Framgång beror helt enkelt på ärligt arbete, duglighet och
koncentration. Det finns alltid plats i toppen för undantagsmännen
inom hvarje yrke. De behöfva icke sträfva efter gunst; det är snarare
fråga om, hvem som skall lyckas erhålla deras värdefulla hjälp. Och
som det är i hvarje yrke, så är det i alla affärsgrenar--godt om
plats i toppen. Er sak är bara att komma dit. Sättet är ganska enkelt:
Sköt ert »business» en liten smula skickligare än genomsnittsmannen på
ert område. Om ni är aldrig så litet öfver genomsnittet, så är er
framgång betryggad, om denna står i proportion till den grad af
förmåga och intresse, som ni ådagalägger. I en affär finnas alltid
några, som stå nära toppen, men det finns alltid ett oändligt mycket
större antal nere vid bottnen. Och skulle ni misslyckas i att nå upp,
så skyll icke på stjärnorna, utan på er själfva. De som misslyckas
kunna säga, att den eller den personen hade stora fördelar, ödet var
honom bevåget, omständigheterna gynnsamma. Det där pratet är icke
mycket värdt. En man faller i midten af en ström, som han försöker
hoppa öfver, och föres bort af vattnet; en annan försöker detsamma och
landar säkert på andra sidan.
Pröfva noga dessa båda män.
Ni skall finna, att den som misslyckades saknade omdömesförmåga; han
hade icke beräknat medlen att nå sitt mål; han var en oförståndig
karl; han hade icke tränat sig; han kunde icke hoppa; han gjorde det
på en slump. Han var lik den där unga damen, som på frågan om hon
kunde spela fiol svarade: »Jag vet inte; jag har aldrig försökt.»--
Den andre, som hoppade öfver strömmen, hade flitigt tränat sig; han
visste ungefär hur pass långt han kunde hoppa. Och han visste
fullkomligt säkert, att han kunde hoppa långt nog för att nå en punkt,
hvarifrån han kunde vada till stranden eller taga ett nytt hopp. Han
visade omdömesförmåga.
En ung man, som gjort sig känd för att utföra hvad han föresatt sig,
skall finna huru hans arbetsfält växer år efter år och huru
uppgifterna blifva större och större. Å andra sidan, den man, som
måste erkänna sitt nederlag och be sina vänner om hjälp för att få
börja på nytt, är verkligen illa däran.
Studerande vid våra skolor och universitet voro förr färdiga med
examen redan i ton-åren. Detta ha vi ändrat, och de studerande äro i
allmänhet äldre, när de börja kampen för tillvaron, men de ha
naturligtvis lärt en hel del mer. Såvida den unge universitetsmannen
icke hufvudsakligast använder sin tid för att inhämta kunskap i det
ämne, som han tänker ägna sitt lif åt, så blir han, om han går in i en
affär, undanträngd af yngre män, som börja i ton-åren, ehuru de sakna
universitetsbildning. Detta säger sig själft. Nu är frågan: Skall den
studerande, som vistats i teoriernas region, hinna fatt mannen, som
har ett par års försprång på praktikens hårda och strängt uppfostrande
fält.
Att detta är möjligt för den studerande är ju tydligt och att han i
sitt senare lif kommer att äga bredare vyer, än den vanlige
affärsmannen, som saknar akademisk bildning, är också tydligt, och det
är naturligtvis slutet, som blir det afgörande; början är glömd och
har ingen betydelse. Men om den studerande någonsin skall hinna fatt
den, som först startade i täflingen, så måste det vara genom att äga
starkare uthållighet; hans öfverlägsna kunskap och därpå grundade
sundare omdöme måste slutligen förhjälpa honom till seger i täflingen.
Det är tre brister, som vanligen känneteckna mannen, som startar,
innan karaktären vunnit manlig fasthet, nämligen: bristen på sträng
själfdisciplin, på allvarlig koncentration och på en allt behärskande
ärelystnad. Den unge universitetsmannens vanor och den i en affär
anställde ynglingens äro himmelsvidt skillda.
Det är en annan svårighet, som i de flesta stora affärsföretag möter
den äldre mannen. Där råder nämligen en sträng civilförvaltning och
befordran utan favoritsystem. Det ställer sig därför mycket svårt att
få någon annan anställning än i de lägsta graderna. Man måste börja
vid foten, och det är bäst för alla parter, synnerligast för den unge
studeranden.
Undantagsstudenten borde naturligtvis öfverträffa
undantags-icke-studenten. Han har större bildning, och bildning gör
sig alltid gällande, om de andra egenskaperna äro desamma. Tag två män
med lika naturlig begåfning och energi, samma ärelystnad och
personliga egendomligheter, och den af de två, som erhållit den bästa,
mest omfattande och mest lämpliga bildningen, har utan gensägelse en
ofantlig fördel öfver den andre.