Det är undantagsstudentens bana, som belyser vägen till framgång. Vi
behöfva icke alls bekymra oss om honom, han är »all right». Han har
blifvit kastad i sjön, men han behöfver ingen lifboj, han behöfver
icke klemas med, han kan simma; han är icke född för att bli dränkt,
och ni ser hur han år efter år trotsigt möter vågorna, tills han är i
spetsen för ett stort »business». Hans början var naturligtvis icke i
spetsen, utan vid foten--lyckligtvis; därför har hans
framåtskridande alltid skett uppåt. Om han börjat uppifrån, skulle han
icke haft tillfälle att sträfva högre. Det betyder icke mycket hur han
börjar, ty han äger egenskaper inom sig, hvilka med säkerhet skola
åstadkomma ett visst resultat, hvart han än kommit. Han fortfar på en
mycket liten lön, uträttar småsysslor, mycket obetydligare än han vet
sig kunna utföra, men han utför dem med yttersta noggrannhet.
Men så en vacker dag inträffar något, som ådrager honom hans närmaste
förmans uppmärksamhet. Han har något att invända mot ett förslag och
tror att det kan förbättras, eller han erbjuder sig att biträda i en
annan afdelning än sin egen; eller han stannar en dag senare än
vanligt vid sitt arbete eller kommer tidigare en morgon, därför att
det var något, som skulle göras nästa morgon, och hvilket han för
säkerhets skull ville sätta sig in i i god tid. Hans principal har
kanske äfven varit litet orolig öfver samma sak och kommit tidigt till
platsen. Han träffar på den unge mannen, som visar att han icke endast
utför sitt aflönta arbete, utan äfven tänker på affärens framgång. Det
kan också hända, att principalen en dag föreslår en viss åtgärd
rörande en af kundernas konto; det åligger kanske den unge mannen att
sköta denna gren af bokföringen--en mycket viktig gren. Principalen
önskar stoppa denna kredit, hvilket måhända skulle vara till olägenhet
för kunden. Den unge mannen känner kunden, har ibland besökt honom i
affärer, burit upp penningar--eller försökt att göra det--och
invänder blygsamt, att denne är en präktig karl, som måste vinna
framgång, som sköter sin affär redbart och klokt och endast behöfver
tillfälligt öfverseende för att kunna reda sig förträffligt.
Principalen har förtroende till den unge mannens omdöme och duglighet,
tycker kanske att det är litet djärft af en kontorist att framställa
något sådant, men säger till honom: »Sköt om den här saken, men passa
på att vi icke förlora något. Vi vilja naturligtvis icke skada våra
kunder, utan om vi kunna hjälpa mannen utan för stor risk, så göra vi
det gärna». Den unge mannen tar saken om hand, och följden visar, att
han hade alldeles rätt; kunden blir en af firmans allra bästa kunder,
en som icke utan stor svårighet kunde lockas öfver till en annan.
Eller kanske att den vakne unge mannen har gifvit akt på fabrikens
försäkringspoliser och deras förfallodag; han ser att denna blifvit
försummad--att några af försäkringarna äro förfallna. Det angår icke
honom, han har icke betaldt för att sköta om firmans försäkringar; i
en mening--den inskränkta meningen--åligger denna syssla en annan
man, men han vågar påpeka omständigheten och föreslår, att premierna
skola erläggas. Men--lägg nu märke till fördelen af allmän läsning
och bildning!--denne unge man har läst tidningar och tidskrifter och
lärt känna flere »affärsknep», som ibland bedragit försäkringstagaren
på hans försäkring, och i samband därmed har han studerat nya och
billiga försäkringsmetoder. Han föreslår, att den eller den polisen
öfverflyttas till ett annat, solidare och äldre bolag. Ni ser, mina
herrar, att vår tids affärsman måste läsa, ja studera och gå till
roten af en hel mängd saker, så att han kan undgå de falluckor, som på
alla sidor omgifva en affär. Den arbetsgifvare, som icke insåg hvad en
sådan ung man, ehuru i en kontorists anspråkslösa ställning, duger
till, är icke värd att arbeta hos.