Där finnas tre stötestenar i vägen för den praktiske unge, mannen, som
har börjat stiga i graderna. Först dryckenskap, som förstås är fatal.
Det tjänar till intet att öda tid på en ung man, som super, han må
vara hur begåfvad som helst. I sanning, ju större begåfningen är,
desto större blir missräkningen.
Den andra stenen är spekulation. En man, som spekulerar, kan omöjligen
draga jämnt med en fabrikant eller en affärsman. För att vinna
framgång inom affärsvärlden bör man räkna på endast fabrikantens eller
köpmannens vinst. Fabrikanten skulle gå stadigt framåt, rättande sig
efter marknaden. När det finns varor att sälja, sälj dem; när nytt
lager behöfs, köp det, priset för dagen må nu vara hvad det vill.
Jag har aldrig känt en spekulerande fabrikant eller affärsman, som var
stadigt fraingångsrik. Han är rik ena dagen, bankrutt den nästa. Det
är dessutom fabrikantens sträfvan att tillverka saker och därvid
sysselsätta arbetare. Detta menar en lofvärd verksamhet. En sådan man
är nyttig för sina likar. Köpmannen är nyttigt sysselsatt med att
sprida förnödenheter, bankiren tillhandahåller kapitalet.
Den tredje stötestenen liknar spekulationen; den heter borgen.
Affärsmän behöfva växlande penningbelopp, stundom ej mycket och en
annan gång stora summor. Då andra arbeta under samma omständigheter,
är frestelsen att ömsesidigt gå i borgen ganska stor. Denna stötesten
måste undvikas. Tillfällen finnas utan tvifvel, då man måste hjälpa
sina vänner, men för att man skall vara säker borde denna regel
beaktas. Ingen bör sätta sitt namn på ett papper för någon annan, om
han ej är i stånd att betala beloppet utan att skada sin egen affär.
Att göra så är ohederligt. En man är skyldig räkenskap åt dem, som
litat på honom, och kreditorerna ha rätt till allt hvad han äger. Hvad
ens egen firma angår så är det »ert namn, er förmögenhet och er
heder», men åt andra kan man ge endast sådan hjälp, som ej stjälper en
själf. Det är därför bäst att ge andra den kontanta hjälp ni förmår,
men aldrig er borgen.
En vanlig orsak till att unga män misslyckas ligger i bristen på
koncentration. De äro alltför benägna att försöka för mycket. Orsaken
till mången öfverraskande kullerbytta ligger häri. Hvarje dollar af
kapital och hvarje affärsidé skulle koncentreras på det företag, hvari
man inlåter sig. Man skulle aldrig skjuta mot för många mål. Det är en
dålig affär, som ej ger bättre vinst på det ökade kapitalet, än om
samma summa placerats i ett annat företag. Ingen man, intet bolag kan
sköta en affärsmans kapital så väl som han själf. Regeln, »lägg ej
alla dina ägg i samma korg», duger ej för en mans lifsgärning. Lägg
alla dina ägg i samma korg, och gif sedan noga akt på den korgen, det
är den rätta regeln, den mest värdefulla af alla.
Under det affärer af alla slag visa allt större böjelse att slå sig
samman i några få stora företag, finner man icke desto mindre dagligen
att verklig duglighet, som har intresse i vinsten, är alldeles
oumbärlig för dessa företags framgång. Genom korporationer, hvilkas
aktier säljas dagligen, genom bolag, som finna det nödvändigt att
intressera sina dugligaste män, genom köpmän, som kunna framgångsrikt
sköta sina stora företag endast genom att göra dugliga män till
delägare, öppna sig i alla delar af världen vägar, flera till antalet,
större i utsträckning och lättare att beträda än någonsin förut, för
den nyktre, sparsamme, energiske och duglige arbetaren, för den
vetenskapligt bildade unge mannen, för springpojken och kontoristen,
vägar, hvarå de kunna vinna större framgång än som någonsin förut i
världshistorien stått dem till buds.
Då därför en ung man, i hvilken ställning eller hvilken affär som
helst, förklarar och beklagar sig öfver att han ej har tillfälle att
visa sin duglighet och bli delägare, så duger det gamla svaret:
»Ej må vi tadla stjärnorna, o Brutus, Men väl oss själfva, för vår
brist på framgång.»
_________________________________________________________________