Det är vår bröllopsdag i dag. »Im wunderschönen Monat Mai.» Jag kan icke
låta bli att anteckna en sak, hur full av barnslighet jag än själv
känner att den är. Det är nämligen 14 år vi varit gifta i dag, och det
år, som gått, har varit det tyngsta. Det som gick var ju det 13 :de --
olycksåret par préférance. Det är, som om jag trodde, att någon eller
något nu höll på att jämna vägen för oss, eller som om jag kände, att
något inom mig vore nära att läkas. Och allt detta, för att jag kommit
att tänka på en siffra, vilken under normala förhållanden säkerligen gått
mig spårlöst förbi.