Det finns en stor fabriksägare, den störste i världen i sitt yrke. Jag
känner honom mycket väl, en präktig karl, som gör heder åt sitt
»business». Då han började åldras, insåg han, liksom alla kloka män,
att nytt blod behöfde införas i hans affär; att medan det ännu var
jämförelsevis lätt för honom att leda det vidsträckta företaget,
skulle det vara välbetänkt att sörja för dess öfverlämnande i goda
händer, när han dragit sig tillbaka. Rika mäns söner ärfva sällan lust
för affärer. Jag kan icke yttra mig om huruvida detta är bra eller
illa. Men då jag ser på människosläktet i dess helhet, tror jag det är
bra.
Om rika mäns söner hade fattiga mäns söners tvingande behof och däraf
framkallade ärelystnad och förmåga, skulle det finnas färre utsikter
för universitetsstnderande än nu. Det var icke till någon af sin
familjs medlemmar denne man vände sig för att finna den nya kraften.
En ung man anställd i ett bolag hade ådragit sig hans uppmärksamhet
vid utförandet af några uppdrag för sin firma. Den unge mannen hade
ofta ärenden till den äldre affärsmannen. Denne var klok och gick icke
hastigt till väga. Hans duglighet var han snart på det klara med, men
det var endast en punkt bland många andra. I hvilka förhållanden lefde
den unge mannen, hurudana voro hans vanor, böjelser och kunskaper?
Hurudan var hans natur, utom hvad som rörde hans verksamhet? Han fann
alla svaren på sina frågor tillfredsställande. Den unge mannen, hvars
far var död, underhöll sin mor och en syster; hans vänner voro
präktiga unga män, ett par af dem något äldre än han; han studerade;
han var road af läsning; han hade ädla böjelser. Jag behöfver knappast
säga att han var en ung gentleman, med aktning för sig själf, den
förkroppsligade hedern, ur stånd till något lågt eller simpelt; i få
ord, ett mönster för en ung man och, naturligtvis, fattig--det säger
sig själft.
Den unge mannen blef eftersänd, och millionären sade honom, att han
skulle gärna vilja anställa honom i sin affär, om han hade lust att
göra ett försök. Millionären uttalade öppet sin afsikt att finna en
ung affärsman, som kunde sätta sig in i företaget och med tiden befria
honom från omsorg. Det uppgjordes att han skulle under två år ha plats
som bokhållare, underkastad en bokhållares villkor, som i detta fall
voro mycket stränga, därför att han måste vara på fabriken några
minuter före sju på morgonen. Han skulle få något högre lön, än han
hade förut, och om efter två års förlopp ingenting blifvit sagdt å
någondera sidan, var öfverenskommelsen slut, och hvar och en af dem
fullkomligt fri. Han var helt enkelt antagen på försök. Den unge
mannen förklarade stolt, att han ville icke ha det annorlunda.
Allt gick som förut. Innan de två åren voro förflutna, var principalen
säker på att han funnit den ytterst sällsynta artikeln: en ung
»businessman». Huru många egenskaper innefattas icke i detta ord--
först och främst omdömesförmåga; ty utan omdömesförmåga kommer en
affärsman icke långt. Principalen förklarade för den unge mannen, att
han var belåten med honom, nöjd med hans arbete och uttryckte sin
glädje öfver att ha funnit honom. Han hade nu vidtagit anordningar för
att upptaga honom i firman. Men till hans häpnad svarade den unge
mannen:
-- Jag är mycket, mycket tacksam, men det är mig omöjligt att emottaga
anbudet.
-- Hvad står på? Ni passar mig. Passar jag inte er?
-- Ursäkta, sir, men af skäl, som jag icke kan förklara, vill jag
lämna min plats om sex månader, då mina två år äro ute, och jag ämnade
just säga upp den, så att ni kan få den fylld.
-- Hvart ämnar ni er?
-- Jag reser utomlands.
-- Har ni tagit någon anställning?
-- Nej, sir.
-- Vet ni icke hvart ni kommer att resa?
-- Nej sir.
-- Icke heller hvad ni skall göra?
-- Nej sir.
-- Jag har behandlat er väl, och jag tror mig ha rättighet att få veta
det verkliga skälet. Jag anser att det är er plikt att säga mig det.
Skälet tvingades ur den unge mannen.
-- Ni har varit alltför god mot mig. Jag skulle vilja ge mycket för
att kunna få stanna hos er. Ni till och med bjöd mig till ert hem--
ni har varit borta på resor--ni uppmanade mig att ofta hälsa på och
att ledsaga er fru och er dotter till sådana underhållningar, som de
önskade besöka--och jag--jag kan inte uthärda längre.
Nåväl, millionären upptäckte naturligtvis hvad ni alla redan förstått,
att det händt den unge mannen precis detsamma, som skulle händt er
under liknande förhållande--han hade blifvit kär i dottern. I vårt
land skulle detta icke ansetts som en förbrytelse, och jag tillråder
ingen af er att strida mycket emot känslan. Om ni hyser verklig kärlek
till någon, så bry er icke om att föremålet är dotter till er
principal och att ni får bära rikedomens börda. Men i det land, hvarom
jag talar, skulle det hafva ansetts ohederligt af en ung bokhållare
att fria till en ung dam utan föräldrarnas tillåtelse.
-- Har ni talat med min dotter om edra känslor för henne? lydde
frågan. Den unge mannen värdigades knappt svara.
-- Naturligtvis icke.
-- Aldrig sagt ett ord, som kunnat tydas däråt?
-- Naturligtvis icke.
-- Nå, sade han, jag ser ingen anledning hvarför ni icke skulle göra
det. Ni är just den son jag skulle önska mig, ifall ni kan vinna min
dotters hjärta.
Mycket egendomligt, men det var dock så, hade den unga damen samma
åsikt som pappa--han var en sådan äkta man, som hon ville ha. Denne
unge man är nu en lycklig affärsman.