Alla äkta mynt hafva blifvit efterapade; efterapningen af »business»
är spekulation. En affärsman ger valuta för sin inkomst och uppfyller
en nyttig förpliktelse. Hans tjänster äro nödvändiga och komma
samhället till godo; dessutom arbetar han ihärdigt för att utveckla
landets tillgångar och bidrager sålunda till släktets framåtskridande.
Detta är äkta mynt. Spekulation däremot är en parasit på affärsmännens
arbete. Den skapar ingenting och fyller intet behof. När spekulanten
vinner, så tar han pengar utan att lämna vederlag eller betala därför,
och då han förlorar, tar hans medspekulant pengarna från honom. Det är
ett rent hasardspel mellan dem, förnedrande för båda. Ni kan icke vara
en hederlig affärsman och en spekulant. Tillvägagångssättet och syftet
på den ena banan äro olycksbringande för den andra. Ingen affärsman
kan spekulera hederligt, ty de som visat sig ha förtroende för honom
ha rätt att vänta strängt fasthållande vid
affärsmetoder. Fordringsägaren tar den vanliga affärsrisken, men vill
icke veta af någon spekulationsrisk. Det äkta och det förfalskade ha
intet gemensamt.
Att nittiofem procent af dem, som för egen räkning börja ett
affärsföretag, misslyckas, låter otroligt, och ändå säger statistiken,
att det förhåller sig så. Med siffror kan man bevisa hvad som helst,
heter det, men det är dock ett faktum, att proportionen är mycket
stor. Tro inte att jag vill afskräcka er från att försöka bli era egna
herrar och skaffa er en egen affär, långt därifrån. Dessutom låter den
blifvande affärsmannen icke afskräcka sig af något, som någon kan
säga. Han är en sann riddare och säger med Fitzjames:
Om full af faror vägen är,
dess större lockelser den bär.
Den unge mannen, som föresatt sig att bli en affärsman, låter icke
hindra sig, och icke heller låter han sig lockas in på en annan bana
--han skall göra en start och få pröfva sina krafter. Han måste gå
på. Tids nog att besluta sig för lifslång träldom som blott löntagare,
sedan ni först pröfvat på »business» och upptäckt, om ni är, eller
icke är, en af de lyckligt lottade, som äga de erforderliga
egenskaperna.
Jag har försökt att teckna undantagsakademikerns väg från aflöning
till kompaniskap. Det är ingen fantasibild; ingen enda dag går förbi
utan förändringar inom firman, hvilka höja unga män till delägarskap;
och i hvarenda stad går ingen förste Januari förbi utan att medföra
befordringar. »Business» kräfver ungt, friskt blod för sin tillvaro.
Om några af er äro missmodiga i denna sak, så låt mig berätta er två
historier ur min egen erfarenhet, som bestämdt skola muntra upp er.