Låt oss följa honom litet längre. Den unge mannens arbete i firmans
tjänst har en dag framkallat nödvändigheten för honom att göra ett
besök hos arbetsgifvaren i hans hem. Sådana tillfällen yppa sig allt
oftare, den unge mannen blir känd och värderad i familjen; till slut
spörjer principalen sig själf, om han icke någon dag kunde taga honom
till kompanjon, och då kommer frågornas fråga: »Är han redbar och
duglig?»--Låt mig dröja här ett ögonblick. Mina herrar, detta är den
afgörande frågan, hvalfvets slutsten, ty ingen duglighet, hur stor den
än må vara, är värd något utan redbarhet. När Burns skildrade
Skotlands genius i »Visionen», kommo dessa egendomliga ord honom i
sinnet:
»Hennes öga, äfven då det ut i tomma rymden såg,
lyste klart af tro och heder».
Intet fördöljande, ingen beräkning, ingen spekulation på att vinna en
oförtjänt förmån, aldrig en handling, hvars upptäckt skulle bringa er
skam. Affärsmannen söker allra först hos sin kompanjon »ett redbart
sinne», den, som, äfven för att tjäna honom, vek en hårsmån från den
smala vägen, skulle genast förlora hans förtroende. Är han
intelligent? Är han i stånd att bilda sig ett korrekt omdöme, grundadt
på insikt och klarsynt förutseende? Unga män--ja, gamla män också--
gifta sig förhastadt, hvilket är mycket oförståndigt af både de unga
och de gamla. Men om ett kompanjonskap kan man säga, att det sällan
ingås i förhastande. Det är icke en eller två egenskaper, som afgöra
det, utan karaktären i sin helhet--tilltalande i många afseenden,
icke frånstötande i något och med särskild duglighet i ett eller två.
Vi höra ofta talas om huru omöjligt det i våra dagar är för unga män
att starta nya företag, därför att affärer ske i så stor skala, att
det erforderliga kapitalet närmar sig millionen, och sålunda är den
unge mannen dömd till en löntagares lif. Detta är sant endast i fråga
om de stora korporationerna, i hvilka man icke kan bli delägare utan
kapital. Ni kan köpa så och så många aktier för så och så många
dollars, och som de unga män jag nu talar till äro fast beslutna att
förr eller senare blifva sina egna herrar, så tror jag icke att
anställning i en stor korporation--där hög aflöning är allt hvad de
kunna vänta--är lika fördelaktig för dem som hos privata ägare.
Äfven presidenterna för dessa korporationer äro endast aflönade och
således icke, i ordets strängaste mening, affärsmän. Huru skulle då en
ung man, som arbetar under dem, vara annat än en löntagare hela sin
lifstid?