet tillkännagiva att den av Eder såsom konunga kandidat
upptagna personen på senaste tid lidit avgörande ekonomiska förluster.
Ställningen i det närmaste uppriven, förtroendet undergrävt. För den
händelse avsikten med ifrågavarande kandidat av Eder fullföljes, skall
Edert folk av det internationella kapitalet behandlas såsom minst
gynnad nation. Vilket härmed till efterrättelse meddelas.
Bankirhuset Benjamin & C:o.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN elegiskt.
Benjamin & C:o... biblisk firma...
PROFESSORN otåligt.
Ja, ja, ja. Men försök att begripa nu! Kungen är fattig!
ALLA utom Professorn och Den unga x-ländskan, under växande mummel.
Kungen är fattig, kungen är fattig...
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
PROFESSORN
Och nu inse alla vad vi ha att göra — till och med Värdinnan!
VÄRDINNAN med aktningsvärd naivitet.
Jag skall fråga Torparesonen vad det är jag inser...
PROFESSORN
Inte kunna vi välja en —
DEN LILLE MANNEN energiskt.
— pank kung!
PROFESSORN
Bra sagt, redaktörn. Den som sitter på tronen, han skall ha ett namn
som går... Si vi trodde nog att han hade tillgångar, när vi började
spekulera på honom, fast jag för min del länge ren har misstänkt...
Präktig karl den där Benjamin som telegraferar. Tänk, nu skulle hela
folket ha fått dåliga affärer bara för att monarken har det svårt.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
(Ringning frän plenisalen. Man reser sig apatiskt.)
VÄRDINNAN
Ska' vi rösta på Professorn själv?
PROFESSORN avvärjer med båda händerna, halvt smickrad likväl.
Nej, nej! Men det är nog utfunderat vem som skall bli, och jag kan ju
säga det liksom i förtroende nu ren...
(Antar en hemlighetsfull uppsyn och viskar i örat på de närmaste, som
med allvarliga huvudböjningar bekräfta sin solidaritet. Scenen utrymmes
sålunda långsamt. — Kort paus.)
ARKITEKTEN blir synlig i dörren till höger.
Rent hus...
(Hertigen glider in, då i samma ögonblick dörren till vänster går
upp, varvid båda rygga tillbaka ett halvt steg; Arkitekten retirerar
ut kort därpå. Från vänster inträda samtidigt: Prinsessan, Livmedicus
och Excellensen, alla i resdräkt. De bli stående ett moment, hejdade
av rörelsen på motsatt sida; man fixerar varandra ömsesidigt. — Hela
scenen spelas nu i raskt och uppsluppet tempo.)
PRINSESSAN arm i arm med Livmedicus, som i sin tur fattar Excellensens
arm, varpå alla tre storma över scenen, den sistnämnde med fatala
benrörelser.
Det är Papa! Mina herrar, så ser han ut, en kunglig person på kall
jord, låt oss omfamna honom!
(Snabb hälsningsscen.)
HERTIGEN omedelbart.
Kära barn...
PRINSESSAN
Kära Papa, tryck en eldig kyss på Livmedicus' klara panna, — det är
någonting stort med denne enkla man...
HERTIGEN
Ett ögonblick, Eleonora...
PRINSESSAN
Ett ögonblick, — du sade ett ord. Det är ett jätteögonblick i
världshistorien, ädle Fader! Men därför skall du inte se ut som ett
melankoliskt petrifikat, en filosofisk prehistoriker...
HERTIGEN
Tyst, yra mun! Bad jag inte er alla stanna på vårt hotell... i dvala...
på vårt diskreta hotell, — och nu ha ni rusat rakt in i lejonkulan...
PRINSESSAN
Jag skall vara god mot de vilda djuren, så var inte orolig, Papa! Men
du bör förstå att det är någonting oerhört betydelsefullt... att vi äro
här. Du vill ju inte påstå motsatsen?
HERTIGEN
Jag påstår att du röjer mitt inkognito... med din teater (Gest). Och du
vet mycket väl, att jag inte vill vara —
PRINSESSAN
— den du är! Ja, — och nu är du också på god väg att bli någonting
tämligen annat än den du är. För jag vet också mycket väl att vad jag
nu vet —. Om du bara ville vara tyst en minut!
HERTIGEN
Kära Eleonora, jag tillåter mig fråga, vem av oss som är minst tyst?
PRINSESSAN
Jag kan ju inte meddela viktiga upplysningar rörande... din
levnadsafton, Papa, medels — mimiska prestationer.
(Komisk paus.)
HERTIGEN
Du väljer dina uttryck: min levnadsafton. Jag måste säga, att din
makabra vokabulär —
LIVMEDICUS som inte kan tygla sig längre.
Ers höghet får verkligen ursäkta. Men nu är det fullbordat!
PRINSESSAN
Ja, Papa! Där har du hela sanningen. Med ett par morgonfriska ord.
EXCELLENSEN som spejat ut genom fonddörrarnas fönster.
Jag har telegrammet i fickan... chiffer.
PRINSESSAN
Och där står —
HERTIGEN
— att det är fullbordat.
PRINSESSAN strålande.
Ja! Republiken är utropad i vårt dyra fädernesland. Och Livmedicus
är vald! Livmedicus är president! Och om två veckor är du definitivt
detroniserad av ditt trogna folk, avundsvärde Papa!
HERTIGEN
Tackar. Det var ytterst förekommande.
PRINSESSAN
Nationen jublar och hurrar...
HERTIGEN
Inklusive mitt eget barn!
PRINSESSAN
Inklusive ditt eget kött och blod... allt hurrar.
EXCELLENSEN med stort välbehag.
Exclusive en! Benjamin. Benjamin våndas i sin maktlöshet, inbegripen i
att riva sitt hår...
LIVMEDICUS med storartad överlägsenhet.
Hade nöjet kalmera den koleriska juden. En veckas sträng diet...
vatten och bröd. Kan man tänka sig, han smög omkring i skymningen och
bedrev en statsfientlig propaganda. En kväll hade jag ett meeting...
plötsligt stod Gröna Puckeln på en stol mitt i salen och ropade: Ned
med republiken. Då tröt äntligen mitt tålamod, och jag gav order...
HERTIGEN
Rätt så, min käre Livmedicus... Ex-livmedicus, ville jag säga. Jag
finner att den utövande maktens princip varit energiskt företrädd...
under min absens.
PRINSESSAN
Och nu — nu har du den äran att gratulera, Papa!
HERTIGEN
Naturligtvis skall jag lyckönska min egen Livmedicus... Förlåt, herr
President... jag är verkligen en smula disträ... och dessutom, en
kunglig republikan... det händer så mycket i dessa dagar, så ofantligt
mycket, kungar och presidenter vältra runt i tidens ström... och för
egen del... emellertid, måtte Ni länge leva... kort sagt, på den nya
banan, Livmedicus! (Trycker hjärtligt Livmedicus' båda händer.)
PRINSESSAN
Hurra, — leve fördomsfriheten!
EXCELLENSEN med besk lidelse.
Jah! Och ned med Klaus Raditjij, ned med puckelsystemet!
HERTIGEN till Livmedicus.
Apropå, ni läto honom löpa, Benjamin?
LIVMEDICUS
Han grät så bittert i arresten. Och lovade bli republikan.
HERTIGEN
Han blev republikan. I X-land! Hans ande svävar där nere. (Gest mot
plenisalen.)
EXCELLENSEN med morrhår.
Brrr... brrr...
PRINSESSAN
Det är så sant. Vi glömde alldeles... du går här och spionerar, för du
skall bli kung i dag, stackars Papa...
(Buller och dämpade hurrarop från plenisalen.)
ARKITEKTEN hastigt in från höger; stannar bugande vid dörren, med
utbredda händer; högtidligt.
Det är fullbordat.
LIVMEDICUS
Vafalls? Nu igen?
HERTIGEN
Fram med sanningen, budbärare!
ARKITEKTEN dröjande.
Ers höghet...
HERTIGEN
Säg ut!
ARKITEKTEN
Ers höghet... kom undan med blotta förskräckelsen!
(Går fram till fonden och slår upp dörrarna. Man hör i detsamma
Professorns röst: Leve republiken! och förnyade hurrarop.)
HERTIGEN till Arkitekten.
Kungen är fallen?
ARKITEKTEN
Ja!
HERTIGEN
Och en annan har trätt i stället?
ARKITEKTEN
Ja! Vald med acklamation.
HERTIGEN
Folket har ändrat mening alltså?
ARKITEKTEN
Det vet man icke. Men folkrepresentanterna!
HERTIGEN
När skedde det?
ARKITEKTEN
Just nu!
HERTIGEN
Och på vilken grund?
ARKITEKTEN
På grund av — den förändrade situationen.
HERTIGEN
Man byter hastigt åsikt här i landet.
ARKITEKTEN
Man gör så.
HERTIGEN
Vem kan då vara säker?
ARKITEKTEN
Här kan ingen vara säker!
HERTIGEN
Är man aldrig nöjd?
ARKITEKTEN
Man är alltid missnöjd, men det anses lika trevligt.
HERTIGEN
Gott; och nu är jag fri från det här nöjet?
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Saken är... mycket enkel.
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Det är inte något att tillägga?
ARKITEKTEN
Nej.
PRINSESSAN som med stegrad otålighet följt med dialogen.