Antag att den unge mannen är elektriker eller ingeniör och kommer från
Sibley, som är ett bra ställe att komma från. I det stora
fabriksföretag, som är nog lyckligt att ha försäkrat sig om hans
duglighet, har han kanske en mycket anspråkslös befattning; men han
upptäcker att ett par ångpannor icke äro riktigt säkra, att maskinerna
eller motorerna äro byggda på falska mekaniska principer och förbruka
en mängd bränsle, och att användningen af maskinerna är förenad med
risk. Han ser, att entreprenören fuskat med grunden under den; eller
han kommer oförmodadt in i fabriken en natt för att se, om allt står
bra till, och upptäcker att mannen, som har vakten, icke är att lita
på och att en olycka lätt kunnat ske. Han känner det vara sin plikt
att ingripa och rädda fabriken från undergång. Han gör upp en ritning
öfver maskineriet och lägger fram den för sina principaler med förslag
att afhjälpa bristerna, enligt de nyaste vetenskapliga principerna,
som han lärt sig i Sibley. Arbetsgifvaren är naturligtvis icke hågad
för utgifter och är förargad öfver att hans maskineri icke är sådant
det skulle vara. Men äfven om hans vrede tar sig utlopp, låter han,
när stormen väl är öfver, den unge mannen förklara hvad ett par tusen
dollars nu kunde rädda, och resultatet är, att Sibleypojken får
tillsägelse att sköta om saken och laga att allt blir ordentligt
gjordt.
Denne unge mans lycka är så godt som redan gjord. Äfven om han ville,
skulle han icke kunna dölja sitt ljus under skäppan, hvilket den
blifvande affärsmannen just icke är vidare benägen att göra--han är
bara och uteslutande »business». Han lider icke af tillgjordhet eller
falsk blygsamhet. Han förstår sitt »business», och han är fullt
medveten och stolt öfver den omständigheten att han förstår det--det
är en af de många fördelar Sibley gifvit honom--och han är besluten,
att hans principal icke skulle, åtminstone i denna sak, veta mindre än
han. Ni får aldrig uraktlåta att upplysa er arbetsgifvare. Man kan
icke hålla en sådan ung man som denne tillbaka; och låt mig tala om
för er, att ingen arbetsgifvare vill hålla honom tillbaka. Det finns
ännu en person, som är lika glad öfver att upptäcka den unge mannen,
som den unge mannen är öfver att upptäcka sig själf, och denna är hans
arbetsgifvare. Han är värd en million, hvarken mer eller mindre, men
det vore naturligtvis icke till hans nytta att få den, medan han ännu
är så ung.
Han har nu tagit två steg uppåt. Först, han har fått en god början
och, för det andra, han har visat sin principal, att han är mer än
vanligt duglig. »Han har kommit», som fransmännen säga, och han har
kommit för att stanna. Hans fot är på stegen och det beror på honom
själf, hur högt han klättrar. Han är en af de mycket få, som kommit
öfver tröskeln till hela affären.
Men det är mycket som återstår att göra. Denne unge man har nit och
duglighet, och han har visat att han har den oundgängliga egenskapen
--omdöme. Och han har visat ännu en oundgänglig egenskap--att hela
hans intresse är i affären. Han visar ifrån sig de lockande
frestelserna, som omgifva unga män, och koncentrerar sin
uppmärksamhet, sin tid och sina krafter på uppfyllandet af sin plikt
mot sin arbetsgifvare. Alla andra studier, sysselsättningar och alla
nöjen undanträngas af »business», som härskar oinskränkt. Hans
aflöning stiger, naturligtvis. Om han händelsevis råkat få anställning
hos en arbetsgifvare, som icke förstår att uppskatta hans förtjänster
så finns det andra arbetsgifvare, som funnit, att här är den sällsynta
företeelsen--undantagsynglingen--i deras konkurrents tjänst, och
det är mycket antagligt att vår unge hjälte kommer att byta om
principal. Det händer icke ofta, men ibland tvingas en ung man att
göra det. Som regel är arbetsgifvaren endast alltför tacksam, att en
sådan ung man kommit till honom, och han är angelägen att få behålla
honom. Men förtroende är något, som behöfver lång tid att gro, och det
är en lång väg från högt aflönadt biträde till jämnlikhet som
delägare.