I går kom hon och satte sig bredvid mig och lade sin hand över min.

»Om du bara inte hade mig», sade hon, »vad du då skulle vara mycket

lyckligare!»

Jag vet, att hon trodde på sanningen av sina egna ord, och mitt svar

kunde väl för ett ögonblick rubba hennes tro och framlocka en glimt av

hopp i hennes ögon, men det kunde icke återgiva henne den säkra

övertygelsen att hon var oumbärlig och därför behövde leva.

Boken om lille-bror: Ett äktenskaps roman · 第 68 / 79 题